Svettigt telefonsamtal och trevligt 30+30

Min syster L och jag sov i ett övernattningsrum. På lördagsmorgonen innan vi skulle upp till pappa och äta frukost ringde min mobil. Det var ett okänt telefonnummer och jag hann aldrig tänka på vem det kunde vara och när jag svarade var det försent. Det var... han som ringde. Igen. Min röst dröp av is och jag gjorde återigen klart för honom att jag inte var intresserad av att träffa honom något mer.


Hans röst var förädiskt vänlig som gav mig kalla kårar när han sa: " det var väl inte så farligt" och vi kan väl träffas ikväll och prata och så att säga börja om?" "Jag är ju ingen elak kille, det tycker du väl inte?"

Återigen sa jag att jag inte var intresserad och det får du respektera, jag vill inte. Han avslutade i alla fall med: ..."att dra dig inte för att ringa om du skulle ångra dig."

Min syster stod bredvid och viftade och visade på klockan. Jag berättade hela historien för henne kvällen innan och jag mimade och grimaserade till henne när jag hörde vem det var: "DET ÄR HAN!"

Jag var upprörd och arg efteråt och det kändes som han förstörde min dag. Men det tänkte jag inte låta honom göra!

L och jag tog en tur i stada och handlade lite grann. Varsin mysdress i plysh. Jag älskar plysch.

Efter lunchtid var det dags att åka iväg till 30+30-festen 40 minuter utanför stada, i en by nära dig... nej då, i en pitorersk by någonstans mellan Västervik och Oskarshamn. Byn ligger vid en fors och runtom finns fina och trevliga hus. Det bor en del släkt där, (typ halva byn ;) en två, tre familjer som hör till släkten på pappas sida. Min farbror och hans fru äger och driver pensionatet i byn och det var således där festen skulle vara. Det är otroligt vackert med forsen utanför den stora röda byggnaden. Det är ett ständigt brus från vattnet som rinner genom byn.

Jag kände mig sprudlande glad och social hela festen igenom. Presenterade mig för alla och kramade om de släktingar som var där och som jag inte träffat på länge. Maten som bjöds var gudomlig och jag både åt och drack en del (okej, jag drack bara två glas vin... då). Jag försökte ta kontakt med de barn som var där och som var nya för mig i släkten. De ynglar av sig som bara den i vår släkt. Det är inte så många av våra kusiner som inte har barn. Nästan lite svårt att hålla reda på alla... en sak slog mig, och det blev ännu mer markant i ett sammanhang som detta och det var att jag nu faktiskt är vuxen. Jag har så att säga gått upp ett pinnhål i generationen. Nu är det inte längre jag som sitter vid barnbordet och som springer omkring och leker eller kryper under bordet och tittar på alla de vuxnas ben. Det är inte längre jag som lutar mig mot min pappa och suckar högt för att "det är såå tråkigt och kan jag inte få gå från bordet nu nu nu!"

Vi bröt upp under eftermiddagen och åkte tillbaka till stada. L och jag gjorde oss i ordning för att träffa L:s bästa kompis A och hennes syster N.

Nu börjar jag bli trött och jag ska gå och göra mig i ordning för att sova. Skriver mer om lördagskvällen i morgon. Oki.

Fotot högst upp visar forsen, fast så att säga från andra sidan eftersom man inte ser själva forsen. Byggnaden är den gamla kvarnen som numera är privatbostad.

/K