Min värsta domare

Jag är såå trött! Somnade naturligtvis inte föränn klockan 00.30 och vaknade förstås redan klockan 04.30 och kunde inte somna om och det var liksom ingen idé heller eftersom jag skulle upp klockan 06.00 och JOBBA! Orolig och spänd i kropp och själ.

Så satt jag då på tåget...
Gick de sista stegen genom slasket,
fram till dörren.
Ringde på klockan...
Ödesmättat.

Fast det gick ganska bra, jag var trög och förvirrad
och kom inte ihåg någonting. Kändes det som.

Mina krav på mig själv är fortfarande höga.
Det är lätt att säga att jag ska sänka ribban,
inte ha för höga krav på mig själv
men det är desto svårare att genomföra.

Bilden hämtad från:www.freewebs.com/emmali/poesiensverden.htm

Jag jobbade 7 timmar i stället för 5, som var sagt från början.

Jag känner mig så jävla korkad! Att jag inte bara sa "Nu är klockan 12.00, nu ska jag gå hem!" Nej då jag satt kvar, genom hela personalmötet. Vid pausen frågade jag om jag kunde gå (vid klockan 13). Min chef sa: "Ja om det inte är något mer så... vänta vi ska bara prata om det här först..." Sen var klockan iaf 13.30 och då var det lika bra att vara kvar tiden ut. Så kan det gå. Tyvärr föraktar jag mig själv mer än någon annan, jag är en sån jäkla vimp! Varför vågade jag inte gå eller säga ifrån!

Min värsta domare, är jag själv. Hela tiden den där rösten som viskar i mitt öra och som säger att jag inte är bra, att jag inte duger som jag är... självföraktet. Fjättrad vid mina egna negativa tankar. Och inte blir det bättre för att jag...................

Och vem fan orkar läsa sån här jävla skit! Inte jag!
JÄVLA NEGGO!
fanfanfan....
/K