Bön och jazzmusik

Idag har jag först gjort ingenting sen ingenting och sen ingenting igen. Efter ett tag blev jag så trött på göra ingenting, att jag åkte till Allhelgonakyrkans mässa på söder för att se lite människor och få någon sorts andlig andhämtning. Som vanligt var kyrkan proppfull, jag satt längst bak, längst ut i bänken. Försökte slappna av men jag har varit ledsen och nervös (för i morgon) hela dagen så det var lite svårt att slappna av så där på riktigt. Men jag försökte i alla fall. Träffade V. utanför kyrkan och hon följde med till Kebabkungen på Götgatan för jag hade som vanligt slarvat med maten och var vrålhungrig. Vi satt och pratade, sen gick vi mot Slussen. V. blev sugen på att gå och ta något att dricka och jag hängde på. Vi hamnade på Mosebacke och satt där och softade och lyssnade på jazzmusiken/kletzmermusiken som strömade ut genom de stängda dörrarna från rummet innanför. Min fot började stampa takten alldeles av sig själv och svunna minnen från Wik började göra sig gällande.

I början av 1990-talet gick jag på Wiks folkhögskola. Läänge sen, jag vet. :) Jag började spela saxofon som jag hyrde från en musikaffär i Uppsala. Jag sökte till Wiks musiklinje och kom in. Jag tog saxofonlektioner på skolan och spelade tillsammans med mina klasskamrater i olika ensamblar. Roligt var det men tufft. Mina överkrav på mig själv började som vanligt göra sig gällande (vilket jävla gissel det är) och jag hade svårt att hänga med, speciellt på musikteorin som ju var jättesvår. Däremot var jag rätt bra på gehör, men att skriva egna låtar var ju bara för svårt och inte min grej alls.

Alla de där minnena kom tillbaka när vi lyssande på jazzmusiken på Mosebacke. Det var en härlig tid, en nostalgisk tid på Wik. Det hände mycket mer än att jag tog saxofonlektioner och att jag hade svårt med studierna, men det får jag ta en annan gång.

Det blev en ganska bra eftermiddag och kväll tillslut, tänk vad det gör mycket att bara gå ut och gå, att ta sig före n å g o n t i n g ,se lite folk och träffa en vän. Andligheten kan ta sig många uttryck, både genom bön, jazzmusik och bra nära samtal med en god vän.

Nu ska jag gå och sova för nu är klockan så där mycket igen!
Må gott!
/K