Cliff Barnes, here we are.

Igår var J. och jag på Cliff Barnes i Vasastan. Det tog låång tid att komma in, trots att kön inte var alltför lång. Men folk satt fortfarande och åt och därför fanns det inte så mycket plats att släppa in folk. Men tillslut så... trångt och varmt var det. Vi satte oss tillsist vid ett bord där det satt ett gäng snubbar som sjöng eller vad det nu var de gjorde. Musiken satte igång och som på en given signal så började alla dansa. Folk stod upp på stolar och soffor och dansade som tokar, detta trots de tillrättavisande skyltarna som fanns lite överallt i lokalen.


"Stå ej i våra soffor, stå ej på borden, öppna inte våra fönster. LYD ELLER GÅ HEM! /Cliff"

Det var ju ingen som brydde sig om det där och vakterna gjorde heller ingenting. De skulle i så fall fått släpa ut folk och det var för många som stod i sofforna och dansade. Själva stod vi så småningom vid balustraden med utsikt över lokalen. Jag stod och dansade eller jag rörde mig inte så mycket, viftade mest på armarna och gungade till musiken medan jag lutade mig mot räcket. Annars hade jag aldrig klarat av att stå så länge i sträck. Försökte mig på att sjunga också men rösten räckte inte riktigt till för det. Jag kände mig fortfarande lite halvsjuk.

De spelade bra musik, lite blandat sådär, både soul, schlager och rock. Världens drag blev det i alla fall och (hör och häpna) vakterna var faktiskt trevliga! Det ska de ha en eloge för, för det är faktiskt rätt ovanligt.

Det var en rolig kväll men de stängde redan klockan 01.00 så då bröt vi upp och åkte hemåt. Jag var hemma strax innan 02.00 och jag låg i sängen 02.20, men då var klockan helt plötsligt 03.20 eftersom klockan skulle ställas om till sommartid. Och minsann om jag inte kom ihåg det! Jorå men visst serrö, det gjorde jag!

K/