Ok ska jag ta tag i det här nu? Ska jag skriva om det? Om jobbintervjun idag?

Jo jag förberedde mig igår kväll, någolunda. Kollade på eniro.se exakt var Manpowerkontoret låg. Trots att jag gick och lade mig sent så gick jag upp i god tid i morse. Jag gjorde mig klar, käkade frukost. Ögonen var som grus och ansiktet något sömnsvullet men det sminkade jag över. Tog på mig hyfsat snygga kläder. Inga jeans och träskor här inte! Jag hade kvällen innan tagit fram alla papper och skrivit ut referenserna så allt det var klart. Jag hann till och med läsa lite i mina arkivhandböcker, bara för att ha ett lite hum om saker och ting.

Jag åkte iväg med tunnelbanan. Den kom som den skulle och jag var framme vid Skanstull kl 08.50. Bra tänkte jag, då har jag lite tid på mig att hitta. Ringvägen 100. Gick förbi Ringens Centrum. Gick förbi Ringvägen 101. Amen vaff nu då! Ok, det måste vara på andra sidan! Jag går över, tänker att det finns någon logik någonstans och att nr 100 ska vara tvärs över... INTE! Shit! Frågar säkert 3, 4, 5 personer medan jag går fram och tillbaka. Paniken är bara en millimeter från att brisera och jag börjar nästan gråta. Herre Gud! Klockan är 09.05! INTE BRA! Tillslut frågar jag en kvinna som vet var det ligger, efter Åhléns och in en bit i ett stort komlex. Det står inte Manpower någonstans däremot står det med jättebokstäver: Ringvägen 100 på en pelare. Alltså Hallå!! Är jag slut i huvudet eller?! Jag rusar dit och in, frågar i receptionen och åker 8 trappor upp. Kommer ångandes in alldeles svettig och stressad. Klockan är nu 09.10.

Jag säger att jag ska träffa denochden (det visar sig inte stämma) och säger mitt namn. Hon i receptionen ber att få mina betyg o.dyl och jag ger henne hela bibban. Det visar sig sen att hon även fick de papprena jag dragit ut från Internet om Manpower. Det kommer jag givetvis på sen. Hon ber mig sitta ner och ta lite fika. Så småningom kommer tjejen som ska intervjua mig. Jag ber så mycket om ursäkt för att jag är försenad och vi går in i ett rum.

Jag kommer inte ihåg så mycket, vad jag säger. Hon frågar först om jag registrerat mig på Manpower och jag säger först att jag inte har det.
- Oj då, säger hon då kan vi inte göra intervjun.

Sen kommer jag på att jag nog ändå har mitt CV där och hon loggar in och ser mina uppgifter, kompletterar med mitt senaste jobb.

Jösses vad jag är förvirrad! Mupp!

- Ok, säger hon, börja från början. Vem är Karin? Börja från år 1972.

- Ehh, säger jag och talar om var jag kommer ifrån och så går jag igenom allt vad jag gjort. Alla skolor jag gått på och en del av jobben jag haft. jag förstår egentligen inte riktigt. Hon har ju alla uppgifter där. Hon frågar efter mina starka sidor och jag berättar om dem. Fast vad jag sa kommer jag inte ihåg.

- Har du några svaga sidor då? frågar hon.
- Såklart jag har, svarar jag, men sen kommer jag inte på några dåliga sidor heller. Det som brukar vara så lätt! Svamlar väl något här också.

Hon måste avsluta tidigare. Det blir 30 minuters intervju istället för 60 minuter som det var tänkt.

Hon sa: - Jag ringer dig om det dyker upp något, om de kan tänka sig en arkivarie med din erfarenhet (dvs ingen erfarenhelt alls, min anm).

Efteråt är jag tom. Tom i huvudet (som ett urblåst ägg). Tom i själen och jättebesviken på mig själv (eller är jag för hård nu?).

Jag irrar omkring på söder, ingenting är öppet än, klockan är inte ens 10.00! Går sålunda till Söders Optik och börjar prova glasögonbågar. Sen ringer jag J och vi bestämmer att vi ska ses för en fika klockan 12.45. Jag är jättehungrig och kan inte tänka och åker in till city och käkar innan jag träffar henne.

Sjukt mycket folk på stan. Tänkte under eftermiddagen åka till Skärholmen och köpa nyckelbrickor till jobbet men börjar må illa på tunnelbanan så jag överger snabbt den tanken och åker hem. Det blev lite mycket. Helt enkelt.

Life is shit, and then you...