Mycket snack på liten verkstad

Det pratas alldeles för mycket. Själv försöker jag hålla låg profil. På jobbet snackas det skit och jag får höra en hel del från olika håll. "Jag tycker jättemycket om xxx, men hon sitter bara på kontoret!" "Och vet du vad hon gjorde...?"

Kanske blir det så på en arbetsplats där det nästan bara arbetar kvinnor? Är det en myt att det blir mer skitsnack då eller är det verkligen så? Jävligt tragiskt i så fall.

Jag har känt det från första början. Osäkerheten. Hyckleriet. Å ena sidan så tycker alla så hemskt mycket om varandra för att i nästa stund tala illa om samma person bakom ryggen. Det får mig att må illa. Naturligtvis är jag inte ofelbar det kan jag villigt erkänna, jag gör fel men jag går inte omkring och pratar om andra människor. Kanske är jag bara lite mer försiktig med vad jag säger?

Jag får reda på saker som jag inte har med att göra och det blir en extra börda att veta vad folk egentligen tycker om varandra under den glättiga ytan (och jag har inte ens börjat arbeta än). Jag börjar tröttna, det är stressande att få höra prat om vad den och den tycker om den personen men jag har inte sagt ifrån så jag får väl skylla mig lite själv.

Men nu är det hög tid att sätta ner foten. Jag får försöka lära mig att sätta gränser samtidigt som jag inte slår på mig själv när jag inte klarar av det.

Jag orkar inte vara så förbannat snäll hela tiden, på min bekostnad. Det är ju bara dumt!

Jag är nervös för i morgon, jo så är det...
Jag vill egentligen bara därifrån... japp, så är det.

Men nu är det som det är och jag får väl göra det bästa av det,
antar jag.

/K