Så enkelt men ändå så svårt

Nu är det påskhelg och i morgon är det den låånga fredagen, den där dagen som man som regel inte gör någonting på. Jag kommer ihåg när jag var barn att Långfredagen var just väldigt lång.

Jesus gick Golgata fram, bärandes sitt kors. Han blev torterad, hånad och övergiven.


Ja, jag tror. På Gud. Min tro är min, om än något vacklande. Jag tvivlar, ställer frågor, undrar och ifrågasätter. Hela tiden. Jag tror på kärlek. Jag VILL tro på kärlek! (men gör det inte alltid), till Gud, mig själv och mina medmänniskor.

Min önskan är att hitta tillbaka till mig själv där jag tror att också Gud finns. Det är inom räckhåll. Vi har allt vi behöver, här och nu. Tänk om det är så enkelt... och så svårt? En paradox.

Min tro är komplicerad och jag förstår den inte alltid. Och det är kanske som det ska.

/K