Självinsikt
Klockan 15.30 var det dags för återträff med stresshanteringgruppen. Vi var två stycken som kom... men det gjorde inte så mycket. Det var trevligt som det var. Vi samtalade om vad som hänt sen sist, hur vi ändrat våra vanor och använt oss av övningarna.
Jag har sen sist lärt mig och använt mig av bl a positiva affirmationer och jag har fått ett nytt "tänk". Ett annat sätt att tänka och uttrycka mig. Jag känner mig mera självklar nu än förut, jag har mer tyngd i mig själv. Jag står för vem jag är. Jag försöker leva mitt liv på detta nya sätt, att se möjligheter i stället för hinder. Att bejaka mig själv i alla mina skepnader. Att acceptera mig själv så som jag är. Den jag är. Ibland lyckas jag bra med det och ibland inte alls... men det är också en del av mig! Jag har fel och brister lika mycket som jag har allt det som är bra inom mig. Allt får finnas trots att det ibland är obekvämt och jävligt svårt att titta, att se sig själv i vitögat.
Under den här veckan har jag känt mig låg och ledsen faktiskt och jag vet inte, kan inte riktigt ta på vad det är. Oron har krypit i mitt bröst och jag har känt det där trycket, den där obehagliga känslan av något jag inte kan ta på men som ändå är väldigt välbekant... Jag får inte fatt i vad det är!
Kanske är det så att jag är extra känslig, för allt blir liksom förstärkt och uppförstorat. Det var kanske det som hände igår på kursen? Även om den där kvinnan var rejält obehaglig. Det var inte något jag hittade på. Jag tror att jag i och med att jag är så känslig som jag är, absorberar eller tar in stämningar från andra människor, kanske till och med människorna själva. Speciellt om det är så starka speglingar som detta nu var. Jag såg med en gång att det där var en människa jag ska undvika. Hon spred människoförakt omkring sig. Det var nästan så jag kunde lukta mig till det...
Ja det låter ju lite lätt övernaturligt, hör jag nu... haha! Jag menar bara att jag är väldigt sensibel, på gott och ont.
Nu ska jag gå och sova, i morgon är en ny dag med nya möjligheter!
Ingenting är omöjligt! Allt är möjligt! =)
Sov gott vänner!
/KarinC
Jag har sen sist lärt mig och använt mig av bl a positiva affirmationer och jag har fått ett nytt "tänk". Ett annat sätt att tänka och uttrycka mig. Jag känner mig mera självklar nu än förut, jag har mer tyngd i mig själv. Jag står för vem jag är. Jag försöker leva mitt liv på detta nya sätt, att se möjligheter i stället för hinder. Att bejaka mig själv i alla mina skepnader. Att acceptera mig själv så som jag är. Den jag är. Ibland lyckas jag bra med det och ibland inte alls... men det är också en del av mig! Jag har fel och brister lika mycket som jag har allt det som är bra inom mig. Allt får finnas trots att det ibland är obekvämt och jävligt svårt att titta, att se sig själv i vitögat.
Under den här veckan har jag känt mig låg och ledsen faktiskt och jag vet inte, kan inte riktigt ta på vad det är. Oron har krypit i mitt bröst och jag har känt det där trycket, den där obehagliga känslan av något jag inte kan ta på men som ändå är väldigt välbekant... Jag får inte fatt i vad det är!
Kanske är det så att jag är extra känslig, för allt blir liksom förstärkt och uppförstorat. Det var kanske det som hände igår på kursen? Även om den där kvinnan var rejält obehaglig. Det var inte något jag hittade på. Jag tror att jag i och med att jag är så känslig som jag är, absorberar eller tar in stämningar från andra människor, kanske till och med människorna själva. Speciellt om det är så starka speglingar som detta nu var. Jag såg med en gång att det där var en människa jag ska undvika. Hon spred människoförakt omkring sig. Det var nästan så jag kunde lukta mig till det...
Ja det låter ju lite lätt övernaturligt, hör jag nu... haha! Jag menar bara att jag är väldigt sensibel, på gott och ont.
Nu ska jag gå och sova, i morgon är en ny dag med nya möjligheter!
Ingenting är omöjligt! Allt är möjligt! =)
Sov gott vänner!
/KarinC
skrivet av KarinC kl. 23:24
0 Kommentarer:
Skicka en kommentar
<< Hem