Smärta, trötthet och så lite film

Körövningen i lördags var intensiv trots att jag kom 30 min försent. Kul var det fastän jag var jättetrött och hade ont och var stel i nacke och skuldra. Jag mådde nästan illa av det, konstigt. Jag kände hela tiden den där molande värken som strålade ut i armen och ända ut i fingertopparna och sen tillbaka upp i nacken.

Jag somnade nästan mot slutet av övningen, det ser inte så bra ut jag vet. Övervägde att åka hem men jag höll ut. Åkte sen hem och lade mig att läsa i sängen och så somnade jag. Klockan någonting så ringde U och undrade om jag kom över och det gjorde jag fastän jag var trött. Vi kollade på filmen "King of Scotland". Jättebra och riktgt riktgt ruskig. Sista biten såg jag själv för U gick och lade sig. Sista biten hade scener som jag nästan inte uthärdade att se. Jag förstår att skådespelaren Forrest Whitaker som spelade Idi Amin fick en oscar för den prestationen. Amin var verkligen som ett barn ibland och så slog det över och han blev riktigt, riktigt farlig. Nyckfull, manipulativ och väldigt paranoid. En riktig psykopat.

Ibland tyckte jag nästan om honom i filmen med den där andra sidan, det farliga smög sig på för att sedan eskalera. Nu visste jag ju vem han var men hade jag inte vetat det, så hade han säkert kunnat lura och manipulera mig också.

Om man inte visste att han låtit dödat alla de där människorna och vad han gjort så hade allt nästan varit frid och fröj, på ytan. Så var det i filmen. Den blåögde läkaren som blev bländad av denne karismatiske man. Och visst verkade det bra! För bra för att vara sant... visade det ju sig.


En mycket bra film!
Rekomenderas!


/K