En salig blandning

Igår var en toppendag, på många sätt. Jag var sprudlande och glad och för första gången på mycket länge så kände jag mig faktiskt lycklig. Glad med öppen blick fylld av värme och kärlek åkte jag för att sjunga. Som alltid gör det mig glad att få sjunga.

Precis när jag kom in i lokalen och skulle stänga av mobilen fick jag ett sms. Det var från en man jag haft lite kontakt med, fast eftersom det var två veckor sen vi hördes av så trodde jag inte han skulle höra av sig men nu gjorde han det. Jag hade till och med raderat hans telefonnummer... Det var ett rätt sexuellt och magstarkt sms som i princip gick ut på att han ville träffa mig nu, helst med en gång. Ja ni fattar! Just då kunde jag och ville inte göra något, utan stängde av mobilen. Men jag belv helt klart störd och hade lite svårt att koncentrera mig.

Vi sjunger och det får fint, jag fikar efteråt och träffar nya vänner. Jättetrevligt! Jag har sällskap med en tjej till Gullmarsplan. Hon ska ta bussen och jag tar tvärbanan. På perrongen möter jag en annan tjej som jag inte sett på länge, länge. Vi pratar och pratar och precis innan jag ska stiga av så rafsar jag ner hennes telefonnummer på en lapp.

Väl hemma tar jag det lugnt några timmar för att sen åka till Konserthuset och konserten där till "The Last Night of the Proms". J:s pappa spelar i orkestern så därför fick vi gratisbiljetter och satt på körläktaren. Härlig klassisk musik och mycket brittisk rojalistisk yra med ballonger, flärpar och flaggor. Både brittiska sådanna och svenska. Åh, vad roligt vi hade! All min barnsliga förtjusning kom fram! Det var faktiskt helt hysteriskt roligt att försöka tuta med de där flärparna i takt, allt snabbare och snabbare. Lite svårt, speciellt som jag ju skrattade hela tiden.

När konserten var slut och jag satte på mobilen fick jag ett medelande från... ja han, där han undrade om jag dissade honom och så skrev han som han trodde att jag tyckte: att han var en manschovenist bara för att jag inte hade svarat honom med en gång (vilket jag inte alls tyckte). Jag skrev tillbaka att: inte dissade jag honom heller och så förklarade jag att jag varit upptagen hela dagen men ville han komma över senare så...

Jag och J gick till Sturehof och tog ett glas vin. Vi sitter där och jag flaggar och flärpar gör vi lite också till vissa människors förtret. Haha! Ja det kanske är att bryta konventioner att göra det på Sturehof, men det bryr inte jag mig om. Jag hade roligt! =D

I alla fall, jag får inget svar på mitt ivägskickade sms, så jag skickar ett till där jag skriver att jag sitter och tar ett glas vin med en kompis. Det tar ett tag men sen är sms-kontakten i full gång mellan oss och det börjar urarta rätt rejält. Han blir grövre och det blir till sist bara äckligt. Han talar om för mig vad jag ska göra för att vara honom till lags. Och vem är han att tala om för mig vad jag ska göra?! Jag skriver tillbaka att jag inte tänker gå med på det han vill.

Han skriver tillbaka och kallar mig surpuppa och att han bara skämtade och att det var väl inte så allvarligt.. men för mig var det det och han hade inte skrivit det med glimten i ögat utan det var en ren order "att nu gör du så här" från hans sida. Det var inte roligt och jag skrev det till honom. Jag skrev tillbaka att jag tappade sugen och att vi lägger ner vad det nu var för något vi hade. Punkt.

Då får jag ett skitsurt meddelande tillbaka där han skriver igen att jag är en surpuppa och att jag överreagerade och så får jag höra att jag har dåligt vin/ölsinne och han inte gillar sådanna personer. Nähä. Men då så.

Där kan man ju tro att det hela slutar. Jag hör inte av mig, tror att det hela är överspelat. Jag hade sagt mitt och det hade han också. För någon timme sen idag, ringde mobilen och så var det han! Stress! Fattar han inte? Jag svarade inte och blev jätteobehaglig till mods och skickade ett sms där jag skrev klart och tydligt igen, att det inte kändes bra och att jag inte vill ha något mer med honom att göra. Sen stängde jag av mobilen.

Kan det bli tydligare? Jag får lite stalkervarning, speciellt om han svarar igen och inte kan släppa. Jag vill inte längre, jag är inte intresserad. Fatta!

Han var alldeles för dominant för mig och är det något jag fått nog av så är det dominata män som talar om för mig hur jag ska vara eller se ut för att duga i deras ögon. Accepera mig som jag är, för den jag är eller dra! Adios! Bye, Bye mannen!

/K