2006 - nyårsplock

Är tillbaka efter några dagar på vischan. Roligt att träffa pappa, tyvärr var både han och hans fru förkylda så vi gjorde inte så mycket. Åt god mat, drack vin och jag läste ut två pocketböcker av Karin Alvetegen. Jag var ute på stan och shoppade. Det är märkligt att när jag kommer till småstaden så handlar jag så det ramlar saker ur öronen! Haha! =) Okej inte riktigt då, men nästan!

Småstaden är som den brukar vara men ändå inte. Är inte människorna lite gladare än jag minns dem?
Och är inte expiditerna mer serviceminded än förr?
Eller är det kanske jag som har förändrats?
Småstaden har inte längre ett horn i sidan på mig, jag får inte längre ångest när jag åker dit. Småstaden kan inte göra mig illa mer för jag har levt och överlevt många gånger om.

2006 var ett tufft år. Med arbetslöshet, en tung tung depression, sjukskrivning och låg självkänsla.

Men det fanns också plats för en pyrande låga av livslust, en glädje över att ändå finnas till och känslan av att livet ändå innehåller så mycket mycket mer än vad vi tror och kan föreställa oss. Jag anar och en del av mig v e t att inom mig finns allt det där jag vill ha.
Kärlek, livsglädje, mod och lust.

En av de stora händelserna var ändå att jag fick det där efterlängtade jobbet jag kämpat så hårt för. Och i och med det blev en av mina drömmar uppfyllda. Jag ville ha ett arbete just där och fick det också. Nu är det ju tråkigt att jag inte får vara kvar men man vet aldrig. Jag kommer igen! =)

Männen har kommit och gått. In och ut ur mitt liv. Vänner, ovänner, bekantskaper och förälskelser. Jag har lärt mig av mina misstag, tagit dem till mig och bejakat det som varit bra.

Jag har fått nya vänner, både stora och små med åldrar som spänner över generationsgränserna. Jag har sjungit i gospelkören och det har varit en källa till mycket sprittande glädje och inspiration.

Bloggen har varit en stor del av mitt liv och är det fortfarande. Mitt skrivande och kreativiteten som finns i mig är något jag är lycklig över att jag har. Jag har det inom mig, trots att det ibland har varit sovande.

Ikväll ska jag på nyårsfest hos två goda vänner. De brukar ha bra nyårsfester så det blir nog bra.

2007 har alla möjligheter att bli ett nytt spännande år vad det nu månne innehålla. Jag vet att nyårsafton i år kommer bli bra mycket bättre än förra året då jag och två väninnor (var iof roligt att vara tillsammans med dem) spenderade kvällen på Chaplin Bar på Kungsgatan. Jag säger bara...

gör inte det!

Var hellre ensam på Nyårskvällen!
Skåla med dig själv och tala om för ditt jag hur bra du är!
Spendera kvällen med i en liten samling med goda vänner eller med föräldrarna.
Gå på stor privatfest
eller allmän sådan. Gå varsomhelst utom till

Chaplin Bar på Kungsgatan!

ETT GOTT NYTT 2007
ÖNSKAR JAG
ER!

/KarinC

Kommer tillbaka

Nu har jag packat väskan och bussen går om en timme från cityterminalen. Jag har diskat, gett katten mat och blommorna vatten. Något mer? Jag tror inte jag glömt något, ska ju bara vara borta några dagar... Kommer tillbaka lagom till nyåret.

Hejhej!

/K

Mellandag

I dag har jag fajtats i stan med alla andra galningar på Mellandagsrean. Egentligen förstår jag inte varför jag utsätter mig...? Det är trångt, man blir knuffad, puffad, svettig och varm. Det var jäkligt mycket folk i vägen. ÖVERALLT! För att inte tala om köerna, de svenska köerna. Kön vid Pilgrims smycken med 50% raatt på allt på Debenhams varuhus var inte att leka med, kön ringlade 20-30 meter eller nåt.

Inne på varuhuset Sarah stod kön stilla i ca 40 minuter, på dem minuterna kom jag kanske två eller högst tre meter. vad de gjorde framför kassan har jag ingen aning om, förutom att det kom massa fjortistjejer och uppehöll kassörskan. Det gick i alla fall v ä l d i g t långsamt. Gav upp tillslut med oförättat ärende. Det var inte värt att stå där och svettas i jag vet inte hur många timmar det kunde blivit.

Åkte hem, tog det lugnt och kollade på burken. Ringde pappa och jag åker ner till Småland i morgon. Det ska bli skönt att komma iväg några dagar, jag behöver lite paus tror jag.

Over and Out

/K

Dagen efter

Idag har jag:

Tagit en lugnande tablett
Sovit
Tittat på TV
Pratat med J i telefon
Ätit choklad
Träffat syster min som kom hit och lånade ryggsäck
Tackat nej till ytterligare en familjemiddag på Annandagen


/K

Thank God it´s over!

Jag vet inte

men jag tror att det här julen kvalar in som den värsta julen, någonsin. Jag känner mig som ett besviket barn som fått
värsta julklappen. Jag är kanske extra känslig eller något för jag vill bara gråta. Det är såå skönt att vara hemma bakom mina egna dörrar, här skrattar ingen åt mig och gör narr av mig, här är jag trygg. Ensam med mig själv.

Kvällen började med att julkorven som pappa skickat till oss på posten hade möglat och inte gick att äta(Åhh han kommer bli så besviken! Det gör mig ont). Den fick gå i sopen tyvärr. Jag blev jätteledsen och på något sätt kändes det som det var mitt fel, fast det inte alls var det.

Visst var det god mat och det var fint ordnat julbord av syster min och några till.

Kortet på julmusten hörde till, jag har inte klistrat på det i efterhand. Det var den synen som mötte mig... :=

Fas 1.
Tal till nationen

Jag satt och funderade på om jag ändå skulle säga något, meddela att pappa faktiskt tänkte på oss så här under julen och hade skickat med en julkorv men som jag tyvärr varit tvugen att slänga. Så till efterrätten klingade jag i glaset och tystnaden lade sig. Jag hälsade från pappa och berättade om julkorven och alla började skratta för de tyckte det var så lustigt. Själv blev jag irriterad för att jag blev avbruten och jag var väl lite nervös också. Dessutom påminde det mig när jag skulle hålla tal vid något annat tillfälle då jag blev avbruten av min bror som sa någon lustifikation. Jorå, han fick väl till något dräpande den här gången också. Jag fräste till och sa att:

"Kan jag få tala till punkt?" och "måste ni avbryta hela tiden? Det är faktiskt inget att skratta åt!"

Sen hade jag inte så mycket mer att säga utan försökte mest rädda situationen med varierat resultat, fast det var det väl bara jag som märkte. De kanske inte ens förstod hur ledsen jag faktiskt blev?

Fas 2.
Julklapputdelning

Vi hade köpt en julklapp var. Jag hade först nummer 11 sen bytte jag med moster eftersom hon fått sitt eget paket, så då fick jag nummer 7. När det blev min tur så öppnade jag paketet och det var en sån där vetevärmare. En jättebra och fin present, bara det att jag redan har två hemma så jag bytte tillbaka till nummer 11. Alltså fick jag öppna paket två gånger.

Så det blir min tur igen och jag öppnar påsen och det är...

en flaska julmust!

Jaa, precis vad jag önskat mig!
Och jag tycker ju så mycket om julmust!

Det måste ha varit den värsta presenten någonsin! Så tråkigt! men jag höll god min men besvikelsen och förvirringen syntes nog lång väg. Och alla skrattade eftersom det var så roligt. En flaska julmust. Tänk så lustigt! Visserligen var det ett roligt praktical joke från min käre bror så klart. Efter jag fått våndas ett tag så hämtade han den egentliga juklappen som var en flaska champange. Ja det var ju något bättre, trots att jag ju gillar julmust!

Kanske är det ett sånt där tillfälle som jag kommer tycka är roligt om ett tag, typ om 20-30 år eller så och så småningom kanske det kan bli en riktigt rolig historia. Jag kan någonstans se att det var ganska kul men just då ville jag mest krypa ur skinnet och vara någon annanstans.

Fas. 3
Nu

Jag vill bara lägga mig i sängen och gråta. Trycka in huvudet i kudden och försvinna ut på andra sidan.



/K

Julfilm la Marie Antoinette

Igår var det fullt upp. Träffade J i city för lite shopping, lunch och julklappsbyten. Sen kl 15 fräffade jag G vid Mariatorget och så tog vi en fika på Rival och bytte julklappar. Tack ni båda för alla fina presenter! =) Sen ringde jag en ny bekantskap och så gick vi på bio och såg Marie Antoniette. Filmen var väl sisådär, inte så mycket handling utan mest snygga interiörer, kläder och frisyrer. Det går att likna filmen vid en gräddbakelse. Maffig på det sättet var den. U var hungrig så han åt på Taco Bar och jag tittade på, efter det vidare till Blå Dörren där vi prövade på deras hemgjorda glugg. "Mye gott" som di säger i Norge. =)

Födelsedagsfesten i fredags för min moster var för övrigt väldigt lyckad. Det var dukat för 14 personer vid ett långbord och det vankades både champange, vin och mycket god mat.

Det var inte så nervöst som jag trodde det skulle vara. Det är ju nästan aldrig det. Hon blev glad för presenterna och bästa väninna och kusin höll varsitt fint tal till hennes ära.

Nu har jag rejält ont i magen (mensmage ni vet...) := , har tagit värktablett och ska vila ett tag innan jag ska börja steka julkorven som pappa skickade på posten. Jag har handlat det jag skulle i alla fall men presenten är inte inslagen än. Jag kom hem någongång vid 13.00 eftersom jag inte sov hemma och därför inte hann göra i ordning allt detta i förmiddags.

Oki, nu ska jag vila lite grann. Orkar inte riktigt med detta med jul just nu känner jag. Jag ska vara hos min syster på söder vid klockan 17.00, senast (antar jag).

God Jul, igen!

Ja det var ett år sen jag sa god jul senast. Inte några stora nyheter, så är det ju för oss alla. Det är mest en reflektion över hur snabbt det går.

Nu sitter jag här framför datorn, uppsvidad till tänderna. Ska på fest, födelsedagsfest. Jag ser både fram emot det och inte. Låter väl konstigt kanske men ni som läst förra inlägget har ett hum om vad jag tänker på. I alla fall så är jag klar med mina inköp och det känns skönt. Ska bli skönt när julen är över också fast jag har ändå skrivit till mina kompisar över nätet och önskat dem god jul. För det gör jag ju. Och jag vill gärna ha en fin jul själv också.

Nu har jag semester ända till 2 januari 2007 och då är det knappt en månad kvar innan jag slutar. Igår kom vik. enhetschefen fram till mig med ett papper hon ville jag skulle skriva på där det stod att jag inte kommer få förlängt men att jag kunde överklaga om jag tyckte det var fel. Jag skrev också på ett papper där jag skulle få förtur om det blev en tjänst ledig.



/K

Tröstängel

Idag har en av "giganerna" inom arkivvärlden gått i pension och det var stor baluns på arkivet med snittar och vitt vin och en massa människor som höll tal och överlämnade presenter. Jag var stenmätt efter lunchen men åt ändå 3 snittar och drack 2 glas vin. Visst kändes det lite märkligt att dricka vin på arbetstid, trots att vi ju faktiskt var flera som gjorde det. Det är nog första och sista gången tror jag. Nej jag blev inte full eller ens berusad men det var nog tur att jag ätit en stadig lunch.

Dagen har varit bra och jag har kommit framåt i mitt arbete. It's a shame att jag inte får vara kvar bara. Men det är så det är. Och det suger! Men det vet ni ju redan.

Efter jobbet åkte jag till Fridhemsplan och tänkte jag skulle köpa den där jäkla födelsedagspresenten men de hade inte den. Den var inte slut, de hade den inte bara... då började paniken och stressen och jag ville gråta litegrann.

Ärligt talat så är jag lite nervös för att träffa min moster nu på fredag med tanke på hur det var förra gången vi sågs då hon blev arg på mig för att jag, enligt henne inte lärt mig någonting alls av mina misstag i livet. Och jag satt bara där och tog emot skiten. Sen blev jag arg eftersom det inte alls stämmer. Vad fanken vet hon om mitt liv?! Nada! Hon kommer antagligen inte ihåg det som hände eller lägger inte så stor vikt vid det men i mig sitter det som en tagg. Fortfarande. Eftersom jag är så jävla lyhörd kan jag se min del i att det blev som det blev mellan oss. Dessutom har jag dåligt samvete för att jag inte hört av mig. Men jag antar att jag gör för stor sak av det. Fast jag är orolig i alla fall. Lite.

Kunde inte låta bli att köpa en jättefin glittrig stjärna som hänger i mitt fönster och en fin guldpatinerad ängel som står på fönsterbläcket.

Nu ska jag gå och sova för jag ska upp tidigt i morgon, har ett efterlängtat läkarbesök kl 08.00. Sharp!

/K

Explosive!

Nu ska jag ondgöra mig över...

LÄKARE. Eller snarare den läkaren jag har som finns på Gröndals VC och som heter xxx ;)

Såhär...
För 2 veckor sen, den 5 nov för att vara exakt ringde jag till VC och ville ha en ny läkartid och ett nytt recept. Läkartiden fick jag den här veckan och recept skulle jag få på momangen eller i alla fall i slutet på den veckan.

Idag på morgonen gick jag till Apoteket för att hämta min medicin. Det visar sig att min läkare inte tryckt på den där knappen som gör att e-receptet med svischande fart transporteras till Apotekeket där det lagras. Jag menar, hur svårt kan det vara för henne att trycka på en knapp?? Ett knapptryck bara så! KLART! Och hon har haft 2 veckor på sig sig! :=

Alltså jag blev så jäkla irriterad och förbannad att jag fräste och morrade hela vägen från Apoteket upp till jobbet.

Jag hade eldat upp en rätt kraftig aggression när jag ringde VC. Nu kunde väl inte sköterskan direkt göra något, eller jag menar, det var inte hennes fel. Jag fick tydligt fram att jag var både irriterad och arg och jag sa att jag tyckte det var jättedåligt. Hon sa att hon skulle säga till och att det får högsta prioritet och jag svarade att: "Ja det hoppas jag. Hon får faktiskt lov att fixa det idag för min medicin tog slut, igår!"

Sköterskan sa igen att hon skulle meddela min läkare, för att lugna mig lite tror jag för jag lät nog rätt uppretad.

I alla fall alltig gott så långt, trodde jag men när jag sen gick tillbaka till samma Apotek och receptet väl fanns där, så var givetvis medicinen slut på Apoteket! Ameh! "OH IT´S MY LUCKY DAY!" utbrast jag till expiditen som undrade om det inte var jag som var där förut och ja, det var samma expidit båda gångerna. Haha! Snacka om att känna sig motarbetad! Av någon högre någonting, ödet ellet whatever! Alltså Hallå! Så för andra gången gick jag därifrån med oförättat ärende på arbetstid.

Så efter arbetstid åkte jag till stan och där fick jag äntligen det jag skulle ha. Hurrah! Hurrah! På vägen hem började jag frysa och så började jag må lite illa och jag fick en hemsk tanke att det kanske var kräksjukan. Men nu har jag kommit fram till att jag var hungrig eftersom jag inte ätit någonting sen klockan 12.00 och nu var klockan 18.00. Smart Karin, smart! Jorå jag åt när jag kom hem och tog en lång varm dusch också för att värma min kropp lite för den var faktiskt lite frussen. det har ju faktiskt varit minusgrader idag och det är i alla fall inte min kropp så van vid.

Alltså det här vädret leker ju jojjo med kroppen! Kallt varmt kallt varm igen. Kan det inte bestämma sig! ANTINGEN ELLER! Hur svårt kan DET vara!

Ikväll är jag verkligen arg på alllting, på hela existensen tror jag. I alla fall existenserna närmast mig. Katten driver mig vansinnig med sitt krafsande på mitt skrivbord (just nu är hon lugn ja... men vänta bara..). Min kropp är stel och konstig och jag har absolut i n g e t med det att göra! Jag är missnöjd och gnisslig innombords hela jag och vädret har fått fnatt. Min lägenhet är skitig och jag orkar inte städa (inte nu) och julstämning, har jag inte haft någon på länge länge och det känns nästan inte som jag bryr mig längre. Jag har de två svåraste julklapparna kvar, den till pappa och till min moster som fyller år. Allt annat är iof fixat.

Se, ett litet ljus i mörkret i alla fall! =)

Behold the light!

/KarinC

TransAmerica

Jösses, vilken bra film!

Julklappshets

Julstöket har börjat för min del. Jag åkte till Street vid Hornstull igen och gick runt där och köpte faktiskt en hel del, ett tag kändes det som jag köpte för mycket och jag hade ingen riktig koll på vem som skulle ha vad.

Jag kommer fira julafton hos min syster i år tillsammans med 11 stycken andra släktingar (eller närmasta familjen). I år har jag inte så många julklappar att köpa. Vi bestämde oss för att komprimera julklapparna något så vi ska köpa en julklapp var och sen byta. Den presenten var lite knepigt för jag måsta köpa något som funkar till de flesta åldrar och för både män och kvinnor.

Sen har jag de svåraste presenterna kvar, den till pappa och så till moster som fyller 70 år här strax innan jul.

Mot slutet blev det lite stressigt för jag såg massor saker jag ville köpa men tiden räckte inte riktigt till eftersom jag skulle åka och öva gospel 14.30 för att sedan ha Carolsgudtjänst på Frälsningsarmén, Söderkåren klockan 16.00.

Det var jättehärligt att sjunga, ett jäkla tryck. =) Det lät riktigt, riktigt bra kändes det som. Så härligt!

Efter konserten som tog slut 17.30 gick jag till Folkets Kebab på Hornsgatan.

/K

Ledsen

Jag vill bara sova.
Sova bort det som gör ont.
/K

Vem är vad?

En fundering bara...

/K

Jobbsök

Nu har jag sökt ett jobb! Skickade precis iväg ansökan via e-post, en kvart innan tiden gick ut.

Nu ska jag sova klockan är ju snart midnatt.

/K

BröstExtra

Jag har ont i bröstet och det är inte hjärtesorg. Sånt har jag lagt av med för länge sen. =)

Nä, det är pms-smärta och den går det inte att göra någonting åt, det är bara att vara extra varsam så jag inte går emot någon hård kant eller gör dem illa något sätt. Jag får vara lite extra snäll mot dem helt enkelt =)

/K

Julkonferens

Fasiken, jag har inte kommit iväg ännu! Telefönen ringde! Julplanering med syrran...

Halvdag och Jullunch på Ulriksdal

Jullunch på Ulriksdals världshus. Vi åkte buss dit från arkivet, 2 fulla bussar och en halv. Vi var väl 150 personer från samma ställe som skulle äta julbord samtidigt. Jag satt närmast JS och Zc och en tjej som jobbar som registrator på arkivet. Vi satte oss vad vi trodde strategist, precis mitt emot julbordet men så visade det sig att de som fick gå först var i ena änden och vi satt så att säga i mitten. Det var trångt, ganska stressigt och HUR mycket mat som helst. Folk blir ju som galna, man kan tro att de aldrig sett mat förut...

Jag tog 4 gånger. Sill-liknande saker (ägghalvor och sånt också), fisk- olika räk- och kräftröror mm och 5 sorters lax samt ål förstås, kötthörnan- som julskinka, vildsvin och annat vilt och till sist efterrätt och godis- moussetårta, kakor, ischoklad de där mintkakorna med det (vad de tyckte) snuskiga namnet ingen ville tala om för mig eftersom de var så finkänsliga... jag försökt både med sockertopp, bröstmint, bröstkarameller, harpluttar ah you name it... mm. Jag missade faktiskt julgröten och lutfisken hoppade jag över. Det var en massa mat jag hoppade över men lite Janssons frestelse blev det trots att jag var så mätt så jag knappt kunde röra mig.

Åkte hem och
somande.

Nu ska jag ta nya krafter eftersom jag planerat att jag ska åka och träna... Jag SKA åka och träna men motståndet är stort.

Det var lite jobbigt faktiskt för kvinnan jag jobbar för var där och satt vid samma bord. Och jag blev liksom påmind hela tiden om att jag ska sluta snart. Alltså hon är säkert väldigt trevlig, det är inget personligt mot henne men det var jobbigt för mig. Hon sa när hon gick: "Vi ses snart!" Och jag tänkte: "Nej, vi gör ju inte det..."

Det känns så trist! Men jag vet... nya möjligheter, nya chanser! Yadiyadiyadi... jag vet. JAG VET! TÄNK POSITIVT för i HELVETE!

Jag kan inte det just nu!

Jösses nu ska jag springa till gymmet. Måste få ur lite ilska ur kroppen!

Föresten kom det ett litet Luciatåg på 4 personer som sjöng så fint så fint till maten.

Adios so Long!

Anger

Som ett slag i ansiktet kom det. Vetskapen
att jag inte får vara kvar.

Mitt vikariat blir inte förlängt. Någonstans hade jag både hoppats och faktiskt förväntat mig det (även om jag vet att det kan bli bakslag på förväntningar). Under de två månader som jag arbetat på arkivet har jag blivit matad med att: "det behövs mer folk, för inom loppet av 1-2 år kommer 12 personer gå i pension." "Det behövs lite nytt blod". Jag har fått höra om vikten av framförhållning på enheten och att det ska läras upp nya personer innan de går i pension och all kunskap som de sitter på försvinner ur huset.

Så blir det inte.

Som en av våra kollegor sa när vi berättade: "Ja men då kan de ju stå där med lång näsa, när alla dessa människor slutar och de snabbt snabbt måste lära upp nya!"

Hur var det egentligen med den beryktade framförhållningen? Hur fungerar det egentligen med planeringen på stället? Den verkar vara obefintlig, trots allt snack.

Mycket snack på liten verkstad!

Jag fick veta i förbigående av Zc som har jobbat som vikarie på arkivet i 1 år, att han inte får förlängt. Om han inte får förlängt, som ändå har arbetat 1 år. Ja, då får inte jag det heller. Så är det.

Efter lunch har jag gått som i dvala. Jag känner mig konstigt bortdomnad och besvikelsen strömmar ut ur mina porer. Det finns en hel del vrede också, intensiv som en svetslåga och ständigt pyrande.

Jag är a r g, b e s v i k e n och l e d s e n. Och jag tycker det är SKIT!

Jag vill sparka och slå. Jag vill rispa, klösa bita och SKRIKA ut alltihopa! Kräkas upp det! För vreden sitter i kroppen på mig! Så i morgon ska jag springa på löpbandet. Det är bestämt.

Zc och jag har redan börjat slänga ut lite krokar här och var. Lika bra att börja nu, men känslomässigt är jag inte alls där. Först ska chocken försvinna, sen får jag lov att återhämta mig en dag eller två på olika sätt. Efter det ska jag börja mobolisera mina krafter och fundera på hur jag ska gå vidare. Jag ska fundera på vad jag vill göra med mitt liv, min karriär. Jag ska se mig om efter andra marker, efter bättre marker.

Jag går vidare, vidare
med mitt liv.

Trots allt.

/K

Jag tror det är hon...

den där... människan.

Jag har anmält mig till StayFriends- sökmotor för vänner (och gamla klasskamrater). Det har inte varit många besök på min sida trots att den ser så trevlig ut. Men så idag såg jag att jag fått mitt andra besök av (tror jag) en fd klasskompis från gymnasiet. Det är samma namn men på kortet hon har, känner jag inte igen henne. Det är visserligen nytaget men jag tycker iaf jag skulle se några spår av igenkännande. Det gör jag alltså inte.

Hon var inte särskilt trevlig. Inte alls faktiskt. Hon snackade skit om folk och då gärna om mig, varför det nu var så intressant. Hon gillade inte mig men å andra sidan gillade inte jag henne heller så det gick jämnt ut.

Jag hade ingenting gemensamt med dem i min klass och umgicks inte med dem. De tyckte jag var konstig (eller nåt) för jag sa vad jag tyckte, hade bestämda åsikter och inte trakasserade andra människor. Sen tror jag de tyckte att jag klädde mig konstigt också eller nåt, jag vet inte. Vad jag minns så hade jag kläder på mig.

Jag fann det märkvärdigt redan då, att en del av de här människorna som gick på mitt gymnasium inte visste hur man behandlar andra människor. Det frodades av trångsynthet, rasism, homofobi i skolan och kanske även i lilla staden i sig. Kanske har jag ändå fått en bra uppfostran för jag var inte som de. Jag kändes inte alls vid det där, det sättet att se på andra människor.

Jag gjorde det inte då och och jag gör det inte idag.

Jag har fördomar och kanske är jag också trångsynt i mitt sätt att tänka när jag tänker tillbaka på de människor, när jag föraktar dem. För det gör jag. Fortfarande. Jag är väl medveten om att jag säger emot mig själv, men som sagt jag är inte perfekt.

Jag blev utsatt för mobbing i gymnasiet, fast inte främst av de i min klass utan en parallellklass. Några killar var elaka och kallade mig fula saker och resten var medlöpare. Det var lika illa det. Jag hade ont i magen varje dag ifall jag skulle möta dem i korridoren och jag mådde dåligt och stålsatte mig de lektioner vi hade tillsammans. Fan, vad det var tungt. Jag vet att jag många gånger tänkte... "Vuxna människor, som håller på så här!" men sen tänkte jag... "18 år, inte fanker är man vuxen då". Inte för att det rättfärdigar någonting!

Dessvärre är vuxenmobbing vitt utbrett och det har jag också erfarenheter av. Tyvärr.

Jag är glad och stolt att jag inte var som de, att jag inte drogs med. Jag kan säga att det var en befrielse att flytta från lilla staden. Jag brukar säga att det är en av de bästa besluten jag tagit i mitt liv.

/K

Street-biking

Street. En rolig julmarknad med det där lilla extra. Hela Hornstulls strand (innan Tantolunden) är fyllt av vita tält med roliga saker, mat, smycken, lampor och annat smått och gott. Du kan säkert hitta det där speciella till den där speciella kompisen du har eller till din käresta. Jag hittade bara saker till mig själv, så är det alltid och jag vet inte om det är bra eller dåligt. Jag kan ju inte köpa allt jag tycker är fint. det skulle bli så mycket då.

Jag cyklade dit och på vägen fastnade jag i två nya inredningsbutiker i mitt närområde. De hade verkligen jättefina saker och i den andra affären jag var inne i köpte jag en vit julstjärna som nu hänger i mitt köksfönster. Jag hade inte tänkt ha den där från början utan tyckte den skulle vara fin i vardagsrummet men kontakturtaget och kontakten jag hade till stjärnan var inte i samma storlek. Lite irriterande men den passar fint i köket också! Där har jag ingen liten lampa som lyser upp.

Nu har jag tagit fram min elektriska julbordsgran med fiberoptik så den står i vardagsrummsfönstret och lyser. Det är kitsch så det bara sprakar om det! Haha! =) Annars är inte jag mycket för julpynt. Jag byter inte till julgardiner eller juldukar och jag har inte stora tomtar i något hörn alls faktiskt. Däremot har jag två garntomtar som min faster gjort och som sagt, en julstjärna. I sovrummet har jag en elljusstake och i mitt stora "Livets träd" hänger en ljusslinga med lampor i olika färger. Men den hänger allltid där, liksom ängeln.

För hos Karin är det ALLTID jul! HAHAA! Nej då nej då.

Nu är jag hungrig, ska koka mig lite te och kolla på V för Vendetta passade på att göra det samtidigt som jag var ute för att köpa glödlampor som passade till julstjärnan. När de passade ju inte heller... det skulle vara en storlek mindre fast fortfanande med tjock fot, om ni förstår vad jag menar.

Nu har jag klängt på stegen nog för idag. Den här gången gick det bra men eftersom jag har blivit fruktansvärt höjdrädd på gamla dar är det något jag helst vill undvika. När jag ska byta glödlampa i vardagsrummet svettas jag och darrar i hela kroppen, både av ansträngning och obehag. Jag har ganska högt i tak och så har jag en sån där jävla lampa som sitter klistrad mot taket. Så där uppe står jag på den skrangliga trästegen och balanserar. Tyvärr är det inte bara EN glödlampa som ska bytas, utan tre.

Jag ska verkligen byta ut den där tråkiga, livsfarliga lampjäveln!

/K

Det går bra nuu

Det går bra nuu...
eller va??
gör det??

Ikväll har jag druckit

1 liter mjölk.

Uff.

Bestyr

Idag har jag inte tänkt någonting alls. Bara tvättat hela dagen och slängt en bunt gamla utslitna skor. Ja vad säger man

...vilket innehållsrikt liv jag har.

Det lönar sig a l l t i d att springa

Jäklar! Jag har fått två betalningsanmärkningar (och ev en på väg...Spray). Från Skatteverket och från Bredbandsbolaget. Restskatten betalade jag in förra veckan, tycker de borde fått pengarna vid det här laget. Jag fick aldrig ngn faktura från bredbansbolaget... eller från Spray. Brukar få det och har väntat på det. Ja ja, jag ska betala det nu iaf. Jag är annars väldigt noga med att betala mina räkningar och gör det vanligtvis i tid också. Svider lite faktiskt.

Fick spelet när jag såg anmärkningen från Skatteverket. Om du inte svarar inom 9 dagar går ärendet vidare till Kronofogden. HJÄLP! Men jag haar ju betalt ju! Svett!

På tal om svett så har jag varit och tränat på S.A.T.S idag, fick en gratis-prova-på-gång. Jag har tränat där förut och det är bra där, det är bara så förbenat dyrt! 550 kronor i månaden, hur mycket pengar blir det på ett år?? Mycket penag blir det... 6600 + inbetalningsavgift 250 någonting. Alltså nästan 7000/år. Om man vill träna 1 gång kostar det 200 kr...

Näh, det blir kanske Friskis och Svettis, trots allt. En aning billigare. Ganska mycket billigare faktiskt. Kanske inte riktigt lika fräscht och personalen har vanligtvis inte gått någon charmkurs och kanske man inte kan få en privat tränare heller (fast det kostar ju extra på S.A.T.S, det är ju inget man bara får).

I alla fall så sprang jag på löpbandet (35 minuter) det var skönt och sen stretchade jag efteråt. Är nöjd med mig själv. Jag sa jag skulle träna och det gjorde jag också även om motståndet fanns när jag gick från jobbet.

/K

Tunga volymer, höga hyllor och dammlunga

Idag har jag tillbringat hela dagen nere i Magasinet, under marknivå. Damm i halsen, damm i håret och klister som en andra hud på händerna, bara att dra av. Blodvite uppstod under en nagel när jag skulle pilla bort gamla ettiketter som inte alls ville lossna. Så de fick vara kvar, jag hade ingen lust att få skador och eventuella infektioner. Det kan bli riktigt otäckt, tänk bara hur mycket gammalt damm det är där?! Från mitten av 1800-talet! Hu! Det kan vara farligt att vara arkivarie. Ni vet, tunga volymer, höga hyllor och dammlunga. Host, host.

En ganska lugn dag och skön på något sätt, speciellt som jag för en gångs skull kom iväg i tid och var på jobbet strax över klockan 08.

/K

Harassment

Å jag som skulle tvätta idag... men jag var kvar på jobbet istället, var mitt uppe i någonting. Närmare bestämt, ettikettutskrivning. Jag stod framför pappershuggaren, eller vad heter det egentligen?? En sån där man lägger en bunt papper på och så skär man raka raka kanter en sån där jätte jättevass rakladsvass sak som man skär med. Jag stod där ett tag och trots att det fanns linjer där man skulle lägga pappret så blev inte alla ettiketterna lika stora. Men övning ger väl färdighet.

En av mina manliga arbetskamrater undrade varför jag klippte naglarna i den där och fanns det inget enklare sätt? En sån typisk kommentar. Försökte väl vara rolig. Hade jag varit man eller något äldre och mer respektingivande hade han inte sagt så till mig. Sen sa han, "Vill du se en snygg tjej?" Jag bävade för vad jag skulle få se. Och så visade han mig ett foto från skrivaren som han dragit ut på sitt 1-åriga barnbarn. Kände mig lite fånig som trodde det värsta.

Fast tidigare idag när jag höll på att rota bland ljusstakarna för att se om någon fungerade, fick jag en kommentar av ytterligare en manlig kollega. "Ta nu en riktigt bra stake, Karin". Och jag utan att tänka mig för svarade med samma mynt. "Jo, jag ska bara se så den fungerar ordentligt. Vill ju inte att det ska vara något vajsing på den" och så stegade jag därifrån.

Jag berättade för JS vad han sagt och han reagerade med ett: "Oj då, det där var inte ok. Det är sexuella trakasserier. Du kan anmäla honom för det."

Det hade jag inte tänkt på. Jag berättade för JS för att... jag varför gjorde jag det egentligen? För att det var roligt? Fast det var inte det. Inte egentligen.

Ju mer jag tänker på det... det var inte ok det han sa men jag svarade ju tillbaka och spelade med... Nej jag ska inte anmäla honom för sexuella trakasserier även om det nog skulle kunna klassas som det. Kanske. Men beror det inte på min reaktion? Varför sa jag inte något i så fall? Jag reagerade per automatik och sa något dräpande tillbaka. Så funkar jag, i stället för att säga ifrån (om det nu inte var okej för min del...).

Alltså jag får nog ta och fundera lite på det här, för min egen skull. Vad som är okej för mig och vad som inte är det. Eftersom jag funderar på det fortfarande så antar jag att det inte är ok och då ska jag säga ifrån.

Varför känns det som jag gjort något fel? Varför känns det som jag kanske förstorar upp det? Eller inte? Var går egentligen gränsen? Varför vill jag bara bara inte tänka på det?

Nej nu ska jag gå och sova, sova bort tankarna och ta ansvar för i morgon för jag tänker inte, tänker inte vara offer.

Vägra vara offer!
som Jonas Gardell så klokt säger.

Ta tillbaka ditt liv!
säger jag.

Det är jag som bestämmer över mitt liv och Jag som sätter spelreglerna.
Så det så.


/K

Det ena leder till det andra

Bredäng by night.

Coverband på ett av ställena där.

En halvfull lokal med medelålders män och kvinnor som dansade och ramlade omkull dimmiga av alkohol.

"Ska vi dansa?" sluddrade någon till mig.

"Öhh, han vill dansa med dig, svara då?!Gå och dansa me honom då" sa en något överförfriskad engelsman och petade på mig.

Jag svarade ilsket: "Jag väljer själv om jag vill dansa eller inte. Det bestämmer inte du".

Några stycken män liksom petade mig i sidan eller på armen, det kändes otrevligt men jag höll mig lugn.

Det hela var lite tragiskt för de flesta såg rätt härjade ut av allt festande år ut och år in på det där haket. Jag tyckte synd om dem.

Och så mina trevliga fd arbetskamrater - mitt uppe i allt detta. Det var ju därför jag var där, för att träffa dem.

Jag fick nog

och ringde J och så träffades vi på "Hotellet" och stuffade 1,5 timme innan stängningsdags.

Sms:ade till honom men väntade mig inte att få svar. Men ta mig tusan om jag inte fick ett samtal i alla fall! Han hade varit där hela kvällen. Men inte hade vi stött på varandra. Nä då. Vi måste ha gått förbi honom och hans kompisar för de hade varit därnere, någonstans i mitten.

Så, kontakten återupprättad efter ett antal veckor... och hur blev det då?

Jag säger bara - jorå bra, tackar som frågar! ;)

/K

Eko

HALLÅÅ!

var är alla människor??!

/K