Att hitta tigern

Nu ska jag sova!

Natti natti!

är lite spänd för i morgon,
men det kommer gå fint. =)

Fokus!

Oj, nu kom min lilla tigerkatt på besök i knäet mitt.

/K

En viktig film och musik som berör

Och så fick jag en sån väldig lust att se en bio och jag tänkte att "Dreamgirls" skulle sitta fint. Jag kollade upp på nätet när och var den skulle gå och åkte in till Sergel. Men när jag kom dit gick den inte där utan på Heron city, jag måste sett fel. I alla fall, jag åkte inte hem och surade eller nåt utan såg den svenska filmen --> "Den nya människan" <-- om tvångsstereliseringarna som gjordes i Sverige.


Det är inte alls länge sen, faktiskt nutid även om inte jag var född då. Oftast var det unga kvinnor som av någon anledning inte ansågs passa in i samhället som blev tvångssteriliserade. Egentligen var det vanliga kvinnor som råkade komma från fattiga förhållanden med många barn i familjen. Filmen utspelar sig 1951, men tvångssteriliseringen i Sverige pågick mellan 1935 och fram till 1970-talet! Och det var många, många tusen människor som tvingades till detta! Fattigdomens lösning enligt läkare och politiker var att tvångsterilisera dessa unga kvinnor eftersom de ändå inte kunde försörja så många barn.

Det är en bra film och en mörk skamlig del i Sveriges historia som det inte pratats så mycket om tidigare, kanska daga att ändra i historieböckerna?

Nu lyssnar jag på underbara underbara --> India Arie. <-- Hennes musik går rakt in i mig själv, som en vibration som aldrig tystnar. Hon har förstått det stora, vad det går ut gå på. Varför vi är här. Jag hör det i hennes texter, i hennes sång.

/K

Utan titel

Idag har jag...

-tagit emot sotarkillarna (- ok det där lät inte så bra kanske... haha! De skulle kolla ventilerna! Alltså jag menar... de blev klara på 3 röda...! nääehh... jag menar... tss ;)

- betalat räkningar (mycket räkningar blev det - CSN, Radiotjänst och annat tråkigt)

- mailat 3 personer

-ringt ett telefonsamtal till stadsarkivet (till JS my mentor för att berätta att jag fått nytt jobb. Han berättade att de ringt honom vid två olika tillfällen)

- varit på Arbetsförmedlingen (stegade in på Af, live och sa: Jag har fått jobb och vill avanmäla mig. En förvånad uppsyn från handläggaren, som om hon inte trodde sina öron: Har du fått jobb?) Japp!

- var på banken och betalat in pengar för ljusprodukterna för i söndags

- lagat god fiskgryta (ett recept jag lärde mig av N, en av de bra sakerna jag fortfarande kommer ihåg från vårt förhållande. Det andra var inte mycket med. Jag bitter?! Nehe! Inte då. Jag har gått vidare)

-haft coachingsamtal (stora insiker och utsikter, på en gång)

-ringt U som precis hade gått och lagt sig men som tur var inte somnat (sötis - trött)

- läst bloggar (bra sådanna också)

- gjort roliga tester på nätet (om hur mycket Stockholmare jag egentligen är och om vilken stadsdel jag är. Jag - Kungsholmen. Hm. Präktig och tråkig! Jag?!

-Skvaltittat på tv (glöööghh, douh!)

- druckit rött te (ingen tein i och nu är jag riktgt trött, kanske ska lyssna på kroppen nu och gå och sova)

Jag ska:

- stänga av tv:n
- släcka alla lampor i lägenheten
-borsta tänderna
- stänga av datorn
- meditera
- sova

/K

Härligt Karin!

Så var det klappat och klart!

Jag börjar 1 mars, alltså nu på torsdag.
En projektanställning på 1 år.

Känns hur bra som helst!

/K

H.O.C.K.E.Y - Hockey!

Gissa vad jag har gjort?

Ja du gissade helt rätt, jag har sett hockey i Globen. Djurgården - Luleå.

Det var min första hockeymatch, har aldrig sett någon live förut. Men någon gåns ska vara den första så när U föreslog att vi skulle gå på hockey var jag inte sen att hänga på! Det var fullsatt fast jag såg en och annan tom bänk så jag vet inte... i alla fall, på ena kortsidan var D.I.F hejarklack och de var väldrillade och "sjöng" muntert. På andra sidan satt den något mindre Luleå-klacken. Första perioden hände ingenting men jag tyckte Luleå verkade ha övertag och det blev en hel del målchanser för dem. De hade klart bästa passningsspelet. Fast första målet gjorde Djurgården i andra perioden. Hela Globen bångnade av jublet och jag skrek själv rakt ut. Haha! Ett tag stod det 1-1 och jag trodde nästan det skulle sluta där men i förlängningen satte D.I.F andra målet och jublet steg igen.

Och där var det slut. Och jag åkte hem.

Annars har jag idag träffat J och vi shoppade vilt båda två, jag tänkte - jag får ju snart lön! och J hade fått sin lön redan. Vi hittade en underbar antikaffär på Östermalm som hade hur mycket fint som helst, speciellt örhängen (Farligt, farligt-jag är svår på örhängen jag). Sen gick vi vidare och hamnade i en nyöppnad butik på någon parallellgata och där hade de hur fina kläder som helst och smycken och div prylar! Dit ska jag gå i morgon under eftermiddagen, efter att sotaren varit här och kollat fönsterventilerna.

/K

Nytt jobb-firande och ljuspartaj

Katten piper extra idag, det är som hennes jamande har gått upp en oktav eller två. Hon låter ynkipynk.

Jaha nu kommer hon här med sin luddiga lilla boll i munnen, den som brukar ligga i matskålen som en påminnelse om att "nu vill jag ha mer mat".

Min katt pratar ganska mycket, hela tiden... jaha hm, nu sprang hon ut till köket igen med bollen i munnen och jag hör hur hon äter där ute. Alltså ibland undrar jag vad som rör sig i det där lilla lurviga huvudet. Haha!

Jag har inte varit hemma så mycket i helgen så det kanske är därför hon är lite extra behövande, som ett barn. jag vet inte. Äsch, nu fick jag dåligt samvete!

I fredags bjöd U mig på 3-rätters middag för att fira nya jobbet, och nej jag sov inte hemma. På lördag fm var jag J och S ute och kollade tärnklänning till J som ska vara tärna på S bröllop i höst. Det är mycket med bröllop ni vet, klänningen måste beställas och det tar X antal månader och sen ska den väl justeras och så. Sånt där tar tid. Efter tärnklänningskollandet åkte jag hem för att ge katten mat osv. Käkade lunch och sen träfffade jag U på tunnelbanan. Vi skulle till min kompis G och fika under eftermiddagen. Och nej, jag sov inte hemma den natten heller.

Idag söndag har jag under eftermiddagen varit hos en körkompis i Vällingby som var värdinna för ett sk "ljusparty". Ungefär som tupperware fast med ljus i alla former, färger och dofter ljusehållare, ljusstakar osv. Jag köpte nog aningens för mycket och jag har inte sett produkterna eller betalat dem än. Jag tänker INTE säga hur mycket jag köpte för!

Hur som helst var det trevligt och värdinnan hade bakat en grymt god kladdkaka med aftereight i. La mums säger jag bara! "Måste bara haa det receptet!" ;)


/K

Glädje och tacksamhet

Trots att jag har grym mensvärk idag så är jag så glad så glad! =)

I morse blev jag väckt av att mobilen ringde och jag svarade med någon sömndrucken röst. Det var V från Landstingsarkivet som undrade om jag var intresserad av att börja jobba hos dem som projektanställd i ett år som arkivarie.

På två röda var jag skärpt som tusan och naturligtvis var jag intresserad! Hon undrade vad jag hade för löneanspråk (och här blir jag alltid lite ställd) och jag tänkte snabbt snabbt. Inte för hög summa men lite kaxighet är bra, fast absolut inte för lågt heller... jag sa summan och hon sa att hon skulle kolla med sin chef och återkomma under dagen.

Än så länge är det inte iland än men det vore bra konstigt om hon drog tillbaka erbjudandet om jobb nu. Så troligtvis börjar jag första mars, alltså på torsdag nästa vecka.

Idag har telefonen gått varm, jag har ringt runt till vänner och föräldrar och berättat den glada nyheten. Jag har till och med berättat för min pappa att jag sällskapar med U och han blev såklart både nyfiken och glad. Snart vet hela släkten om att jag fått jobb och att jag är kär. Vår släkt är lite speciell, djungeltelegrafen ni vet. Men jag tänkte, eftersom mamma vet så är det väl inte mer än rättvist att far min också får en chans, annars brukar jag vara lite restrektiv att berätta om pojkvänner och så för honom. fast det är klart, det var ju ett tag sen jag hade någon...

Jaja, i alla fall. Nu ska jag äta lite mat och sen ska jag fika med en körkompis som bor här i närheten.

Jag känner tacksamhet och jag är så glad!

/KarinC

Lite av varje

I dag har jag sökt två jobb och det skulle blivit ytterligare några till om ams.se hade funkat lite bättre. Jag blev hela tiden utloggad när jag skulle söka arbetet och använda mitt inskrivna cv. Mycket märkligt... Nu har de driftstopp hela helgen också.

Men två sökta jobb är bättre än inga sökta jobb! Och det blir nya tag i morgon!

Jag har sjungit ikväll och under våren händer det lite saker. Den länge efterlängade cd:n från Sorce of Joy ska äntligen komma ut och vi ska ha release någon gång under mars. Vi ska också åka till Västerås och öva och ha konsert tillsammans med en annan kör. Det var roligt att sjunga igen och vi sjöng en nyskriven låt som ingen av oss hade hört förut. lite klurig sådär men det blir nog snyggt när text och stämma sitter.

Nu ska jag dricka lite rött te och käka lite knäckisar! Mums!

/K

Jag är bra ändå

Okej, okej jag kan tydligen inte hålla mig inom den där tidsramen verkar det som...
Bara jag är uppe och klar innan kl 12.00 så är jag nöjd och bara jag får något vettigt gjort under dagen!
Och nu sitter jag ju här och skriver... och det är ju bra! =) Haha!

/K

Pingproblem!

Jag kan inte pinga!
Pni´k!
Why? why??!

/K

Det där med struktur och ringar på vattet

Jag behöver struktur. Dagarna flyter lätt samman och apatin letar sig fram. Jag har varit med om det för och jag vill inte dit igen.

Just nu ser mitt liv ut så här. Ofri ovillig arbetslös. Det är inte kul! Men jag måste själv ta tag i det och göra det bästa av min tillvaro. Det är jag som bestämmer hur jag vill leva mitt liv! Jag ser möjligheter istället för hinder.

På sista tiden har det varit lite si och så med de där nya positiva perspektiven. Jag halkar lätt in i det gamla, neggotankarna poppar upp och jag slutar att tro på mig själv. Jag vill inte ha det så.

Så nu bestämmer jag mig för att jag ska återupprätta mönstren som gör att jag mår bra. Jag behöver struktur och goda vanor så att jag mår bra i mig själv.

Dagen börjar med att jag:

1. upp 08.30 (samma tid varje morgon, inte ligga och dra mig för länge!)
2. mediterar ca 10 minuter
3. morgonbestyr och frukost
4. ca 10.00 söka jobb
5. ca 12.00 lunch
6. promenad
7. fortsätter att söka jobb o dyl
8. från ca 16.00 fri tid för träning, fika, körövn, beroende på vilken dag det är
9. sova ca 22.30


Jag ska försöka hålla detta. Inte på pricken exakt, men på ett ungefär.

Speciellt känner jag att jag är i behov av meditation. Jag känner det eftersom jag slarvat. Det är min tid för mig själv där jag tar emot dagen med öppna armar och peppar mig själv inför dagen som kommer. Jag behöver de där positiva affirmationerna! För jag behöver tro på mig själv och känna att allt faktiskt är möjligt!

Jag tror faktiskt det sitter i huvudet på var och en av oss.

Om jag tror på mig själv så kommer även andra göra det. Om jag själv tycker jag är bra så tycker även andra det. Eller också gör de inte det men eftersom jag tycker om och litar på mig själv och min förmåga så gör inte det någonting! =).

Det ena ger det andra, ringar på vattnet.

/KarinC

Alphonse Mucha-utställning på Dansens Hus

Jag och mamma var på en jättefin utställning på Dansens Hus i Stockholm. Det var en konstutställning med Alphonse Muchas affischer från 1800-talet. Det var grafiska bilder och målningar. Målade affischer föreställande den berömda aktrisen Sarah Bernhardt i full teaterkostym som Hamlet, Medea och Kameliadamen. Han gjorde även reklamaffischer för champange, kex, choklad och cigaretter mm. Han målade allegorier föreställande kvinnor som konsten och musiken, poesin och dansen.

Efter utställningen fikade vi och jag köpte en fin röd tröja med tryck på. Den kostade 90 kr och det var ju billigt tyckte jag. Sen när jag stod vid kassan stod det 165 kr. Men eftersom jag trott att den kostade 90 kr och det stod det på galgen så fick jag den för det priset. 75 kr billigare.


/K

Lite teologi, om ni orkar

I lördags var jag alltså med kören i Linköping och det var intensivt, roligt och såå härligt att få sjunga! Vi kom iväg kl 09.00 och det tar ju bara 2,5 timme ner så vi var där ca 11.30. Linköpingskören var bra många fler än vi men det gjorde inte så mycket. Deras körledare var en energisk man som sporrade oss till det yttersta. Värsta träningspasset. Han skrek till oss: "Jobba! Jobba nu då! Kom igen!" Vi övade tillsammans hela dagen och klockan 19.00 var det gemensam konsert. Vi sjöng i 1,5 timme och sen blev det tyvärr bråttom hem eftersom vår chaufförs arbetstider inte passade riktigt. Han var tvungen att vara tillbaka i Stockholm redan kl 23.00. Planeringen var egentligen att vi skulle fikat tillsammans allihopa och så skulle vi åka tillbaka ca kl 22.30 men så blev det alltså inte. På ett sätt var det ju skönt att inte komma hem så där jättesent som det ju faktiskt hade blivit.

Jag somnade med en gång, gick upp kl 08.30 söndag morgon för att vara på Hornsgatan kl 10.00 då vi skulle öva till gudstjänsten som började 11. Det blev en damkör denna morgon, men det gjorde inte så mycket. Våra röster var väl använda och min röst brast säkert i alla fall en gång =).

Frälsis gudstjänster är lite speciella men ganska behagliga ändå med mycket sång och blåsorkester och så vi, gospelkören som grädden på moset. Den här gången var det en gäst som skulle predika. Han var fräsningssoldat eller om han varit det... nu var han ungdomspastor tror jag. Han var ganska ung, en 40-45 år. propert klädd i kostym och med bibeln i komrimerad form i ena handen. Han hänvisade än hit och än dit i olika bibeltexter och blev mer och mer ehh energisk. Det gick kalla kårar utmed min ryggrad och plötsligt slog det mig att han var väldigt lik en ung Uffe Ekman, ni vet Livets ordpastorn. Det han sa blev mer och mer som en svavelosande predikan. Han sa bl a:

"Ni som inte tror på helvetet har hamnat i fel församling! Här tror vi på himmel och helvete!" Och jag antar att han syftade på Frälsningsarmén.

Vidare sa han att kristendomen är den rätta och sanna tron och allt annat (hinduism, buddism, islam, kommersialism, kapitalism eller andra filosofier mm) är avgudatro. Här pratade han också om 10 Guds bud som är rätt vettiga, självklara saker egentligen. Du skall icke stjäla, dräpa osv... Det viktigaste budet enligt honom var nog ändå att: "Inga gudar hava jämte mig" och det var i det sammanhanget som han tog upp det jag skrev ovan.

Själv tror jag att Gud älskar alla människor oavsett vad de tror på men jag kanske inte är någon äkta kristen människa då, eftersom jag tror att buddismen har mycket gott i sig och jag ser det som att alla gudar (ja de flesta iaf) på något sätt är en och den samma, samma goda kraft.

Och ja, jag tror och ser att det finns ondska i världen men det står människan för. Vi har både gott och ont i oss, ingenting är svart eller vitt. Jag har svårt att tro på ett faktiskt helvete med demoner, djävlar, svavelos och förvridna förtappade själar i våldsamma plågor.

För att återgå till söndagen. han fortsatte och fortsatte och fortsatte och det togaldrigslutliksom... och emellanåt spände han ögonen i mig, precis som han kunde känna min skepsism. Jag satt i min röda kåpa, något tillbakalutad med ena armen mot ryggstödet bredvid. Han pratade om Jesus också förstås och att han gav allt ALLT! för oss syndiga människor.

"Och varför tror du att den röda färgen på dina kläder finns? Eller på era röda kåpor?! JO, för att det är Kristi blod! Han offrade sig för VÅRA synders skull!"

Och så där höll han på, i nästan en timme satt vi där. Knäpptysta. Ingen vågade säga ett pip. Heck, vi vågade knappt andas. Och mer än hälften i församlingen var väl 80 år och det började bli jobbigt för dem att sitta så länge. De skruvade på sig och en del gick iväg.

I ena stunden sa han att en fräsningssoldat ska leva i fattigdom och berättade att han själv hade en Skoda och att den var en jättebra bil. Sedan berättade han en liten historia om 2 män (den ena typ officer) som träffades och offficeren hade en mersedes och detta stack i ögononen på den andra som bara hade en... Skoda.

Men menade han: Det är inte fel att ha en Mersedes eftersom det är en gåva från Gud! Gud hade gett den till honom! Och ju mer vi ger desto mer får vi! Och så vidare.

Då går inte det här riktigt ihop för mig, å ena sidan förespråkade han fattigdom men det gjorde ingenting att vara rik eftersom det var en gåva från Gud. Men hur var det med kapitalismen och penninghunger då? Var inte det en avart eller avgudadyrkan enligt hans mått mätt?

Hyckleri om du frågar mig.

Ja det var en märklig söndagsförmiddag det där...
Jag tror att de flesta av oss tyckte att det blev för mycket både att han pratade så länge men också att han var för dogmatisk och fördömande. Så upplevde jag det i alla fall.


Nu ska jag snart träffa min mamma, vi ska gå på en utställning på Dansens hus.


/K

Pans Labyrint

Idag har det varit en riktig deppdag. Jag vet inte vad det är, om det är hormoner, ångest över arbetslöshet eller något annat, jag känner mig bara ledsen, ledsen, ledsen...

De ringde aldrig från ABA idag så där har jag väl bränt mina broar. Visste att jag skulle ringt tidigare i veckan! Suck. Så går det när jag är passiv, då går ju också tillfällena mig förbi!

Idag har jag gått på bio med min bror. Vi såg den spanska filmen "Pans Labyrint". Otroligt bra film faktiskt! Fantasifull, brutal och känslosam.

Snart kommer U hit, jag ska möta honom vid tunnelbanan för han hittar inte hit.

I morgon bär det i alla fall av till Linköping på körresa över dagen. Vi ska öva och sjunga tillsammans med en annan öppen kör för att sen ha konsert på kvällen. Vi kommer komma hem igen sent, någon gång efter midnatt. På söndag ska vi sjunga på Frälsis gudtjänst klockan 11.00.

Jag har handlat tills i morgon, lite frukt och annat. I ICA-butiken kolapsade en äldre man idag. Jag vet inte om han var full eller vad det var men han skrek något förfärligt och sen fick de kalla på både polis och ambulans.


/K

L O V E

Det klack liksom till i mig när jag såg honom och jag tänkte:

"Där är han ju!"

/KarinC

Va??

Jag är chockad, måste bara måste skriva av mig!

Johanna Sällström är död! Jag fattar ingenting... såg det av en slump på nyligen.se. Vadå, hon bara dog...

Vad har hänt? Hur? Varför?

Hon blev 32 år och lämnar efter sig en 4-årig dotter.

Jag fattar ingenting...

/K

Självinsikt

Klockan 15.30 var det dags för återträff med stresshanteringgruppen. Vi var två stycken som kom... men det gjorde inte så mycket. Det var trevligt som det var. Vi samtalade om vad som hänt sen sist, hur vi ändrat våra vanor och använt oss av övningarna.

Jag har sen sist lärt mig och använt mig av bl a positiva affirmationer och jag har fått ett nytt "tänk". Ett annat sätt att tänka och uttrycka mig. Jag känner mig mera självklar nu än förut, jag har mer tyngd i mig själv. Jag står för vem jag är. Jag försöker leva mitt liv på detta nya sätt, att se möjligheter i stället för hinder. Att bejaka mig själv i alla mina skepnader. Att acceptera mig själv så som jag är. Den jag är. Ibland lyckas jag bra med det och ibland inte alls... men det är också en del av mig! Jag har fel och brister lika mycket som jag har allt det som är bra inom mig. Allt får finnas trots att det ibland är obekvämt och jävligt svårt att titta, att se sig själv i vitögat.

Under den här veckan har jag känt mig låg och ledsen faktiskt och jag vet inte, kan inte riktigt ta på vad det är. Oron har krypit i mitt bröst och jag har känt det där trycket, den där obehagliga känslan av något jag inte kan ta på men som ändå är väldigt välbekant... Jag får inte fatt i vad det är!

Kanske är det så att jag är extra känslig, för allt blir liksom förstärkt och uppförstorat. Det var kanske det som hände igår på kursen? Även om den där kvinnan var rejält obehaglig. Det var inte något jag hittade på. Jag tror att jag i och med att jag är så känslig som jag är, absorberar eller tar in stämningar från andra människor, kanske till och med människorna själva. Speciellt om det är så starka speglingar som detta nu var. Jag såg med en gång att det där var en människa jag ska undvika. Hon spred människoförakt omkring sig. Det var nästan så jag kunde lukta mig till det...

Ja det låter ju lite lätt övernaturligt, hör jag nu... haha! Jag menar bara att jag är väldigt sensibel, på gott och ont.

Nu ska jag gå och sova, i morgon är en ny dag med nya möjligheter!

Ingenting är omöjligt! Allt är möjligt! =)

Sov gott vänner!

/KarinC

A sucker for Romance

eller är det bara ett kommersiellt jippo det här med Alla Hjärtans Dag? Oavsett vilket, så blir jag påverkad.

När jag var singel så brydde jag mig inte nämnvärt, fast jag skickade sms till mina kära vänner och gör det fortfarande.

Nu när jag har någon, så är jag rädd att bli bortglömd. Visst är det fånigt?

Jag vill bli älskad och uppmärksammad alla dagar på året,
inte bara idag.

/KarinC

Men så hur gick det då?

Jag kom till intervjun en kvart tidigare även fast jag gick till ett fik och tog en kaffe innan vid pendeltåget. Jag fick sitta och vänta ett tag men kände mig trots det lugn. Fast egentligen är det inte så konstigt eftersom jag förberett mig mentalt sen igår kväll och det fortsatte under hela förmiddagen.

Jag träffade två personer vid Landstingsarkivet i Flemmingsberg. Blev lite spänd och nervös över det men höll god min. Och det gick faktiskt bra. Mycket bra till och med och både de och jag var nöjda. Jag var avslappnad men ändå skärpt. Det finns inget motsägelsefullt i det tycker jag, det går att vara både och samtidigt. Jag var mig själv, hade både tiger och lite elefant i mig tror jag. Bestämd, trygg i mig själv, allert, fokuserad och målmedveten.

Nu hade de ju tyvärr inget arbete att erbjuda trots att de har så mycket att göra. Men jag var helt klart intressant för framtida uppdrag. Det känns lite trist förstås, blev lite av ett antiklimax faktiskt.

"Ja vi är jättenöjda" och

"Det här känns ju jättebra men tyvärr har vi inget att erbjuda just nu".

Suck alltså. Men som min kära syster sa:

"Se det som övning"

Och det är precis vad jag gör.

Nu ska jag fundera på om jag ska ta det där jobbet på ABA i alla fall (Jag har glömt att nämna det). Det är inget kvalificerat arkivariejobb och lönen är sämre och det gäller bara ca 2 månader, om ens det... men det är bättre än ingenting! Och jag får ju i alla fall jobba kvar på arkivet! Med trevliga arbetskamrater!

Eller är det att sälja sig för billigt?

Min kollega Zc har tackat nej till dem. Frågan är nu hur jag ska göra.

Jag vet faktiskt inte.

/K

Kursen

Tänk att jag kan bli så påverkad av en person. Så påverkad av en persons kommentar om mig. Jag blir så arg på mig själv att jag lät henne komma liksom under huden, kände föraktet mot mig och mot oss allihopa som satt där i rummet. Jag såg det på henne. Hur hon satt, hur hon uttryckte sig. Jag hörde det i hennes röst.

Som en våt filt fastnade det på min hud och täckte över mun och näsa. Ogenomträngligt förakt mot oss andra.

Obehagligt! Bort! Bort!

Jag är lyhörd och känner av människor och stämningar men detta gjorde mig helt perplex. Ena stunden var hon ifrågasättande och aggressiv, allt på en gång för att helt plötsligt prata om Jesus i sitt hjärta. Och det är väl jättebra. Finfint! Om än något motsägelsefullt, men vem är inte motsägelsefull? Livet är fullt av motsägelser och allt är sannerligen inte svart eller vitt. Fråga mig, jag vet, eller tror mig veta... Men när hon går över till att ifrågasätta varför jag är där, då har hon gått över gränsen.

Jag blev aldelles stum och det var som om halva hennes mening försvann i något slags surr, kändes som en käftsmäll.

Jag vill inte lägga mig på samma nivå som hon. Det är under min värdighet. Därför slutar jag här, annars kan jag kanske börja fara ut i okvädningsord och sånt håller inte jag på med.

Det var inte kursen i sig som var konstig, den var bra med andra trevliga människor, god middag och intresssant föredrag. Det var den avslutande diskussionen som urartade.


/K

My tiger whithin

Idag känner jag att jag klarar vad som helst!

/KarinC

Att byta perspektiv

I morgon är det dags för jobbintervju. Och det kommer att gå hur fint som helst. jag har tagit kopior på intygen och i dag fick jag arbetsintyget från arkivet och det var goda vitsord därifrån. Helt i sin ordning och det kommer göra susen. Jag tror på mig själv, är fokuserad, driven och positiv.

Jag ska byta perspektiv. Från "neggo" till tiger.

Jag kommer att möta morgondagen med ett rytande och metal förberedelse. Jag har ett fast handslag och stadig blick. Och det syns och känns att jag är en person att räkna med. I morgon är jag är entusiastisk och jag kommer att visa mina starka och positiva egenskaper i ord och handling.

Det kommer att gå hur bra som helst i morgon! =)

KarinC

Mina drömmars stad

Jag hade skrivit ett helt jäkla inlägg och så fuckade Mozilla upp sig och allt försvann. Morr... Och naturligtvis hade jag inte sparat..
så nu nöjer jag mig med att säga att helgen varit rätt bra med "Vernissage" på arkivet på fredagseftermiddagen, promenad med U på Djurgården under lördagen med efterförljande middag och melodifestivaltittande. I dag, söndag har jag varit på Livrustkammaren och sett en skoutställning tillsammans med J.

Nu säger jag gn'att och sov så gott. Själv ska jag läsa Fogelströms bok "Mina drömmars stad". Intressant läsning om Stockholm under 1800-talets senare del.

Kanske, kanske återkommer jag i morgon med den sedvanliga Melodifestivalskvalet. Men nu orkar jag inte. Hade som sagt skrivit värsta inlägget men orken och lusten vill inte infinna sig nu.

Adios!

/K

Lite kaxiness om jag får be!

Idag ringde jag Bredbandsbolaget och klagade över varför jag inte får någon faktura (jo nu har jag ju fått påminnelsefakturan med 50 kr straffavgift jag inte tycker jag ska ha). Han visste inte vad det blivit för fel för om posten slarvar bort något så kommer det ett meddelande till dem, eller hur det nu var. Hur som helst och hur det nu än var, så hade jag fortfarande inte fått fakturan som jag skulle. Även fast det inte hände något direkt till min fördel (får ju betala förstås med påminnelseavgift och allt) kändes det ändå bra att ringa och hävda min rätt som kund.

Det är de där små sakerna som räknas. Att jag numera säger ifrån, lugnt och sakligt. Jag skriker inte eller skäller, jag bara talar om hur det är eller hur det känns (beroende på var det är).

Det var som när jag och U var och tränade häromdagen. han är ju van vid styrketräning och vet hur det funkar och jag är inte så van. Jag upplevde det som att han blev arg på mig, att han tyckte att jag fuskade. Han tog det på mycket stort allvar. Själv gjorde jag så gott jag kunde efter min förmåga. Till slut lessnade jag på hans (tyckte jag) aggressiva sätt och sa: "Du får faktiskt tänka på att jag inte är lika van vid det här som du är! Och att jag gör så gott jag kan!" Han tonade ner sig något men jag kände ändå att jag ville ta upp det med honom så att det inte skulle ligga och liksom gnaga i mig. Så efter träningen när vi var på väg till något käkställe sa jag vad jag tyckte och att jag tagit illa vid mig. Han bad om ursäkt och så var det inte mer med det.

Vi hade en fortsatt fin kväll och åt gott på en engelsk pub på Kungsholmen.

Idag har jag ringt till min fd chef och bett honom skriva det där arbetsintyget jag faktiskt måste ha. Jag får det i morgon i handen då jag ska till arkivet av nedanstående skäl (annars får han skriva det på stört när jag står och kikar över hans axel, för jag ska ha det där intyget!).

Jag har varit och sjungit idag igen och höll på ända till klockan 21.30. Det känns att jag inte sjungit på över en vecka. Lite ringrostig, host! harkel!

I morgon ska jag på "Vernissage" på arkivet eftersom en kollega och vän gett ut en ny bok och det vill arkivet uppmärksamma med tal, vin och snittar. Det ska bli roligt att träffa alla igen. pratade med en annan föredetta kollega idag som sa att allt var så grått och tråkigt nu när inte jag och Zc var där. Det var roligt att höra, att jag är saknad menar jag. =). Tydligen har jag gjort intryck i alla fall. Haha!


För några veckor sedan, när jag fortfarande hade jobb på arkivet. Ja det var väl en av de där sista dagarna, dödsryckningarna så att säga, sa en manlig kollega till mig att:

"Det är väl ingen som kommer att komma ihåg vad du har gjort här på arkivet sen när du slutat"

och så plirade han med ögonen, försökte väl skämta eller något, jag vet inte... Istället för att krypa ihop och nästan börja gråta, som jag kanske hade gjort för några år sen, burrade jag upp mig och sa:

"Jo du, det kommer de att göra. Och jag kommer att komma tillbaka också. Och vänta bara, nästa gång blir det kanske som din chef!"

Sen gick jag därifrån. Han var tyst och sa inget mer.

Ingen sätter sig på Karin längre! You mark my word, ingen!

Och jag som skulle skrivit om hur låg jag kände mig idag och hur ledsen jag känner mig men det här var fasiken så mycket bättre!

Tank jo! =)

/KarinC

Af och Casino Royale

Jag hade svårt att sova igår, tog till och med en tablett som jag ju inte gjort på länge länge nu. Inte för att det egentligen verkade göra någon skillnad, katten väckte mig som vanligt och jag lyckades somna om också, som vanligt.

Gick upp aldelles försent, satte mig framför datorn och skrev lite mail, kopierade betyg och intyg till af-träffen och verifieringen. Jag kom dit strax efter kl 13 och satt och väntade på min tur i 1,5 timme. Handläggaren var riktigt bra, trevlig faktiskt och det kändes att hon var där för min skull, inte för att af ska få en stjärna i himlen (eller hos regeringen). Jag har ju inte fått intyget från arkivet än så den verifieringen kunde hon inte ge mig, alltså står det fortfarande att jag ingen erfarenhet har inom arkiv i deras dator. Jag måste komma in och visa intyget för dem när jag får det.

Ikväll ska jag och J gå på bio. Vi ska se Bond och Casino Royale. Lite härlig actionförströelse så här på onsdagskvällen, det kan jag behöva.

/K

Nora - in memorian

Ibland ter sig mitt liv så trivialt i jämförelse med hur andra har det. Jag har det ganska bra, till och med väldigt bra. Och det är gott och jag är tacksam för det.

Vi människor drabbas av tragedier. Det hör liksom till, verkar det som. Barn föds och de dör, ibland i samma andetag.

Jag vet att det händer överallt i världen, barn dör varje minut, varje sekund men trots det så är det inte föränn det drabbar någon närstående som det blir personligt. Just nu är det det här barnet som dog och inte fick leva, det här barnet som föräldrarna aldrig fick uppleva mer än den lilla korta stund i livet.


De hade sett så mycket fram emot den lilla. Förberett sig till kropp och själ.

Det är så svårt. Och trots att jag inga egna barn har (och någonstans kan jag ändå inte förstå eftersom jag inte själv upplevt det) så inser jag att det måste vara en av livets allra svåraste prövningar.

Jag vet inte mer vad jag ska skriva, bara att det är så oerhört tragiskt och att jag har lite svårt att ta till mig det jag fått veta.

Men de finns i mina tankar, föräldrarna och den lilla som inte finns mer i vår värld utan någon annanstans.

/KarinC

Oh yes!

Haha!
Tjoho!
Nu ringde de från Landstingsarkivet i Stockholm
och jag ska dit nästa vecka på intervju!

=)

Å vad bra det känns att vara eftertraktad och att jag är tillbaka igen (inte för att jag någonsin var borta...)!

Nu fick jag tonvis med energi!


/K

Nya russin, gamla russin..

Jag är för trött för att skriva något riktigt vettigt...

Helgen har iaf varit bra. Idag har U och jag varit på Stadsmuseet och sett Johan Hagelbäcks utställning om och med russin.

Alltså vilken idé!

Att bara komma på en sån grej! Kul vare i alla fall.

Kolla in! Stadsmuseet är en av de få museer som fortfarande är gratis.

Nu ska jag sussa.

/K

Russinutställning a la Hageläck:
Föreställande rockkonsert från Roskilde.
Interaktivt,
tryck på en knapp och publikhavet rör på sig + rocksnubben på scenen.

Tsotsi

Jag kom iväg till Af, det var mycket folk första dagen i månaden såhär. Jag fick vänta kanske 45 minuter innan det var min tur men jag var vid gott mod och det gick bra. Inget märkvärdigt. Men hela dagen idag har jag varit ledsen. Åkte in en sväng till Åhléns för att försöka hitta något jag ville ha från arbetskamraternas presentkort (300 kr) men hittade ingenting.

Har käkat korvstroganoff och tittat på syafrikanska filmen Tsotsi. Mycket bra film. Jag orkade inte åka till kören idag, även om det säkert hade varit bra att komma iväg men det bidde bara inte så.

Jag tror jag ska gå och lägga mig, är trött och i morgon är det en ny dag och då ska jag äta lunch med A och kanske träffa U på kvällen.

/K

Ofri ovillig arbetslöshet

Idag har jag sovit ut, ofrivillig sovmorgon. Ofri ovillig arbetslöshet.

Sista dagen på arbetet igår blev precis så bra som jag ville och hade föreställt mig, med mycket skratt en del svarta stråk av vemod och sorg. Men jag höll modet uppe och det kändes trots allt rätt okej. de människor som jag tycker om och som tycker om mig var där. De tycker det var tråkigt att det var sista dagen igår (de flesta faktiskt) och det känns fint att vara så uppskattad både som person och att jag faktiskt är en driven, kompetent medarbetare på arkivet.

Blev avtackad med tre sorters tårta, blomma och present. Chefen höll ett uppmuntrande tal och även jag sa några väl valda ord om att jag trivt så fantastiskt bra och att jag inte trivts så bra på någon annan arbetsplats förut. Och det kom faktiskt direkt ur mitt hjärta, för det känns faktiskt så. Jag hör hemma där och jag kommer tillbaka! Det vet jag, det är min inre övertygelse och jag känner stark att det kommer att bli så. Sen vet jag inte hur eller när. Jag vet bara att.

Mina sista ord var

På återseende!

Det var så svårt att ta de sista stegen (för den här gången) ut ur huset efter att ha städat upp vid den arbetsplat jag haft i 4 månader, loggat ut ur datorn och lämnat inpassseringsbrickan.

Så idag är det med stort vemod jag sitter här. Känner mig tom. Och jag som ska ta nya tag och åka till Arbetsförmedlingen. Försöker bygga upp någon slags "go" i mig så jag kan göra det på bästa möjliga positiva sätt.

Jag tog tag i saker och ting igår och ringde runt till de ställen (arbetsplatser) jag skickat mail till tidigare men fortfarande inte hört någonting ifrån. De ska höra av sig nu i veckan eller i början på nästa vecka. Jag vill ut i jobb så fort det bara går.

Mot nya mål, mot nya äventyr!

Okej, nu ska jag försöka ta mig samman och åka till Af.

/KarinC