Jag bara undrar...

Varför är det så att männens intresse för mig högst håller i sig en vecka eller två? Varför råkar jag alltid på de där männen som har mig längst ner på sin prioriteringslista och som inte är tillräckligt intressedade av att ta reda på mer vem jag är? Usch vad hemskt DET låter! Jag vill väl inte vara på någon jävla lista! Det är musik, sport eller jobb som går före. Alltid. Varför inte säga det då? Att det inte funkar.

Och nej, jag är inte bara ute efter sex, även om det ju är trevligt det också :).

Äh, jag skiter i det här nu. Jag är så jävla trött på att gå på det där varje gång, bara för att jag längar efter att bli åtrådd (det blir jag, men som sagt... det håller inte i sig särskilt länge) och älskad för den jag är.

Det är heller inte det att jag går fort fram. Jag vill väl inte gifta mig och skaffa barn nu heller?! Tror de det?

För en del år sedan umgicks jag med en man som bor här i närheten. Vi var vänner men sen utvecklades det till en mer erotisk attraktion. Jag ville ha honom. Jag var attraherad av honom och han av mig. Jag lät honom veta det. Men han trodde jag ville "fånga" honom och skaffa barn med honom typ. Det var ju inte riktigt det jag var ute efter. Är det det vad män tror att alla kvinnor vill ha? Vad var det som sa att jag vill att just HAN skulle få äran att bli far till mina barn? Va? Jag bara undrar...Jag var tydlig och sa som det var till honom, vad jag ville ha. Närhet. Sex. Kroppskontakt. Med honom. Jag skrämde nog skiten ur honom... haha!

Jag kan säga att vi försökte få till det men det blev så att säga en riktig flopp. Fantasin överträffar verkligheten. Jösses vilken absurd situation det blev! Haha! Vi har aldrig pratat om det som hände (det var flera år sen nu och min attraktaktion försvann snabbt efter det där).

Jag antar att det helt enkelt inte stämt med de män jag träffat. Jag tycker att det är ett rent mystrium, inte att människor träffas, utan hur de får till det. Hur de blir ett par. Jag fattar inte det.

Jag kan inte låta bli att grubbla över vad jag gör för fel. Skulle jag gjort si, sagt så? Det är så typiskt mig att ta på mig det, återigen, när den enkla bistra sanningen är att de män jag träffar helt enkelt inte är tillräckligt intresserade av mig för att vilja fortsätta träffas. Vill jag ha en man som inte vill ha mig? Svar: Nej, det vill jag inte.

Så det så.
/K