Jobbintervju 1 och lite däromkring.

Jobbintervju i fredags. Biblioteket (Kungliga Vitterhetsakademiens bibliotek) och arkivet (ATA) finns numera i de nya lokalerna i Östra stallet på Östermalm.

Jag trotsade snöstormen och slasket. Möttes upp i dörren av enhetschefen och en arkivarie som är kontaktperson för en av de utannonserade projekten. Vi satte oss i ett rum och det kom en tredje person, kontaktperson för det andra projektet.

Jag var nervös men tror att jag gjorde ett förhållandevis samlat intryck (det där är ju alltid svårt att veta). Jag fick frågor om min arkivutbildning i Uppsala och om hur jag arbetar i grupp. De frågade om hur jag ställer mig till att arbeta med material som intresserar mig, det är lätt att gräva ner sig och bara se detaljer, halka in på sidospår. Som arkivarie kan man inte alltid vara så noggrann eller detaljerad som man skulle vilja vara. Forskarna måste också få göra sitt jobb... :) Visst är noggranhet bra men det finns en gräns. Jag förklarade hur jag såg på det, visst kunde jag känna suget när jag stöter på något intressant dokument eller bild men att jag då hejdar mig och stoppar mig själv. Bara man är medveten om det så. Jag sa att det var nog ungefär som när jag skrev mina uppsatser som ju var ett arbete under tidspress. Det gick inte att ta med ALLA intressanta detaljer och glida ut i pereferin, det gällde att hålla sig till ämnet och sidantalet. Jag nämnde att jag alltid lämnat in mina uppsatser på utsatt tid. Kan vara bra för dem att veta, tänkte jag... =)

Jag tror hon (enhetschefen) försökte luska ut vilket projekt jag skulle passa för eller som jag skulle tycka var mest intressant att arbeta med, för hon frågade vad jag brann för, om jag hade något specialämne. Jag sa då att arkeologi var mitt huvudämne men att jag ju läst konstvetenskap och att jag tycker att de ämnena går in i och korsar varandra. Dessutom har jag läst arkivvetenskap för att kunna få ett arbete, och så började vi prata om hur svårt det var att få jobb som kulturarbetare.

Jag är en mycket självkritisk person som har höga krav på mig själv... (oftast för höga). Det kan vara både en för- och nackdel. Om jag sätter ribban så högt att jag aldrig kommer nå upp till de mål jag sätter upp, då blir det ju jäkligt svårt för att inte säga omöjligt. Det ska helst finnas lite rimlighet i det hela.

Jag säger till mig själv: "Karin, ta det lugnt. Du är bra, du gör så gott du kan, ditt bästa... Mer kan du inte göra. Det är ok att fråga om du inte vet. Det är ok att inte veta allt allt (på en gång)". Det där är ju lite av en paradox. Jag förväntar mig av mig själv (det är ingen annan som gör det) att jag ska kunna allt på en gång, utan att ha någon erfarenhet innan eller övning. Det säger ju sig själv att det inte går. Hur ska jag kunna veta hur saker och ting fungerar innan jag har försökt eller läst om det?! Det är inte särskilt logiskt och faktiskt helt orimligt. Kunskap får man genom att ta reda på saker och ting, hur det förhåller sig (antingen genom att läsa eller att leva,genom erfarenhet alltså. Det är ingenting man bara vet... (ja vissa saker som är nedärvda kanske man bara vet...eller nå´t).

I alla fall, intervjun avslutades med rundvandring i de nya lokalerna och i källarens olika magasin. Jag såg en föredetta arkeologbekant (hon gick i klassen över mig) i personalens lunchrum. Sen hälsade jag på en kvinna i ATA:s stab som kände igen mig sen jag var där och skrev mina många uppsatser vid universitetet för en del år sen. Det visade sig att hon var facklig representant på ATA och jag tänkte i mitt stilla sinne: "Aha, bra där... det kanske ger ett bra intryck att jag känner lite folk här eller att de iaf vet vem jag är!" :)

Enhetschefen ska höra av sig till mig nästa vecka oavsett vilket besked det nu blir. De vill i så fall att jag ska börja så fort som möjligt... helst nästa vecka. Det går ju tyvärr inte eftersom jag har en månads uppsägningstid på mitt nuvarande arbete i Bredäng. De sa att de kunde vänta en månad högst, men absolut inte längre... Jag har inte berättat för någon på mitt nuvarande arbete, att jag varit på jobbintervju. Avvaktar lite med det, jag vet ju inte hur det går än...

Och i morgon ska jag till Medelhavsmuseet. Och nu börjar jag verkligen känna av nervositeten. Min mage är som en knut och jag har lite svårt att andas. Men spännande är det... Jag ska försöka förbereda mig lite här i eftermiddag.

Jag ska försöka ta en sak i taget.

/K