Sunk och bananer

Så blev det ju lite partaj igår kväll i alla fall på Sunkit och det var bra det. Det var roligt att höra alla obskyra- och-icke-politisk-korrekta-låtar. Jajjemensan kul vare! =) En del texter är lite speciella, te x den svenska slagdängan och den inte alls rumsrena låten: "Runka mig med vita handskar på, det är enda sättet det kan gå..." Å så tänker ni stilen a la Ernst Rolf eller kanske Karl Gerhard eller nåt. Vi fick inte höra Carola tala i tungor igår kväll, annars är ju det en klassiker. Men Uffe Puffe Livets-ord-Ekman fick sig en känga och Det kan han gott ha. De spelade Röda Bönors slagdänga från 70-någonting "Rullskriskodisco" Och sen lite Loa Falkman... "Så se på miiig...!!! ett ljus i stormeen...."

Jag har många gånger talat om denna mycket speciella klubb på Bröderna Olsson på Söder. Alltså det måste upplevas men jag vill varna keensliga personer ;) Det är INTE rumsrent... någonstans... och det är ju det som gör det så roligt. Var bereddd på en helkväll i någon slags konstig allsångsstämning, massor av öl (om man vill det) och danshoppande på ett trångt svettigt golv.

Rekomenderas!

Föresten så träffade jag faktiskt två gamla arkeologer där (eller jag misstänker att stället var nedlusat med nya kullar av arkisar men jag kände bara de där två gamla. det var roligt att träffa dem igen, Esten och Kh. Kh hade rakat av sig allt hår. han hade en lång hårman förra gången jag såg honom (för typ 2 år sen) men det verkade som hans brud hade något med det att göra, det verkade i alla fall inte som han helt varit med på noterna. Jaja...

Ja det var lite rapport från gårdagens födelsedagsfirande.

Idag fick jag besök på jobbet av lille Leo och hans pappa. Pappa S hade begärt fram några handlingar som han skulle fota av och medan han gjorde det så var jag barnvakt ett tag. Det var ju mysigt förstås, Lillkillen käkade en hel banan och sen somnade han i mitt knä och där satt jag tills hans pappa kom. Jag noterade att högsta chefen stannade en bit bort och tittade på oss där jag satt med ett sovande barn i knät. Chefen log lite och jag undrar just vad han tänkte... fick lite hybris ett tag med en-här-sitter-jag-när-jag-egentligen-borde-jobba-känsla i magen. Men jag ser det som service. S var ju faktiskt besökare och vem skulle annars ha tagit hand om den lille?

De gick efter ett tag och Leo sov djupt och tungt men han gillade inte alls när vi trixade ner honom i vagnen, då vaknade han och gnällde lite för att senare somna om. Jag hjälpte honom på med tröjan och det var en bedrift kan jag säga, att sätta på ett sovande barn som sitter i en vagn en tröja.

Jag fick en aha-upplevelse också... att jag någongång kommer bli en riktigt bra mamma till mina barn. Nu gäller det bara att hitta en bra pappa också ;) haha.

Och DÄR skrämde jag bara bort halva Sveriges manliga befolkning, eller?? ;)

/K