Att vända tanken

Jag är inne i en svacka. Har ingen ork att skriva något alls egentligen. Känner mig trött, irriterad och lätt vemodig mest hela tiden. är det höstdepressionen månne? Eller mörkret? Behöver det ena utesluta det andra? Nix pix, tror inte det.

Idag har jag varit på uppföljning av stresshanteringskursen. Jag har fallit tillbaka lite i gamla mönster, struntar i avslappningen morgon och kväll, trots att den får mig att må bra. Glömmer bort att ge mig själv positiva affirmationer som är så viktigt. Men det är bara att försöka igen. På'n igen! =) Däremot är jag nog mer positiv i mitt tänk och jag försöker se möjligheter i stället för hinder. Tankar som "Det där klarar jag aldrig" dyker fortfarande upp men jag försöker stoppa dem innan de får fäste. Det negativa tänket poppar upp per automatik. Gamla invanda föreställningar som inte stämmer längre sitter kvar. Men de ska nötas bort, för de gäller inte längre.

Jag skrev en skrivuppgift jag gjorde till min coaching om hur jag vill leva mitt liv. Till viss del är jag redan där, om jag släpper fram det, om jag släpper ut det.

Här kommer en kraftfull text full med positiv energi och goda affirmationer.

"Min inneboende kraft tar sig många uttryck och jag vet, jag vet att jag har allt inom mig. Styrkan, glädjen, kraften, kärleken och ödmjukheten inför livets stora skeenden. Jag är en sensuell, vacker, varm och kärleksfull kvinna och jag är värdefull i mitt inre, i mitt yttre, tillsammans med mig själv och i relation till andra. Jag tar för mig av livet och låter inte någon sätta sig på mig!

Jag lever ett liv fyllt med kärlek, glädje, värme och empati."

© K.C.L 2006

Nu känns det mycket bättre!
Ett stort tack till mig själv! =)
Du är kanon, Karin! Glöm inte det!

/K