CD-releasen!

Nu är det äntligen dags!

Vår CD kommer ut!

Så..

VÄLKOMNA TILL SOURCE OF JOY:S RELEASE-KONSERT AV NYA CD:N

"SING IT OUT LOUD"!

Nu på lördag (31/3) klockan 20.00, insläpp från klockan 19.30.

Givetvis fri entré!
och
Fika efteråt med hemmagjorda kladdkakor och kaffe för 10 kronor!

Titta gärna in på vår hemsida också för vägeskrivning! =) Den är --> här <-- Jag kan lova att det blir bra drag! Vi är laddade till tänderna!


Varmt Välkomna!

/K

Jobbajobbajobba och lite faxtrix

Idag har jag jobbat över.

Det kom en grupp släktforskare till arkivet idag och min chef som skulle hålla presentation och rundvandring behövde några stycken som kunde vara behjälpliga om det behövdes. Det gick väl ganska bra, det hela tog någon timme och sen skulle vi göra i ordning efter oss.

Åkte direkt hem, ingen kör idag alltså. Jag kom ifrån arkivet ca klockan 19.30 och var hemma lite strax över 20.00, kändes inte som någon idé att bara vara på kören en halvtimme. Jag ska försöka ta mig samman och lägga mig i tid idag. Jag vill försöka komma till arkivet strax före 08.00 och inte som nu, någonstans mellan 08.30 och klockan 09.00. Jag har kommit lite ur fas, är jättetrött på morgonen vilket beror på att jag ju går och lägger mig aldelles för sent. Ska försöka ändra på det.

Idag har jag trixat med övergången till DIK. Min förra a-kassa var kommunal men nu när jag arbetar i en annan branch vill jag byta fackförbund.

Förra veckan skickade jag in alla papper till dem. Jag är så himla ordentlig att jag tar kopior på allt jag skickar iväg. För jag vet hur det kan bli. Ibland kommer det inte fram eller de har slarvat bort dem. Jag vet inte hur många gånger jag trixat med AF, a-kassan, försäkringskassan, you name it. Jag har lärt mig den hårda vägen. Det är viktigt att pappet till Akademikernas a-kassa kommer in till dem innan månadsskiftet då jag går ur den ena kassan och över till den andra. Det får inte bli något glapp för då riskerar jag att inte få någon a-kassa om jag (mot all förmodan) skulle bli arbetslös.

I alla fall, igår fick jag nya lappar från DIK, samma som jag redan fyllt i... blev misstänksam och ringde upp och det visade sig att de inte fått in allt. Jag fick faxa in själva ansökan till DIK. Det gick fint, fick kvitto men blev under eftermiddagen orolig och kollade upp en extra gång om de fått faxet eller inte. Ville mest få en bekräftelse på att det var ok, och det var det! Iland gäller det att vara snabb. Vilket påminner mig om att jag måste betala räkningarna! Har inte gjort det än! Svett!

/K

Överslagströtthet

Nu är klockan sådär mycket igen! Och jag är trött, så trött att det slagit över. Intensiv dag på jobbet trots att jag undrade vad jag egentligen höll på med. Men så i sista stund så kom jag "right on track" igen så i morgon är det nya tag!

Har tvättat hela kvällen, vi har fått en ny supertvättmaskin som gör att det både blir vältvättat och går lagom fort sådär. Tyvärr hade en av de andra maskinerna sönder en nyinköpt topp från MQ. Det stod i tvättanvisningen att den gick att tvätta i 40 grader men... den slets sönder i sömmen och är nu oanvändbar. Jag ska gå tillbaka med den i morgon och hoppas på en ny. Den var ju så himla fin! Hade bara använt den en gång!

I morgon ska jag till optikern för att prova ut terminalglasögon. Jag sitter flera timmar framför datorn och det blir anstränga ögon så småningom. Jag undrar om jag får ett par Gucciglasögon, om jag vill det?? Haha! Skulle inte tro det...

För övrigt känner jag mig ledsen men jag kan inte riktigt ta på vad det är för något. Eller jo, det kan jag nog...

/K

Man vet att man är ett pucko...

... när man klickar på kuveret och på "subjekt" i Hotmail i tron av att det är ett oöppnat mail och när snubben säger "men det är ju en rubrik!" och jag fortfarande inte förstår vad han menar, jag tror att det är ett okänt mail, en trojansk häst kanske eller ett virus...? Jag kom på mig sjäv med att tänka "Undrar vem det där mailet kommer ifrån? Jävla idiot som inte skriver vem han/hon är!"

Hm, ja ibland förvånar jag mig själv. Eller nåt.
Tur att jag har en förstående pojkvän =)

/K

Ett stråk av oro

Jag pratade med mamma igår... hon ska opereras om nästan exakt en månad..
Jag har inte riktigt hunnit ta in det, att hon ska opereras och ligga på sjukhus. Jag visste att hon hade cellförändringar men ja, kanske har jag förträngt det, haft fullt upp med mitt eget och hon pratar inte med mig om hur det är. Inte föränn det är ett faktum. Själv så vill hon bara få det gjort. Jag vet att det kommer gå bra men kan inte hjälpa att jag känner ett litet styng av oro.

/K

Nora- i våra hjärtan

Jag träffade mamman till lilla Nora, som lämnade oss så hastigt för en månad sen. Det var ett fint, innerligt möte och jag fick se kort från minnesceremonin. Det såg ut som hon sov, den lilla. Som hon närsomhelst skulle vakna och vifta med sina små händer. Hon var älskad. Hon är älskad! Och trots att hon inte fick någon tid hos oss här på jorden, en fullvärdig medlem av vår familj.

Noras mamma är stark, mitt i allt detta svåra. Jag har sällan mött någon så självklar person i sig själv, sällan mött någon som i själva livet är positiv och ser framåt samtidigt som hon är mitt uppe i sorgen. Det är hennes styrka, det är så hon klarar det här. Familjen har slutit upp bakom, som en skyddande ring har vi slutit upp, både de allra närmaste och vi som inte är allra närmast men som ändå finns där. Det är precis så det ska vara.

Jag tog kontakt med henne förra veckan och vi sågs i onsdags. Jag vill inte blunda eller fly och gör det inte heller. Jag vill inte dömma för alla människor är olika och reagerar på olika sätt och ibland orkar man inte ta in svåra saker, för sin egen skull för det påminner om ens egen dödlighet och att svåra saker händer utan att vi kan göra något åt det. Och då kan det vara svårt att ta kontakt med de som bär sorg. Men det smittar inte, det är ingen sjukdom. Det är en del av livet.

Det är en balansgång tycker jag, samtidigt som jag inte vill tränga sig på så vill jag inte undvika. Och det har jag ju inte gjort heller. Undvikit dem. Jag skrev ett brev en vecka efter att jag fått reda på det där jag skrev hur ledsen jag var och att jag tänkte på dem. Och om de vill så finns jag här.

Jag vet att hon har det bra där hon är. Lilla Nora. Hon vet att hon var,
att hon är älskad.

/KarinC

Smärta, trötthet och så lite film

Körövningen i lördags var intensiv trots att jag kom 30 min försent. Kul var det fastän jag var jättetrött och hade ont och var stel i nacke och skuldra. Jag mådde nästan illa av det, konstigt. Jag kände hela tiden den där molande värken som strålade ut i armen och ända ut i fingertopparna och sen tillbaka upp i nacken.

Jag somnade nästan mot slutet av övningen, det ser inte så bra ut jag vet. Övervägde att åka hem men jag höll ut. Åkte sen hem och lade mig att läsa i sängen och så somnade jag. Klockan någonting så ringde U och undrade om jag kom över och det gjorde jag fastän jag var trött. Vi kollade på filmen "King of Scotland". Jättebra och riktgt riktgt ruskig. Sista biten såg jag själv för U gick och lade sig. Sista biten hade scener som jag nästan inte uthärdade att se. Jag förstår att skådespelaren Forrest Whitaker som spelade Idi Amin fick en oscar för den prestationen. Amin var verkligen som ett barn ibland och så slog det över och han blev riktigt, riktigt farlig. Nyckfull, manipulativ och väldigt paranoid. En riktig psykopat.

Ibland tyckte jag nästan om honom i filmen med den där andra sidan, det farliga smög sig på för att sedan eskalera. Nu visste jag ju vem han var men hade jag inte vetat det, så hade han säkert kunnat lura och manipulera mig också.

Om man inte visste att han låtit dödat alla de där människorna och vad han gjort så hade allt nästan varit frid och fröj, på ytan. Så var det i filmen. Den blåögde läkaren som blev bländad av denne karismatiske man. Och visst verkade det bra! För bra för att vara sant... visade det ju sig.


En mycket bra film!
Rekomenderas!


/K

Det är kul när man har roligt

Jag kom iväg aldelles för sent idag igen och missade alla tunnelbanor och tåg... Jag satt och väntade och läste i Metro. Min hjärna kan inte ha varit riktigt påkopplad för jag läste fel på rurikerna.

Kristina kan få eget område i Irak

Vem är den där Kristina undrade jag innan poletten skramlade ner.

Jaha! Kristna! Kristna kan få eget område i Irak!

Det tog sin rimliga lilla tid för jag var tvungen att läsa rubriken ett antal gånger och titta i tidnigen också. Satt och skrockade för mig själv och tänkte: Det här måste jag skriva om! Perfekta bloggeninlägget! Ha ha!

Läste också: Cancern hjälpte Cecilia att få kontroll över sin tid.

Aj då, stackars henne hann jag tänka innan jag tittade en extra gång och såg att det stod coachen. En viss skillnad. Skrattade hela vägen till jobbet.

Annars går det sakta men säkert framåt med förteckningsarbetet och idag har jag faktiskt tillåtit mig att ta några extra bensträckare i korridoren, bara för att inte stelna till helt och hållet.

Har varit och sjungit och också och min energi var på topp. Jag var nästan lite speeedad. Fast nu är jag trött så trött, luften gick liksom ur mig se. Och jag är fortfarande mätt efter skollunchen idag. Jösses vad jag är billig, i drift! ;) Bara 2 mål mat om dagen! Halleluja!

Oki, nattinatt.

/K

Du är fantastisk!

Intensiva dagar...
har kommit igång på allvar med ordnande och förteckande av arkiv. Får inte glömma bort de där minipauserna. Stelnar lätt till i axlar och nacke. Fast idag har jag faktiskt tränat. =)

Ki-jympa - en kombination av kampsport, Qui Gong, meditation och... aerobics kanske? Jätteskönt! Onsdagar klockan 18.30 it is hädanefter!

Nu är klockan mycket och jag har precis sett "Grey´s anatomy" på 5:an. Dubbelavsnitt.

Dagarna och veckorna går fort, i morgon är det torsdag, igen och snart är det helg. Igen. Fast livet är bra, mycket bra. Saker och ting börjar falla på plats. Och jag känner ett lugn i mig själv, en säkerhet som börjar bli mer och mer självklar för varje dag som går.

Jag är. Och det är gott. Jag är Karin och jag är precis så som jag vill vara.

Under Ki-passet boxades vi och sparkade högt emellanåt och för varje gång vi drämde till med näven i luften så skrek vi: "Kui!" Det fanns en märklig kraft i det och mycket energi. Jag kände mig fokuserad och kraftfull. Kroppen samlar på sig en hel del som behöver komma ut.

Vi skulle sträcka ut kroppen och andas, vi plockade ner månen och följde stjärnorna med blicken, vi prövade våra vingar. Jag kom att tänka på vad en person sa till mig en gång för inte allt så länge sen: "Karin, du har en änglasjäl." Det är det finaste någon någonsin sagt till mig.

Jag vet inte riktigt varför jag vill skriva det här, något så nära och personligt. Någonstans kan jag känna lite rädsla för att ni ska tycka att jag är flummig eller att jag tror att jag är märkvärdig.

Men så inser jag att det är min Gremlin och JanteFjante som snackar i mitt huvud, ni vet den där otäcka som vi nog alla har någonstans i oss och som säger att du inte duger, att du inte ska tro att du är något. Som säger att du är liten och rädd och ingenting värd överhvudtaget...

Men det stämmer inte! Lyssna inte! För det är inte sant!

Du är så mycket, mycket mer. Vi är. Och jag också.
Vi får inte glömma bort det.

Vi är fantastiska och vi vibrerar av liv!


/KarinC

"Fem orgasmer är bättre än fyra starköl"

I fredags gick jag och päronen på en föreställning på Maxim vid Karlaplan i Stockholm. Det var en något försenad julklapp eller om det var födelsedagspresent... i alla fall. Vi såg -->"Avenue Q", <-- en musikal i en något annorlunda tappning. Tänk er en blandning av Mupparna (on speed), Sesami Street och Fem myror, fast i vuxenversion som tog upp frågor som som rasism ("Alla är vi lite rasister"), homosexualitet ("Om du var gay"), sex "Bara när man älskar får man va hur jävla högljudd man vill"), pornografi ("Internet är för porr") och utanförskap allt i en härlig musikalisk blandning. Att se skådespelarnas samspel med dockorna är helt fantastiskt!

Tyvärr var det inte fullsatt vilket var konstigt eftersom föreställningen fått mycket bra kritik i pressen. Kanske kan det vara så att folk blir avskräckta när de ser att det är dockor och tror att det är en barnföreställning. Jag vet inte.

Allt jag kan säga är att de/ni verkligen missar något om ni inte ser den! det var verkligen en rolig och häftig upplevelse! jag skrattade hejdlöst nästan hela tiden! Tänk att det kan vara så roligt att se två dockor utan ben ha sex med varandra! I minst tre olika ställningar Haha! =)

Favoriter:

Trekkie Monster - Fredrik Lycke
Christmas Eve - Maria Kim
Dåliga idéer-björnarna - Fredrik Lycke och Anna Ståhl

en annan favorit är
Lucy the slut

men alla är ju bra! =)

Se den och
njut!

-->Här<-- kan du läsa mer.

/K

Ett år senare

Idag har vi spelat in sista låten på vår cd.

Jag kom 30 minuter försent till kören, nästan mitt i inspelningen. Men sen var jag med och sjöng. Det gick bra trots att jag inte sjungit upp.

Jag är jättemätt och har ont i magen efter att ätit en god middag med U på en amerikanskt Texasställe på St Paulsgatan.

Annars mår jag finfint, vet bara inte hur jag ska kunna somna... stenmätt som jag är. Fortfarande.

Gn'att å så!

/K

Eskapader i tunnelbanan

Veckan bara svischar förbi! Ja ni vet hur det är, nu är det redan onsdagskväll och snart helg, igen!

Jag har jobbat en arbetsvecka men det känns längre. Ändå har jag bara sniffat lite på ytan på det jag kommer pyssla med, ordna och förteckna arkiv. Det kommer ta ett tag att tränga ner i materialet, att lära mig hitta, förstå arkivstrukturen och hur den som förtecknat innan mig har tänkt. För jag börjar mitt i vilket på ett sätt gör det hela lite knepigare men intressant. Som sagt, jag får ge mig själv tid att klura på de svårigheter som uppstår och jag behöver faktiskt inte fixa dem med en gång! Och jag kan till och med be om hjälp! =O

Hela veckan har jag gått och trott att arbetstiden är 08.00 till 17.15. Nu visar det sig att det är 08.00 till 16.45. På fredagar däremot slutar vi 16.15, det var kanske det jag missförstod. fast det har jag skrivit. Jaja, jag kan behöva lite plustimmar. fast än så länge är jag inte inne i systemet så jag kan i princip komma och gå som jag vill, det registreras inte någonstans. men eftersom jag generellt sätt är en väldigt ärlig människa så skriver jag upp när jag kommer och när jag går för att kunna föra in det senare. Detta att inte vara inne i systemet innebär också att jag ännu inte fått någon e-post men telefon och eget rum, det har jag! De ska ju fixa det men det är massa användar-id som ska skickas hit och dit och fram och tillbaka.

Mitt rum har sett väldigt kalt och opersonligt ut men igår köpte jag lite blommor och det ser genast mycket trevligare ut!

I morse missade jag tunnelbanan tidsmässigt med en minut men i det läget gjorde det inte något eftersom tunnelbanorna stod stilla och alla perronger mellan Sätra och Liljeholmen var utrymda pga en brand i Axelsberg. (kolla lite närmare på t-kartan... hittade den: --> här <--) I trappen hade de ställt upp en skylt så att vi skulle förstå att man inte skulle gå ner. Nu gjorde jag det i alla fall. Gick ner alltså. På något sätt gick informationen på skylten inte in (kanske var det för tidigt på morgonen) för jag fick för mig att det inte gällde åt det hållet jag skulle åka. Jag hann bara gå två steg ner i trappan föränn det kom en spärrvakt kutande i knallgul väst och gastade:

"Hallå! Var ska du? Ser du inte..." så pekade han på skylten och himlade med ögonen.

Jag stammade: "Alltså... ehh jag skulle bara..." och så vände jag mig om och gick.

"Det går bussar från "där och där" informerade han kort.

Det stod också på skylten.

Jag lommade bort till busshållplatsen och det var massor, massor med människor. Och inga bussar. Jo det var det! Fast de gick i skytteltraffik åt andra hållet. Tillslut kom det en buss men den var knökad och det fanns ingen chans att komma på den. Jag försökte inte ens. Och så rätt som det var så var det någon som sa:

"Nu går tunnelbanan igen!"

Så då knallade vi som var kvar tillbaka till t-banan. 20 minuter att filosofera på. Sen gick det väl rätt bra. Det finns liksom inte så mycket att göra och det är egentligen ingen idé att bli arg heller. Det är som det är och jag kom bara en kvart för sent. Fast jag har ju flextid så det är inte hela världen och det var inom den tiden så... Föresten har jag köpt coolaste väskan idag! Det finns hur många roliga klädes- och prylaffärer som helst på Nytorgsgatan, Bondegatan och däromkring! Nu var klockan närmare 18 och affärerna stängde mitt framför nosen på mig. Jag får gå och botanisera där i helgen eller en annan dag efter jobbet. Köpte väskan på --> Coctail Deluxe <-- Bondegatan. Nu ska jag dricka lite te. Hejhej! /K

Nya jobbet och helgtrekking

Så, nu har det gått några dagar, ja faktiskt en hel helg. Självklart gick första dagen på jobbet bra. Varför skulle det inte göra det egentligen?

Första dagen var introduktion och V visade mig runt i lokalerna och vi gick runt för att hälsa på kollegorna. Jag har ett eget rum och det står mitt namn utanför dörren. Jag har aldrig haft ett eget rum förut... visserligen lite tomt och kalt än så länge men jag planerar att sätta lite mer personlig toutch på stället. En del användbara böcker i bokhyllan, lite blommor kanske och en och annan bild. Lite konst på anslagstavlan är aldrig fel, förutom den där viktiga informationen då.

Dagen var sjukt intensiv och det kändes som jag redan jobbat flera veckor... men så kom jag på att det ju faktiskt bara var första dagen! =)

På fredagen fortsatte introduktionen och jag fick lite mer reda på mina arbetsuppgifter. Under eftermiddagen åkte jag och två kollegor på tjänsteärende till ett båtbolag inne i city. De behövde hjälp med sitt kart- och ritningsbestånd.

Efter jobbet tränade jag med U. Jag sprang på löpand i 35 minuter och styrketränade.

Återkommer kanske senare om helgens eskapader.

Just nu är jag trött och hela kroppen är som i kramp, speciellt mina ben. U och jag har under eftermiddagen gått över en mil i skog och mark utanför Haninge. Och vi gick och gick och gick och-det-tog-aldrig-slut... Vi hade med oss matsäck med tunnbrödsmackor och svart kaffe. Aldrig har väl svart kaffe smakat så gott som just då, precis innan man blir så där trött att man nästan faller ihop. Ett tag kändes det som jag skulle kunna somna gåendes. Det var såå skönt att äntligen se busshållplatsen och DÄR gick bussen! Precis! Och jag som var kissnödig också! Jorå, jag kom hem välbehållen men benen kändes som två stockar utanpå kroppen.

Det var en rejäl bedrift för mig att hålla igång och gå konstant i 3,5-4 timmar, över en mil. För U kanske det inte var så märkvärdigt (han är maratonlöpare) men för mig var det det.

Ok, nu ska jag faktiskt gå till sängen, klockan är helt plötsligt över tio!

Nattinatti!

/K