Kontrasternas afton

Det finns människor som bryr sig om mig. Jag Får be om hjälp. Jag vet det, ändå är det så svårt att göra just det! Jag glömmer på något underligt sätt bort att de finns, mina vänner och min familj. Jag behöver inte vara ensam. Jag är ledsen, liten och trött och orkar inte ta mig före NÅGONTING! Och det går inte över! Den där ledsenheten finns i mig hela tiden. Nej jag var inte glad förut (syftar på förra inlägget) men jag blir så förbannat trött på att hela tiden vara i den här tjocka, förbannade geggan! Nu har jag sovit i flera timmar och jag vet att jag inte kommer sova i natt. Grattis Karin! :=
/K

ps: Hm, denna bild passar på något sätt bra ihop även med förra inlägget... Den ska symbolicera tjock gegga, men det kan ju lika gärna vara SKIT! HAHAA! (tänkte inte på det...). Jaja... det kanske är långsökt. Det tycks bara bli värre ju mer jag försöker förklara. Så jag slutar HÄR.