HUngrig

Idag har jag kämpat och kämpat med mitt polisarkiv och precis när jag trodde att jag var klar så visade det sig att det var en del saker som inte stämde och som ska läggas till. Men det är bara att komma igen...

På morgonen var jag tillsammans med en del kollegor på föredrag i Tekniska Nämndhuset, det var Johanna Lind som skrivit en avhandling i historia om fosterbarn i Stockholm. Hon har använt sig mycket av vårt material, både Rotemansarkivet och de sociala arkiven ute i Frihamen användes flitigt. Intressant var det.

Jag jobbade till klockan 18.15 och åkte sen till kören och sjöng till kl 21. Det var roligt och den 17 decemer ska vi ha Carolsgudtjänst/konsert. det kommer bli stämningsfullt och roligt, det vet jag.

Egentligten är jag hungrig men klockan är så mycket redan... men en knäckemacka kanske jag ska ta i alla fall.

Hungrig. =)

Ostmacka.... fast jag har ingen ost. :=

/K

Att vända tanken

Jag är inne i en svacka. Har ingen ork att skriva något alls egentligen. Känner mig trött, irriterad och lätt vemodig mest hela tiden. är det höstdepressionen månne? Eller mörkret? Behöver det ena utesluta det andra? Nix pix, tror inte det.

Idag har jag varit på uppföljning av stresshanteringskursen. Jag har fallit tillbaka lite i gamla mönster, struntar i avslappningen morgon och kväll, trots att den får mig att må bra. Glömmer bort att ge mig själv positiva affirmationer som är så viktigt. Men det är bara att försöka igen. På'n igen! =) Däremot är jag nog mer positiv i mitt tänk och jag försöker se möjligheter i stället för hinder. Tankar som "Det där klarar jag aldrig" dyker fortfarande upp men jag försöker stoppa dem innan de får fäste. Det negativa tänket poppar upp per automatik. Gamla invanda föreställningar som inte stämmer längre sitter kvar. Men de ska nötas bort, för de gäller inte längre.

Jag skrev en skrivuppgift jag gjorde till min coaching om hur jag vill leva mitt liv. Till viss del är jag redan där, om jag släpper fram det, om jag släpper ut det.

Här kommer en kraftfull text full med positiv energi och goda affirmationer.

"Min inneboende kraft tar sig många uttryck och jag vet, jag vet att jag har allt inom mig. Styrkan, glädjen, kraften, kärleken och ödmjukheten inför livets stora skeenden. Jag är en sensuell, vacker, varm och kärleksfull kvinna och jag är värdefull i mitt inre, i mitt yttre, tillsammans med mig själv och i relation till andra. Jag tar för mig av livet och låter inte någon sätta sig på mig!

Jag lever ett liv fyllt med kärlek, glädje, värme och empati."

© K.C.L 2006

Nu känns det mycket bättre!
Ett stort tack till mig själv! =)
Du är kanon, Karin! Glöm inte det!

/K

Att bli glad för det lilla

Jaa, pingen funkar igen!

=D

/K

Ping!problem

Näh! Jag kan inte pinga!

:=
/K

Svar/reaktion

Jag har fått en kommentar om mitt inlägg --> "Instant Books" <-- om kvällstidningsjournalistiken och speciellt boken Den svenske kannibalen jag (tyvärr) läst. Sämre bok får man leta efter och mer sensationslysten.

Jag vill tacka dig Annika för din kommentar och hoppas du tycker det är ok att jag svarar/reagerar på detta sätt. Jag sätter stort värde på din kommentar.

Din kommentar bekräftade mina värsta misstankar, att ni anhöriga inte hade något att säga till om och att ni inte gett ert samtycke till boken. Jag tycker inte att det är etiskt försvarbart att efter så kort tid publicera en "bok" om ett rättsfall.

Jag undrar varför det står på baksidan av boken att om man köper den så går pengarna till en fond för de två små barn som fick sina mammor mördade. Hur går det ihop? Är det ett sätt för förlaget att rena sitt samvete?

Om det nu ska skrivas en bok om div. uppmärksammade brott så ska de anhöriga kontaktas och hänsyn ska tas till dem. Jag tycker att författaren ska lägga ner mycket arbete/research och skriva nyanserat och inte bara i klumpiga Expressentermer. Visst kan jag förstå att människor är nyfikna, jag köpte ju själv boken, det är jag mer än väl medveten om men vi måste tänka på att bakom dessa braskande rubriker finns människor som du och jag. Tänk om det var din mamma, syster, bror eller pappa de skrev om? Tänk om det var din mammas blodiga t-skirt de visade på den där bilden i boken eller i tidningen?

Det är bra att ifrågasätta. Att vi ifrågasätter. Det är så viktigt att ställa frågor och ta ställning. Jag kan bara hoppas att jag gjort det på ett tillräckligt respektfullt och nyanserat sätt.




/K

Katten, vad hon gör mig galen! / Cykelhets

Jag blev helstressad i morse av katten som pockade på min uppmärksamhet redan klockan 06.30.

Way to early!

Taskmört!

Hon bet och nafsade hårt i armar eller vilken kroppsdel som nu råkade var utanför täcket. Jag drog täcket över huvudet. Jag skrek åt henne att DRAA! Det gjorde hon inte. Jag gick ut och gav henne lite mat. Den åt hon inte. Då gick jag och lade mig igen och läste. Då kom hon upp igen i sängen, la sig på min mage. Ja det är ju mysigt. Så la hon tassen mot mitt ansikte. Jo lite sött var det också. Förutom att det kittlade. Men så skulle hon upp på nattduksbordet och hade ner en hög böcker på vägen. Åhh! Så for hon runt lite och krafsade lite här och var, i sovrummet och ute i hallen. Klockan 10 gav jag upp. Och då ringde telefonen och det var min syster som ringde.

Hon och mamma är på väg till julmarknad på Taxinge slott så de tänkte slänga in en försenad födelsedagspresent till mig från mamma och Sv.

Syrran säger vill du hänga på?

Jaa, joo... svarar jag som inte är vare sig klädd duschad och ska precis till att äta frukost.

Nej, jag gör nog inte det, svarade jag. Hade ni hört av er lite tidigare så hade jag gärna följt med.

Någonstans efter klockan 12 tar jag cykeln upp från cykelrummet och åker iväg till söder. Men innan har jag stått och fipplat med blocklåset, säkert en 20 minuter! Jag fattar inte att det ska ta så lång tid! Och jag förstår aldrig riktigt hur det går till men rätt som det är så sitter skenan där den ska, efter att jag tidgare försökt och försökt och försökt att skruva nyckel än åt ena hållet, än åt det andra. Och så plötsligt så! glider den in. ja hum, just det. Det där lät ju lite... nä men vahettere...

Okej träningsvärk i båda benen och banne mig om inte häcken har fått sig en omgång också... neeej Alltså jag menar... träningsvärk, jag har träningsvärk. I alla fall, det var härligt att susa nerför backarna men Liljeholmsbron är inte att leka med och de obefintliga cykelbanorna på Hornsgatan än värre. Jag cyklade inte på Hornsganan utan steg snällt ner från cykeln och promenerade bland de andra vuxna.

Jag cyklar förbi Södra station och korsar Medborgarplatsen. Åker en annan väg och hamnar tillsist på St Paulsgatan där jag parkerar min cykel. BodyShop. Jag hamnar på BodyShop igen. Och sen går jag in på Glitter och tittar på örhängen jag inte köper. Efter det åker jag hemåt men innan tar jag en sväng utanför shoppingstråket på Krukmakargatan och går igenom kedajan av de nyöppnade butikerna som finns där. Köper inget. Sen tar jag på mig hjälmen igen och cyklar så svetten lackar.

Ikväll har jag ätit middag och tittat på Sagan om ringen på dvd. The extended version eller vad det nu heter. Jag fick dvdboxen av päronen. Så nu ska jag vända på skivan- och vad hittar vi väl där?! Om inte... FORTSÄTTNINGEN! På första dvd:n (bara fyra sidor kvar). Mycket att se fram emot.

Ok detta blev ett konstigt inlägg, eller inte. Eller viket som: Nä nu lägger jag av. För ikväll. Det blir bara värre och värre.

Hepp!

/K

Att vara tacksam för det lilla

Jag sover så gott numera. Det är verkligen en välsingelse att få sova. Jag tor att det är för att jag numera jobbar och faktiskt blir trött och att jag inte sover under dagarna som jag gjorde när jag var arbetslös, stressad och deprimerad.

Det var inte länge sen jag var deprimerad och nere i en djup djup svacka. Det känns så länge sen. Men det är bara lite över ett halvt år och några månader.

Jag sover djupt numera, somnar oftast så fort jag lägger huvudet på kudden. På vardagarna när jag måste gå upp är det svårt och jag vill gärna sova vidare, jag tror det är mörkret. Därför är helgerna när jag kan sova ut, en njutning.


Just nu, idag är jag lite låg men det är mest pms tror jag och så känner jag mig lite ensam i höstmörkret. Skulle gärna ha någon att krypa upp hos i soffan med en kopp te och lite tända ljus. Men livet är som det är just nu och det är ingenting som säger att det kommer vara eller kännas just så här jämt.

Livet förändras, hela tiden en pågående process.

/K

Lugnt och skönt

Jag var rätt trött på jobbet idag också, faktiskt ännu tröttare än igår. På morgonen fick jag nytt höj och sänkbart skrivbord och det är verkligen ett lyft att kunna stå och joa ibland. Jag sitter framför datorn så mycket att det är skönt att kunna stå upp ibland.

Annars är det rätt lugnt. Gör inte många knop. Har kollat på Ugly Betty på 5:an och fortsatte sen med Idol. Jaaa! Jag erkänner! Jag har röstat... på två stycken. Har ni inte sett Ugly Betty så ska ni göra det tycker jag. Jag fick tipset från babyjesus. En rätt speciell serie och mycket sevärd om en ung tjej som inte riktigt passar in i den ytliga världen inom modebranchen. Fast hon klarar sig rätt bra ändå. Det finns inga pålagda skratt och de driver faktiskt inte med henne, jag menar de som gjort serien. Däremot är en del rätt elaka mot henne i serien om ni förstår vad jag menar.

Oj, nu börjar Idol igen... Heja Markus! =)

Aha! Brabra! De kom till final!

/K

Golden och bra bra film

Vi pratade alla om hur kul det var igår. God mat och underhållning på Golden Hits. Bra arrangerat också. Jag satt vid ett trevligt bord med trevliga arbetskamrater att prata med. Jobbet bjöd på 3-rätters middag med en öl och 2 glas vin till maten. Efter chowen dansades det och många av oss var i gasen.

Det hände inga skandaler mer än att en del av oss kom lite senare till jobbet idag, var trötta och att en del gick hem innan klockan 17.00. Själv gick jag strax efter 17.00. Kände att jag ändå inte fick mycket gjort just då. Tur man har flex.

Jag var kvar till ca klockan 02.00 på Golden, så det blev rätt sent. Vi var en liten men trogen ungdomlig skara som häckade runt baren. En av kollegorna (på en annan enhet ska tilläggas) försökte ta kontakt med mig (utan att lyckas särskilt bra) genom att boxa mig på armen hela tiden, bara för att pocka på min uppmärksamhet. "Är det bra eller?" frågade han mig ett antal gånger. Han blev sur (eller förolämpad viket som) tror jag, när jag inte ville ha någon öl av honom. Jag fick säga nej flera gånger. Dessutom blev jag häcklad av honom för att jag drack vatten och inte ville ha någon mer alkohol. Jag kan bara säga att det där funkar INTE på mig om personen i fråga vill få uppmärksamhet. Jag bestämmer om och när jag dricker. Det borde vara en självklarhet kan man tycka, att bestämma själv och helst utan att få höra hela tiden hur trist man är. Men alla har inte förstått det där. Jag lär inte tycka bättre om personen bättre om den betér sig på det viset.

Han sa surt: "Å jag som försöker göra mig till här och vad har man för det?"

Jag svarade: "Jasså vad det det du försökte göra? Det märkte jag inte."

Och så hällde han ändå öl i mitt vattenglas som jag inte drack. Jag gick och hämtade mer vatten i stället. Efter jag varit på damernas och kommit tillbaka så passade jag på att ställa mig på andra sidan bordet, bara för att undvika honom och hans knutna näve.

Det påminner mig föresten om en annan incident jag var med om för en del år sen, på Snaps vid Medborgarplatsen. En kille kom fram till mig i baren och vi börjar prata. Han verkade rätt trevlig och var säkert lite söt också. Vi pratade om vad vi hade för yrke och jag sa att jag var arkeolog. Då kommer värsta förhöret. Ja han var militär och det ehh märktes ju. := Han pressar mig och jag blir nervös och kan inte riktigt svara. Naturligtvis skulle jag gått därifrån på en gång men det gjorde jag inte. Han blir börjar göra narr av mig. Tillslut går jag därifrån och jag tror att jag visade att jag inte var särskilt road av situationen.
Så, jag går. Och han kommer efter.
I trappan frågar han efter mitt telefonnummer.
Jag säger nej.
Han blir sur och fräser: Men ha ett bra liv då!"
Och jag svarar: "Ja det ska jag!" Ytterligare en man som inte visste hur man betedde sig och som inte kunde ta ett nej, vad det än må vara för något. Som jag säkert skrivit om tidigare, de männen har jag fått mer än måttligt nog av.

Jag kom väl hem i alla fall och nattbussen kom precis när den behövdes som mest. Jag var väl hemma strax ca 02.45.

Nu ska jag gå och lägga mig, är såå trött. Jag skulle sjunga idag men jag kände att det inte var läge för det. Jag ville liksom bara hem. Köpte en dvdfilm på vägen en ny favorit av japanske regissören Hayao Miyazaki. Det levande slottet, en helt underbar film! I just love it! Precis som jag älskar Spirited Away.

Sov gott!
/K

I morgon är det personalfest. På Golden Hits.
Återkommer om det...

/K

Seriearkivarien

Jag ska försöka klargöra utan att hålla en föreläsning, möjligtvis en halv ;) om vad ett arkiv är. Jag har kanske blivit lite yrkesskadad och tror att alla förstår vad som menas.

Alltså:

Ett arkiv- Bestånd av handlingar som har tillkommit i en myndighets/enskilds verksamhet och som har arkiverats hos denna.

Arkivbildare- Myndighet, företag, förening, annan organisatorisk enhet eller enskild person genom vars verksamhet ett arkiv uppstår.

Arkivförteckning- Sökmedel där ett arkivets innehåll redovisas, vanligen systematiskt i serier och volymer.

Arkivhandling- Handling som upprättats av eller inkommit till en arkivbildare som ett led i den verksamhet och som har arkiverats.

Arkivtyp- Det finns statliga och kommunala arkiv samt föreningsarkiv.

Serie- är en benämningen på en viss typ av handlingar, t.ex. ”Protokoll” . Serien har alltid en viss kodbeteckning som kallas seriesignum, t.ex. ”A 1 a”. Serierubriken, t.ex. ”Styrelseprotokoll”, beskriver vilken typ av handlingar det är frågan om.

Serieindelningen sker normalt enligt det allmänna arkivschemat som är en förteckningsplan med fasta huvudavdelningar. Serien består i sin tur av volymer.

Struktur- Arkivbildare ->> Serie ->> Volymer.
En arkivbildare har flera serier. En serie består av flera volymer.

Volym- Fysisk enhet (te x arkivkartong) som innehåller arkivhandlingar.

Så, nu håller jag på med det där enorma polisarkivet någonstans i Stockholmo. Sist jag räknade var det 649 volymer i en serie. Som jag skrev tidigare... det är många serier.

Tyvärr är det inte teckande serier som menas, ibland önskar jag lite att det var så. ;). Fast jag är rätt nöjd ändå.

Arbete i kryptan

Jag känner mig nöjd med mig själv. Jag har tillbringat eftermiddagen längst nere i arkivet på M7- även kallad Kryptan. Där har jag för hand omförtecknat en del av serierna i ett stort polisarkiv i Stockholm. Arkivet sträcker sig från mitten av 1800-talet och fram till 1970-talet någongång. Det har varit lite klurigt eftersom volymerna i samma serie står på olika ställen. Rätt förvirrande men nu har jag koll på läget. Fast för någon vecka sen kändes det nästan omöjligt att få ihop. Jag vet att det brukar ordna sig bara jag får tid på mig. Nu är jag alltså klar med omförteckandet och nu ska arkivet in i databasen. Det är ett stort arkiv med ca 200 volymer i varje serie...

Många serier är det...

/K

Döden, döden

Igår träffade jag alltså J utanför Stockholms stadsmuseum för att se utställningen om döden. Det var ett något förvirrande upplägg och vi blev båda rätt irriterade och fick inte ihop det riktigt. Jag tror att vi tog allt i omvänd ordning eller nåt. Vissa saker var rätt intressanta och ganska hyfsat gjort men andra grejer... jag vet inte om vi båda är lite yrkesskadade för vi var rätt kritiska speciellt när det inte fanns någon tydlig och klar information om vissa föremål eller röriga listor som inte hängde ihop kronologiskt. Eller den stora tavlan över Stockholm med lampor som lysste vid vissa punkter där det hänt ett eller annat otäckt mord, där det spökade eller där Stockholms alla galgackar fanns. Mitt emot fanns det en pulpet med inplastade informationsblad och tanken var väl att det skulle finnas någon slags struktur men... Idén var bra men det funkade bara inte utan var för primitivt och rörigt.

Vi fikade i Stadsmuseet i alla fall bland alla barnfamiljer. det var VÄLDIGT många barnfamiljer. Dagens fynd blev två reflexer med dödstema. En rosa döskalle och ett orange spöke. Jag fick två något försenade födelsedagspresenter. =)


Jag tillbringade kvällen hos mina föräldrar och åt en god middag, fick flera presenter och sov sen över där till idag. Jag fick skjuts hem av Sv som skulle åka bort under dagen. Jag kom hem, svidade om, vattnade blommor, gav katten mat och åkte sen till söder för att sjunga på Frälsningsarméns gudstjänst. Det var roligt att sjunga och jag blev glad i hela kroppen. Jag tror och hoppas att jag förmedlade det till de som lyssnade. En tjej i kören skulle soldatinvigas och det var lite speciellt att få vara med om det.

Jag kom hem efter 12 någon gång, käkade lunch och sen somnade jag. Jag som hade tänkt ta en cykeltur idag när det var så fint väder men så blev det inte.

Nu sitter jag här med en skräckfilm bakom ryggen. Bläk. Jag ska nog stänga av den... kanske. Det skriks aldelles för mycket och blodet spattar, det hör jag och ibland måste jag ju vända mig om för att se vad som händer. Kan inte låta bli. Typiskt va?

/K

Hurra, idag fyller bloggen ett år!

GRATTIS BLOGGEN 1 ÅR

Nu har jag skrivit här i exakt ett år och jag kommer fortsätta. Det har varit många ögonblick, både små och stora. Jag har visat en stor del av mig själv men det är klart, jag är mycket mer än det jag visar här.

/K

Adios igen!

Just ja! Jag sjöng igår! =D
Och jag glömde inte bort det,
som förra gången.
Vajjert!

Adios igen,
nu ska jag promenera till bingen efter lite tandborstning.

/K

Finaly friday

Äntligen fredag! Har bara varit hemma ikväll framför tv:n. Köpte julmust och en pizza och har suttit och goffat i mig det.

Jag har haft ont i huvudet hela eftermiddagen och den har inte försvunnit än. Tänkte det skulle bli bättre om jag åt och drack lite men kanske jag behöver sova. Kanske är det det??

I morgon ska jag och J gå till Stadsmuseet och titta på en utställning om döden. Låter väl upplyftande? ;) Men faktiskt, utställningen har fått bra kritik.

Kvällen ska jag tillbringa hos päronen som har kom tillbaka från Spanien igår, jag ska bli bjuden på födelsedagsmiddag, något försenad...


Sov gott alla!

/K

GrungeJesus

På tunnelbanan hem såg jag en man med de vackraste ögonen jag sett på länge. Jag kunde inte låta bli att titta på honom och ett tag lekte jag med tanken att säga till honom att jag tyckte han hade vackra ögon. Han hade en närvaro och en blick som var genomträngande fast inte alls på något obehagligt sätt.

Han såg ut som Jesus, en GrungeJesus med skägg, virkad keps och coola kläder. Och så den där blicken. Blicken som betraktade omgivningen - Närvarande men ändå så fjärran.


/K

Frisyrfin

Trötttrötttrött....komhemhalvnioefterfyratimmarhosfrisören. Men nuärjagfinfinfin =) Det var jag visserligen förut också men nu är hårmanen borta. Skönt om än lite kallt i nacken.

/K

Språkbruk - vara eller inte vara

Kommentar till tidigare inlägg ang. mitt språkbruk och hurvida mina arbetskamrater egentligen bryr sig:

Nää varför skulle jag göra det? Anpassa mig sådär menar jag... Ibland halkar det ut små grodor och anspleningar. Det blir så bara ibland. Det går säkert inte de och funderar över hela dagen.

De bryr sig nog inte.... fan också! ;)

Nu blev det ju ännu konstigare...

...och ännu mer konstigt...
...och konstigast



*ahhhh......hm *

/K

Ingen rubrik

Det slog mig att jag kanske ska tänka på mitt språkbruk lite när jag pratar med någon av mina äldre kollegor... det är ju typ allihopa det, med några få undantag.

Nu har jag precis haft ett inspirerande samtal med min livscoach! Känns mycket bra och positivt. Flummox-katten satte sig hela tiden på pappret jag skrev på och ville vara med. Lite sött men min coach blev distraherad varje gång hon sa pip.

Idag har jag jobbat till klockan 18.30 och nu har jag faktiskt inga minustimmar kvar utan ligger på plus. Jaaa! Tänk att man kan bli glad för så lite... ;)

/K

En bild fylld av glädje

Vi har dansuppvisning hemma, det är säkert ABBA som spelas på gramofonen och jag mimar eller sjunger högt med handen som mick. Bakom mig står min moster som är på besök från Stockholm. Jag har min röda morgonrock i velour som jag älskar. När jag var liten brukade jag leka stålmannen. Då sprang jag runt runt runt genom köket, hallen, vardagsrummet, köket, hallen, vardagsrummet, det var en öppen planlösning och mycket praktiskt.

Vi står i köket och jag tror att mamma som tagit kortet skrattar. Jag kan känna glädjen som strömmar genom bilden in i mig. Jag minns att det var roligt med alla vuxna och barn tillsammans. Det var en lekfull stämning och här tar jag plats.

I den här bilden finns ingen sorg, ingen känsla av den vanmakt jag ibland kände. Bilden fyller mig med glädje. En glädje över att jag trots skilsmässan, trots utsattheten och skammen jag många gånger kände över saker som hänt, ändå hade det ganska bra.

/K

Dags att gå i ide kanske?

Jag tror jag ska gå i ide. Jag har inte stickt ut näsan utanför dörren idag utan suttit i soffan med den rosa fleecepläden runt benen och softat. Jag har tittat på dåliga serier på tv, skrivit en del mail och lyssnat på Stevie Wonder.

Jag ringde min pappa eftersom det är Fars dag idag. Sen skickade jag ett sms till Sv. också. Han och mamma är i Spanien och kommer hem nästa vecka. Jag känner mig väldigt lycklig lottad som faktist har två pappor. Jag var 12 år när Sv. kom in i vårt liv och sen dess har han varit min andra pappa.

Fasiken det har absolut inte hänt någonting idag men ibland gör det ju inte det.

Just nu är det "Mäklarna" på tv med Kjell Berqvist och Cecilia Frode Den är rolig och riktigt skruvad. Haha!


/K

Ett ögonbick i tiden

Det är Evas födelsedagsfest och hon har bjudit sina tjejkompisar. Kollektivet, bestående av flera familjer med barn är också där, pojkar i ungefär samma ålder.

Det är varmt ute men solen skiner inte.

Vem är hon som sitter längst till höger i knallröd tröja? Har hon sagt något eller gjort något just innan bilden togs? Födelsedagsbarnet sitter längst bak och kikar fram mellan axlar och blont hår. Flickan med nästan vitt hår är sur. Jessica heter hon. Vad funderar hon på och varför är hon så arg?

Jag minns inte själv om jag sade eller gjorde något precis innan. Det är ett ögonblick i tiden och jag kommer inte få reda på vad som hänt. Men gesterna, blickarna och fokuset talar för sig självt. Vad, vet jag inte riktigt men fantasin är gränslös och kanske kan jag om jag vill, både gissa och fantisera kring vad som egentligen hände den där dagen för så länge sen...

/K

Att gå tillbaka

Det är morgon, en varm sommarmorgon i trädgården. Jag känner trallen under mina fötter och värmen sprider sig ut i kroppen.

Jag ser fundersamt in i kameran och håller min jojjo i handen, den jag fick av pappa. Jag har redan ätit frukost och väntar på att mamma ska bli färdig med sitt te. Hon tar alltid så lång tid på sig. Vi ska nog åka ner till "Varvet" och bada, jag tycker om att gå vid strandkanten och känna på vattnet, känna sanden mellan tårna. Är mamma med vågar jag mig nästan ut på djupt vatten. Min badräkt är röd.

I morgon kanske vi ska åka ut med båten. En gång blev det storm och vi tappade ena åran, mamma och syster fick paddla med en åra in till land. Det tog flera timmar. Jag hoppas inte det blir storm i morgon.

/K

Släcker ner nu

Fan jag har tråkigt!

Nu ska jag gå och lägga mig. Dricka lite te. Ja i omvänd ordning.

Äh vaff!

Life´s shit and then you die.
Och ingen vidare kvalité på inläggen

Zzzzz.........................................................................................................................

Coolaste familjen i stan!

Jag gillar --> "The Simpsons" .<-- Finns ingen bättre, roligare tecknat på tv just nu. Min favoritkaraktär är nog Homer Simpson himself.

Douh!

Fast det finns nog en Lisa och en Marge i mig också. =) och kanske Bart finns där också någonstans. Idag har jag känt viss släktskap med Bart. Vi har samma klädstil ungefär som på bilden här. Jag gillar också hoods. :)

Dessutom finns det så roliga bilder på familjen som jag kommer använda flitigt i min blogg för att illustrera vikktiga saker och annat.



/K

Planeringsdag

Idag har vi haft planeringsdag på Carlshälls Gård på Långholmen. Det var en bra dag och vi fick en del gjort och det blev en hel del intressanta synpunkter och diskussioner. Jag känner verkligen att jag vill fortsätta jobba där, jag vill vara med i verksamheten (alltså jag är ju det....) men jag vill vara med och utforma, arbeta för en bättre arbetsplats. En del av mig känner sig liten och osäker, jag menar att jag känner så... Det är den dåliga självkänslan som dyker upp (aha, en Gremlin!) Det kändes som jag inte fattade någonting, vilket inte är helt sant, om jag får fundera lite.

Jag satt inte knäpptyst men oftast kändes det inte om någon lyssnade på vad jag sa och sen en minut senare sa någon annan samma sak som jag just sagt och fick då genast gehör för sin åsikt. Det var rätt frustrerande och jag tror att jag kanske utstrålar någon osäkerhet (det är det jag får för mig iaf). Det är så typiskt mig att ta på mig, att det alltid är något jag gör. Det är gamla tankespår som kommer. Jag kan vara jävligt tuff också och säga vad jag tycker och tänker. det gör jag... men ändå det är något som inte känns riktigt bra. Som jag ser det så är det bara jag som kan ändra på mig och förändra mig själv även om jag ju inte direkt gör något för att känna så här. Eller? Jag menar att osäkerheten i mig själv står jag för. Ingen annan. Den kommer inte att försvinna utan jag får försöka hitta ett sätt att hantera den.

Ibland kändes det iaf som jag glimmade till inombords, jag lyssnade och hade ögonkontakt med chefen och det kändes som han såg mig, både fysiskt och psykiskt om ni förstår vad jag menar. Jag kände mig närvarande och som att jag var med. Som om jag räknades. Ah! Det blev visst snurrigt... och alldeles för personligt.

Jag ska smälta all information jag fått under dagen. Äta mat ska jag göra också. Jag är hungrig så jag mår illa. Jag blir nästan deprimerad om jag inte får mat i mig. Kanske är det den som har talat? Matrösten? Haha! Åh det blir bara mer och mer konstigt inlägg det här.

Ok, jag lägger ner nu.

Och återkommer.

Föresten avslutade vi dagen på Långholmens fängelse. Det var intressant. Vi har för övrigt deras arkiv hos oss samt en massa annat intressant material. Ganska ruskig information på museet. Jag gick in i cellen men ville strax gå ut igen. Rätt obehagligt faktiskt. Det spökar säkert där, i cellen.

/K

It just slipt my mind, again

Jag glömde bort kören idag. Igen. Hm.

Åh ensamhet...

Idag var jag kvar på jobbet till klockan 18.30. Innan jag smet ut sa JS som satt i expen: "Är du här fortfarande?! Har du inget liv? Åk hem med dig nu".

Och det slog mig att han hade rätt. Jag har fan inget liv. Jobbet är mitt liv. Jag jobbar, åker hem och äter och sover. Jobbar. Äter. Sover. Går ut på helgen. Om jag orkar. Jag är precis som alla andra... blää.

Just nu känner jag mig ensam. Det slog mig när han sa så där, att jag också vill ha någon att komma hem till. Förutom katten.

/K

Para-nojjd

Åhh nu blir det så där sent igen! Jag skulle ju lägga mig tidigt idag! Satt ju här i soffan och sov redan vid klockan 21 och gäspade till "Det okända" och "Hemsökta hus" på tv4+.

Idag har jag varit mycket nere i arkivet, 5 våningar ner i urberget. Kallt som sjutton. Och det spökar bergis där också, fast jag märker inget av det om det nu gör det. Så jag har varvat kallt urberg mot varm datorluft och kaffe.

Det känns som det skvallras på jobbet. Jag vet inte om jag är paranoid eller vad det är. Tänk att jag inte ska kunna äta lunch med en kollega utan att det börjar tisslas och tasslas. Och folk (ja En person då) frågar om vi varit på många bra restauranger på sista tiden... hm. Ok. Såhär. Jag har ätit lunch. Med en arbetskompis. Och ja, han är man. Vi är i samma ålder, det är ungefär han och jag på hela stället som är det, så det är kanske inte så konstigt.

Jaja, jag är säkert bara paranoid. Eller inte. Nä det är något i luften, folk undrar... jag känner det i hårrötterna.

Fast egentligen... so what! Låt de undra!

Sunk och bananer

Så blev det ju lite partaj igår kväll i alla fall på Sunkit och det var bra det. Det var roligt att höra alla obskyra- och-icke-politisk-korrekta-låtar. Jajjemensan kul vare! =) En del texter är lite speciella, te x den svenska slagdängan och den inte alls rumsrena låten: "Runka mig med vita handskar på, det är enda sättet det kan gå..." Å så tänker ni stilen a la Ernst Rolf eller kanske Karl Gerhard eller nåt. Vi fick inte höra Carola tala i tungor igår kväll, annars är ju det en klassiker. Men Uffe Puffe Livets-ord-Ekman fick sig en känga och Det kan han gott ha. De spelade Röda Bönors slagdänga från 70-någonting "Rullskriskodisco" Och sen lite Loa Falkman... "Så se på miiig...!!! ett ljus i stormeen...."

Jag har många gånger talat om denna mycket speciella klubb på Bröderna Olsson på Söder. Alltså det måste upplevas men jag vill varna keensliga personer ;) Det är INTE rumsrent... någonstans... och det är ju det som gör det så roligt. Var bereddd på en helkväll i någon slags konstig allsångsstämning, massor av öl (om man vill det) och danshoppande på ett trångt svettigt golv.

Rekomenderas!

Föresten så träffade jag faktiskt två gamla arkeologer där (eller jag misstänker att stället var nedlusat med nya kullar av arkisar men jag kände bara de där två gamla. det var roligt att träffa dem igen, Esten och Kh. Kh hade rakat av sig allt hår. han hade en lång hårman förra gången jag såg honom (för typ 2 år sen) men det verkade som hans brud hade något med det att göra, det verkade i alla fall inte som han helt varit med på noterna. Jaja...

Ja det var lite rapport från gårdagens födelsedagsfirande.

Idag fick jag besök på jobbet av lille Leo och hans pappa. Pappa S hade begärt fram några handlingar som han skulle fota av och medan han gjorde det så var jag barnvakt ett tag. Det var ju mysigt förstås, Lillkillen käkade en hel banan och sen somnade han i mitt knä och där satt jag tills hans pappa kom. Jag noterade att högsta chefen stannade en bit bort och tittade på oss där jag satt med ett sovande barn i knät. Chefen log lite och jag undrar just vad han tänkte... fick lite hybris ett tag med en-här-sitter-jag-när-jag-egentligen-borde-jobba-känsla i magen. Men jag ser det som service. S var ju faktiskt besökare och vem skulle annars ha tagit hand om den lille?

De gick efter ett tag och Leo sov djupt och tungt men han gillade inte alls när vi trixade ner honom i vagnen, då vaknade han och gnällde lite för att senare somna om. Jag hjälpte honom på med tröjan och det var en bedrift kan jag säga, att sätta på ett sovande barn som sitter i en vagn en tröja.

Jag fick en aha-upplevelse också... att jag någongång kommer bli en riktigt bra mamma till mina barn. Nu gäller det bara att hitta en bra pappa också ;) haha.

Och DÄR skrämde jag bara bort halva Sveriges manliga befolkning, eller?? ;)

/K

F-dag

Idag har folk ringt och skickat sms om vartannat. Det känns bra att mina vänner och familj tänker på mig, även om jag inte direkt kommer fira min födelsedag idag. Fast lite firning har blir det nog i alla fall. J och jag ska gå på Sunkit en sväng senare ikväll. Det var länge sen jag var där så det ska bli skoj! Kanske träffar jag på några gamla arkeologer?? Chansen är nog ganska stor. Man vet aldrig.

Annars har dagen varit lite tung, har suttit och knappat framför datorn så ögonen gått i kors. Jag håller på att lägga ut arkivförteckningar på en databas. Just nu håller jag på med ett polisarkiv med hur många poster som helt... typ 200-300 hundra poster/volymer i var och varannan serie. Det är diarienummer som ska in, sen så småningom ska jag göra kopplingar/länkar mellan olika serier och volymer. Men en sak i taget här nu. =)

Jag ska äta lite födelsedagsmiddag här lax och makaroner med sås till. Tack S-man för tipset ang laxen! det funkar! På 4 min! Wow! Naturligtvis trodde jag dig men samtidigt lät det ju för bra för att vara sant.

Nu - MAT!

Sen - FEST

eller föresten....

Ok jag har en dunk vin kvar här sen i lördags.... orkar ni? Jag vet att det är måndag men...

/K

Bekännelser om... hemliga (svarta) bloggen

Jag har en annan blogg (lika bra att erkänna ;). En blogg där jag skrivit om lite mer känsligare saker än här. Fast det stämmer inte heller för här skriver jag både om känsligare och mer okänsligare saker. Haha!

Ameh vaff! Bloggen var ett experiment. Jag ville vara lite mer hemlig, fast det misslyckades och egentligen vill jag ju att folk läser det jag skriver, det är ju en del av tanken så att säga. Jag har ingen känsla för (och ingen sitemeter) hur många som egentligen läser "Bekännelser om..." Jag hoppades väl att det var några stycken men ingen av dem (på festen igår alltså) hade direkt hittat till "Stilla by...." menar jag och fann det lite oroande. De flesta hade läst "Bekännelser om..." som ju egentligen är själva avstickaren. Avstickare i all ära och deppbloggar i andra... Bloggen får vara kvar, jag skriver kanske lite där då och nu, jag får se. Men jag vill ändå lägga till att, där du nu läser är själva... kärnan, huvudspåret, det som är [pauw wriktigt] eller nå't. Äh jag har svårt att förklara vad jag menar... och det kanske inte är så viktigt, jag tror ni fattar.

Nu har jag sovit lite till och känner mig ännu mer som människa. Jag vet inte hur jag kände mig förut, förutom att jag hade omänsklig huvudvärk, var trött och måde illa. Alla symtomen för en riktigt hård kväll var synliga. Baksmällan var ingen lek. Jag hade verkligen ingen koll alls på hur mycket jag drack, jag brukar inte dricka alls mycket, en eller två glas vin kanske... men igår ehh, (jag säger bara det och jag säger det igen, Akta er för bag-in-boxx!) blev det något mer och det är ett under att jag kom hem. Men jag ringde efter en taxi. När den kom efter en bra stund hoppade vi (jag och mitt sällskap) in. Jag ville liksom bara hem och jag har ju ansvar för mina gäster också... Efter en kort stund ringer mobilen och då är det min föreställda taxi som ringer och undrar var jag är... han är inte glad alls. Kan jag visst förstå, jag bad om ursäkt å hej å hå och ilskna mannen i telefåån sa att: "Humf, låt det inte bara hända igen... det går faktiskt att avbeställa taxi i växeln". Ja jo visst svarade jag.

Sure, visst... som om jag skulle lyckats tänka på det rå... Nix pix baa...

Nu ska jag äta något igen tror jag... frukosten klockan 16.00 räcker inte. Fast efter käket ska jag sova, igen. Jag jobbar ju i morgon... på min lite hemliga födelsedag. Jorå Karin fyller år. Och inte blir det någon fest. Förutom här på bloggen kanske! Här blir det partajrajraj för er som känner för det! =)

Välkomna! Jag har öppet hus hela dagen i morgon!

/KarinC

Party parrtyy

Fest. FEST! FEST! Igår var det fest. 30-årsfest Ajja fyllde år.

Idag är det väldigt mycket dagen efter... VÄLDIGT mycket.

Uff!

Men trevligt var det! Tack för en rolig fest! =)

Återkommer när jag är mer fit for fight (om en dag eller så... ;) Jag säger bara bag-in-box, farliga grejer!

/K

Tillfreds

Idag har jag jobbat halvdag. Var på jobbet redan 07.40 och det är tidigt för att vara mig. Fick skjuts av en arbetskamrat hem som skulle till sin syster som bodde på samma gata som jag. Ja Stockholm är inte så stort... som man kan tro =)

Hemma har jag pysslat lite, käkat pizza och inte gjort många knop alls. Jag var sugen att gå ut ikväll men ändrade mig sedan. Ikväll vill jag vara hemma och kolla på tv, lyssna på musik och läsa en bra bok för att så småningom somna i min renbäddade säng.

Kissen mår bra, hon ligger just nu på soffkanten och har lite manikyr och annan skönhetsvård för sig.

Det har varit en helt ok vecka. Min mamma är glad, för att jag är glad och verkar trivas med livet och mig själv. Och det gör jag. Det har mycket att göra med att jag har ett jobb att gå till. Ang jobbet så är jag precis där jag vill vara och det är en så härlig känsla! =)

Äntligen! Efter allt hårt arbete.

Jag är som ett träd fast förankrad i jorden, grundad. Lite vindbiten och ärrad, men med grenar som sträcker sig uppåt uppåt... jag vill aldrig sluta växa, uppåt uppåt och neråt inåt i mig själv.


/K

Kråkelikrax krax

Det kändes att jag inte hade sjungit på ca 2 veckor... krax. Kraax. Och så var jag så trött och fnissig mot slutet av körövningen att jag inte visste riktigt var jag skulle ta vägen. Just då.

Sen, åkte jag hemåt. Lång dag från 06.30 (då jag gick upp) till 21.15 då jag kom hem från jobb och sen kör.

/K

Snökaos och fastfruset lås

Tänk att det är samma visa, varje år varje vinter. Den där första snön är speciell. Snökaos. På vägar. För bilar. För bussar. Kan jag förstå. Men tunnelbanan? Snö på rälsen. Växlar som fryser fast. Eller nåt. Vagnbrist. Har väl iof inget med snöslask att göra... eller?

I trängseln på tåget vägen hem fick jag veta av en tunnelbaneförare att när de säger "Vagnbrist" så betyder det ibland att någon hoppat framför tåget. Han berättade att det händer flera gånger i veckan att människor hoppar. Fruktansvärt.

Över min cykel som stod ute vid cykelstället var det tjockt med snö. Låset hade frusit fast så jag fick, efter att ha låst upp blocklåset släpa cykeln ner för trappan. Som tur var så var det ju lite slirigt så det gick bra. Torkade av biken nere i källaren och lämnade den där i värmen, fastlåst och upptinad.

Nu ska jag sova!

Adios!

/K