Trallvänlig :)

Så här fint blev det efter all möda med både trall och bord. Tog hela förmiddagen i anspråk. Bordet svingade jag inte ihop på en kafferast, det ser så enkelt ut men när bruksanvisningen är otydlig så tar det lite tid! Hm ja, jag fick ihop det i alla fall. 300 timmar senare!!!

Så här fint blev det! Jag är mäkta stolt! Å allt har jag gjort själv! =D

/K

Fullt upp med en bra dag! =D

Idag har det varit fullt upp. Jag och päronen åkte till Bauhaus i Barkaby och jag köpte massor av grejer till min balkong och lite annat. Trätrallträtrallträtrall e fint! =) Började sätta ihop det i eftermiddags men blev inte klar, får fortsätta i morgon. Det är kul och det blir såå tjusigt. Och så köpte jag nya balkongmöbler också , 2 stolar och ett bord för 500 kr.

Jag sopade och skurade hela balkongen innan jag började montera ihop trätrallen. Ser fram emot i morgon då jag får fortsätta med mitt projekt!

Annars har jag varit hos sjukgymnasten och fått lite massage, så skönt så skönt. Jag har verkligen spänningar i kroppen. Nacke, axlar (det säger knak knak när jag roterar mina axlar) och ansikte/huvud. Jag biter ihop mina käkar också, de är i ständigt spänningsläge. Jag har verkligen svårt att slappna av.

Idag fick jag ett tråkigt besked till =( och det känns tugnt men det kommer gå bra det också. Vi vet så lite än, jag ska försöka att inte jaga upp mig. Jag har pratat med M, både igår och idag. Hon har fått komma hem idag och jag ska dit i morgon och hälsa på!

Ikväll har jag varit på min gamla arbetsplats i Bredäng. Jag blev avtackad med fika och present och ett jättegulligt kort som värmde mitt hjärta.

"Kära Karin! Vi saknar dig massor! Önskar dig lycka med allt du tar dig för i framtiden! Kram från oss på XXXX" och så alla namnen. Snyft. Det var en jättefin present och jag blev jätteglad! =D

Haha! De saknar mig!

/K

På min promenad

En rosa pion och doften
av fläderblom

Ljudet av en hackspätt i trädet

Jag nyper i trädets blad och stryker över trädens bark

ömt

Leendet hos barnet, skrattet i hans
smilgropar

får mig att minnas

Jag vill bara vara
här

En liten stund

© K.C.L 2006

Funderingar kring vår vänskap

För några timmar sen fick jag reda på att min moster ligger på sjukhus. Det var min mamma som berättade det. Jag vet att M inte mått bra och på senaste tiden har hon blivit sämre. Jag känner en obestämd oro och rädsla och mina tankar går fram aldelles för fort fram... tänk om, tänk om. Och så får jag skuldkänslor för att jag tänker så och för att jag varit dålig på att höra av mig, fast så har det varit ända sen hon flyttade till England för ett antal år sedan.

Vi har alltid haft en nära kontakt ända sen jag varit barn hon och jag, och när vi ses eller pratas vid i telefonen tycks vi alltid kunna ta vid där vi sist slutade. Det är en sällsynt och speciell kontakt vi har och som funnits där under alla år. Vi är lika, vi är av samma sort, fastän det skiljer nästan 40 år mellan oss. Men det spelar ingen roll, vi har alltid kunnat prata och delat tankar och känslor med varandra. Vänskap kan vara tidlös och gå över många olika slags gränser. Desvärre har vi glidit ifrån varandra under de senaste åren. Hon har sitt liv i England och jag bor här, i Sverige. Hon kommer hit varje år vid olika tillfällen och då ser vi alltid till att försöka träffas eller i alla fall pratas vid i telefon. M och hennes man skulle vara med oss vid midsommar med hon mådde så dåligt att det inte gick, till stor besvikelse för både henne och oss.

Nu blir jag riktigt ledsen! Är mer påverkad av detta än jag egentligen vill erkänna. Jag känner mig konstigt avdomnad i kroppen, om det är för att chocken fortfarande sitter i eller börja släppa... eller om jag faktiskt börjar ta in vad mamma berättat, vet jag inte. Jag hoppas hoppas hopppas (och ber) att M snart blir bättre!

Nu ska jag ta en promenad, måste reda ut mina tankar och bara vara,
en liten stund.


/K

Sol

Ahh, nu kom solen fram!

Att ta hand om sig själv

Idag gick jag upp extra tidigt eftersom jag hade ett läkarbesök kl 09.15. Jag gjorde mig i ordning och kom dit tio min strax innan utsatt tid. Kvinnan i receptionen hittade mig inte i datorn och det visade det sig att det var i morgon jag skulle dit! Så det var bara att åka hem igen. Fast först tog jag en promenad vid sjön Trekanten. Jag orkade inte bli vare sig arg eller särskilt irriterad. Det var liksom som det var... inget att hetsa upp sig för. Det är klart, lite snopet var det ju eftersom jag ställt in mig på det...

Tiden för läkarbesöket är i morgon samma tid och klockan 10 skulle jag till AF. Hm, det funkade ju inte... ont om tid och stressigt skulle det bli, så jag gick vägen förbi AF och meddelade dem att jag inte kunde komma på den där informationen och så fick jag ett nytt datum.

Så, problemet löst!

Jag åkte hem, käkade lunch för att så småningom åka till min sjukgymnast. Jag fick prata av mig och lära mig lite knep för avslappning. Jag ska dit igen på torsdag.

Och Karin är stolt över sig själv att hon tog saken i egna händer och såg om sitt hus. Jag måste göra det. Ta hand om mig själv, inte pressa mig mig själv för hårt. Jag vill inte slå på mig själv längre, ignorera eller kränka mig själv. Det räcker nu.

Det har varit och är fortfarande tungt, jag är nedstämd och låg och det mesta känns meningslöst. Inte roligt alls. Men det kändes lite lättare, lite bättre när jag gick från sjukgymnasten.

Jag är på väg. Jag försöker att göra någonting åt det här, min situation och hur jag mår. Och jag ger inte upp.

/K

Hånleende

Jäklar vad jag retar mig på den där...

JÄVLA DOMAREN!
Vilket jävla hånleende, någon borde utvisa Honom!!!

MORR!!!

(jaja, livet går väl vidare... i morgon)

/K

Datorkrasch

Min dator kraschade alldeles nyss. I alla fall stod det så på meddelandet jag fick och allt såg jättekonstigt ut på skärmen, det var som uppförstorat och såg ut som ett negativ av ett fotografi. Jag blev alldeles kall inombords och tänkte på allt jag inte sparat på cd-rom.

Jag ville inte sätta igång datorn igen, jag ville förneka, glömma bort och strunta i det. Men jag gjorde inte det. Jag fick inget hysteriskt utbrott som jag brukar få och jag panikringde inte någon av mina få manliga vänner. Jag satte bara igång datorn igen och bad en stilla bön att det skulle fungera. Hade det inte gjort det hade jag fått ringa någon, i morgon. Microsoft support eller något. Och i morgon ska jag köpa cd-romskivor och börja spara.

Hoppas det inte är försent...

/K

Över till... Midsommar

Jag firade midsommar i Stockholm i år på landet ute i Gamla Tyresö. Jag blev upphämtad av mamma och Sv och på vägen hämtade vi upp min syster. Vi blev åtta stycken totalt: Jag, mamma, Sv, syster, bror, moster, morbror och kusin.

Alltså det har väl inte hänt något speciellt, jag har ätit gott i glada släktingars lag. Sol och varmt ute var det. Jag, syster, bror och moster gick efter maten en promenad till min morbrors ställe längst ute på udden. Han har en veranda uppe på berget med utsikt över fjärden, där satt vi allihopa och drack kaffe. Jag upptäckte fem stycken fästingar som kröp omkring både på kläder, armar och ben. De flesta var pyttepyttesmå och syntes knappt. De är såå äckliga! var är de bra för egentligen? Vad fyller de för funktion?! Jag bara undrar! Alltså, flugor och myggor ok! de blir fågelmat, men fästingar? De är parasiter! Det känns som det fortfarande kryper över kroppen, som jag har 3-4 fästingar som jag missat att plocka bort. Jag blir nojig. Tänk om jag missat några? Uäähh!!!

Jag åkte sen med mamma och Sv in till stan och sov över hos dem. Idag har vi återigen varit på landet, satt båten i sjön med gemensamma krafter och ätit lunch ute i solen.

Det har inte blivit någon sång eller dans runt fallossymbolen i år fast vi gick förbi firande människor vid Tyresös löväng igår.

/K

Fotbollsskämt?

Nej, det är fasiken inte kul alls...
Det här är ju hemskt men rätt väntat, tyvärr! Instämmer med -->Silverfisken,<-- antingen är Tyskland jättejättebra eller så är vi kassakassakassa! :=

Ca 5 minuter kvar... 2-0 till Tyskland (om det inte var någon som misssat det).
Sveriges bästa spelare i denna match- Isaksson (och det säger jag inte bara för att komentatorerna just sa det... :-) för jag tyckte så innan!

Mogen vs/ omogen

När jag gick på tåget vid min tunnelbanestation var det två tjejer med värsta packningen. Den ena hade hörlurar och sjöng rätt högt, rätt illa faktiskt. Mamma var med också och jag antar att hon skulle följa sin dotter och kompisen till Arlanda eller något. Tjejerna var kanske 17-18 år eller något och de skulle åka på sin första resa utomlands, utan föräldrar så de var rätt uppspelta och "lite galna"

Vid sätesparet bredvid mig satt tre tonårskillar i åldern 14-15 år. Det var speciellt den ene av dem som irriterade sig på tjejerna som stod och hängde i stången ovanför sig, sådär som små barn skulle göra om de nådde upp. Han sa till sina kompisar att de där tjejerna var omogna och bara ville ha uppmärksamhet och himlade med ögonen. Typ: Ah, tjejer alltså!" Han viskade till sin kompis och den ena tjejen såg det och sa till honom: "Det är fult att viska."

Det var roligt att lyssna på hur snacket gick mellan dem och det var lite sött att småkillarna på 14 tyckte att tjejerna i 17-18-årsåldern var omogna. Själv hade de inte kommit in i puberteten än. Jag log hela vägen till optikern.

It made my day!

Ikväll ska jag till Mosebacke och se fotboll tillsammans med Ñ. Ups, måste snygga till mig lite och ta på mig brassetröjan!

/K

Svärta

Jag vaknade tidigt i morse och kunde inte somna om. Jag drömde, jag drömde och kände mig så ledsen och det sitter fortfarande i. Det är ett tomrum som inte går att fylla. Jag vet att känslor kommer och går och just nu är jag så ledsen. Det sitter strax nedanför bröstbenet och sträcker sig upp mot halsen. Jag har kvävningskänslor, något sitter fast i mig! Biter sig tag! Jag har svårt att svälja.

Jag drömde om Mr X. (Varför drömmer jag om honom?!) Jag har inte hört av honom (eller tänkt på honom) på flera månader och så plötsligt dyker han upp i mina drömmar! Men likväl så påverkades jag starkt av det jag drömde och det var också sant, det jag drömde. Han har gjort sitt val i verkligheten såväl som i drömmen.

Att det ska göra så ont! Jag blev förälskad i honom trots att jag visste att det inte skulle fungera på grund av en massa anledningar. Det var aldrig uttalat att det var något mellan oss, men han fiskade efter något det märkte jag ju... Jag höll tillbaka eftersom jag visste att han hade en flickvän. Det är ju också typiskt, att falla för en upptagen man. Vad är det med mig??! Jag trodde jag hade glömt honom!

Nu ska jag gå och dra täcket över huvudet.

/K

Yes, yes, yes!!!!!

Yeehhaaaa!!!!!!!

2-2 Sverige - England! Så jäla skönt! :) Äntligen en riktigt bra match!
Yes!

/K

Ljungberg /vs Beckham

Ok, nu gäller det...

Jag har precis vaknat efter att ha sovit några timmar,vaknade lagom till matchen.

Spännande, spännande.... 20.51 bip!
10 minuter kvar. (Ja jag vet, jag valde de båda kalsingmodellerna... sån är jag haha! :)


Heja Sverige!!!!

Kom igen nurå!!!!

/K

MindfulMess

Haha! Jag skrev "Mindfulmess" i stället för "Mindfulness" (fast nu har jag ändrat det för helhetens och allvarets skull) i förra inlägget.

Felsägning som heter duga eller...?

Fram för Fria tolkningar.

Hepp!

Mindfulness/medveten närvaro

Idag har jag känt mig ledsen och lite orolig. Vet inte varför, detbara är så. Livet går återigen på sparlåga och på ett sätt kanske det är bra... Jag är trött mest hela tiden tycker jag. Men det är klart, ett hyfsat bra jobb vore inte helt fel. Bara tanken att gå arbetslös igen får mig att vrida mig av obehag. Jag kommer ihåg hur det var. Söka jobb på jobb, både de jag vill ha och de jag inte velat ha, men som jag sökt för att komma upp till af:s månadskvot på sökta jobb.


Idag har jag varit på avslappningsövning hos min sjukgymnast och det var jätteskönt! Är rätt trött efter det också. Jag fick träna på en avslappningsövning som heter:

Mindfulness (medveten närvaro)
1. Stanna upp
2. Observera-, iaktta tankar beteenden, känslor och kroppsliga förnimmelser just i denna stund
3. Acceptera- det jag känner utan att värdera och utan att dömma. Bekräfta känslor och tankar. De får finnas där
4. Låt sedan känslorna och tankarna gå... och släpp taget. Tag hjälp av andningen utan att tänka på något annat

Jag vet inte om det funkar än, men jag vet att jag blev skönt avslappnad och stilla, alldeles stilla i mig själv.

Sinnesro och frid. Det är det jag behöver,

just nu.


/K

Hands off!

Det var jättemysigt igår när mina väninnor var här. Så härligt att kunna sitta ute och äta med trevligt sällskap dessutom och det är ju det som gör det! Inte skulle jag sätta mig och grilla ensam heller.

Det blev ett sent uppbrott och vi var väl inte inne i staden föränn strax före midnatt. Vi tänkte gå till Fredsgatan men det var förfärligt lång kö så vi övergav den idén. Åkte in till söder, tänkte gå till Snaps, men även där... låång kö. Stockholm i ett nötskal.

Så, det blev Kvarnen. Kö där också men vi kom in iaf. Det var mycket folk ö v e r a l l t. Och det var varmt som i en bastu. Vi gick ner till dansgolvet men där var så mycket folk att jag fick kvävningskänslor så vi gick en trappa upp och stod där och stuffade lite i stället. Det var en hel del konstigt folk (läs män) som tog kontakt med oss, men vi var rätt ointresserade. Jag ville bara dansa och jag vill inte att någon tar i mig om jag själv inte vill det. De får åtminstone ha modet att konfrontera mig framifrån istället för att smyga in en hand runt midjan bakifrån.

Det var en snubbe där som först ville dansa med V. Och det är väl ok att vilja dansa, men när sen hon inte var intresserad gick han vidare till mig och försökte sig på någon slags kontakt genom att sträcka fram en knuten näve. Jag vet inte om han ville jag skulle göra någon slags hälsning eller vad det var. Jag tittade på honom och besvarade inte hälsningen. Då gick han till J och körde upp den knutna näven i hennes ansikte och hon blev arg och sa åt honom att dra. Han fattade inte utan stod kvar och höll på. Jag blev irriterad och viftade bort honom med handen (han fattade ju inte), här gäller det att vara tydlig men han blev mest arg och det var väl därför han stod kvar. Det konstiga var att han log hela tiden. Jättekonstigt. Obehaglig typ det där. Det hela resulterade i att han gav mig fingret ett antal gånger och jag kontarde med en ful gest tillbaka och sa "Right back at you!" Fast det hörde han nog inte.

J fick ett krossat ölglas på sig och var tvungen att gå ner på toaletten och ta bort glassplitter ur skorna. Som tur var fick hon inget splitter i fötterna. Vi försökte oss på att gå ner till dansgolvet igen ooch då var det något mindre folk. Det var härligt att få dansa lite men J blev antastad på dansgolvet av någon snubbe som återigen inte förstod att hon var inte var intresserad och han gav sig inte. Vi tappade sugen och gick och satte oss uppe i ölhallen en stund för att kort därefter åka hem. Då var klockan ca 02.30. Jag hann med tunnelbanan och var hemma vid 03.00.

Stöp i säng och hade lätt huvudvärk när jag vaknade, antagligen av vätskebristen. Ingen av oss drack någonting på Kvarnen (ok då J och jag brack lite Baylies hemma hos mig) utan vi delade på ett glas vatten på tre.

Summan av kvällen var väl sådär med gränslösa män som inte fattade att ett nej är ett nej och betyder "jag vill inte". Jag är numera hur tydlig som helst i kroppsspråk och med vad jag säger. Jag säger inte att alla män är gränslösa, en del fattar precis och ber om ursäkt och går därifrån. Om någon frågar om jag vill dansa och jag har en chans att säga ja eller nej beroende på vad jag vill och om de respekterar att det kan bli nej, så är det bra. Men om de bara utgår ifrån att jag vill eftersom de vill så är det inte ok. Om de sen dessutom börjar ta på min kropp utan min tillåtelse är det definitivt NONO! Då har de bränt sina broar med en gång!

Ja jösses, jag kan skriva om dettta hur mycket som helst. Kanske blir det lite tröttsamt för er att läsa men hey, det är min blogg och här skriver jag om vad jag vill! :)

/K

Grill och lammkött ;-)

Snart kommer mina Homegirls :) J och V hit och så ska vi grilla lite i parken här. Nice!

Annars har jag varit inne i staden idag och varit hos min optiker igen. Mina ögon mår bra och nya linser är beställda. Sen gick jag omkring och kände mig lite ensam, klockan var ganska tidig fm och jag visste inte vad jag skulle hitta på. Åkte hem vid lunch, käkade och började läsa Karin Alvtegens bok "Skam". En tung bok men ändå lättläst på något sätt. Känner mycket igen mig i den. Det var lite jobbigt faktiskt.

Blev bjuden på öl av grannen högst upp och vi satt på "hunkens" balkong och softade i solen. Vi har blivit en liten kompistrio vi... Karin och så grabbarna... haha! Men det är bra med trevliga grannar.

Naturligtvis har jag varit inne på dejtingsidan på passagen (kan ju inte låta bli). Fick ett meddelande från en undegiven 24-åring som tyckte jag hade "fantastika ögon och wow, jag faller ner på knä och tillber dig..." Jag hade inte ens särskilt bra kort och hur han kunde se mina fanastiska ögon är för mig ett mysterium, eftersom jag hade solglasögon på mig. Men jag ser kanske lite bister/sammanbiten ut (det blir så när jag tar kort på mig själv) så han kanske trodde jag var någon dominant dominica eller något.

Nej. Jag är varken dominant eller undergiven. Jag tror på jämställdhet. Jag är inte så insatt i det där. Och inte intresserad. Dessutom var han faktiskt lite väl ung.

Oj, nu är klockan snart dags!

/K

JAAAAA!!!!!!!!!

DET BLEV MÅÅÅL!

Fotboll- igen!

Ikväll är det fotboll fotboll fotboll som gäller! Jag har bullat upp med chips, Geishachoklad, glass och maränger. Ska vara hemma och svulla framför tv:n är det tänkt, moll allena. :(

Måtte det gå bättre för Sverige denna match än i förra. Det måste det.

Lycka till nu grabbar! :)
/K

Jädras!

Nu har jag börjat dejta på Passagen igen! Jag skulle ju inte!

Jag som lyckades göra uppehåll ett halvår, det är fan i mig en bedrift!

Nu har jag slagit mig själv i sank, jag vet hur det kommer bli...

Äh, vaff! Jag hade tråkigt! :)

/K

Jaha, vad har hänt för kul idag då?

Öhhh....

1. Åkte till AF- Nej, nej, neej!!!!! Arghh! Jag och AF har ett mycket komplicerat förhållande till varandra. Inte kuk, flå't kul alls! Nåja, det gick väl ok. Typ. Jävla kärring.

2. Efter mer ijoxande med linserna var jag idag glasögonfri- idag skavde högra ögats lins ist för det vänstra.

3. När jag satt hos AF-kärringen ringde mobilen och eftersom jag trodde att det var ett jobb (ett jätteroligt jobb) så svarade jag. Det var en kvinna från Södra sjukgymnastikintsitutet, de hade en tid till mig i morgon. Min dåvarande kurator ringde dem förra gången jag var hos henne. Jag tänkte att det är svårt att få tid hos dem, bäst att passa på. Jag ska få gå någon kurs i stresshantering. Kanske till hösten.

4. Jag åkte in till staden och när jag var på Bodyshop och en tjej höll på att lägga på lite sensuellt läppglans, ringde mobilen- jag svarade inte. Senare såg jag att det var från Söder Optik. Jag lyssnade av meddelandet och åkte dit. Mina nya glasögon hade kommit! Vajjert, tänkte jag, det är ju på vägen hem!

5. Väl inne på Söder Optik kunde jag inte se hur jag såg ut i mina nya glasögon eftersom jag hade linserna på. Jag blundade hela tiden.

6. Jag åkte hem, köpte pizza och när jag är på väg hem började det regna. Blev blöt ända in på skinnet, ja jag hade inte så mycket kläder på mig... kjol och linne. helt plötsligt var det 18 grader istället för 28 grader. Brrr! Det blev kallt! Eller iaf mycket svalare.

7. Glanade framför tv:n med pizza och en Cola Light, tog ut linserna och tog på nya glasögonen. Fiint! :) Jag är mycket nåjd! :) Jag har inte vant mig, utan går omkring och känner mig yr. Jag ser kanterna på glasögonen HELA TIDEN också men jag vet, det är en vanesak.

8. Somnade.

9. Vaken! Naken! (Nej föresten det är jag inte... :)

10. --------?

/K

Nära döden-upplevelse

Idag har jag varit på skolavslutning. Det var min väninna G:s yngsta son som slutade 9:an. G har tre söner och jag har följt dem genom livet från att de var ganska små. Första gången jag träffade yngstingen var han väl en 5 år eller något. Tänk vad tiden går... :)

Evanemanget/avslutningen var på Rival vid Mariatorget. Jag träffade hans äldre bröder, pappa och mamma G utanför entrén. Vi går in och sätter oss och det är tal och uppträdande av elever och rektor. Efter en stund börjar jag hosta. Jag försöker hålla igen men det går inte. Får panik. Kan inte andas! Jag kan inte prata utan reser mig upp och pekar att jag måste gå ut. Det är en sån där jävla envis hosta som inte går över och jag börjar nästan kräkas utanför. Retningen i strupen vill liksom inte gå över! Jag går in på toaletten. Förkylningen gör sig påmind och jag som trott att jag var frisk! Men icke. Efter ett tag kommer G för att se hur det är med mig och vi går tillsammans tillbaka efter en stumd. Jag får sitta ytterst, bara utifall att jag skulle få en ny hostattack. Jag klarade mig ända fram till slutet. Den här gången.

Det kändes som jag skulle dö.

/K

Svårt att lämna över

Jag har svårt att lämna över, att lämna över ansvaret till någon annan. Tänk om han gör fel? Tänk om han missar något? Det betyder i så fall att jag har missat att informera! Och det betyder i sin tur att jag inte gjort det jag ska! Hör ni de enormt höga krav jag har på mig själv...? Inte bra. Inte bra.

Jag åkte till jobbet idag och lämnade in mina nycklar, samtidigt som jag introducerade Joh i nyckelhanteringen eftersom han ska ta över ansvaret för det efter mig. Det är egentligen inte det att jag inte tror att han inte skulle klara av det, naturligtvis gör han det. Det är mer som att det är svårt att lämna över något som jag arbetat så hårt med. Jag kände likadant när jag skrivit en uppsats som skulle lämnas in, att det var svårt för det var så definitivt att: "Nu är det över. Nu behövs jag inte mer, nu tar någon annan vid". Så är det här också. Jag är inte oumbärlig. Som tur är. Samtidigt som jag vill vara behövd och saknad (vilket jag vet att jag är).

Men jag satte upp mig på vikarielistan så det är säkert inte sista gången jag är där och det är absolut inte sista gången jag träffar alla trevliga människorna som jobbar där.

Annars har det varit fullt upp idag. Skulle träffa J inne i stan. Vi käkade glass i Kungsträdgården och drog omkring i Gallerian. Jag skulle efter det iväg till kören. Det visade sig att vi inte alls skulle sjunga utan ha picknick, vilket jag inte visste om eftersom jag var sjuk förra gången då de bestämde det. Jag smet in på Konsum vid Zinken och köpte en sallad, sen gick vi allihopa upp i Skinnaviksparken. Trevligt faktiskt. Jag brött upp efter ca en timme för jag var trött och kände mig lite halvsjuk. Sviterna efter förkylningen sitter fortfarande i. Jag åkte hem och i parken hemma satt några grannar och från min port och grillade. De bjöd med mig att äta med dem och det var jättetrevligt! Mer sånt! Nu är det sommar! Jeeee!!!! :)

Idag har det ju varit snorvarmt, nästan 30 grader och trots att jag är glad över att sommaren äntligen är här, så märker jag att jag är ovan vid värmen. Jag blir liksom extra trög i skalet (kan ju bero på att jag dricker för dåligt med vatten eller nå´t) och tankarna går inte snabbt om man säger så och inte heller reaktionsförmågan är riktigt som den ska. Nu har jag inte råkat ut för något allvarligt, men jag får tänka på det, att jag blir påverkad av hettan.

Må gott nu alla! :)

/K

Grannsämja

I morse vaknade jag klockan 05.00 av att en av mina grannar bankade på min balkongen. Han var rätt dragen och hade glömt nycklarna i sin kompis jacka. "Ah fy fan Karin!! Du är en klippa! Du är värd en prinsesstårta!" Och så stod vi och tjabbade i en timme innan han vinglade uppför trappan och jag gick in och tänkte sova lite till men då kom min granne (hunken) i lägenheten bredvid inrumlande med en massa kompisar och de hade väl någon slags efterfest skulle jag tro, för det var musik på och de skrattade ganska mycket. Efter ett tag så lyckas jag somna iaf och sov till klockan 10.00.

Jag gick upp, åt frukost osv. Övervägde om jag skulle sätta i linserna idag men fåfängan fick stå tillbaka lite idag eftersom jag hade grus i ögonen. Är lite skraj att jag var lite hårdhänt igår kväll när jag skulle krafsa ur linserna.

Jag ringde till nästan alla kompisar jag har eftersom jag kännde mig sällskapssjuk och inte ville vara ensam. Men jag fick hitta på något själv istället. Träffade på några grannar utanför huset som tipsade mig om "Street" som hade någon trädgårdsmässa vid Hornstull. Jag åkte dit och det var mycket folk. Jag gick omkring och kände mig så där lite ensam och vemodig bland alla människor. Trots det så blev det en ganska bra eftermiddag och jag både pratade med människor i de olika stånden, gick på Marionettteater och tittade på fina smycken. Det slutade med att jag köpte en fin ring och ett rött magdanshöftskynke med små bjällror på.

Vädret har ju bara varit på topp idag och i morgon blir det ännu varmare...
Dags för bad snart? det badades i Tantolunden... hur mycket folk som helst var där.

/K

Jag bara undrar...

Varför är det så att männens intresse för mig högst håller i sig en vecka eller två? Varför råkar jag alltid på de där männen som har mig längst ner på sin prioriteringslista och som inte är tillräckligt intressedade av att ta reda på mer vem jag är? Usch vad hemskt DET låter! Jag vill väl inte vara på någon jävla lista! Det är musik, sport eller jobb som går före. Alltid. Varför inte säga det då? Att det inte funkar.

Och nej, jag är inte bara ute efter sex, även om det ju är trevligt det också :).

Äh, jag skiter i det här nu. Jag är så jävla trött på att gå på det där varje gång, bara för att jag längar efter att bli åtrådd (det blir jag, men som sagt... det håller inte i sig särskilt länge) och älskad för den jag är.

Det är heller inte det att jag går fort fram. Jag vill väl inte gifta mig och skaffa barn nu heller?! Tror de det?

För en del år sedan umgicks jag med en man som bor här i närheten. Vi var vänner men sen utvecklades det till en mer erotisk attraktion. Jag ville ha honom. Jag var attraherad av honom och han av mig. Jag lät honom veta det. Men han trodde jag ville "fånga" honom och skaffa barn med honom typ. Det var ju inte riktigt det jag var ute efter. Är det det vad män tror att alla kvinnor vill ha? Vad var det som sa att jag vill att just HAN skulle få äran att bli far till mina barn? Va? Jag bara undrar...Jag var tydlig och sa som det var till honom, vad jag ville ha. Närhet. Sex. Kroppskontakt. Med honom. Jag skrämde nog skiten ur honom... haha!

Jag kan säga att vi försökte få till det men det blev så att säga en riktig flopp. Fantasin överträffar verkligheten. Jösses vilken absurd situation det blev! Haha! Vi har aldrig pratat om det som hände (det var flera år sen nu och min attraktaktion försvann snabbt efter det där).

Jag antar att det helt enkelt inte stämt med de män jag träffat. Jag tycker att det är ett rent mystrium, inte att människor träffas, utan hur de får till det. Hur de blir ett par. Jag fattar inte det.

Jag kan inte låta bli att grubbla över vad jag gör för fel. Skulle jag gjort si, sagt så? Det är så typiskt mig att ta på mig det, återigen, när den enkla bistra sanningen är att de män jag träffar helt enkelt inte är tillräckligt intresserade av mig för att vilja fortsätta träffas. Vill jag ha en man som inte vill ha mig? Svar: Nej, det vill jag inte.

Så det så.
/K

Antiklimax i fotboll och linsjox

Jaha det var det. Vadå? Vad var det för match? Va?! 0-0, finns det något tråkigare? Visst hade vi hur många målchanser som helst, men de blev ju liksom bortschabblade. Jag förstår inte riktigt och är jättebesviken, visserligen har vi en eller två matcher kvar men visst är det så att vi nu måste vinna, både mot Paraguay och ehh... England? Eller är det en oavgjord match och en vinnarmatch vi måste ha? Jag och J hade bänkat oss på Fenix på Götgatan tillsammans med alla andra och förhoppningarna var stora. Det var en match som vi skulle vinna var det sagt, men se det gick inte! Alls!

J sa att det är som att bli snuvad på orgasmen. Det ligger faktiskt nåt i det :)

Nu då! Kom igen! Neej... men nu då?! Ah ah ah.... nehe. Inge mål idag heller....!

En annan kommentar jag hörde var från en medelålders kostymman som sa till sin kollega när J och jag var på väg till tuben efter matchen: "Hela Stockholm känns lite avslaget idag". Och ja, det låg ju nåt i det också, det var som om luften gick ur liksom... pffffhhh.

Annars har jag varit hos Glajdoktorn idag och hämtat ut provlinser som jag haft i hela dagen. Köpte ett par snygga solglajjer med som skulle kostat 450 kr men jag fick dem för en 100-lapp eftersom det var lite repor på dem (det var ögonen jag provade ute i butiken och de hade inga fler på lager just då). Jag tycker jag gjort en bra affär. Reporna syntes inte mycket alls. Jag var så ovan vid linser att jag blev lite yr av dem (jag ser inte perfekt med linserna ioch med astimatismen jag har), det kändes nästan overkligt och dessutom märkte jag att jag kände mig NAKEN utan galsögon, så jag hade på solglasögonen mest hela tiden. Det är väl en vanesak tänker jag mig. Jag kände mig hur cool som helst när jag gled omkring på söder och sen in på Re:Orientbazaren på Mosebacketerassen. jag träffade V och vi gick omkring och kollade lite. Jag såg en jättejättefin rock? som kostade mycket pengar men å vad den var fin! Sen är frågan om jag skulle använda den? Den var rätt speciell...

När jag kom hem nu så skulle jag ta ut linserna och jag höll på ett bra tag, började få lite panik. Hur gjorde man nu då? De hade inte visat det hos optikern och det var jättelänge sen jag hade linser sist (typ 80-tal). Jag försökte på än det ena sättet, än det andra och ögonen blev rödare och rödare... Tillsist efter jag hittat lite instruktioner på nätet, fick jag ut dem. Ganska skönt faktiskt.

Det är lite läskigt att hålla på i ögonen och joxa. Blinkreflexerna är en av de starkaste reflexer vi har och därför är det lite knepigt. Dessutom är ögat känsligt och oskyddat. Ja, jag får väl se hur det går det här. Som tur är så är det daglinser så det är ju bara att slänga dem efter användning och det underlättar faktiskt.


/K

Nu börjar det!

VM i fotboll!!

Japp, så är det. Karin har blivit ett riktigt fotbollsfreak! Hur kan man låta bli! Det trodde jag då aldrig! Och jag häpnar lite över mig själv, jorå! :) Det är väl bara att stå för det. Jag tycker fotboll är roligt. Sen att jag inte kan alla fina sportuttryck det är en sak... men vad gör väl det? Jag ska se de matcher som Sverige spelar, men jag vill också se England och Brasilien. Fotoll är folkfest (om det inte kommer en massa störda huligansupportrar och förstör förstås). Äh, jag ska nog se varje match! Om det går.

Heja Sverige!!!

/Karin

Jag förstår inte...

Nu ska jag skriva om en händelse jag läste om i tidningen "Söder om Söder" som gjorde mig både ledsen, upprörd och rent utsagt förbannad!

Ett gäng ungdomar/barn i åldern 12-14 i Vårberg jagade ut en ung älg på ett parkeringstak. Älgkalven blev så stressad att den kastade sig ut från taket och bröt båda frambenen. TROTS DETTA! fortsatte ungjävlarna att hetsa kalven som försökte söka skydd och lyckade ta sig över stängslet till tunnelbanespåret. Fjolårskalven som var svårt medtagen efter fallet (den hade ju brutit två ben!) och som hade fått ström från spåret i sin kropp avlivades.

Tydligen stod det ett 50-tal människor vid stängslet som tittade på (och det är väl ok) men det berättas i artikeln att folk spottade på älgen och någon kastade en glödande cigarett på det döende djuret. Som om det inte led tillräckligt!

Jag blir så jävla förbannad! Dels på de ungdomar som inte tycks ha någon som helst medkänsla eller empati för någon levande varelse och som dessutom inte verkar förstå konsekvenserna av sina handlingar. Är de helt känslokalla eller bara dumma? Kanske både och? Kanske kan man här blanda in barnuppfostran, att vuxna lär sina barn respekt för levande varelser?

Sen blir jag upprörd över de individer som förnedrar djuret ännu mer genom att spotta och kasta cigaretter. Nu vet jag inte om det var vuxna människor eller inte, men det spelar egentligen ingen roll! Oavsett, så behandlar man inte levande varelser på det viset! Man gör inte det! Jag kan inte förstå en del människors känlolöshet och föraktfullhet. Jag fattar inte...

Tunnelbanan stod stilla under några timmar innan slutligen en kranbil lyfte bort djurets kropp från spåret.

För mig är det oerhört. Nu var jag inte där personligen så jag vet inte hur det var eller exakt hur det gick till. Men likväl så känner jag för älgkalven.


Bilden är från: Karlssons blandning - Webgodis


/K

Jag vet ingenting om någonting

Det blev inget jobb idag, sista dagen och allt. Jag ringde mig sjuk igår. Det hade aldrig gått att jobba, feberhet som jag var. Jag har sovit i fyra dagar men idag har jag varit ute och handlat. Det gick sakta, jag kände mig som en gammal uråldrig kvinna som stapplade fram och som ibland vinglade till lite av trötthet. Jag har duschat också och det brukar vanligtvis vara ett tecken på att jag är på väg tillbaka. Så jag får väl hoppas att det förhåller sig på det viset.

Jag hade velat skriva blogg igår, men se då var det någe problem med Blogger igen och jag kom inte fram. "Dokumentet inehåller ingen data" blev svaret. Piss off, sa jag! := och gav upp, för vad ska jag göra? Jag måste ju inse att jag var besegrad!

Men nu är jag tillbaka! Oh yes!

Idag är det fint väder ute och här sitter jag och orkar inte göra någonting. Och så har jag skrivkramp också. Skulle vilja skriva poesi igen men det går inte just nu. Det kommer liksom ingenting och det är svårt för att inte säga omöjligt att forsera fram. Det är rätt frustrerande men det kommer väl någongång. Jag får väl se till att bli olyckligt kär eller något... äh!

Från och med nästa vecka är det tomt. Jag har ingenting planerat. Inget jobb att gå till. Jag vet ingenting om någonting. Det känns väl sådär. Usch (där har jag någonting att skriva om, att gräva i...).

/K

Konserten i Kungsan

Nu var det ett tag sen jag skrev. I söndags kväll började jag må dåligt, ni vet hosta och den där obestämda känslan av att kroppen inte mår riktigt bra. På måndagen skulle jag åka med min mamma och köpa träpanel till balkonggolvet men jag ställde in eftersom jag var trött. Idag har jag mest legat i sängen och sovit, läst och tittat på TV. Jag har feber, hostar och snorar. Det blev heller ingen kör på kvällen. Trist men jag kände att jag ville lyssna på mig själv och min kropp och inte ignorera faktum. Jag kan ibland vara lite självdestruktiv och pressa mig själv ändå, trots att jag egentligen vet att kroppen inte orkar.

Så, nu när jag beskrivit mina symtom :) (jätteintressant eller hur?) vill jag skriva om sönagens konsert i Kungsan.

Kören träffades på kåren vid Hornsgatan och vi övade någon timme innan det var dags att bege sig. Vi kom dit ca 13.30, klädde om i loge nr 3 under scenen. Klockan 14.10 var det dags att äntra scenen. Jag stod längst fram och hade en mikrofon precis framför mig. Great, tänkte jag, nu kommer alla höra om jag sjunger falskt... :)

Det gick hur bra som helst, jag känner mig jättenöjd, både med mig själv och med kören som helhet. Det var bra energi och människor som stod och lyssnade såg glada ut. Mina föräldrar var där och min syster. De vinkade till mig. J var också där men henne såg jag inte föränne fteråt då vi träffades bakom scenen. J och jag käkade efteråt i Kungsan och sen gick vi omkring lite. Jag köpte brända mandlar och en lakrisrem. Vi tog en sväng upp till slottet och Livrustkammaren. Vi hann bara vara där en halvtimme eftersom de stängde.

Mamma sa att jag syntes flera gånger på storbildsskärmen och att jag såg glad, stolt och söt ut. Men det är klart hon är ju mamma, hon har patent på att säga sådanna saker. Fast jag kände mig väldigt glad och stolt faktiskt. =) Och söt.

God natt på er.

ps: Jag har visst missat nationaldagen, helt...
Men iaf.. Grattis Sverige eller nå't.

/K

Stockholm night

Igår var jag ute med mina girlfriends J och V. vi skulle träffas vid Svampen, Stureplan ca klockan 23.00. Det var hur mycket folk som helst på stan. Tokfulla studenter, turister med stora magväskor, brats och alla däremellan. Jag stod vid Stureplan och väntade på mina vänner och tittade på människorna som myllrade på uteserveringen som ligger precis där. Jag kände en obehaglig doft, fick för mig att jag trampat i något... rutten fisk eller något men kommer sen på att lukten kommer från ett långbord med ungtuppar från något posh IT-företag eller något. Och nej det är inte ungtupparna i sig som luktar utan det de äter... skaldjur och hummer som ligger på sånna där höga uppläggningsfat. Är det Stureplan så är det! Där satt de och åt gorumémat mitt i trafiken.

Det var kö på det stället som vi tänkte gå till och i kön stod det mest studenter... lite väl ungt tyckte vi. Så det blev Galway´s på Kungsgatan, kanske inte bästa stället men vi fick dansa lite i alla fall och det är huvudsaken. Jag är inte ute efter något annat, faktiskt. Klart jag tittar på män, i den mån det finns några att titta på med på Galway´s var det rätt tunnsått av den varan.

Jag tog tuben hemmåt klockan 02.00 och för en gångs skull kom mitt tåg på en gång, det var bara att springa över perrongen, från det ena tåget till det andra. Var väl hemma ca klockan 02.30 eller något. Jag sov till klockan 11.30. Skönt!

Idag har jag en baksmälleliknande huvudvärk, vilket är rätt konstigt eftersom jag bara drack en Ramlösa. Jag antar att det är vätskebristen som sitter i. Men visst ja, jag skulle ju gå och äta! och så sitter jag här! IGEN! Darn...

Å så lite reklam...!

Kom till Kungsträdgården i morgon söndadg!

Ja, gör det! :)

Det är restaurangernas dag och det händer en massa grejer och dessutom finns det väl en hel del god mat. Men den stora egentliga anledningen till att jag vill att ni kommer, är att vi ska sjunga. Gospelkören jag sjunger i ska sjunga i morgon eftermiddag, första gången blir klockan 14.00 och andra omgången är klockan 15.00. Gillar ni drag och härligt medryckande musik, så kom! Och ja, vi har lika roligt som det ser ut! Jag älskar att sjunga och Jag mår bra av det och blir glad i kropp och själ.


Idag ska jag åka till mina päron och äta middag, det är ju faktiskt Pingstafton idag! Något som jag helt har missat tills min kära mor påminde mig och undrade om jag ville komma på middag ikväll. Det ville jag. Det kanske blir sommarens första grillning? Och kanske kan vi sitta ute och äta? Hoppas, hoppas...

Jädras, jag är hungrig nu...
Kan kanske åka dit redan nu? Jag behöver ju inte vänta tills klockan 18.00. Eller vänta! Ja! Jag kan ju äta lite! Här hemma! Nu!

Vilken bra idé! =)

/K

Hos Glajjdoktorn

Igår var jag hos optikern. Jag har i sex år gått med lite för starka glasögon så nu ska jag byta ner mig ett hack för att inte anstränga ögonen alltför mycket. Nu kan det ju tyckas onödigt att köpa nya glasögon (och linser :) om jag nu ser så bra med dem jag har men ja, jag är väl lite fåfäng helt enkelt. Jag vill förändra mitt utseende lite grann och de här glasögonen jag bestämt mig för är flera strån vassare än de jag nu har.

Jag vet att det är modernt med stora glajjor, (min gode vän "S-man" har skrivit om detta) men det är så fuult! De hade hur stora glasögon som helst och jag åkte tillbaka till 1980-talet då jag gick i högstadiet. Jag hittade ett par nästan exakta kopior på de svarta stora plastglasögon jag hade då. Huu! Optikern talade om att det ofta kom in unga södermalmstjejer och ville ha stoora glasögon, ju större desto bättre.

Men härom dagen, när jag åt lunch med en väninna och hennes 20-årige son, såg jag en ung tjej som kom ut från en hipp klädesbutik på Götgatan. Hon hade stora glasögon som säkert täckte halva ansiktet, de såg ut som stora simglasögon. Det är jätteinne jag vet, men jag kan inte förstå att någon kan tycka det är snyggt eller ens särskilt coolt. Det ser bara dumt ut tycker jag. Eller så börjar jag bli gammal.. Nej, det är inte det. Jag har haft sådanna glasögon själv under 80-talet (ja ok inte modell simglasögon/cyklop) och jag tyckte antagligen att de var snygga då.

Men det var då! Förut! Inte nu! Been there, done that!

Solglasögon kan jag kanske förstå att man vill ha lite större... kanske, men bara därför att man blir bättre skyddad av solen men det är fasiken inte snyggt och jag skulle definitivt inte passa i det.

Back to glajjdoktorn. Jag kollade synen och under hela tiden när vi satt i det lilla rummet bakom butiken borrade de i fastigheten intill. Det gick inte att prata, det gick inte att tänka. Det hela var en något absurd situation och vi kunde inte låta bli att fnissa åt det komiska i det.

Tänk er senariot

Optikern: SER DU ÖVERSTA RADEN?!!
Jag: JAA! LITE: A, H, K, ehh T!!
Optikern: BRA!! VILKA PRICKAR ÄR RUNDAST OCH TYDLIGAST?!! DEN HÄR .... ELLER DEN HÄR?! DEN HÄR ... ELLER DEN HÄR?!!
Jag: DEN FÖRSTA!!!

Och så där höll det på. Och borrandet tog aldrig slut.

Det blev än nu mer absurt när min optiker kom ut i jättestora gula hörlurar ute i butiken! Haha! =) Det är humor det! Åh vad vi skrattade!

Mina glasögon och provlinser kommer om ca två veckor, tills dess får jag hålla till godo med mina något alldagliga och lite för starka glasögon.

Bilden är tagen av Carl-Erik Granath; ©Nordiska museet


/K