Musikäventyr i storstan och dramatik i förorten
Igår var jag på jakt. Jag fortsatte min jakt efter Public Domain i cd-form. Fast nu har jag ju en lång version och en kort version av låten jag ville ha, tack vare S. Det är intressant hur det ena ger det andra, jag träffade en mängd spännande människor under min musikodyssé. Dessutom stötte jag på en mängd bra musik! Slutmålet blev en butik på Skånegatan 78, söder. FADE Records, en butik för DJ mest tror jag. Misstänker att det är där de inhandlar det mesta av sin musik (den de inte laddar ner från nätet...). Precis innanför dörren vaktade en stor Rottweiler. Hon låg där så lugnt och stilla och jag var tvungen att kliva över henne.
Jag är inte så hundrädd längre, även om jag har respekt för stora hundar, men det är en annan sak. Det är nog mycket tack vare min förra klasskompis Elllinor som hade två stora rottisar som jag träffade. Jag sa till henne att jag var hundrädd och hon förstod. Hennes hundar var väluppfostrade och det a och o. Hundar är inte elaka eller onda. Det som gäller är att ha kunskap om dem och tolka och förstå deras signaler. Te x minns jag när jag satt vid Ellinors köksbord så kom hanhunden fram till mig tog ett försiktigt tag om min hand. Ellinor berättade att det var hans sätt att acceptera mig och jag kände mig väldigt stolt och glad att jag blivit accepterad. Men hade inte Ellinor berättat det så hade jag blivit skrämd. Om det hade varit någon annas hund hade jag också blivit skrämd. Jag skulle ju inte låta vilken hund som helst ta min hand i munnen. Åh, jag gillar verkligen rottisar! Fast jag skulle inte vilja ha en själv, jag föredrar nog ändå lite mindre hundar... och katter förstås =)
Okej sidospår! Sidospår!
Åter till söder alltså. Jag gick fram till killen bakom disken och ställde min fråga. Han sökte på datorn men hittade inget, i alla fall var det inget som de hade. Det spelades bra musik på stereon och jag frågade var det var. Han tog fram en vinyl och visade mig. Det sa ju mig absolut ingenting, men musiken var bra! Så jag började botanisera och fick lyssna på lite olika plattor. Jag är ju nybörjare på det här området, i alla fall inom denna sortens musik. Det är ju det som är så kul, att upptäcka något nytt! Det påminde lite om när jag, J och V var på Göta Källare och musiken de spelade uppe i Loungen. En del musik jag fick lyssna på i butiken gillade jag och en del gillade jag inte. Fastnade så småningom för en cd, för mig en helt okänd grupp vid namn SCSI 9 från Ryssland. Skön, rökig klubbmusik. Jättebra faktiskt!
Innan hade jag inhandlat Eric Gadds Cd "The right way" för en 50-lapp och en trippelcd med David Bowie för 139 kr. De har jag inte lyssnat på än.
Åkte hem, käkade och på vägen till kören handlade jag eftersom jag delvis var ansvarig för fikat. Det gick väl bra men det blev ju inte så mycket sjunga av, jag får ta igen det på söndag då kören ska sjunga på Gudstjänsten.
Nästan hemma vid min gata utspelade sig ett drama, eller någonting var det som inte var som det skulle. Jag såg en bil sladda in i hög fart till infarten av gatan, i farten öppnades dörren och en man stapplade ut och gick med raska steg åt ett annat håll. Bilen fortsatte in med hög fart. Jag stod som fastfrusen. Efter inte lång stund alls kom en polisbil i hög fart men i stället för att åka in på min gata åkte de rakt fram. Jag hann inte reagera, men det var väl helt tydligt att polisen var ute efter bilisten och hans kumpan. Vid ett annat hörn en bit bort stod ett gäng snubbar och tittade. Mannen som snubblade ut genom bildörren gick förbi dem. Gänget kom åt mitt håll och jag frågade dem om de visste om det hänt något. Sen berättade jag vad jag sett men kände mig rätt maktlös. Vad var det jag hade sett? Skulle jag ringt poisen? Jag gjorde inte det och de där två, vad det nu var de gjort, kom undan. Snacka om dramatik i förorten. Det var faktiskt lite obehagligt att gå den sista biten hem. Dessutom noterade jag hur mörkt det faktsikt var och att flertalet lamporna av portbelysningen gått sönder. Jag kom hem välbehållen i alla fall och låste nogsamt dörren om mig.
Idag är det en ny dag med nya möjligheter och just nu snurrar D. Bowie på spelaren!
/K
Jag är inte så hundrädd längre, även om jag har respekt för stora hundar, men det är en annan sak. Det är nog mycket tack vare min förra klasskompis Elllinor som hade två stora rottisar som jag träffade. Jag sa till henne att jag var hundrädd och hon förstod. Hennes hundar var väluppfostrade och det a och o. Hundar är inte elaka eller onda. Det som gäller är att ha kunskap om dem och tolka och förstå deras signaler. Te x minns jag när jag satt vid Ellinors köksbord så kom hanhunden fram till mig tog ett försiktigt tag om min hand. Ellinor berättade att det var hans sätt att acceptera mig och jag kände mig väldigt stolt och glad att jag blivit accepterad. Men hade inte Ellinor berättat det så hade jag blivit skrämd. Om det hade varit någon annas hund hade jag också blivit skrämd. Jag skulle ju inte låta vilken hund som helst ta min hand i munnen. Åh, jag gillar verkligen rottisar! Fast jag skulle inte vilja ha en själv, jag föredrar nog ändå lite mindre hundar... och katter förstås =)
Okej sidospår! Sidospår!
Åter till söder alltså. Jag gick fram till killen bakom disken och ställde min fråga. Han sökte på datorn men hittade inget, i alla fall var det inget som de hade. Det spelades bra musik på stereon och jag frågade var det var. Han tog fram en vinyl och visade mig. Det sa ju mig absolut ingenting, men musiken var bra! Så jag började botanisera och fick lyssna på lite olika plattor. Jag är ju nybörjare på det här området, i alla fall inom denna sortens musik. Det är ju det som är så kul, att upptäcka något nytt! Det påminde lite om när jag, J och V var på Göta Källare och musiken de spelade uppe i Loungen. En del musik jag fick lyssna på i butiken gillade jag och en del gillade jag inte. Fastnade så småningom för en cd, för mig en helt okänd grupp vid namn SCSI 9 från Ryssland. Skön, rökig klubbmusik. Jättebra faktiskt!
Innan hade jag inhandlat Eric Gadds Cd "The right way" för en 50-lapp och en trippelcd med David Bowie för 139 kr. De har jag inte lyssnat på än.
Åkte hem, käkade och på vägen till kören handlade jag eftersom jag delvis var ansvarig för fikat. Det gick väl bra men det blev ju inte så mycket sjunga av, jag får ta igen det på söndag då kören ska sjunga på Gudstjänsten.
Nästan hemma vid min gata utspelade sig ett drama, eller någonting var det som inte var som det skulle. Jag såg en bil sladda in i hög fart till infarten av gatan, i farten öppnades dörren och en man stapplade ut och gick med raska steg åt ett annat håll. Bilen fortsatte in med hög fart. Jag stod som fastfrusen. Efter inte lång stund alls kom en polisbil i hög fart men i stället för att åka in på min gata åkte de rakt fram. Jag hann inte reagera, men det var väl helt tydligt att polisen var ute efter bilisten och hans kumpan. Vid ett annat hörn en bit bort stod ett gäng snubbar och tittade. Mannen som snubblade ut genom bildörren gick förbi dem. Gänget kom åt mitt håll och jag frågade dem om de visste om det hänt något. Sen berättade jag vad jag sett men kände mig rätt maktlös. Vad var det jag hade sett? Skulle jag ringt poisen? Jag gjorde inte det och de där två, vad det nu var de gjort, kom undan. Snacka om dramatik i förorten. Det var faktiskt lite obehagligt att gå den sista biten hem. Dessutom noterade jag hur mörkt det faktsikt var och att flertalet lamporna av portbelysningen gått sönder. Jag kom hem välbehållen i alla fall och låste nogsamt dörren om mig.
Idag är det en ny dag med nya möjligheter och just nu snurrar D. Bowie på spelaren!
/K
skrivet av KarinC kl. 13:14
0 Kommentarer:
Skicka en kommentar
<< Hem