Uj, uj, uj

Jädrans va trött jag är...
Sås i huvudet. Gäsp!
/K

Musica

Har köpt cd... (för bara 49 kr, ett riktigt fynd! :) och den är riktigt riktigt bra! Jag har sett henne flera gånger på TV. Hon heter i alla fall Bertïne Zetlïtz (fra Oslo) och hon är så där cool som jag också vill vara :)

Kan iaf rekomendera den, plattan heter Rollerskatïng och musiken är en blandning av... svårt att förklara. Påminner lite om Jenny Wilson...

Ah, ni får lyssna själva!
Må gott!

/K

Stora grejer på gång!

I morgon förmiddag ska jag på jobbintervju! På Riksantikvarieämbetet. Tyvärr är det bara arkivsidan som fått pengar av staten till nyanställningar. Men, men ingen är gladare än jag...! =) Än så länge är jag inte så nervös. Jag får försöka ta det som det kommer, göra mitt bästa och ha en positiv inställning och vara mig själv. Ska försöka ta fram den intellektuella, personliga och positiva Karin som vet att hon är bra och att hon kan! En massa saker faktiskt! :)

Jag är aktuell för 3 projekt på Raä både som arkivarie och som konstvetare.

Nästa intervju är på måndag... vid Medelhavsmuseet.

I måndags fm ringde alltså min mobil och det var en kvinna som ringde från Statens Museer för världskultur i Göteborg. De har hand om Medelhavsmuseet, Etnografiska museet, Östasiatiska museet i Stockholm och Världskulturmuseet i Göteborg. Hon skulle till Stockholm nu på måndag och ville passa på att träffa mig under eftermiddagen.

Sen, samma dag ringde den här kvinnan från Raä. Jag missade samtalet och hon bad att jag skulle ringa upp henne under morgondagen om jag fortfarande var intresserad. Jag hann inte ringa, hon förekom mig och ringde upp mig dagen efter.

Det känns så bra att det äntligen börjar röra på sig, efter allt mitt hårda arbete med studier och jobbsökeri!

Jösses, jag ska på intervju i morgon! :)
(Det har inte sjunkit in än....)

Wish me luck!

Nu ska jag sova! Hejhej
/K

Falla isär

Tänkvärt.
/K

--}länk{--

Min värsta domare

Jag är såå trött! Somnade naturligtvis inte föränn klockan 00.30 och vaknade förstås redan klockan 04.30 och kunde inte somna om och det var liksom ingen idé heller eftersom jag skulle upp klockan 06.00 och JOBBA! Orolig och spänd i kropp och själ.

Så satt jag då på tåget...
Gick de sista stegen genom slasket,
fram till dörren.
Ringde på klockan...
Ödesmättat.

Fast det gick ganska bra, jag var trög och förvirrad
och kom inte ihåg någonting. Kändes det som.

Mina krav på mig själv är fortfarande höga.
Det är lätt att säga att jag ska sänka ribban,
inte ha för höga krav på mig själv
men det är desto svårare att genomföra.

Bilden hämtad från:www.freewebs.com/emmali/poesiensverden.htm

Jag jobbade 7 timmar i stället för 5, som var sagt från början.

Jag känner mig så jävla korkad! Att jag inte bara sa "Nu är klockan 12.00, nu ska jag gå hem!" Nej då jag satt kvar, genom hela personalmötet. Vid pausen frågade jag om jag kunde gå (vid klockan 13). Min chef sa: "Ja om det inte är något mer så... vänta vi ska bara prata om det här först..." Sen var klockan iaf 13.30 och då var det lika bra att vara kvar tiden ut. Så kan det gå. Tyvärr föraktar jag mig själv mer än någon annan, jag är en sån jäkla vimp! Varför vågade jag inte gå eller säga ifrån!

Min värsta domare, är jag själv. Hela tiden den där rösten som viskar i mitt öra och som säger att jag inte är bra, att jag inte duger som jag är... självföraktet. Fjättrad vid mina egna negativa tankar. Och inte blir det bättre för att jag...................

Och vem fan orkar läsa sån här jävla skit! Inte jag!
JÄVLA NEGGO!
fanfanfan....
/K

Mycket snack på liten verkstad

Det pratas alldeles för mycket. Själv försöker jag hålla låg profil. På jobbet snackas det skit och jag får höra en hel del från olika håll. "Jag tycker jättemycket om xxx, men hon sitter bara på kontoret!" "Och vet du vad hon gjorde...?"

Kanske blir det så på en arbetsplats där det nästan bara arbetar kvinnor? Är det en myt att det blir mer skitsnack då eller är det verkligen så? Jävligt tragiskt i så fall.

Jag har känt det från första början. Osäkerheten. Hyckleriet. Å ena sidan så tycker alla så hemskt mycket om varandra för att i nästa stund tala illa om samma person bakom ryggen. Det får mig att må illa. Naturligtvis är jag inte ofelbar det kan jag villigt erkänna, jag gör fel men jag går inte omkring och pratar om andra människor. Kanske är jag bara lite mer försiktig med vad jag säger?

Jag får reda på saker som jag inte har med att göra och det blir en extra börda att veta vad folk egentligen tycker om varandra under den glättiga ytan (och jag har inte ens börjat arbeta än). Jag börjar tröttna, det är stressande att få höra prat om vad den och den tycker om den personen men jag har inte sagt ifrån så jag får väl skylla mig lite själv.

Men nu är det hög tid att sätta ner foten. Jag får försöka lära mig att sätta gränser samtidigt som jag inte slår på mig själv när jag inte klarar av det.

Jag orkar inte vara så förbannat snäll hela tiden, på min bekostnad. Det är ju bara dumt!

Jag är nervös för i morgon, jo så är det...
Jag vill egentligen bara därifrån... japp, så är det.

Men nu är det som det är och jag får väl göra det bästa av det,
antar jag.

/K

I min egen takt

Idag har jag pratat med min chef om tillfälligt schema från och med onsdag då jag börjar jobba halvtid. Det blev väl inte riktigt som jag tänkt mig men det blev rätt bra ändå. Jag stod på mig och sa att jag inte orkade jobba helger. Han knorrade och sa att jag gjorde det jättekomplicerat och svårt för honom och att han skulle få bannor uppifrån, i och med att jag inte ville jobba helgerna. Jag höll ändå fast vid mitt beslut och sa att det var ju väldans tråkigt men jag måste tänka på mig själv och göra det som känns bäst för mig. Och det förstod han ju och sen blev det inga mer diskussioner om helgerna.

Vi lyckades pussla ihop ett schema och jag kommer jobba både mornar och kvällar. På onsdag jobbar jag 07.00-12.00 och det är ju överkomligt, ledig torsdag och jobbar sen 16.00-21.30 på fredag. Soft. Men jag ska ju ta det lugnt, inte pressa mig själv för hårt. Det är av en anledning som jag börjar jobba på halvtid.

Jag ska försöka vara snäll mot mig själv och inte stressa upp mig eller sätta ribban för högt. Jag får ta mina första trevande steg, sakta sakta men säkert. Upp. Upp. Framåt. Framåt. I min egen takt.

/K

NostalgicaDallas

Cliff Barnes ja, men då kommer jag osökt in på Dallas. Denna nostalgiska 80-talssåpa som fick Sverige att stanna på fredagskvällarna. Jag missade inte ett avsnitt, tyckte det var jättebra. Dessutom var jag lite kär i Bobby och jag tyckte bara Pam var så där jättevacker. Hon var min favorit bland kvinnorna. Så här i efterhand tycker jag nog att Sue-Ellen hade lite mer karaktär =) och var en aningens mera mänsklig (hon hade ju faktiskt alkoholproblem). Öh.

Vad hade Pam för brister då? Det minns jag faktiskt inte. Och Bobby hade väl inga han heller, förutom frisyren då.... att J.R var mer spännande som person än Bobby säger sig väl självt, men det brydde jag mig inte om. För jag hejade ju osökt på "de goda". Haha! Åh, vad oskuldsfull jag var, på den tiden.

Jag minns att jag redan då undrade över varför de bodde i det där stora huset tillsammans allihopa. Jag menar, snacka om att inte vilja flytta hemifrån! Varför bodde de tillsammans om de nu tyckte så illa om varann? Man skulle ju tro att en 30/40-årig man skulle vilja bo ensam, en bra bit från sina föräldrar med sin nya familj i ett nytt hem. Ok, Dallas har väl i och för sig aldrig sagt sig vara vara realismens högborg, men i alla fall. Och det är ju trots allt bara på TV. Som tur är. :)

På krogen Cliff Barnes spelades som sista låt, Dallaslåten. Riktigt pampig är den och riktigt bra! Svulstig förstås, men det ska den ju vara! Jag har inte riktigt reflekterat över det tidigare, eftersom jag tidigare bara hört musiken i TV-apparaten och det var ju under 80-talet så det var inte lika mycket kräm i tv-apparaterna som det är idag.

Jag tycker de ska köra Dallas på TV igen, det är dags nu. Falcon Crest har gått på femman och Dynastin (det var väl ett tag sen) har de väl också kört på någon kanal, kanske. Nu är det Dallas tur! Jag undrar om jag så här 25 år senare kommer tycka Dallas är lika bra som jag gjorde då? Risken är nog rätt liten. Men det skulle onekligen vara intressant och ganska roligt! I rent nostalgisyfte förstås! =)

Over and Out!
/K

Cliff Barnes, here we are.

Igår var J. och jag på Cliff Barnes i Vasastan. Det tog låång tid att komma in, trots att kön inte var alltför lång. Men folk satt fortfarande och åt och därför fanns det inte så mycket plats att släppa in folk. Men tillslut så... trångt och varmt var det. Vi satte oss tillsist vid ett bord där det satt ett gäng snubbar som sjöng eller vad det nu var de gjorde. Musiken satte igång och som på en given signal så började alla dansa. Folk stod upp på stolar och soffor och dansade som tokar, detta trots de tillrättavisande skyltarna som fanns lite överallt i lokalen.


"Stå ej i våra soffor, stå ej på borden, öppna inte våra fönster. LYD ELLER GÅ HEM! /Cliff"

Det var ju ingen som brydde sig om det där och vakterna gjorde heller ingenting. De skulle i så fall fått släpa ut folk och det var för många som stod i sofforna och dansade. Själva stod vi så småningom vid balustraden med utsikt över lokalen. Jag stod och dansade eller jag rörde mig inte så mycket, viftade mest på armarna och gungade till musiken medan jag lutade mig mot räcket. Annars hade jag aldrig klarat av att stå så länge i sträck. Försökte mig på att sjunga också men rösten räckte inte riktigt till för det. Jag kände mig fortfarande lite halvsjuk.

De spelade bra musik, lite blandat sådär, både soul, schlager och rock. Världens drag blev det i alla fall och (hör och häpna) vakterna var faktiskt trevliga! Det ska de ha en eloge för, för det är faktiskt rätt ovanligt.

Det var en rolig kväll men de stängde redan klockan 01.00 så då bröt vi upp och åkte hemåt. Jag var hemma strax innan 02.00 och jag låg i sängen 02.20, men då var klockan helt plötsligt 03.20 eftersom klockan skulle ställas om till sommartid. Och minsann om jag inte kom ihåg det! Jorå men visst serrö, det gjorde jag!

K/

Just nu

För första gången på mycket länge har det stillnat lite inom mig. Jag går inte omkring i ständig beredskap, redo att försvara mig eller fly. Oron och ångesten är inte så stark, så svår som den har varit.

Just nu.
Känner jag mig
ganska lugn.

/K

Motvind

Kan det här stämma?

/K




--}länk{--

Analysera mera!

Fick sms från Mr X kl 23.20 igår kväll, precis när jag hade gått och lagt mig.
"Tjena tjejen. Hur mår du?? Kramar"

Jag har inte svarat. Jag tänker: "men vad vill han egentligen?"

Analys-Karin sätter igång och vill gärna få det till att han vill ha just henne... (trots att han är upptagen.. ajja bajja!) men hon vet att det är dumt att tänka så. Och att det antagligen inte alls är så (att han vill ha henne alltså). Han undrar väl helt enkelt hur hon mår och så är det inget mer med det. Män säger ju precis det de menar (eller?), de är inte som oss kvinnor (iaf Analys-Karin) som tror att det hela tiden ligger ngt dolt i allt de säger, att de egentligen menar något helt annat. Så funkar nämligen vi kvinnor (ok, jag generaliserar en del nu...).
Hängde ni med där? Det gjorde inte jag. Alltså. Så här är det...

Ähh! Jag orkar inte förklara, ni vet säkert precis vad jag jag menar.
--------
På tal om något helt annat...
Idag har jag träffat en kurator. Jag var nervös och spänd när jag kom dit men det gick bra. Jag är fortfarande trött och orolig men det har lättat avsevärt efter samtalet jag hade i förmiddags.
/K

Å ena sidan, å andra sidan...

Jag har ringt och pratat med min chef nu i alla fall. Jag vet verkligen inte hur det här ska gå och känner stark oro och ångest inför nästa vecka. Jag vet inte om jag fattat rätt beslut, om jag kommer klara av att jobba. Kanske har jag tagit mig vatten över huvudet? Det känns f e l!

Jag vet inte vad jag ska göra.
Ingenting i nuläget, tror jag.
Förutom att sova.
/K

Tankesveda

Idag har jag inte orkat ta itu men någonting. Ingenting alls. Febern rasar fortfarande i min kropp och jag vet inte riktigt var jag ska ta vägen, känner mig fastbunden till händer och fötter. Tittar panikslagen omkring mig, försöker se en väg.

Tänker "Men det kanske går, trots allt? Du måste försöka! Be strong! Du kanske klarar av det? Du vet inte föränn du är där, föränn du försöker."

Är det mina egna ord eller någon annans? Är det mina tankar eller någon annans? Hur känns det egentligen, här inne i mig?

Jag vet inte. Jag är rädd. Jag är ängslig och orolig. Mina käkar är fastlåsta i ett läge och min kropp är i ständig beredskap. Vill fly, dra täcket över huvuvdet. Vill inte tänka. Vill inte känna.

Men jag är stark, så jävla stark. (Not!) Jag ska alltid klara mig själv och har svårt att be om hjälp så när jag väl gör det, ja då b e h ö v e r jag hjälp. Men nu tycker jag inte att min läkare förstår hur jag har det. Hur jag mår. Hon ser bara att jag uppfyllt min kvot för sjukskrivning. Dags att gå tillbaka! Nu är det slut på semstern! "Hur länge är det egentligen du varit sjukskriven? Oj, sex och en halv vecka... det var lång tid."

Och jag känner mig liten, jag orkar inte, vågar inte säga emot. Fast jag gjorde det när hon ville jag skulle tillbaka till jobbet (på halvtid) redan nu på måndag. Våra ögon mätte varandra. Hon var tyst, jag var tyst. En viljornas kamp som hon gick segrande ur. Det är hon som är läkare, det är hon som har makten. "Då gör vi en kompromiss, du får två dagars hel sjukskrivning till." Jag vill bara ha en vecka till men fick två dagar. Två dagar av sju, vilken kompromiss...

Sen tänker jag, men det kanske inte är så farligt. Halvtid. Det kanske faktiskt kan fungera?

Och som min mamma sa: "Funkar det inte så funkar det inte och så är det inte mer med det. Men då har du i alla fall försökt." Jag kan se att det kan ligga någonting i det resonemanget. Hon är klok min mamma.

/K

Norma Jean/Marilyn

Jag håller på att läsa boken "Blonde" av Joyce Carol Oates. Boken handlar om Norma Jean Baker eller Marilyn Monroe. Det är ett gripande och komplext människoöde författarinnan berättar om. Boken är dock ingen biografi utan en helt igenom skönlitterär roman. Men jag tycker mig någonstans kunna ana människan/flickan/kvinnan bakom den mytomspunna. Ibland är det som hon är två olika personer och visst kanske det var så? Norma Jean och Marilyn. Två sidor av samma person.
Norma Jean - det sårbara barnet som bara vill bli älskad (som alla vi andra). En blyg, rädd och tillbakadragen flicka. Och som inte tror att hon har ett eget värde i sig själv och därför inte värd att älskas.
Marilyn - myten, sexgudinnan. Exponerad, beundrad och Glamorös. Som ju också vill bli älskad och som blir det men bara genom andras ögon. Genom männens ögon.

Jag får se, genom boken och författarinnans ord, en glimt av en väldigt ensam och sårbar människa och en del bilder som finns på Norma Jean/Marilyn (jag har letat lite) är så hudlösa och allt sitter i hennes ögon, hennes blick. Ibland lyckas hon kamofluera det, ensamheten. Ibland inte. Vissa bilder griper tag i mig och går rakt in i hjärtat. På en del bilder ser hon nästan lycklig ut. På andra bilder ser hon på oss eller på kameran med en hjärtslitande öppen blick. Hon ser rakt in och visar en del av sitt sårbara jag. På andra bilder (som den i färg ovan) är hon Marilyn ut i fingerspetsarna. Vampen.

Om ni inte redan nu märkt det, så är jag djupt tagen av boken. Därav den ibland något melodramiska tonen i det jag skriver.. Nej, jag vet inte vem hon var. Norma J/Marilyn. Jag vet bara att hennes liv och mystiken kring hennes person faschinerar mig och att boken "Blonde" är väldigt, väldigt bra.

Läs boken, gör det. Det är den värd. Det är Joyce Carol Oates värd. Jag hoppas hon får Nobelpriset. Jag vet att hon kommit upp som eventuell pristagare i flera år. Hoppas bara akademien inser vilken stor författare hon är. Jag har läst flera böcker av henne men det var länge sen och jag kommer inte längre ihåg vilka böcker det var. Jag ska kanske återupptäcka hennes författarskap igen?

/K

I morgon ska jag ta itu med allt

... men inte nu.
Inte idag.
Idag ska jag bara vila, återhämta mig.

Vakande redan klockan 03.30 och kunde inte somna igen föränn klockan 06.00. Väckarklockan ringde 06.50 och jag gick upp, fixade lite frukost och gick sakta, sakta till tunnelbanan, släpade mig fram. Tog sen tvärbanan till vårdcentralen och var där strax före 08.00. Läkaren och jag pratade, hon frågade hur det var och jag talade om det. Inte på topp om man säger så. Hon ansåg att jag borde vara sjukskriven den här veckan i alla fall för att återhämta mig från influensan, sen ville hon ville sjukskriva mig på halvtid från och med måndag men jag sa jag behövde mer tid. Så det blev en kompromiss, på hennes villkor. Jag blev helt sjukskriven mån och tisdag nästa vecka och därefter halvt sjukskriven fram till mitten av april. Ja det blir kanske bra. Kanske. Jag orkar inte tänka på det.

Hon gjorde en fysisk undersökning, lyssande på andningen, kollade mina öron och klämde på halsen. Jag fick gå till labbet och ta prover, stick i fingret. Då var jag rätt febrig och trött, satt där bland alla gamlingar i 45 minuter och väntade på en provtagning som tog 3 minuter. Tog mig sedan sakta, sakta hemåt och var hemma strax innan klockan 10.00 då jag stöp i sängen.

Jag har ätit, sovit lite och ringt mamma. Har inte orkat ringa till jobbet, jag gör det i morgon. Idag ska jag bara vila, återhämta mig.

/K

STARK

En gammal klasskompis från universitetet har lämnat ett meddelande på min mobil. Hon meddelade att STARK- stockholms arkeologer, har 25-års jubileum och att jag som "gammal" :) arkeolog är välkommen dit nu på fredag. Tydligen kommer det komma en hel del gamla klasskompisar dit. Kanske kan bli intressant.

STARK-festerna är kända för att vara... livade. Är det något som arkeologer är bra på så är det att festa. Mycket, gärna och ofta. Även jag som fd. arkeolog festade en hel del på den tiden i Gula villan. Ölen var (är) billig, alla (arkeologer och deras vänner) dansade som tokiga, det hånglades lite överallt, folk kräkes och kissade i buskarna utanför. Dessutom låg rökdimman tät i lokalen och det gick verkligen inte att andas och kläderna luktade blääk. (Ingen är gladare än jag för rökförbudet). Party och partaj alltså, om man är på det humöret.

Ja okej, jag är lite cynisk. Frågan är om jag tycker att det är så kul längre. Jag dricker inte särskilt mycket sprit eller öl. Möjligtvis en cider eller lite vin. Eller en Cola Light. Det funkar lika bra. Jag tycker inte om att bli aspackad och jag hatar baksmällan efteråt. Jag behöver inte dricka för att ha kul. Jag kan dansa, skratta och vara social i alla fall. Det beror mer på vad jag är på för humör och hur jag mår än något annat. Så, vi får väl se hur jag gör. Om jag går dit... eller inte.

Det är klart att jag kan gå för att träffa gamla klasskompisar jag inte sett sen jag slutade läsa arkeologi 2002 . Det är ju några år sen sist...

Jag skulle vilja säga till dem att jag hade ett bra intressant jobb inom arkeologi och/eller arkiv men som många andra arkeologer/arkivarier... akademiker så har jag inte det. Som många andra akademiker arbetar jag med något helt annat eftersom det är svårt att få arbete. Som många andra människor i detta samhälle är jag sjukskriven eftersom jag inte klarar av pressen, stressen eller mig själv.

Fan, vad jag låter pessimistisk. Och tråkig!
Skit!
/K

Blir ingen sång idag

Trist, men så är det. Jag är inte frisk nog. Idag har jag i alla fall duschat och bäddat rent i sängen men jag är fortfarande mycket trött och förkyld, visserligen på bättringsvägen men iaf. Och jag som vill sjunga! Vi ska ha konsert i Hallstavik nu på lördag och idag ska vi öva till klockan 21.30. Jag behöver verkligen öva! Men, men... jag får väl avstå från det, för är det egentligen inte viktigtare att jag blir frisk?

I morgon ska jag till läkaren klockan 08.00 och det blir tillräckligt jobbigt som det är, dels pga min pågående förkylning men också på den anspänning som det naturligtvis är att gå dit. Jag är nervös och har inte riktigt hunnit känna efter hur jag egentligen mår. Har liksom bara varit förkyld och inte kunnat känna något mer än det.

I förmiddags ringde en arbetskamrat och vi pratade lite. Hon berättade att de på jobbet skulle gå ut och dricka öl nu i början på april. De hade pratat om mig på mötet berättade hon, och alla vill tydligen att jag kommer med. Hon berättade att allt kändes lite lättare nu på jobbet, att de var alla lite gladare.

Så bra då.

Själv vet jag inte hur jag mår. Känner mig mest likgiltig och nu börjar jag känna av den där oron som av naturliga skäl har legat i dvala under veckan.

Jag känner mig lite ledsen faktiskt.

/K

Öhhh....

Jag har verkligen känt mig mer död än levande under några dagar... (om ni inte redan förstått det)! :)
Pain!

/K

Melodifestival, final!

Jag måste ju följa upp detta. Har skrivit om första och sista delfinalen och igår var det alltså dags i Stockholm, Globen för FINALEN!

GLITTER OCH GLAMOUR! (nåja... :).

Jag har legat däckad de senaste tre dagarna och inte orkat göra någonting annat än att sova. Igår kväll höll jag mig dock uppe mellan feberfrossorna och kollade på Melodifestivalen. Några av låtarna har jag aldrig hört förut. Ja, vi vet ju alla vad utgången blev, precis som jag trott. Det blev ändå lite spännande där på slutet, innan folket avlagt sina röster. Andreas Johnson ledde före Carola, efter folkets röster låg han på tredje plats med BWO som tvåa och alltså Carola på första plats.

1. Andreas Johnson - Han är riktigt bra. Det tyckte jag redan första gången jag såg honom. He´s a rockstar. Fast jag tror inte han skulle (tyvärr) vinna en ev final i Athen.

2. Björn Kjellman - Njjaee. Alltså det funkar bara inte. Han är skådespelare, inte sångare.

3. Linda Bengtzing - Jag trodde att Linda skulle få en bättre placering än hon fick. Lite konstigt tycker jag faktiskt. Hon är ingen mästersångare men det var ett livfullt och roligt framträdande och såå dålig är hon faktiskt inte. Bra text också tycker jag. Käckt. :)

4. The Poodles - Hårdrock när den är som... bäst? Nej. Inte sämst heller dock. Ganska intetsägande med mycket poffar, hår och en del eld.

5. Magnus Carlsson - En riktig besvikelse var detta! Han har ju jättebra röst men vad är det för låt som Strömstedt och Glenmark kokat ihop, jag bara undrar? Blöök.

6. Rednex - Alltså, detta funkar bara inte. Det gör inte det och inte är det roligt heller. Kalla mig gärna tråkig men... HALLÅ! Hon sjunger inte särskilt bra heller.

7. Carola - Ja hon kammade ju hem det här tillslut i alla fall. Var det någon som trott något annat? Visst hade det varit lite roligt att se hennes ansiktsuttryck om Andreas J hade vunnit? Det hade JAG velat se! :) Framträdandet var ok, hon har bra pipa trots röstproblem och hon är fortfarande ett proffs ut i fingerspetsarna. Det var väl inte ett av hennes bästa framträdanden. Nope.

8. Magnus Bäcklund - Jag gillar honom! Han har en bra och stark röst och lite av det där lilla extra. Jag förstod dock inte allt rabalder om hans senapsgula skinnbyxor. Vad var det för märkvärdigt med dem? Var de verkligen såå fula? Det var trist att han inte hade dem på sig eller att han vågade ta ut svängarna ännu mer. Jag tycker han skulle ha haft ett par GRÖNA skinnbyxor på sig, bara för att ge dem en käftsmäll (eller provocera lite i alla fall) som tyckte att han skulle ändra på sig. Tyvärr börjde han sig tydligen för grupptrycket eller nå´t.

9. Kikki Danielsson - Det här är ju schlager! Och det går inte alls hem! Hon kom ju sist! En kvarleva från 80-talet. Det är som att se en hel epok försvinna.

10. BWO - Låten är väl en hyfsad eurodiscolåt eller något. Sångaren sjunger bra och har en våldsam energi på scenen. Lite väl tråkiga scenkläder tyckte jag, men annars var de hyfsat bra.

Det som var roligast var helt klart Fredrik Lindströms presentation av jurymedlemarnas röster och härmningen de olika dialekterna ute i landet. Det var ett nytt kul grepp som gick hem, i alla fall hos mig!

Annars tycker jag att: länk--} Lena Ph {-- klarade sig med äran i behåll, hon klarade av värdinnerollen alldeles utmärkt. Varför skulle hon inte göra det? Hon har tillräcklig självdistans och proffesionalism för det.

Me like Lena Ph! och Fredrik Lindström :)
Over and out!

ps: Lite trist, jag kan inte ladda upp några bilder just nu. Hm.
Men Vaff!! :=
Återkommer...

Haha, nu funkar det igen!
Hepp!
/K

Gamla och nya vänner

Hemma igen sen några timmar och känner mig rätt så slak faktiskt. Hostar, hackar och snorar. Gick en sväng förbi Apoteket och köpte upp halva deras lager av feber, host och -halsmedicin. Annars har dagen varit trevlig, J och jag promenerade ute på Djurgården och sen tog vi bussen in till city och fikade.

Jag var ute igår också under eftermiddagen och träffade min väninna A och hennes 2 månader gamla Leo. Han är ett litet knytt, något större än förra gången jag såg honom... och alldeles, alldeles u n d e r b a r! Jag höll mig dock lite på avstånd eftersom jag inte ville smitta ner honom. Vi fikade vid Hötorget i ett nyöppnat café inne på Indiska. Sen gick vi och shoppade lite grann. Leo blev varm och trött av att ligga i vagnen, tyckte vi var jättejobbiga som inte förstod med en gång att han ville hem och ta det lugnt.

Leo är min nyaste och yngsta vän. A berättade att han gillade skummisen jag gav honom och det var kul att höra!

/K

Förkylt

Nu ska jag snart träffa J och vi ska promenera lite i det fina vädret. Jag är förkyld, har ont i halsen, hostar och snorar. Undrar om det är så klokt egentligen att ta den här promenaden? Men jag vill ut! Och om jag har mössa på mig och inte går för fort kanske det bara är bra att få lite frisk luft.

I morse vakande jag klockan 05.00, okristligt tidigt! Kunde inte somna, tittade på tv ett tag och käkade frukost. Gick sen och lade mig igen och sov en timme till.

Jag har hunnit med att skriva en ansökan till KB som arkivarie. Ska skicka den idag eftersom sista dagen är i morgon. Jag vet inte hurvida ansökan är bra eller inte, börjar misströsta... har sökt så många jobb men får inga svar.

Nu har jag lite bråttom, jag har inte ätit än och jag ska träffa J klockan 14 vid Åhléns inne i stan.
Återkommer senare.

/K

Sinnesro

Ligg stilla
finn ro
Jag finns med dig
var du än går
Ditt ansikte sover
i min blick

Du andas frid

2006-03-15
© K.C.L

I´m a man! Oh no!!!

Hjälp jag har blivit man! Jag har fått basröst!! :=
Rasp, rasp.... host, host.

Ok då, det kanske krävs lite mer än en raspig röst. :)

/K

Feberstress

Jag har inte sovit särskilt bra. Denna natt har jag frusit och svettats om vartannat, vridit och vänt på mig hela natten igenom. Druckit vatten och somnat om igen. Halsen är konstigt torr och det knastrar i öronen när jag sväljer.

Förra natten blev jag så uppstressad av en telefonsamtal från en arbetskamrat som ringde klockan sent för att fråga något (tack för den! Pucko!) om någonting. Och sen började jag tänka på Försäkringskassans blankett som ska fyllas i. Den där blanketten alltså... hm. Och så började jag oroa mig för att min chef inte fått läkarintyget jag skickat med posten. Naturligtvis ringde jag mamma och stressade upp mig ännu mer, sen var klockan 23.00 och det var naturligtvis omöjligt att sova. Jag var spänd i hela kroppen och det bara gick inte att sova!

Jag tänkte: "Ok, jag testar de där insomningspillrena jag fått. De kanske funkar... jag tar fyra stycken (ska tilläggas att man kan ta 2-4 taletter till natten)." Tog dem... och väntade och väntade. Effekt efter 15 minuter stod det. Hmm. Låg i sängen, blundade och försökte tänka på ingenting. Efter ett tag infann sig någon konstig dåsighet som är svår att förklara. Visst jag somnade till slut, av ren utmattning tror jag och vaknade... alldeles för tidigt. Utvilad? Nä, inte ett dugg!

Under natten drömde jag att jag inte kunde stå på benen utan jag ramlade pga yrsel som en biverkning av tabletterna. Jag var tvungen att sitta i rullstol eftersom jag föll omkull hela tiden.

Jag låter nog de där insomningstabletterna vara så länge tror jag, de funkade inget vidare.

Nu ska jag äta lite lunch, brrr vad jag är frussen!!! Uäähh!
/K

Gospelkväll

Ikväll har jag sjungit gospel. Det är som alltid härligt läkande för själen att få uttrycka sig på det sättet. Det är någonting som lossnar någonstans därinne i mig. Jag vet inte riktigt vad det är men det spelar egentligen inte någon roll, jag mår bra av att någon gång koncentrera mig på något annat.

Det som är fantastiskt med att sjunga är att jag märker att min röst faktiskt bär. Jag är sopran men har tidigare trott att jag inte kunnat sjunga sopranstämman eftersom den har varit alldeles för hög, så jag har sjungit alt bara av den anledningen. Men nu sjunger jag alltså andra sopran och det känns riktigt bra! Tilliten till mig själv och min förmåga har alltid varit vacklande och är det fortfarande men i det här fallet så känner jag mig tämligen säker. Dessutom har jag väldigt lätt för att lära in låtar och vi har aldrig några noter, utan sjunger efter gehör. Jag har ganska lång erfarenhet också och det är till stor hjälp, jag har sjungit gospel i snart 10 år.

Ibland är det fortfarande jättesvårt och jag kommer nästan aldrig ihåg exakt hur låtarna eller hur stämman går. Men på något underligt sätt verkar det fungera ändå. När jag väl står där så kommer det... oftast i alla fall och efter hård övning så klart. Vad jag menar är att det fungerar, jag försöker bara slappna av och jag göra så gott jag kan.

Det är ett hårt slit men när det väl sitter och det låter bra så är det fantastiskt! Det är en otroligt tillfredställande känsla. När jag själv satt den där svåra slingan (som jag aldrig trodde jag skulle kunna lära mig. Så känns det ibland) och när kören sätter slingan eller sången tillsammans och gemensamt arbetar för att det ska låta så bra som det bara går. Då känns det riktigt riktigt bra.

Och det är såå roligt! Det är en härligt lekfull stämning i kören och vi skrattar mycket. Men vi kan vara otroligt fokuserade också. Längar redan till nästa måndag. Vi heter för övrigt "Source of Joy" och håller till på Hornsgatan i Stockholm.

Nu ska jag försöka sova.
/K

Tystnad

Jag har inte pratat med någon på hela dagen dagen. Jo föresten, mannen i pizzarestaurangen. Jag frågade om de hade fäska champinjoner. Jag har varit tom och trött hela dagen och ledsenheten sitter fast i bröstet. Helst av allt vill jag gå och lägga mig och dra täcket över huvudet.

/K

Melodifestivalen, del 4

Melodifestivalens sista delfinal är nu avklarad. Startfältet var riktigt D Å L I G T. På ett sätt var det givet vem som skulle få den ena finalplatsen, Carola så klart och så blev det. Hon utklassade alla de andra. Hon behövde inte ens anstränga sig särskilt mycket för att göra det. Den andra platsen gick otippat till Björn Kjellman.

Jag har inte skrivit om de två andra delfinalerna men det gör inte så mycket, att skriva om den första och sista räcker gott. Det hade blivit lite tröttsamt annars.

1. Roger Pontare - sjöng en bombastisk låt om is och snö. Det var trummor och allehanda dansande fjäderprydda figurer på scen. Själv var han klädd som tomten i lång rock med mårdpäls på, fast färgen var isblå i stället för röd. Han har en bra röst men låten... jag vet inte. Tog sig till andra chansen, själv hade jag tippat på en finalplats men jag hade fel.

2. Laila Adele - Hyfsad låt men jag kommer inte ihåg ett dugg hur den gick. Den är rätt intesägande. Det enda jag kommer ihåg är att hon har fula bruna kläder på sig som inte passar henne alls.

3. Och så Günther and the Sunshine Girls - något så vansinnigt pinsamt och dåligt har jag aldrig hört under alla de år jag ändå kollat på Melodifetivalen. J och jag skrattade och skrek om vartannat och vid ett tillfälle var J tvungen att gå ut ur rummet. Själv satt jag i soffan med benen uppdragna under mig och med fleecepläden framför ögonen. Ja, jag kunde inte låta bli att titta ändå förstås. Ville inte missa detta. Günther satt i en stol på scenen och liksom väste fram "Like fire tonight" lite så där emellanåt. Han försökte sig på att se sexig ut också och plutade med munnen så där obehagligt som bara han kan. Det gav mig rysningar över hela kroppen och det var INTE av välbehag. Det är ju inte han som sjunger låten (han kan ju inte sjunga), det gör egentligen tjejerna (ja de kan inte sjunga de heller).

4. Sandra Dahlberg - har sålt sin själ... Varför har hon på sig det där och vad gör hon på motorcykeln? Gör hon reklam på en motorcykelsalong eller? En förlegad kvinnosyn tycker jag och med en spelad sexighet som inte alls passar henne. Blä. Var hennes förebild Pippi Långstrump? Det märks inte alls.

5. Evan - In genom andra örat och ut genom det ena. Lämnar inga spår överhuvudtaget.

6. Rednex - Hillbillysarna har kommit till stan! Tjo och tjim och det låter förskräckligt och är inte ens särskilt roligt trots att det säkert är tanken. De kom till andra chansen iaf. Hm.

7. Björn Kjellman - kom ända till finalen! Låten är lite konstig, en fransk - jag vill leva livet låt. Jag vet inte riktigt vad jag ska tycka... trots att den var en av de bättre. Jag gillar Björn Kjellman, han har självdistans trots att framträdandet pendlar mellan pretto, humor och den där självdistansen. Det märks att han är skådespelare och det var till hans fördel tror jag. Jag tror inte att han räknade med att han skulle komma till final. Men det gjorde han.

8. Sista kvinnan ut! Carola - att säga att hon klassade ut alla de övriga är en underdrift. Hon var proffsig och rösten satt som en smäck. Låten var en schlager med pondus. Hon kommer ta hem det här tror jag och hon vet om det. J funderade på om det var uppgjort, att Björkman medvetet har placerat Carola i sista omgången för att vara säker på att hon skulle komma till finalen. Inte vet jag om det är så, hon skulle säkert ha stått sig även om hon varit i en av de tidigare delfinalerna.

Annars var de olika Lenorna roligast, speciellt Johan Glans version av den tidigaste Lena Philipsson iklädd i en kycklingul midjelång jacka med enorma axelvaddar. Så jäkla bra! De andra versionerna var roliga också och spelades av bl a Sussie Eriksson och Anna-Lena Brundin.

Så var den helkvällen slut och J åkte hem och jag satt och zappade framför tv:n tills jag gick och sussade. J var sugen på att gå ut och dansa men jag hade ingen lust, vi var ute i fredags.

/K

Har ni hört...

...att Günter ska vara med i Melodifestivalen? Jag har lite svårt att smälta det... Det är sånt jag SKÄMTAT om, aldrig trodde jag väl jag skulle se den dagen komma! Nu är den alltså här... och jag bävar men kan inte låta bli att titta. Jag måste se detta! Och förfasas! Jag och min vän J ska bänka oss framför tv:n klockan 20..00 och bulla upp med ostbågar, läsk och annat gott. Och så ska vi skratta, skrika, skämmas.

Både Carola, Roger Pontare och Björn Kjellman sjunger ikväll. Vem som kommer vinna? Jag har inte hört någon av låtarna än. Men jag tippar att Carola kommer till final och kanske Pontare. Men man vet aldrig, White trash-bandet "Red Necks" :) kanske vinner? Om Mr Günter kommer till finalen eller ens andra chansen, ja då börjar jag verkligen undra... har världen blivit galen?
Det är bara att vänta och se vad svenska folket tycker...
DET kan bli en riktig rysare.
En rolig sådan hoppas jag.

Jag återkommer...
/K

Saker som är sådär

Det finns vissa saker/företeelser som jag bara kräks på. En del av dem är bagateller eller kanske rent av lyxproblem. Det är saker som är så där lagom irriterande ni vet. Inte de där hemska sakerna som ibland kan inträffa i ens liv som t ex olyckor, sjukdomar eller om någon nära dör. Inte dem. Jag pratar om de andra sakerna.

Här är hela listan, :) MIN lista... på saker som är sådär:

- När någon går precis bakom mig i de nya tunnelbanespärrarna, bara för att tjuvåka på Min biljett som Jag betalt för! (Jag brukar försöka gå lite extra sakta i spärren då om jag märker det... med föga framgång ska tilläggas).

- Att trampa i hundbajs (eller viket bajs som helst).

- När katten hoppar på min mage. (Uff!)

- När katten får för sig att jag är ett lovligt byte. (Aj som f*n!)

- Städa. (Det är såå tråkigt)

- Diska (Blää. Jag måste verkligen skaffa diskmaskin).

- Att känna sig ful. (Det är verkligen inte roligt, ibland är bara vissa dagar jävliga. Håret hänger, hyn är gråblek och glåmig och min hållning är som en ostbåge och jag mår bara skit!)

- Att få en dörr i ansiktet. (Jag tillhör själv de där personerna som håller upp dörren till den som kommer efter. Det hör till vanligt hyfs tycker jag).

- En riktigt dålig film. (Då menar jag inte kalkonfilmerna de kan vara roliga, utan de där filmerna som bara är trååkiga....) Snark.

- Spåniga brudar som går fram som ångvältar på krogen och inte ens har vett att be om ursäkt. Dessutom händer de att de trampar mig på tårna med sina sylvassa stilettklackar (vanligtvis är de så packade att de inte vet vad som är fram och bak på sig själva. Rätt tragiskt egentligen).

- Aspackade killar på krogen (det finns en hel del kategorier här...)

a). De där som bara säger Glööhh... bruden... och vinglar omkring helt disorienterade. (De är rätt harmlösa, ibland. Jag brukar gå därifrån och undvika dem).
b). Killarna som blir otrevliga och aggressiva. (Försöker undvika dem i den mån det går).
c). De där snubbarna som tror att det är ok att tafsa lite här och var. (Det är INTE ok! och inte roligt alls. Fatta det!).
d). Aspuckon som inte fattar att jag inte vill dansa, hångla, knulla (speciellt inte med honom!).
e). Killarna som tycker/tror att jag är ett lovligt byte (se även punkt a, b, c och d.)

Naturligtvis är detta skiftande gränser, vissa dyngraka snubbar har drag av eller faller under alla fem kategorierna.

Har jag glömt någon?

-----------
Ha en fortsatt bra kväll!

ps: Kom gärna med egna förslag på "saker som är sådär". Det vore roligt! Vad tycker du är så där extra irriterande? Kom igen nu, det är skönt att klaga lite... :)

/K

Tungviktare /vs Lättviktare

Jag tittar mycket på film, mest blir det dvd och filmkanalerna på tv. Men i veckan har jag gått på två biofilmer. I tisdags gick jag på förhandsvisningen till "Syriana" tillsamans med min bror och igår såg jag "Casanova"tillsammans med mamma.

"Syriana" var bra men med en så komplex historia att det ibland var svårt att hänga med. Det behöver i och för sig inte vara en nackdel med en film som utmanar sina tittare. Den var absolut inte lättsmält. Min koncentration var på helspänn hela filmen igenom och jag var rätt trött efteråt, en krävande film helt enkelt.

Om "Syriana" var komplex och svår så var "Casanova" precis tvärtom. Lättsam. Förutsägbar. Visst, den var vacker ooch de hade fina kläder på sig. Rätt trist alltså. Ibland tycker jag visserligen att det är skönt när jag kan hänga med och jag vet precis vad de ska säga eller göra. Jag slipper tänka så förbannat. Fast jag föredrar nog någonting mittemellan, lite mer utmaning än så och helst något som berör någonstans i alla fall! Inte bara platt, platt, platt som filmen om "Casanova" som gick in genom ena örat och ut genom det andra..

Äsch! Jag är mellanmjölk! Allt ska vara lagom, inte för mycket, inte för lite. Lagom.

Men var film har sin plats. Jag menar ibland är jag sugen att se råaction, orkar liksom inte med något mer. Och ibland vill jag se en riktigt tungviktare, det beror på vad jag är på för humör och vad jag känner för.
/K

Hos Tandläkaren

Onödigt tråkigt vetande för alla! Jag har varit hos tandläkaren idag! Har tyvärr inga horrorstories att berätta och lider inte av tandläkarskräck, som tur är. Det hela var över på 15 minuter och det såg bra ut. Inga hål, ingen karies. Lite tandsten bara. Fick bannor av tandläkaren...använd tandtråd oftare. "När man blir äldre är det viktigt att förebygga bakteriebildning. Det är bra att få in rutinen att använda tandtråd redan nu." (För när du är riktigt, riktigt gammal, är det FÖRSENT)! Hon fick mig att känna mig uråldrig... Hallå jag är bara 30+!

Jösses Karin, händer det inget MER spännande i ditt liv än att du har varit hos tandläkaren?!
Nej, det gör visst inte det.

/K

Tulpanfrossa

Jag älskar tulpaner!

Vid Ulriksdals trädgård finns möjligheten att göra sin egen bukett, man tar bara en sax och så går man runt och botaniserar i den något kyliga lokalen. Det finns många olika sorters tulpaner att välja mellan. Det är trevligt att gå runt och titta på allla de fina blommorna och gott fika finns där också i cafédelen. Värt ett besök faktiskt.
/K

The center of my world

Appropå det där mejlet jag skickade till den där snubben (se "Äh, nu ångrar jag mig!"), dagen efter fick jag ett väldigt fint mejl från honom. Han var mycket förstående. Och jag som trodde... ja saker och ting är inte alltid som jag tror. Jag befarar alltid det värsta och jag tror nästan alltid att jag gör människor ledsna, upprörda o. dyl bara för att jag talar om hur det är för mig.

Snacka om ego, jag tror att allt kretsar kring mig och det gör det ju...
i min värld.
/K

Kontrasternas afton

Det finns människor som bryr sig om mig. Jag Får be om hjälp. Jag vet det, ändå är det så svårt att göra just det! Jag glömmer på något underligt sätt bort att de finns, mina vänner och min familj. Jag behöver inte vara ensam. Jag är ledsen, liten och trött och orkar inte ta mig före NÅGONTING! Och det går inte över! Den där ledsenheten finns i mig hela tiden. Nej jag var inte glad förut (syftar på förra inlägget) men jag blir så förbannat trött på att hela tiden vara i den här tjocka, förbannade geggan! Nu har jag sovit i flera timmar och jag vet att jag inte kommer sova i natt. Grattis Karin! :=
/K

ps: Hm, denna bild passar på något sätt bra ihop även med förra inlägget... Den ska symbolicera tjock gegga, men det kan ju lika gärna vara SKIT! HAHAA! (tänkte inte på det...). Jaja... det kanske är långsökt. Det tycks bara bli värre ju mer jag försöker förklara. Så jag slutar HÄR.

Axplock

I går köpte jag den här boken på Konsum. Den innehåller allt möjligt smått o gott man kan läsa när man sitter på muggen. Ett hopkok av roliga historier, konstiga sär skrivningar, sportgrodor, felskrivningar, poänglösa historier och översättningsmissar mm, mm.

Här kommer några axplock.



ANNONSER UR GULA TIDNINGEN:

=) "Bulldogg säljes. Äter det mesta och tycker mycket om barn."

=) "En länstol som i många år tillhört en revisor med stoppning i sitsen och överdrag på ryggen säljes på grund av dödsfall."

=) "Fallskärm. Använd endast en gång, aldrig öppnad, liten fläck."

=) "Gul nackad papegoja till salu."

DOKTORN SKREV:
(Citat från verkliga journaler)
=) Personalen har iakttagit patienten när hon inte är iaktagen.

=) Haft värk i natt i höger öra som nu försvunnit.

=) Lungorna låter rena och får åka hem

=) Ansamlingen av utslag kretsade kring patienten.

=) Kan få erektion så han kan föra in penis men tappar den gärna under samlaget.

=) Patienten får gin och morfin intravenöst.

=) Normala öronrörelser.

=) Jag tittar på patienten i mikroskop och blir inte klokare av det.

----------------
AJJ!!!
:= Under festliga former fallit ut från en balkong.
(Kul fest!!!)

:= Patienten är en 65-årig kvinna som ramlade och föll omkull ute på gatan. Fallet komplicerades av att en lastbil körde över henne.
(Oj då, då förstår jag...)

:= Ryggpatient in för uträtning.
(KRRAS!)

:= Söker för fästingbett i huvudet, huvudet borttages med pincett.
(Men AJJJ, låt bli!)

:= Patienten inkommer lätt analpåverkad.
(Hm, hur är man då?)

:= Inkommer med ambulans efter att ha blivit sparkad av en annan häst.
(Antyder du något eller...?)

Å SÅ NÅGRA TIDNINGSGRODOR:
:= Mannen dog medan kvinnan avled.
(Visste inte det var någon skillnad faktiskt)

:= Ingen av de omkomna hade livshotande skador.
(Öhh, nähä?)

:= Inga spår efter skidåkare.
(Haha!)

:= Huset som brann ner till grunden, blev totalförstört.
(Jaså, säger du det?)

:= Polisen grep torsk i fiskhamnen.

:= Storgråtande bedyrade den 30-åriga porrstjärnan sin oskuld.
(Visst...)

Ok, nu har jag väl tråkat ut er tillräckligt för idag...
Har e gött dårå.
/K

Vackra men dödliga

Solen lyser, snön är gnistrande vit... jag kanske ska gå ut lite?

Det har säkert inte undgått någon att på många tak och stuprännor hänger långa, spetsiga istappar ner. Vackra men dödliga. Jag tittar alltid uppåt för att se var de är. Jag har blivit lite nojig och med all rätt kanske... En del gator är avspärrade medan andra inte är det.

På en av fastigheterna här i mitt närområde, har värden satt upp en liten skylt på husfasaden (för att gardera sig, antar jag) med texten "Risk för ras, istappar". Men det finns inga avspärrningar och när man tittar upp så hänger det en klunga av spetsiga istappar vid stuprännan, en av dem är säkert en meter lång. Skylten är inte placerad där själva istappen hänger.

En kommentar en körvän hade när han såg en istapp som hängde ner från taket vid Hornsgatan var, " Oj, den där vill man inte få på sig. Den skulle ju hamna ända nere i kalsongerna." En något oehaglig tanke, att bokstavligen bli spetsad av en sån där. Aoutch!

Bilden är hämtad från Lidköpingsnytt.se

Nu ska jag snart....

.... iväg och sjunga i kören. Det ska bli roligt!
efter det bär det iväg till Sunkit och Bröderna Olsson igen...

Hepp!

Swenglish

Hittade den här roliga listan i tidskriften "Shortcut" jag fick hem i brevlådan nu i veckan. Det är rätt kul faktiskt :)...





TOPPARNAS VÄRSTA SVENGELSKA TABBAR GENOM TIDERNA:

1. "Dear friends, we are the same guys as before, although we have lost
our pricks."
När Götabanken blev Gota Bank

2. "I am a man who likes to have my balls in the air."
Svensk affärsman

3. "Ladies and Gentlemen, welcome to this technical mess."
Svensk politiker öppnar inernationell handelsmässa.

4. "I am in the beginning of my period."
Nyutnämnda danska minister Marianne Jelved.

5. "And now the prick over the 'i'..."
Danska kulturministern Jytte Hilden till den
församalade internationella pressen.


Hejhej
/K

Tvivelspår

Igår var en jobbig, jobbig dag. Jag är trött och urlakad efter att ha varit under psykisk och fysisk press/stress. Och än är det inte över. Veckan som gått har varit grönjävlig, en av de värsta i mitt liv. Jag har blivit sjukskriven ytterligare tre veckor och fått lite mer andrum. Det behöver jag. Ska försöka återhämta mig och få krafterna tillbaka. Sakta men säkert, framåt, framåt. Kanske.

Tvivlar hela tiden. På mig själv, på livet.

/K

Fem timmars-regeln

Jag sover i snitt fem timmar. Min katt sover i sängen och det är hon som bestämmer hur länge jag får sova. På senaste tiden har hon efter just fem timmar väckt mig, men jag har alltid kunnat somna om. Jag brukar då gå upp och se om hon har mat och vatten och eventuellt fylla på lite mer. Hon brukar ignorera det ganska ofta. Efter ett tag brukar hon lugna ner sig och jag kan för det mesta somna om.

I går morse (klockan 04.30), fick hon värsta spelet och rusade fram och tillbaka, krafsade och jamade. Jag vet inte, men efter att hon promenerat över min mage tre, fyra gånger i snabb följd precis när jag höll på att somna om, blev jag rätt sur. Jag gick upp, stängde min sovrumsdörr, gick och lade mig igen med huvudet mellan två kuddar. "Jag ska ignorera henne, jag ska ignorera henne" tänkte jag. "Inte öppna dörren.." Hon fortsatte naturligtvis krafsa utanför och så småningom även på dörren. Det låter en hel del och hon vet precis vad hon ska göra för att få mig att släppa in henne igen. Alltså, det går ju inte att sova med det där odjuret utanför dörren! Det är lika bra att släppa in det lilla monstret!

Ja, jag är en softis, jag vet... men jag vill SOVA!

/K

BANG BANG BANG!

Varför ska jag alltid slå på mig själv?!
Är det inte det ena så är det det andra.

Jag förstår det inte.
Ska det vara så?
/K

Äh, nu ångrar jag mig!

"Jag har fått dina meddelanden (såg dem idag) på min hotmail.

Jag har varit rätt avståndstagande den här veckan och vill därför höra
av mig och förklara lite grann varför. Faktum är att jag inte alls mår
bra, jag har åkt ner i en djup, djup svacka. Känner mig rätt liten och
ynklig för tillfället. Har gått in i väggen eller nåt, och därför har
jag inte orkat prata eller ta kontakt.

Ang vår "date" nu i helgen så känner jag att jag vill skjuta på den
ett tag. Jag är inte riktigt "fit for fight" i nuläget, (vare sig på
dejtingfronten eller på ngn annan front), om man säger så...

Nu vet du i alla fall hur det är.

Ha det gott.
Och, vi hörs!
/K"

Varför skrev jag det där mejlet?
Och inte svarar han på msn heller.
Han blev väl stött...

Fast det sista JAG behöver är strul,
eller så tar jag det för allvarligt.
Brukar göra det. Skit.
Jag behöver kanske lite manlig bekräftelse?
Och nu har jag sumpat det.

Jag kan inte tänka riktigt klart och
i nuläget är jag urusel på att analysera,
det som jag brukar vara så bra på!

Analys! Thats my middle name!

Idoldyrkan 1983

Det var egentligen aldrig meningen att denna blogg skulle handla om 80-talet, jag tror det är en fas jag går igenom. Jag är inne i en 80-tals nostalgitripp, min ungdoms tid. Om mitt liv var bättre som tonåring än vad det är nu, vet jag inte. Jag vill minnas att det var rätt jobbigt emellanåt. Men å andra sidan är livet som 30-plusare tämligen tungt det också.

I början av 80-talet var Michael Jackson en av mina stora idoler. Jag älskade honom. Han var bäst! Och runt 1980 såg har fortfarande bra ut. Men redan då var han störd. Jag tyckte synd om honom och ville ta hand om den vuxne mannen som var ett vuxet barn. Det där kanske låter lite... skruvat men kom då ihåg att jag var elva, tolv år gammal och på väg in i puberteten. Jag hade massa romatiska fantasier när jag var barn. Jag fantisreade om Tom Cruise också och Ralph Macchio (ni vet han i Karate Kid) och så Mikael J. Fox såklart ("Tillbaka till framtiden"). Det var tämligen naiva och oskuldsfulla fantasier, jag försäkrar :)

Det ger ändå en fadd eftersmak så här i efterhand, med tanke på alla skriverier och skandaler runt Michael Jackson. Egentligen fanns alla tecknen redan under 80-talet, på att han var störd i sitt allra innersta. Jag tycker det är tragiskt både för de barn som råkade ut för hans övergrepp och för honom själv, att det gick så långt.

Jag vill egentligen fokusera på hans musik som jag anser, fortfarande håller efter 25 år. Men jag kan inte kommentera hans musik utan att säga någonting om det jag skrivit om ovan.

Så nu till musiken!

Jag kommer ihåg när jag såg Thrilllervideon första gången på TV. Alla pratade om den och till sist fick jag se den! Jag har för mig att den visades sent en fredagkväll och jag fick vara uppe för mamma så jag kunde se den. Det var den första riktiga musikvideon med någon form av handling. Den var så bra! Och den håller fortfarande! Den är fortfarande bland de stora. Michale Jacksons storhetstid var tycker jag, under "Thriller"- perioden, 1983.

Zombiedansen är en klassiker och musiken outstanding. Mannen var ett musikaliskt geni. Hans speciella dansstil var nyskapande med de där snabba korta rörelserna. Snurren, tåspetslyftet, moonwalken. Det var ganska svårt att få det det att se ut som man stod stilla samtidigt som man gick framåt, fast baklänges, rewind/rewerse.

Åren 1987-88 börjar han se allt konstigare ut, vitare liksom. Det ser inte längre ut som samma person. Hans album "Bad" är bra den också men sen tycker jag att det bara gick utför. Min idoldyrkan av Michael Jackson dör ut där någonstans runt 1985-86 kanske.

Så slutar historien om min idoldyrkan av Michael Jackson och som kanske inte skiljer sig så mycket från andra tonåringars dyrkan av en artist. Den skulle följas av många många fler, men det är en annan historia.

/K

Jag har inget alls att skriva om idag.
Nope. Inget alls.
/K