Tillbaka

Nu är jag hemma igen sen några timmar. Jag sa inte ett ljud i bilen, sov mest och somnade med lurarna i öronen, rätt trött på mina syskon egentligen inte av någon särskild anledning. Kände att det var skönt att komma hem igen. Min bror P kan vara något butter och ibland rätt otrevlig, oftast utan någon anledning. Han gillar att retas och att ge lite nålstick här och var. Ibland kan jag hantera det men andra gånger blir jag ledsen eller arg.

Min syster L och jag har något lättare att umgås och det känns hur bra som helst. Vi pratar om nästan allt men ibland blir hon avståndstagande. Jag är inte perfekt jag heller och kan säkert vara både butter, sur och avståndstagande jag med. Men det känns i alla fall jobbigt.

Kanske är det så att jag känner mig övergiven efter att ha umgåts med dem hela helgen. Uppbrottet blir alltid så abrupt. Inga kramar, ingen värme, bara plötslig tomhet. Inget: "Tack för en trevlig helg!" eller "ha det så bra." Fast jag sa faktiskt det, både till L och P. Måste ju föregå med gott exempel juu... ;)

/K