Gospelkväll

Ikväll har jag sjungit gospel. Det är som alltid härligt läkande för själen att få uttrycka sig på det sättet. Det är någonting som lossnar någonstans därinne i mig. Jag vet inte riktigt vad det är men det spelar egentligen inte någon roll, jag mår bra av att någon gång koncentrera mig på något annat.

Det som är fantastiskt med att sjunga är att jag märker att min röst faktiskt bär. Jag är sopran men har tidigare trott att jag inte kunnat sjunga sopranstämman eftersom den har varit alldeles för hög, så jag har sjungit alt bara av den anledningen. Men nu sjunger jag alltså andra sopran och det känns riktigt bra! Tilliten till mig själv och min förmåga har alltid varit vacklande och är det fortfarande men i det här fallet så känner jag mig tämligen säker. Dessutom har jag väldigt lätt för att lära in låtar och vi har aldrig några noter, utan sjunger efter gehör. Jag har ganska lång erfarenhet också och det är till stor hjälp, jag har sjungit gospel i snart 10 år.

Ibland är det fortfarande jättesvårt och jag kommer nästan aldrig ihåg exakt hur låtarna eller hur stämman går. Men på något underligt sätt verkar det fungera ändå. När jag väl står där så kommer det... oftast i alla fall och efter hård övning så klart. Vad jag menar är att det fungerar, jag försöker bara slappna av och jag göra så gott jag kan.

Det är ett hårt slit men när det väl sitter och det låter bra så är det fantastiskt! Det är en otroligt tillfredställande känsla. När jag själv satt den där svåra slingan (som jag aldrig trodde jag skulle kunna lära mig. Så känns det ibland) och när kören sätter slingan eller sången tillsammans och gemensamt arbetar för att det ska låta så bra som det bara går. Då känns det riktigt riktigt bra.

Och det är såå roligt! Det är en härligt lekfull stämning i kören och vi skrattar mycket. Men vi kan vara otroligt fokuserade också. Längar redan till nästa måndag. Vi heter för övrigt "Source of Joy" och håller till på Hornsgatan i Stockholm.

Nu ska jag försöka sova.
/K