Lite kaxiness om jag får be!

Idag ringde jag Bredbandsbolaget och klagade över varför jag inte får någon faktura (jo nu har jag ju fått påminnelsefakturan med 50 kr straffavgift jag inte tycker jag ska ha). Han visste inte vad det blivit för fel för om posten slarvar bort något så kommer det ett meddelande till dem, eller hur det nu var. Hur som helst och hur det nu än var, så hade jag fortfarande inte fått fakturan som jag skulle. Även fast det inte hände något direkt till min fördel (får ju betala förstås med påminnelseavgift och allt) kändes det ändå bra att ringa och hävda min rätt som kund.

Det är de där små sakerna som räknas. Att jag numera säger ifrån, lugnt och sakligt. Jag skriker inte eller skäller, jag bara talar om hur det är eller hur det känns (beroende på var det är).

Det var som när jag och U var och tränade häromdagen. han är ju van vid styrketräning och vet hur det funkar och jag är inte så van. Jag upplevde det som att han blev arg på mig, att han tyckte att jag fuskade. Han tog det på mycket stort allvar. Själv gjorde jag så gott jag kunde efter min förmåga. Till slut lessnade jag på hans (tyckte jag) aggressiva sätt och sa: "Du får faktiskt tänka på att jag inte är lika van vid det här som du är! Och att jag gör så gott jag kan!" Han tonade ner sig något men jag kände ändå att jag ville ta upp det med honom så att det inte skulle ligga och liksom gnaga i mig. Så efter träningen när vi var på väg till något käkställe sa jag vad jag tyckte och att jag tagit illa vid mig. Han bad om ursäkt och så var det inte mer med det.

Vi hade en fortsatt fin kväll och åt gott på en engelsk pub på Kungsholmen.

Idag har jag ringt till min fd chef och bett honom skriva det där arbetsintyget jag faktiskt måste ha. Jag får det i morgon i handen då jag ska till arkivet av nedanstående skäl (annars får han skriva det på stört när jag står och kikar över hans axel, för jag ska ha det där intyget!).

Jag har varit och sjungit idag igen och höll på ända till klockan 21.30. Det känns att jag inte sjungit på över en vecka. Lite ringrostig, host! harkel!

I morgon ska jag på "Vernissage" på arkivet eftersom en kollega och vän gett ut en ny bok och det vill arkivet uppmärksamma med tal, vin och snittar. Det ska bli roligt att träffa alla igen. pratade med en annan föredetta kollega idag som sa att allt var så grått och tråkigt nu när inte jag och Zc var där. Det var roligt att höra, att jag är saknad menar jag. =). Tydligen har jag gjort intryck i alla fall. Haha!


För några veckor sedan, när jag fortfarande hade jobb på arkivet. Ja det var väl en av de där sista dagarna, dödsryckningarna så att säga, sa en manlig kollega till mig att:

"Det är väl ingen som kommer att komma ihåg vad du har gjort här på arkivet sen när du slutat"

och så plirade han med ögonen, försökte väl skämta eller något, jag vet inte... Istället för att krypa ihop och nästan börja gråta, som jag kanske hade gjort för några år sen, burrade jag upp mig och sa:

"Jo du, det kommer de att göra. Och jag kommer att komma tillbaka också. Och vänta bara, nästa gång blir det kanske som din chef!"

Sen gick jag därifrån. Han var tyst och sa inget mer.

Ingen sätter sig på Karin längre! You mark my word, ingen!

Och jag som skulle skrivit om hur låg jag kände mig idag och hur ledsen jag känner mig men det här var fasiken så mycket bättre!

Tank jo! =)

/KarinC