Nära döden-upplevelse

Idag har jag varit på skolavslutning. Det var min väninna G:s yngsta son som slutade 9:an. G har tre söner och jag har följt dem genom livet från att de var ganska små. Första gången jag träffade yngstingen var han väl en 5 år eller något. Tänk vad tiden går... :)

Evanemanget/avslutningen var på Rival vid Mariatorget. Jag träffade hans äldre bröder, pappa och mamma G utanför entrén. Vi går in och sätter oss och det är tal och uppträdande av elever och rektor. Efter en stund börjar jag hosta. Jag försöker hålla igen men det går inte. Får panik. Kan inte andas! Jag kan inte prata utan reser mig upp och pekar att jag måste gå ut. Det är en sån där jävla envis hosta som inte går över och jag börjar nästan kräkas utanför. Retningen i strupen vill liksom inte gå över! Jag går in på toaletten. Förkylningen gör sig påmind och jag som trott att jag var frisk! Men icke. Efter ett tag kommer G för att se hur det är med mig och vi går tillsammans tillbaka efter en stumd. Jag får sitta ytterst, bara utifall att jag skulle få en ny hostattack. Jag klarade mig ända fram till slutet. Den här gången.

Det kändes som jag skulle dö.

/K