Tungviktare /vs Lättviktare

Jag tittar mycket på film, mest blir det dvd och filmkanalerna på tv. Men i veckan har jag gått på två biofilmer. I tisdags gick jag på förhandsvisningen till "Syriana" tillsamans med min bror och igår såg jag "Casanova"tillsammans med mamma.

"Syriana" var bra men med en så komplex historia att det ibland var svårt att hänga med. Det behöver i och för sig inte vara en nackdel med en film som utmanar sina tittare. Den var absolut inte lättsmält. Min koncentration var på helspänn hela filmen igenom och jag var rätt trött efteråt, en krävande film helt enkelt.

Om "Syriana" var komplex och svår så var "Casanova" precis tvärtom. Lättsam. Förutsägbar. Visst, den var vacker ooch de hade fina kläder på sig. Rätt trist alltså. Ibland tycker jag visserligen att det är skönt när jag kan hänga med och jag vet precis vad de ska säga eller göra. Jag slipper tänka så förbannat. Fast jag föredrar nog någonting mittemellan, lite mer utmaning än så och helst något som berör någonstans i alla fall! Inte bara platt, platt, platt som filmen om "Casanova" som gick in genom ena örat och ut genom det andra..

Äsch! Jag är mellanmjölk! Allt ska vara lagom, inte för mycket, inte för lite. Lagom.

Men var film har sin plats. Jag menar ibland är jag sugen att se råaction, orkar liksom inte med något mer. Och ibland vill jag se en riktigt tungviktare, det beror på vad jag är på för humör och vad jag känner för.
/K