Inget blir som man tänkt sig

Klockan 14.00 igår skulle jag vara hos mamma och Sv. Vi skulle tillsammans åka till Täby där en födelsedagsmottagning för en släkting som fyllde 70 år hölls. Det var en massa släktingar där, de flesta kände jag inte igen. Rätt jobbigt faktiskt. Men maten var god och jag drack till och med ett glas vin. Någonstans i mitten började jag må dåligt och jag satt kallsvettig och illamående i en hörn och våndades. Jag var inte särslikt social och ville bara åka hem. Klockan 17.30 åkte jag med hem till föräldrarna och lade mig att vila ett tag efter en dos värktaletter. Någon timme senare var jag någorlunda pigg.

Klockan 18.30 skulle jag träffa arbetskamrater på ett ställe vid centralen. Men jag mådde inte bra så jag drog ut lite på det, tänkte komma senare. Å. hade ringt på mobilen och undrade när jag skulle komma, hon ville jag skulle ringa henne. Jag ringde upp ca 1,5 timme senare men hon hade inte mobilen på... Kruxet var att vi skulle samlats på ett ställe och sen gå vidare. Alltså hade jag ingen aning om var de var. Jag ringde flera gånger till henne, men möttes bara av en telefonsvarare. Jag sms:ade och förklarade att jag mått dåligt och att det var därför jag inte hört av mig. Jag ringde till Ge. och lämnade meddelande (sedan visade det sig att hon inte skulle följa med). Tillsist ringde jag min chef som hade tänkt komma med, men fått förhinder i sista sekunden. Han visste inte heller var de var någonstans.

Iaf, jag hann äta middag hos mamma och sen plötsligt ringde telefonen och det var S. som ringde, hon hade jobbat hela kvällen och hade även hon försökt ringa Å. men inte kommit fram. Hon hade pratat med M. som hade varit på själva stället vid utsatt tid, men när fortfarande inte någon kommit klockan 19.00 så hade hon gått.

Det är jättekonstigt, vad kan ha hänt? Satt alla på olika ställen runt centralstationen och väntade på varandra? (förutom alla vi som hade olika förhinder?) Hade det blivit inställt? S. och jag kom överens om att vi skulle gå ut och ta en öl, eftersom vi inte fick tag på någon annan. Vi träffades på "Krönet" och satt och pratade där ett tag. S. ville gå till "La Cocaracha" och träffa sina vänner och jag hängde på. Vi var där kl 00.30 och de stängde 01.00, så vi hann dansa intensivt i 30 min. S. hade jättetrevliga vänner, öppna och trevliga tjejer. Vi gick vidare i regnet till "Kvarnen" men den kön var inte att leka med, det var 30 meter kö (jag skämtar inte). Jag började bli trött så jag bröt upp och åkte hemåt.

Jag kan inte rå för det och jag vet att det är dumt, men jag har dåligt samvete för igår. För att jag inte ringde så fort jag hörde Å:s meddelande. Ja, jag struntade i det, orkade inte liksom... Och sen är jag rädd för att hon är arg och besviken på mig. Precis som om allt hängde på mig? (Jag är så ego!) Det känns som mitt fel men jag vet att det är irrationellt att tänka så. Jag ville komma dit och träffa mina arbetskamrater! Jag ringde Å. kanske 10 gånger under kvällen! Jag ringde alla andra jag hade mobiltelefonnummer till! Och Jag skickade sms till henne!

Det är så typiskt mig att ta på mig skulden för något jag inte har någon kontroll över. Det är så typiskt mig att ta på mig allt. Ta ansvar för allt, precis som om allt kretsade kring mig!

Kvällen blev rätt ok ändå även om den ju var inkapslad i en hel del mystik och konstigheter :)

/K