Jaa! Semester!

Faan vad Blogger är seegt!

Mupp!

Så, nu när jag har det sagt, vill jag bara säga att jag arbetat min sista kväll och jag känner mig (hör och häpna) lite vemodig. Trots att jag tycker det ska bli hur skönt som helst att sluta så kommer jag sakna de små liven. Ja alltså, jag kommer sakna personalen och de boende. Men emellanåt tycker jag det ska bli jäkligt skönt! Att arbeta inom vård/omsorg är slitsamt och jag har tidigare jobbat alldeles för länge (ca 10 år). Jag är inte längre lika bra rustad för den psykiska stressen/pressen som jag var förut i min ehh ungdom :)

Nu vill jag hitta ett jobb jag trivs med. Alltså jag fattar ju att alla arbeten ibland är stressiga och att man ibland bara vill kräkas på alltihopa. Det kanske är en utopi att vilja ha ett arbete jag brinner för och som jag både tycker är intressant och stimulerande? Är det att begära för mycket tycker ni? Jag vet inte. Däremot vet jag att jag kommer tillbringa mycket tid på arbetet om jag får ett heltidsarbete (det är ju så det är) och då vill jag att det ska vara något som jag både orkar med och som jag tycker är intressant. Dessutom vill jag ha nytta av mina kunskaper som jag faktiskt har efter fem års studerande vid universitet.

Att det ska vara så jävla svårt att få ett jobb! Det är verkligen Moment 22. Utbildning- men ingen erfarenhet. Men hur ska jag få någon erfarenhet om jag aldrig får ett jobb?! Ja ni fattar! Det är så frustrerande!

Nu har jag i alla fall semester en vecka. Sköönt!

/K

Tänk så´n tur man har?

Grannhunken är skyldig mig kaffe och bullar, det var hans kompis som väckte mig härom morgonen... Han har bett så mycket om ursäkt för oväsendet.

Idag är en ledsen dag

Idag är en ledsen dag. Jag har sovit gott men trots det vaknade jag med oro och ångest och tankar att jag gjort fel, gjort si istället för så som det ska vara och känslan av att jag missat något. Misslyckats. Naturligtvis handlar det om jobbet och de saker som händer där. Det är skönt att det bara är två pass kvar.

Igår höll jag på med finliret med nycklarna. Jag åkte till Skärholmen tillsammans med chefen och kvinnan jag samarbetat med ang nyckelhanteringen för att kolla nyckelskåp och nyckelbrickor till enheten. När jag kom tillbaka satte jag mig och började det mödosamma arbetet med att byta de brickor som behövdes. Det blev en timmes övertid, för när jag väl satt mig ner och börjat ville jag inte avbryta det jag höll på med. Det är i princip klart nu, jag ska bara kontrollera en sista gång att det stämmer.

Kom hem 17.20, käkade lite mat och sen bar det av till körsången på söder. Det var ett tag sen jag sjöng men det var så härligt och jag hade till och med lite vibrato i rösten. Det är svårt att få till det, vibratot och jag har inte det naturligt utan måste öva.

Idag ska jag bara ta det lugnt. Kanske se en film eller nåt. På bio.

/K

Ett jävla oljud

Nu är jag på extremt dåligt humör.

Från klockan 04.00 har några kompisar till grannen bankat, ringt på hans dörr, skrikigt och bankat på alla fönsterrutorna han har. De har hållit på med det tills för en liten stund sen då jag öppnade fönstret och sa åt dem att sluta. Kompisen bad om ursäkt men sa att han var jätteorolig för min granne som inte öppnade trots allt oljud. Som genom en uppenbarelse så dyker han (min granne) alltså upp i fönstret så nu är det ganska tyst här. Fast nu gör det varken till eller från för min väckarklocka ringer 06.00.

Det var den sömnen det. Fyra timmar har jag sovit. Grattis Karin.

Fyra dagar kvar

Jag borde gå och sova nu, i vanlig ordning. Har jobbat kväll och det har varit turbulent av olika anledningar som jag inte kan eller får gå in på pga av sekretessskäl. Men jag känner av min oro, stress och maktlöshet.

Jag är ledsen och trött. Villintevillintevillinte..... jobba där mer. Men nu är det bara fyra arbetsdagar kvar på jobbet så jag får väl lov att stå ut.

Ja lite ensam känner jag mig också, visserligen har jag ju katten här och hon är ju bara för söt! :) som orkar välkomna mig hem varje gång jag kommer in genom dörren! Utan att tröttna! Det skulle väl en man göra, tröttna alltså. Eller är jag väldigt fördomsfull nu? ;) Kanske jag till och med nedvärderar mig själv lite? Det skulle väl i så fall inte vara första gången. Fan vad svart jag är...

Lennyplenny, I löve jo.

/K

Ok ska jag ta tag i det här nu? Ska jag skriva om det? Om jobbintervjun idag?

Jo jag förberedde mig igår kväll, någolunda. Kollade på eniro.se exakt var Manpowerkontoret låg. Trots att jag gick och lade mig sent så gick jag upp i god tid i morse. Jag gjorde mig klar, käkade frukost. Ögonen var som grus och ansiktet något sömnsvullet men det sminkade jag över. Tog på mig hyfsat snygga kläder. Inga jeans och träskor här inte! Jag hade kvällen innan tagit fram alla papper och skrivit ut referenserna så allt det var klart. Jag hann till och med läsa lite i mina arkivhandböcker, bara för att ha ett lite hum om saker och ting.

Jag åkte iväg med tunnelbanan. Den kom som den skulle och jag var framme vid Skanstull kl 08.50. Bra tänkte jag, då har jag lite tid på mig att hitta. Ringvägen 100. Gick förbi Ringens Centrum. Gick förbi Ringvägen 101. Amen vaff nu då! Ok, det måste vara på andra sidan! Jag går över, tänker att det finns någon logik någonstans och att nr 100 ska vara tvärs över... INTE! Shit! Frågar säkert 3, 4, 5 personer medan jag går fram och tillbaka. Paniken är bara en millimeter från att brisera och jag börjar nästan gråta. Herre Gud! Klockan är 09.05! INTE BRA! Tillslut frågar jag en kvinna som vet var det ligger, efter Åhléns och in en bit i ett stort komlex. Det står inte Manpower någonstans däremot står det med jättebokstäver: Ringvägen 100 på en pelare. Alltså Hallå!! Är jag slut i huvudet eller?! Jag rusar dit och in, frågar i receptionen och åker 8 trappor upp. Kommer ångandes in alldeles svettig och stressad. Klockan är nu 09.10.

Jag säger att jag ska träffa denochden (det visar sig inte stämma) och säger mitt namn. Hon i receptionen ber att få mina betyg o.dyl och jag ger henne hela bibban. Det visar sig sen att hon även fick de papprena jag dragit ut från Internet om Manpower. Det kommer jag givetvis på sen. Hon ber mig sitta ner och ta lite fika. Så småningom kommer tjejen som ska intervjua mig. Jag ber så mycket om ursäkt för att jag är försenad och vi går in i ett rum.

Jag kommer inte ihåg så mycket, vad jag säger. Hon frågar först om jag registrerat mig på Manpower och jag säger först att jag inte har det.
- Oj då, säger hon då kan vi inte göra intervjun.

Sen kommer jag på att jag nog ändå har mitt CV där och hon loggar in och ser mina uppgifter, kompletterar med mitt senaste jobb.

Jösses vad jag är förvirrad! Mupp!

- Ok, säger hon, börja från början. Vem är Karin? Börja från år 1972.

- Ehh, säger jag och talar om var jag kommer ifrån och så går jag igenom allt vad jag gjort. Alla skolor jag gått på och en del av jobben jag haft. jag förstår egentligen inte riktigt. Hon har ju alla uppgifter där. Hon frågar efter mina starka sidor och jag berättar om dem. Fast vad jag sa kommer jag inte ihåg.

- Har du några svaga sidor då? frågar hon.
- Såklart jag har, svarar jag, men sen kommer jag inte på några dåliga sidor heller. Det som brukar vara så lätt! Svamlar väl något här också.

Hon måste avsluta tidigare. Det blir 30 minuters intervju istället för 60 minuter som det var tänkt.

Hon sa: - Jag ringer dig om det dyker upp något, om de kan tänka sig en arkivarie med din erfarenhet (dvs ingen erfarenhelt alls, min anm).

Efteråt är jag tom. Tom i huvudet (som ett urblåst ägg). Tom i själen och jättebesviken på mig själv (eller är jag för hård nu?).

Jag irrar omkring på söder, ingenting är öppet än, klockan är inte ens 10.00! Går sålunda till Söders Optik och börjar prova glasögonbågar. Sen ringer jag J och vi bestämmer att vi ska ses för en fika klockan 12.45. Jag är jättehungrig och kan inte tänka och åker in till city och käkar innan jag träffar henne.

Sjukt mycket folk på stan. Tänkte under eftermiddagen åka till Skärholmen och köpa nyckelbrickor till jobbet men börjar må illa på tunnelbanan så jag överger snabbt den tanken och åker hem. Det blev lite mycket. Helt enkelt.

Life is shit, and then you...

Att tänka för mycket eller inte tänka alls

Hjälp! Jag ska på intervju i morgon! Hela kvällen har jag varit väl medveten om det men ändå försökt ignorera faktum, att jag behöver förbereda mig. Jag har skjutit upp det och skjutit upp det igen.

Jag har plockat ihop mina papper och läst på om företaget. Ja visst ja! Referenser! De vill ha referenser! Och så skulle jag ju uppdatera mina arkivkunskaper.... ameen helsike också! Klockan är ju snart 22.30! Jag ska vara där klockan 09.00 i morgon bitti!

Jag har tänkt så mycket på att jag ska förbereda mig ordentligt att jag helt enkelt glömt bort att göra just det! Det har varit så mycket annat!

Jag har varit så full av tillförsikt, att det ordnar sig och det kommer gå bra osv att jag blivit lite... kaxig. Men nu börjar nerverna och nervositeten komma. Hu!

Att tänka för mycket eller inte tänka alls.

Är det egentligen någon skillnad?
Jag tycker det kan få samma effekt.

Jaja en liten filosofisk och helt onödig fundering så här på kvällskvisten. Hur vore det om jag skulle koncentrera mig på.... vad var det nu?

/K

Disträ

Det börjar ta ut sin rätt. Idag har jag varit hur virrig som helst. Disträ, förvirrad och rätt trög i huvudet. Jag tror att det är för att jag jobbat för mycket. :) För sent, för tidigt... det är liksom ingen ordning på det! Jobbar i morgon också men är ledig på fredag. Halleluja!

Dagen har varit intensiv och pestig. APT-möte med presentation som gick sådär. Äh den gick väl bra! Men eftersom jag var trött så kändes det inte så, men det var säkert ingen annan som märkte något. Samordnaren jag träffade igår och som jag träffade idag igen (ang nycklarna) var imponerad av mitt arbete. Sånt är alltid roligt att höra! Jag behöver lite uppmuntran och bekräftelse, jag behöver känna att jag är bra på någonting. Jag är bra på att strukturera och kommer jag väl igång går det med en väldans fart. Oftast behöver jag någon (eller jag själv) som sparkar igång mig.

Sidospår sidospår!

Dagen fortsatte med konflik med brukare såväl som anhörig. Ska inte gå in närmare på det, men jag var rätt irriterad och det kändes bokstavligen som huvudet skulle implodera vid vissa tillfällen. Jag lyckades göra det jag skulle med nöd och näppe.

Nu ska jag gå och sova men först ska jag dricka påskmust och äta lite choklad. Då mår magen säkert jättebra eller vad tror ni? :) Jösses vad törstig jag är!!

God natt!
/K

En nyckelperson

Idag hade jag mitt andra möte på jobbet med projektsamordnaren som ska styra upp nyckelhanteringen inom LSS gruppbostäder och eftersom jag är nyckelansvarig på vår enhet så är det jag som ska ta tag i det och styra upp det hela.

Jag fick reda på allt det här i förra veckan och har varit ganska stressad över det. Men nu har jag lugnat ner mig och jag tycker faktiskt det är roligt att planera, informera och genomföra ett nytt system och nya rutiner med nyckelhantering.

När jag kom till stället i början av december var det ännu rörigare vad gäller nycklar än vad det är nu. Det fanns massor av nycklar som låg i en glasburk och som ingen visste vad de gick någonstans. Dessa nycklar finns iof inte kvar (de rensades ut). Fortfarande är det rörigt och jag har inte orkat ta tag i det, vare sig innan sjukskrivningen eller efter. Men nu är det alltså dags, med mindre än 10 dagar kvar på jobbet... hepp!

Vi har nyckelkvittens och markering finns på vissa nycklar men det är absolut inte komplett och det finns en hel del brister... (men det är ju just därför vi/jag ska försöka få överblick över det hela.

Syftet med det här är naturligtvis att det ska bli en säker nyckelhantering. Vi som personal har stort ansvar för brukares nycklar osv. Det måste finnas någon slags kontroll över dels vilka nycklar som finns i nyckelskåpet, hur många nycklar som finns och vilka personer som har vilka nycklar.

Det är flera olika delar i detta arbete och

Jag ska:

1. kontrollera allt det där jag skrev ovan i kursiv stil
2. skriva en inventeringslista över alla nycklar
3. Skriva en lista över vilka i personalgruppen som har vilka nycklar
4. Utforma ett lättförståeligt system över märkningen av nycklar
5. Märka de nycklar som behövs på det sätt jag finnner lämpligt
6. Göra en lista över in/ut-kvittering av de nycklar som används dagligen (detta kommer säkert en del tycka är onödigt). Detta kommer vi att diskutera i morgon på mötet.

I morgon på APT-mötet ska jag informera mina kära kollegor om vad som komma skall. Men jag är redo och förberedd... :)

Jag har lite sovmorgon i morgon iaf, börjar kl 11.00 och jobbar till 20.30... (jösses, denna vecka tar aldrig SLUUT! Det är bara onsdag i morgon! It sucks! :=

/K

Grispass

Glööghh... gloög mhttmhathhhööö.

Mmmva?

Sa du något?

Trött, så trött att jag är pig. (haahaafff heehhheeh) Kaninte sova intesova än.

Har jobbat ett riktigt grispass. 07.00 - 20.30. Non stop.
Autopilot på!

Men nu är det bara nio dagar kvar på jobbet.

NIO DAGAR!

Håll ut, håll ut Karin!

(nedräkningen har börjat)

GRATTIS FINLAND!

GRATTIS FINLAND!

Härligt! Vilken kväll! You made my day Lordi! =D

Tänk att Finland gick och vann! Det var verkligen välförtjänt. Men jag kan tro att Carola är lite putt nu när hon blev
u t k l a s s a d av en bunt monster! Men äpplet faller inte långt från trädet, det enda som behövs är en bra förklädnad.

Nej nu var jag elak! Förlåt! (Fast jag tror inte att Carola läser min blogg iaf....så lite elak får jag allt vara:)

Lordis "Hard Rock Halleluja" är bra. Jag tycker det. En bra hårdrockslåt... på Schlagerfestivalen?! Ja, varför inte? Det är ju ändå en massa annat mischmasch så varför inte en hederlig hårdrockslåt? Allt annat finns ju med?

Och varför inte monster?
Allt annat finns med.

Silikon, lättklädda brudar i stayups, påklädda snubbar med kalsonger utanpå byxorna, divakläder, inga kläder, pärlor och paljetter, skolflicksuniform...

Skulle Lordi vunnit om de inte sett ut som de gjorde? Jag vet inte.

Människor vill ha extravangans. Det krävs mer och mer. Ok att sex fortfarande säljer men börjar det inte bli lite tjatigt? Been there, done that liksom?

Så många frågor...

...och en massa svar! :)

/K

Lordi och Carola- till final!

Alltså, vilket spektakel! Hur en del låtar kunde komma med till finalen och andra inte, är för mig en gåta. 10 låtar kvalade in och ja, Carola var en av dem.

Ok, vi tar det från början. Kort.

1. Armenien: En märklig låt (jag kommer faktiskt inte ihåg hur den lät) Det jag reagerade över var att den manlige sångaren höll sina kvinnliga dansare i koppel, bokstavligt talat. Denna låt kom till final.

2. Bulgarien: Även denna låt minns jag ingenting av. Ingenting. Det jag kommer ihåg är att den ena körsnubben hade lösögonfransar och en vithårig hårt sprayad hockeyfrilla.

3. Slovenien: Hyfsad låt, faktiskt. Ung kille bara 18 år tydligen, med ett gäng bondbrudar klängande runt sina ben. Kom den till final? Jag vet inte... var kanske inte riktigt uppmärksam där hela tiden.

4. Andorra: Verkar som jag har dåligt minne eller så var det en jävligt dålig låt. Jag minns mest att sångerskan satt på en stol klädd i något svart med en bunt lättklädda damer iförda i strumpebandshållare och stay-ups. Stolar fanns på scenen och de satt där och åmade sig och utförde olika strip- poser.

5. Vitryssland: Men man hör ju inte vad hon sjunger? Aha, det är engelska! Men varför har de kalsongerna ovanpå byxorna?

6. Albanien: En ganska så traditionell låt, helt okej.

7. Belgien: Förhandstippad och en av de bättre! Trots det kom den inte till final! Märkligt.

8. Irland: Låten heter "Every song is a cry for Love" A cry for help tycker jag passar bättre. Bajslåt. Tråkig ballad a la Johnny Logan, fast sämre. Trots det kom den till final.

9. Cypern: Kycklinggul klänning och Mariah Careyhybris. Ganska bra röst men det är tråkigt, tråkigt, tråkigt.

10. Monaco: La coco dance? Va? Hemsk röst hon kan inte sjunga! Un papaya kokosNöt!

11. Makedonien: Ninnanannanina.....

12. Polen: Ameh! Ta bort dem! Rapp i operakläder och grönt hår funkar inte! Usch så dåligt! Kanske ska det vara roligt? Jag vet inte. Det är det inte.

13. Ryssland: Hyfsad låt. Varken mer eller mindre. Den kom till final i alla fall.

14. Turkiet: Superstar? Nej, knappast. Att denna låt kom till final fattar jag inte, men det gjorde den.

15. Ukraina: Finalplats för Ukraina. Shakira med silikon. Låten rätt ok faktiskt. Men det är ett klart tomtetema i klädstilen. Hon har en kortkort vit klänning med lite röda band på och några slags glittrigt konstiga stövlar. Och så nissarna bakom förstås. :) En uppsexad tomtemor... eller nå't.

16. Finland: Haha! Roligt! Lordi, det är humor det! Och jag gillar faktiskt låten! Jag röstade men kom inte fram... Men det måste vara jäkligt varmt under de där skräckkostymerna. Grattis till finalplatsen!) Riktigt härlig monsterrock! Mer sånt! De är säkert snälla killar under allt det där hemska. Riktiga mjukisar, eller vad tror ni?

17. Holland: Amen det funkar bara inte. Lägg ner det där låtsasspråket. För att citera Mattias Dahlström på DN ang denna låt: "Jag brukade också hitta på egna språk. Sen fyllde jag åtta."

18. Litauen: Att denna låt kom till final övergår faktiskt mitt förstånd. Att överhuvudtaget ha mage att sjunga "We are the winners" och syfta på att de kommer vinna hela schlagerspektaklet, är att gräva sin grav. Äh, jag fattar bara inte. Det ska väl vara roligt antar jag men det är ju bara pinsamt.

19. Portugal: En låt som försöker påminna lite om Abba och Waterloo men det funkar inte riktigt. Inte alls faktiskt.

20. Sverige: Carola. Proffsig, bra röst och lagom botoxutstrålning. Äh det var kanske lite elakt. Men iaf. Hon kom ju till final för sjutton! Grattis säger jag! Tjhoho!

21. Estland: Sandra Oxenryd är från Sverige. Ok låt men den tog sig inte till final.

22. Bosnien-Hertsegovina: Kom till final. Jag säger bara... gäsp!

23. Island: Oj, oj, oj, hon blev utbuad. Konstig Barbielåt. Nej den är inte bra. Rolig? Nej, jag vet inte...

Ok, har jag fått ihop 10 låtar som kom till final nurå?
Får jag gå och sova nu? :)

/K

Semi? nä kval...

Kval 2006

Om några minuter är det dags för semifinal i Melodifestivalen. Vi får väl se hur det går ikväll och om det blir något på lördag.

Nu börjar det! =)

Vyzzzz på mig........

Trötttrötttrötttrött.........

Men jag kan inte sova.

Har alldeles för mycket tankar i huvudet.. om de bara ville lätta lite!

Jobbar tidigt i morgon, ska upp med morgonljuset!

Men sen är jag l e d i g i TRE dagar! TRE DAGAR! =) Sköönt.

/K

En trevlig kväll!

Jag träffade NG vid Mariatorget igår kväll. Vi gick till Söderhallen och spelade biljard. Ingen av oss var väl direkt någon stjärna, men kul var det! =). Vi fick ner den vita bollen hur många gånger som helst och ibland hjälpte han mig och hade ner en av mina bollar också (fast det var inte meningen förstås). Jag missade mest hela tiden men ibland fick jag väl in någon fullträff. Hur jag lyckades vinna har jag ingen aning om! =) Vi skapade lite egna regler för att så småningom få ett avslut på det något utdragna biljardspelandet. Att vi kunde sluta så där tvärt bara när vi själva ville, fanns inte i vår begreppsvärld.

Nästa gång blir det bowling. Jag har ungerfär lika stor övning i det som i biljard. Haha!


/K

Äh, fasiken!

Jag skiter i ugnen!

Får bli en annan dag!

Jag ska ju iväg och sjunga snart! :)

/K

Grannhunken

Jösses, han är läcker grannen! Men det är lite lammköttsvarning, han är väl bara 23, 24 eller nåt. Han stod på sin balkong och hängde upp en blomma, vilket resulterade i att han stod på räcket med benen ganska brett isär. Han är brunbränd, mörkhårig och nu hade linnet åkt upp och jag såg den vältränade magen. Han frågade: "Blir det bra så här tror du? Den ska inte högre upp?"

Jag log mitt vänaste vargleende och svarade: "Lite högre upp tror jag...den ska" (Nej då, det sa jag inte :)
I stället sa jag: "Det blir nog bra det där." Jag kom på mig själv att fullkomligt sluka honom med blicken. Hm.

Jag satte mig och åt mat ute på min balkong. Hörde en röst bakom mig som sa: "Smaklig måltid". Jag vände mig om, log och sa(igen): "Men det blir nog bra det där". Och syftade på blomman men fick inget svar tillbaka.

Tänker för mig själv att jag nog är transparant, med det menar jag att det var nog ganska så tydligt vad JAG tänkte på... hmhrum ehh... elle?

Nu ska jag återgå till mina husliga sysslor, nämligen skura ugnen med något extra frätande medel. Jag har varit riktig flitig idag och städad och knäskurat badrummet. Tur att det är ganska så litet annars skulle knäna vara ett minne blott.

Jag skulle gärna ladda upp bild här för att illustrera min text något, men blogger är inte på humör! Inte idag! Inte just nu! Phuu! Pytsan heller!

Aha! Nu funkade det!

Hepp!

Hurra, hurra!

Helgen är över och jag är ledig i morgon!

H ä r l i g t !

Nu är jag trött i mössan.

Må gott!

/K

En tidig morgon

Jag är på väg till jobbet. Klockan är 06.40 på en ödslig perrong någonstans söder om stan. Tåget kommer men jag kan bara åka en station. Jag väntar på nästa tåg som kommer 10 minuter senare. Tre killar går av vid stationen. Den ena tittar enträget på mig och säger:

"Tjena gullet, hur e re?"

Jag svarar inte, går förbi.

"Men hallå! Jag vill bara prata lite!"

"Jag vill inte prata med dig, gå härifrån!" svarar jag och går.

Han kommer efter.
Jag vänder håll.

"Låt mig vara ifred!

"Är du sur eller? Du är trött, är du på väg till jobbet?"

Jag svarar inte.

En annan snubbe har ställt sig på perrongen, vid godoisautomaten och ställer sig och kissar. Jag går över strimlan av kiss. Det är äckligt.

Snubben som tilltalat mig säger med ett flin:

"Gör det något om jag kissar här?"

Jag svarar inte och tittar inte utan går uppför rulltrappan och ställer mig vid spärren. Väntar på tåget där. Det är 8 minuter kvar.

Jag är märkbart uppskakad. Kanske ville han bara prata, men det ville inte jag. Jag kände mig hotad och blev faktiskt rädd. Tänkte på att jag var ensam där på perrongen med tre män som hade fått för mycket sprit eller något annat och var på väg hem. Det var en ödslig och obehaglig stämning. I morgon ska jag ha mitt överfallsalarm med mig. Morgon, middag, kväll!

Jag vill inte känna mig hotad, rädd eller ens obehaglig till mods när jag går utanför dörren, vare sig det är på morgonen, kvällen eller under natten. Tyvärr är det något vi kvinnor varje dag får känna av, att vårt livsutrymme bit för bit krymper!

Nej, jag tror inte att alla män är våldtäksmän. Men jag lyssnar på min kropp och min intuition när den säger mig att vara försiktig och att nu, nu ska jag gå härifrån. Nu är det obehagligt.

Jag har rätt att säga ifrån!

/K

Något måste jag ju gjort rätt?

Jag stod i personalutrymmet på jobbet igår när mobilen ringde. Jag trasslade upp den ur väskan och svarade, det var ett skyddat nummer så jag såg inte från vem det var.

"Hejsan det här är humelihumhum från Manpower"

"Hej"

"Det är du som är Karin? Du var på vår information för någon vecka sen och nu vill vi boka in dig för en intervju."

"Ja det är jag, vad roligt! Visst!" *här ler jag med hela ansiktet*

Vi kollar igenom våra almanackor. Som tur var har jag min med mig, det är annars inte aldelles självklart. Men den här gången hade jag det. Iaf vi kommer överens om en dag och en tid. Efter samtalet utför jag en liten segerdans eller något och skriker ett litet diskret "jippi!"

Jag går ut och in till kontoret, hälsar på mina kollegor. Då ringer telefonen igen. Värst var populär jag var idag då, tänker jag och svarar. Det var kvinnan från Manpower.

"Jag har dubbelbokat, vi måste ändra tid."

Vi kollar igenom våra almanackor för andra gången inom loppet av tio minuter och kommer överens om ny dag och ny tid, en vecka senare.

För övrigt har dagen gått som på räls. Nemas Problemas någonstans. Jag jobbade ensam under morgonen och fm men eftersom jag förberett mig kvällen innan och skrivit ner rutinerna på en "kom ihåg-lapp" så kände jag mig något säkrare.

Jag kan inte veta allt i förväg, jag kan inte alltid vara förberedd. Jag vet inte vad som ska hända. Jag behöver inte alltid förutsätta det värsta. Oftast så händer inte det där svåra och hemska och gör det det, så får jag ta itu med det när det händer!

/K

Helgjobb

Jag ska jobba hela helgen. Det känns sisådär. Jag känner mig lite nervös och orolig men intalar mig själv att det kommer gå bra och att det inte är så farligt.

Jag vet inte varför jag tycker att det är så jobbigt.

Jo föresten det vet jag...

Jag jobbar ensam i morgon från klockan 07.00-11.30 och på den tiden ska man hinna med ganska mycket. Jag har inte jobbat någon helg på hur länge som helst.

Igår träffade jag föresten en nyfunnen vän från poeter.se och vi tog en fika på Hornsgatan. Det var hur trevligt som helst! :) Så lite roligt har jag också! Jag får försöka fokusera på att göra roliga saker och träffa mina vänner i stället för att hela tiden oroa mig och älta massa saker på jobbet (som kanske inte ens händer).

Jag blir så trött på det där katastroftänkandet. Det stjäl min energi!


/K

Amen Vaff!

Jag hade ju redan skrivit om det där!

Ja Ja... whatever.

Uff!

Igår satt jag hela kvällen och spelade The Sims2. Satt flera timmar i sträck utan att äta, utan att dricka, utan någon som helst paus. Jag fick ont i nacken. Jag fick ont i handleden och ögonen sved.

Idag har jag ont i huvudet, av trolig vätskebrist.

Och jag får skylla mig själv.

Nu ska jag äta lunch. Sparrissoppa med färsk sparris och kokta ägg. Mums!

/K

Slarvmaja

Nu har jag suttit framför datorn i flera timmar och spelat. Jag har glömt att äta. Jag har ont i min högra handled. Mina ögon är trötta och armen gör ont.

Ja, jag får skylla mig själv.

Pengar på fredag

Jag får pengar på fredag från F-kassan. Jag har inte sett röken av några pengar på 2,5 månad. Men nu så...

Idag har det gått ganska bra att jobba, känner mig ändå rätt samlad. Men jag är spänd och nervös för att jag ska jobba i helgen. Och morgonen är värst eftersom då jobbar jag ensam. Nattpersonalen går klockan 07.15 och de andra kommer inte föränn klockan 11.30. Helgerna är värst, det har jag alltid tyckt.

Idag fick vi reda på att vår nuvarande chef ska sluta till sommaren. Trist. På 10 år har stället bytt chef 9 gånger... det är nästan en ny chef varje år. Inte så konstigt att det ser ut som det gör.

/K

Idag

Idag har de varit här och fixat antennutaget till tv:n så jag kan koppla in tv- bredband från ComHem. Men nu har jag ju redan en tjänst från bredbandbolaget... Jag sprang yrvaken ut klockan 07.00 med nyckeln till elektrikerna ifall jag inte skulle vara hemma när de kom.

Klockan 10.00 ringde det på dörren och jag som somnat om men just vaknat (som tur var) slängde på mig en gammal t-skirt och mysbyxorna för att öppna dörren med ett bedårande piggt leende NOT! Trött och hålögd mötte jag elektrikerna i dörren. Det hela tog bara 10 minuter och det var ju bra.

Snart ska jag till jobbet, skulle behöva äta lite men jag har ont i magen... :(

/K

Rens i parken

Idag har jag varit på jobbet för första gången efter semestern. Jag har börjat jobba heltid igen efter sjukskrivningen. Vet inte riktigt hur det känns än.

Men det är väl bara att hålla ut, en månad kvar och två helger som jag ska jobba. Jag tycker helgerna är värst. Men som min kompis J sa om helgerna: "Det är fyra dagar, bara fyra dagar...."

Annars har det gått ganska bra idag. Inget utöver det vanliga har hänt. Jag har gjort det jag ska och sen gått därifrån utan att se tillbaka.

I morgon är en ny dag. Den får jag ta itu med då.

Annars har jag sovit idag när jag kom hem, blev bara så trött... skippade kören.

Föreningen hade städdag idag. Jag gick dit för att erbjuda mina tjänster :) i ehh långklänning. (jag hade faktiskt bara tänkt gå en liten promenad) Inte så genomtänkt kanske, det var vad vicevärden sa också :) "Ska du rensa i parken så där finklädd? Ja du kan ju rensa lite utanför din port? Och så kan du heja på de där starka unga männen som ska bära bort den stora byrån som står under balkongen utanför 8:ans port" Jag gick till ICA och köpte salt godis och en Dajm i stället efter jag rensat i rabatten utanför min port. Ja rensat och rensat föresten, ett godispapper, en träbit och ett emabagesnöre blev det som jag kastade i en papperskorg på vägen. Sen tyckte jag att jag gjort nog.

En kväll på söder; Medborgarplatsen

Jag ser det som en film i huvudet. Misshandeln på Snaps vid Medborgarplatsen. Det var bara någon timme sen. Jag och J. sitter en bit därifrån inne på Snapsområdet men vi ser. Två killar börjar mucka. Först verkar det hela mycket oskyldigt, lite smågnabb, kanske känner de varann innan?

Sen går det hela mycket snabbt, eskalerar och de hamnar snart riktigt i luven på varandra. Kompisar från båda håll försöker gå emellan och hålla fast de båda men misslyckas. De tumlar ut på trottoaren och den ena (han som startade det hela, det är iaf vad jag tror) håller fast den andra killen och ger honom knytnäveslag på knytnäveslag i ansiktet för att sedan som avslutning skalla honom. Killen ramlar ner på marken, folk kommmer springande.

Hela uteserveringen är fullt av folk. Någon tjejer vid ett bord konfronterar honom, gärningsmannen. Han svarar: "Sorry, sorry. Jag ska gå gå nu." Ursäkta att jag störde typ. Han märker att folk tittar, vi har ju alla sett att han just slagit ner en kille! Sen säger han (sicken jävla kommentar): "Men ni vet inte vad det handlar om! Ni vet inte vad det handlade om!" Precis som om det skulle vara ett skäl att slå ner någon överhuvudtaget! Han går några vändor fram och tillbaka för att sedan försvinna bort från platsen.

Ute på gatan har killen som blev nerslagen rest sig upp. Han har blivit omhändertagen. Någon har hämtat en filt, en annan har hämtat papper. Han reser sig så småningom upp, stannar kvar ett tag för att sedan så småningom gå därifrån med sina kompisar.

Poliserna kommer fem minuter senare, då är både offer och gärningsman borta. De tar upp vittnesmål men om så mycket mer händer vet jag inte...

Alltså, det var så overkligt! Det gick nästan som i slowmotion fast det hela gick på en gång väldigt snabbt. En konstig surrealistisk känsla. Jag som bott i Stockholm ganska länge och rör mig mycket på söder har nästan aldrig direkt blivit vittne till något, föränn nu. Jag vet ju att det förekommer, att det till och med verkar vara ganska vanligt.

Jag skulle tro att bråket/misshandeln handlade om att den ena snubben tyckte att den andra kollade in hans tjej eller något. Och eftersom han har problem med att behärska sin testosteronstinna vrede så är det enklaste att puckla på någon. I stället för att ta ett djupt andetag , behärska sig och gå därifrån. Och vara stolt att andra män kollar in bruden han har.

Nej, jag vet inte vad det handlade om men vad det än var så var det en misshandel, ett brott som begicks. Sen om den ene kollade in den andras brud...så vadå? Det ger inte honom någon rätt att misshandla någon!

Jag blir så jävla arg! Det finns så många idioter där ute! Farliga människor som inte drar sig för någonting! Inte för någonting! det var tur i oturen att det inte var någon kniv inblandad!

När J och jag går därifrån har poliserna avlägsnat sig. Kvar utanför ingången till uteserveringen ligger några blodiga papper kvar och blod på trottoaren.

Ja jösses... vad ska jag säga? Det är för jävligt helt enkelt.

/K

Poeter.se evanemang

Vilken kväll! Vilken dag!
Fantastiskt!

Jag fick träffa så många nya trevliga människor! Och alla mina poetervänner var där. Det var roligt och spännande att träffa dem för första gången.
Jag kom dit klockan 13.30. Träffade både Daniel_78 och PerR med en gång och så träffade jag Kali.



Invigning och information och kl 14 var det dags för Workshopen jag anmält mig till. Vi var väl en 10-12 stycken kanske som tränade på uppläsningsteknik osv. Svårt men roligt och lärorikt. Fick många bra tips. Vi var klara lite strax över kl 17. Jag ringde min väninna G som ville komma och det fanns biljetter kvar så det var inga problem.

Satt med mina nyfunna vänner Anders, Anki och ÅsaW och käkade lite mat. Senare kom också NiklasG. G anlände någon timme senare och då började även PoetrySlam. Både Anki, Daniel och Anders skulle vara med och tävla. Jag hade inte anmält mig, ville kolla läget först. Det var hårda jurygrupper som oftast var rätt snåla med poäng. Men det hela är på skoj även om en del tar det på största allvar, så även jag fastän jag inte var med. Jag hade mina favoriter och naturligtvis hejade jag på mina kompisar! Många bra poeter var det.

Jag blev otroligt imponerad och berörd av Eddie som i finalen duellerade mot Daniel. Han framträdande var starkt för han fick fram många känslor med röst och framträdande och han sa bara en mening: "Jag vill inte". Det är ju det som är meningen, jag menar att nå ut till publiken och beröra och det är väl därför vi står där uppe på scenen många av oss och utsätter oss.

Daniel tog hem PoetrySlam tävlingen och han är absolut en värdig vinnare.
Grattis Daniel!

Bra musik var det också, tyvärr missade jag konstutställningen men men man kan inte se allt.

Jag säger bara Bob Hansson. Vilket framträdande. Jag tycker han är jättebra! Jag såg honom för flera år sen på en poesifestival i Rinkeby och redan då imponerade han. Hans blandning av humor, improvisation och allvar är träffande och jag blir oerhört berörd. Jag tänkte på att människor skrattade när han var allvarlig, naken och sårbar. Kanske är det ett uttryck av osäkerhet att folk skrattar då, de vet inte riktigt hur de ska förhålla sig till. Jag vet själv hur det är. Det kan vara svårt. Sen hade väl folk fått i sig en del alkohol också och det gör ju sitt till.

Andra uppträdande gjordes bl a av Toni Holgersson och Little Jenny. Sen var en av de stora gästartisterna en medlem från "The Platters". Tyvärr kom jag inte ihåg hans namn men det var en skön lirare i svart kritstrecksrandig kostym och hatt. Han hade ett skönt grove och när han sjöng "Sexual Healing" lutade han sig mot scenskanten (han stod nedanför) och smekte sig själv på benet. Jösses jag blev nästan generad! Haha! :) Cool snubbe.

Jag höll igång ända till stängningsdags klockan 02.00 men då var det dags att ta tåget hem. Naturligtvis missade jag det precis med bara några sekunder och jag hade ingen lust att vänt i enhalvtimme på nästa så jag tog en taxi hem.

Bilden till vänster: Estradpoeten Bob Hansson
Fotograf: Jag

Bilden till höger: "The Platters" medlem. Är det någon som vet vad han heter? Skriv och berätta! :)
Fotograf: Jag

/K

Vårfest på Mosebacke!

Idag/ikväll blir det partyparty med alla mina poetervänner! Jag vet en tre fyra stycken som jag "känner" som ska dit. Jag har aldrig träffat dem in real life. Det ska bli så roligt!

Massor av poesi, musik och konst! Cafémingel och PoetrySlam Workshop klockan 14.00.

Bob Hansson kommer.

Och solen skiner och det ska bli upp till 21 grader varmt idag såg jag i DN.

Gladgladglad! :)

Tjhoho!

/K

Medborgarplatsen.
Mycket folk.
Uteservering.
En kall cider.
Sol.
Värme.
Solglasögon.
Mjuklass med
chokladtopping.

/K

Ändrade planer

Ibland blir det inte riktigt som man tänkt sig men det kan bli bra ändå :) Det blir en fika med en annan vän i stället.

NU ska jag gå och köpa pizza.
Hepp!

Bra kväll igår

Det var en bra musikal igår kväll. Tyvärr kom jag lite i elfte timmen. Beräknade tiden fel och tänkte inte på att jag skulle behöva vänta på tunnelbana och bussar. Dålig planering helt enkelt. Jag kom ca 2 minuter innan föreställningen skulle börja. Vi skulle ha träffats 20 min innan...

En del av låtarna kände jag igen, te x "Big Spender". Dansscenerna var fantastiska. Speciellt en scen (se bilden). Charity har precis kommit in på en posh club där människorna är ganska snobbiga. De utför här en dans som framhäver atmosfären/känslan av just detta. Musiken var väldigt sextiotal. Härligt bra musik! :)

Som sagt, lite bra musik och dans gör susen!

Nu ska jag ringa min vän B. Vi har pratat om att vi ska hitta på något idag, ev bio men det är så fint väder ute så vi får väl se vad vi hittar på.

/K

Ikväll ska jag med päronen på teater/cabarét på Wallmans Intiman och se "Sweet Charity" med Nanne Grönwall i huvudrollen. Det ska bli kul men jag känner mig ändå konstigt avtrubbad och nacken och huvudet spänner av för mycket tankar.

Jag är så besviken (se tidigare inlägg) och det överskuggar tyvärr det roliga jag ska göra ikväll men det kanske går över..? Lite musik, dans och sång kan göra susen!
/K

Besvikelse....

Jag fick just ett mail från Försvarshögskolan. Jag fick inte jobbet.

Jaha.

Jag är så blödig...

Jag började nästan gråta när två hundar inte fick hälsa på varandra i tunnelbanan.

(Jag tyckte så synd om dem! De ville ju bara hälsa lite!)

Jösses.

/K

Jobbintervju 4; Manpower Rekrytering

I morse var jag på AF Expo på Sveavägen. Manpower rekryterade arkivarier och registratorer som konsulter. Jag kom ångande (fem min försenad aj aj!) och satte mig diskret längst bak. Det var väl en 25 personer som satt där. Mest kvinnor men även en del män, alla i övre medelåldern. I alla så var det känslan jag fick när jag kom in. Jag kände en del konstiga vibbar från människorna som satt där, en salig blandning av översittarakademiker och kufar (jag tillhör inte någon av dem). Jag ryggade tillbaka lite i dörren. Jag vet att det inte finns någon gänse norm om hur en arkivarie är. Jag har träffat på en hel del och det finns de som är trevliga och positiva.

Vi fick information om Manpower och lite om hur det hela går till. Vi skulle skriva upp oss på en av fyra listor för intervju.

När jag skulle skriva på listan, stod det en kvinna och kikade över axeln på mig. Jag trodde hon var en personal från AF för hon hade ett sånt sätt, som om hon hade någon slags kontrollfunktion. Men hon var ju arbetssökande precis som jag visade det sig. Hon sa till mig med inställsam röst: "Och så går du illa kvickt och ställer dig i kön och lämnar listan". Nu var jag alldeles för långsam för henne. Jag hann knappt skriva klart och samla ihop mina grejer föränn hon fräste och brusade upp mot mig. Otrevliga jävla översittarkärring! Säger jag.

Jag fräste: "Men ta det lite lugnt!" Och gav henne en ilsken blick tillbaka.

Sådana där människor alltså... i den mån det går, försöker jag undvika dem men de verkar ju finnas överallt. Tyvärr. De verkar dras till mig också, hur nu det kan komma sig. Ja, jag vet att jag är en känslig person och det ligger mig i fatet ibland men jag är bra ändå! Och det ger ju inte dem någon rätt att vara vare sig otrevliga och elaka mot mig.

Ok, jag släpper det där nu, har gått och irriterat mig hela dagen. Det hjälper att skriva om det. Faktiskt.

Jag var sist ut och intervjun gick på fem minuter. Rekryteraren frågade lite vad jag hade gjort och jag berättade det, hon fick min meritförteckning och det tyckte hon var bra att jag hade den med mig. Hon kunde ju se att jag inte hade någon yrkeserfarenhet inom arkivsektorn. Hon frågade om jag ville jobba hos dem som konsult. Jag sa att det ville jag men att jag inte riktigt vet vad det innebär. Så där fanns en osäkerhet hos mig. Hon tyckte inte att det behövde vara till min nackdel att jag inte hade någon arbetslivserfarenhet. Om jag vill jobba, är framåt och är en lättsam och trevlig person att ha att göra med så kanske det kan gå iaf (och det är jag ju...). :)

De skulle höra av sig.... (har man hört den förut eller?)

Drog sen en sväng på stan. Gick från city till Gamla stan och tog tunnelbanan hem därifrån. Har precis ätit lite sparrissoppa med färsk sparris i och ägg. Mycket gott.

Min kompis V ringde för ett tag sen och hon behöver lite hjälp med att bära flyttkartonger. Ska träffa henne på söder efter klockan 17.00.

Måste rusa nu!
Adju!

/K

Res dig upp och gå

Idag har jag ett hål i mitt hjärta. En tomhet som inte vill försvinna. Jag är trött, urlakad och ledsen. Jag har två nätter i rad drömt konstiga, förvirrade och smärtsamt känlomässiga drömmar då jag gick tillbaka i tiden. Dåtid, nutid. Människor från förr och människor från nu. Och så jag själv i mitten. Antagligen finns jag själv i alla de olika.

Jag kommer ihåg känslorna, jag har kvar dem i kroppen.

Uppgivenhet, sorg, övergivenhet. Osäkerhet. Men också ett stråk av styrka.







Res dig upp och gå

Lämna det destruktiva förhållandet.
Res dig upp och gå

Läma jobbet som får dig att må dåligt.
Res dig upp och gå

Om någon förolämpar dig eller gör dig illa på något sätt.
Res dig upp och gå

Nu är det inte alltid så enkelt, trots att det borde vara det. Det borde vara enkelt och självklart att stå upp för sig själv! Men ibland är det svårt för att inte säga omöjligt, speciellt om man är i ett förhållande och redan från början har en låg självkänsla.

För mig tog det nästan tio år innan jag hade modet och styrkan att säga: "Stopp, nu räcker det". "Inte mer". Innan jag såg det för vad det var. Ett förhållande fyllt av kontroll, manipulation, psykiska övergrepp och en våldtäkt.

Våldtäkten. Inte ens då gick jag. Inte ens då. Skammen, skulden satte sig i min kropp. Och förnekandet. Det stora förnekandet som kanske då räddade mitt liv. Jag kan se det nu. Hur paradoxalt det än låter kan jag se att det räddade mitt liv- då.

Men jag gjorde det. Jag vaknade.

Och jag reste mig upp och gick!

----------------

Jag vill ge dig

en hård spark i skrevet

Jag vill krossa dina knäskålar

Spräcka din skalle

Och sparka bort det där flinet

du har

Jag vill kasta sand i dina ögon och gnugga ditt ansikte i grus

tills det inte finns något kvar

Jag vill skrika bort allt du gjort

allt jag känt

och gått igenom

Det var jag som låg hopkrupen som ett barn

Det var jag som grät med händerna över huvudet

Det var jag som kände din skuld och min skam

när det borde varit du

--------------------

© K.C.L
2005-10-19

Jonas Gardell skriver som slutord i sin bok "Jenny", den tredje i trilogin "En komikers uppväxt":

" Det finns dom som gjord dig illa,

det finns dom som inget vet,

det finns dom som gjort en grej av

att skrika ut din hemlighet.

Det finns dom som stal din stolthet.

Det finns dom som tog ditt mod.

Och dom som ingenting förstod.

Dig som ingen känner,

dig som ingen ser.

Du som saknar vänner

och knappt vill andas mer.

Hör på mig min kära,

hur ska jag få dig att förstå:

Du måste resa dig upp och gå!

Men det finns nåd för nya världar

mycket större än den här,

nya skapelser och tider,

nåd för allt som blir och är.

Och alla deras lögner

betyder ingenting.

Tro mig när jag säger:

Skammen var aldrig din."

Jonas Gardell 2006
Ur "Jenny"

/K