Jakten på den perfekta kroppen
Igår var jag och tränade igen. Hade packat väskan kvällen före så jag skulle komma iväg till träningen efter jobbet. Det var fullt i omklädningsrummet och jag fick tränga mig fram till ett ledigt skåp.
Jag har tänkt på det förr och noterat det. Hur smala en del tjejer/kvinnor är. Jag menar sjukligt magra. På en kvinna kunde jag se varje revben som avtecknade sig under huden och hon inga former överhuvud taget. Och hon såg inte ens hur hon såg ut. Antagligen tyckte hon att hon var tjock.
Jag känner ingen som har anorexia men jag sett en del och träffat en och annan person inom vården. Jag har själv inte sjukdomen även om jag ibland märker tendenser så tillvida att jag slarvar med maten ibland och glömmer bort att äta. Dessutom tycker jag att jag är tjock fastän jag inte är det. Men jag k ä n n e r mig tjock och jag har gått upp 5 kilo i vikt. Jag trivs inte riktigt i mig själv och vill gärna gå ner de där 5 kilona igen.
När jag får de där tankarna så blir jag rädd, för jag vet hur lätt det är att bli fixerad vid något. Men jag är i alla fall medveten och vaksam.
Att se en del kvinnor i omklädningsrummet får mig att reflektera över denna hets att se smal ut och få den där vackert skulpterade kroppen som de har i modemagasinen. Frågan är: vill jag se ut som hon på bilden? Massmedia överröser oss med bilder av smala modeller många gånger osunt smala kvinnor på gränsen till självsvält. Jakten på den "perfekta" kroppen kan få oss att springa fortare och göra hundra armhävningar i stället för tio. Vi äter kanske bara ett mål mat om dagen och hoppar över de andra. Både kvinnor och män känner ibland av pressen att vilja se ut på ett visst sätt. De där snygga bicepsen, den där snygga magen eller den där fasta rumpan.
Visst är det viktigt att på ett sunt sätt bry sig om sin kropp på alla plan, både att röra på sig och att äta rätt.Jag tycker om att träna numera. Det är roligt och skönt, även om jag ibland kan känna ett visst motstånd också. Det är bra att röra på sig och att bygga upp sina muskler så jag orkar mer. Men allt som utövas på ett extremt sätt kan vara farligt. Jag vet att det är skillnad på att träna på ett sunt och hälsosamt sätt och att ha anorexi som är en sjukdom men jag kan inte låta bli att någonstans ändå dra en koppling här.
Jag tror att många av oss är så präglade av det vi ser i tidningar och på TV.
Modellerna ser ju så bra ut!
Eller gör de det??
Vad vi inte tänker på är att det oftast är kraftigt retucherade bilder. De ser egentligen ut som du och jag. Ganska vanliga alltså. Utan smink och med ett par joggingbrallor ser filmstjärnan rätt vanlig ut med sina egna skavanker.
Jag fick mig en tankeställare i alla fall. Big time.
/K
Jag har tänkt på det förr och noterat det. Hur smala en del tjejer/kvinnor är. Jag menar sjukligt magra. På en kvinna kunde jag se varje revben som avtecknade sig under huden och hon inga former överhuvud taget. Och hon såg inte ens hur hon såg ut. Antagligen tyckte hon att hon var tjock.
Jag känner ingen som har anorexia men jag sett en del och träffat en och annan person inom vården. Jag har själv inte sjukdomen även om jag ibland märker tendenser så tillvida att jag slarvar med maten ibland och glömmer bort att äta. Dessutom tycker jag att jag är tjock fastän jag inte är det. Men jag k ä n n e r mig tjock och jag har gått upp 5 kilo i vikt. Jag trivs inte riktigt i mig själv och vill gärna gå ner de där 5 kilona igen.
När jag får de där tankarna så blir jag rädd, för jag vet hur lätt det är att bli fixerad vid något. Men jag är i alla fall medveten och vaksam.
Att se en del kvinnor i omklädningsrummet får mig att reflektera över denna hets att se smal ut och få den där vackert skulpterade kroppen som de har i modemagasinen. Frågan är: vill jag se ut som hon på bilden? Massmedia överröser oss med bilder av smala modeller många gånger osunt smala kvinnor på gränsen till självsvält. Jakten på den "perfekta" kroppen kan få oss att springa fortare och göra hundra armhävningar i stället för tio. Vi äter kanske bara ett mål mat om dagen och hoppar över de andra. Både kvinnor och män känner ibland av pressen att vilja se ut på ett visst sätt. De där snygga bicepsen, den där snygga magen eller den där fasta rumpan.
Visst är det viktigt att på ett sunt sätt bry sig om sin kropp på alla plan, både att röra på sig och att äta rätt.Jag tycker om att träna numera. Det är roligt och skönt, även om jag ibland kan känna ett visst motstånd också. Det är bra att röra på sig och att bygga upp sina muskler så jag orkar mer. Men allt som utövas på ett extremt sätt kan vara farligt. Jag vet att det är skillnad på att träna på ett sunt och hälsosamt sätt och att ha anorexi som är en sjukdom men jag kan inte låta bli att någonstans ändå dra en koppling här.
Jag tror att många av oss är så präglade av det vi ser i tidningar och på TV.
Modellerna ser ju så bra ut!
Eller gör de det??
Vad vi inte tänker på är att det oftast är kraftigt retucherade bilder. De ser egentligen ut som du och jag. Ganska vanliga alltså. Utan smink och med ett par joggingbrallor ser filmstjärnan rätt vanlig ut med sina egna skavanker.
Jag fick mig en tankeställare i alla fall. Big time.
/K
skrivet av KarinC kl. 20:20
0 Kommentarer:
Skicka en kommentar
<< Hem