Lite teologi, om ni orkar

I lördags var jag alltså med kören i Linköping och det var intensivt, roligt och såå härligt att få sjunga! Vi kom iväg kl 09.00 och det tar ju bara 2,5 timme ner så vi var där ca 11.30. Linköpingskören var bra många fler än vi men det gjorde inte så mycket. Deras körledare var en energisk man som sporrade oss till det yttersta. Värsta träningspasset. Han skrek till oss: "Jobba! Jobba nu då! Kom igen!" Vi övade tillsammans hela dagen och klockan 19.00 var det gemensam konsert. Vi sjöng i 1,5 timme och sen blev det tyvärr bråttom hem eftersom vår chaufförs arbetstider inte passade riktigt. Han var tvungen att vara tillbaka i Stockholm redan kl 23.00. Planeringen var egentligen att vi skulle fikat tillsammans allihopa och så skulle vi åka tillbaka ca kl 22.30 men så blev det alltså inte. På ett sätt var det ju skönt att inte komma hem så där jättesent som det ju faktiskt hade blivit.

Jag somnade med en gång, gick upp kl 08.30 söndag morgon för att vara på Hornsgatan kl 10.00 då vi skulle öva till gudstjänsten som började 11. Det blev en damkör denna morgon, men det gjorde inte så mycket. Våra röster var väl använda och min röst brast säkert i alla fall en gång =).

Frälsis gudstjänster är lite speciella men ganska behagliga ändå med mycket sång och blåsorkester och så vi, gospelkören som grädden på moset. Den här gången var det en gäst som skulle predika. Han var fräsningssoldat eller om han varit det... nu var han ungdomspastor tror jag. Han var ganska ung, en 40-45 år. propert klädd i kostym och med bibeln i komrimerad form i ena handen. Han hänvisade än hit och än dit i olika bibeltexter och blev mer och mer ehh energisk. Det gick kalla kårar utmed min ryggrad och plötsligt slog det mig att han var väldigt lik en ung Uffe Ekman, ni vet Livets ordpastorn. Det han sa blev mer och mer som en svavelosande predikan. Han sa bl a:

"Ni som inte tror på helvetet har hamnat i fel församling! Här tror vi på himmel och helvete!" Och jag antar att han syftade på Frälsningsarmén.

Vidare sa han att kristendomen är den rätta och sanna tron och allt annat (hinduism, buddism, islam, kommersialism, kapitalism eller andra filosofier mm) är avgudatro. Här pratade han också om 10 Guds bud som är rätt vettiga, självklara saker egentligen. Du skall icke stjäla, dräpa osv... Det viktigaste budet enligt honom var nog ändå att: "Inga gudar hava jämte mig" och det var i det sammanhanget som han tog upp det jag skrev ovan.

Själv tror jag att Gud älskar alla människor oavsett vad de tror på men jag kanske inte är någon äkta kristen människa då, eftersom jag tror att buddismen har mycket gott i sig och jag ser det som att alla gudar (ja de flesta iaf) på något sätt är en och den samma, samma goda kraft.

Och ja, jag tror och ser att det finns ondska i världen men det står människan för. Vi har både gott och ont i oss, ingenting är svart eller vitt. Jag har svårt att tro på ett faktiskt helvete med demoner, djävlar, svavelos och förvridna förtappade själar i våldsamma plågor.

För att återgå till söndagen. han fortsatte och fortsatte och fortsatte och det togaldrigslutliksom... och emellanåt spände han ögonen i mig, precis som han kunde känna min skepsism. Jag satt i min röda kåpa, något tillbakalutad med ena armen mot ryggstödet bredvid. Han pratade om Jesus också förstås och att han gav allt ALLT! för oss syndiga människor.

"Och varför tror du att den röda färgen på dina kläder finns? Eller på era röda kåpor?! JO, för att det är Kristi blod! Han offrade sig för VÅRA synders skull!"

Och så där höll han på, i nästan en timme satt vi där. Knäpptysta. Ingen vågade säga ett pip. Heck, vi vågade knappt andas. Och mer än hälften i församlingen var väl 80 år och det började bli jobbigt för dem att sitta så länge. De skruvade på sig och en del gick iväg.

I ena stunden sa han att en fräsningssoldat ska leva i fattigdom och berättade att han själv hade en Skoda och att den var en jättebra bil. Sedan berättade han en liten historia om 2 män (den ena typ officer) som träffades och offficeren hade en mersedes och detta stack i ögononen på den andra som bara hade en... Skoda.

Men menade han: Det är inte fel att ha en Mersedes eftersom det är en gåva från Gud! Gud hade gett den till honom! Och ju mer vi ger desto mer får vi! Och så vidare.

Då går inte det här riktigt ihop för mig, å ena sidan förespråkade han fattigdom men det gjorde ingenting att vara rik eftersom det var en gåva från Gud. Men hur var det med kapitalismen och penninghunger då? Var inte det en avart eller avgudadyrkan enligt hans mått mätt?

Hyckleri om du frågar mig.

Ja det var en märklig söndagsförmiddag det där...
Jag tror att de flesta av oss tyckte att det blev för mycket både att han pratade så länge men också att han var för dogmatisk och fördömande. Så upplevde jag det i alla fall.


Nu ska jag snart träffa min mamma, vi ska gå på en utställning på Dansens hus.


/K