Back to start

Jaha, det var det. Jag har inte fått reda på någonting, jag har inte fått något definitivt besked alls. Antiklimax kan man säga. Ringde ang jobbet på medelhavsmuseet och fick svaret att de kände sig mycket osäkra på mig. Jag sa iaf att jag var intresserad av jobbet och hon skulle fundera och återkomma till mig nästa vecka.

Jaha ja.

Det knöt sig i magen och jag blev ledsen. Och arg på mig själv. Att jag är så genomskinlig. Att det går att se exakt vad jag känner och tänker. Att jag inte kan ljuga eller frisera saker till min fördel. Att jag är ärlig. Och alltid säger som det är. Oftast. Att jag är som en öppen bok. Naken. Hudlös. Jag behöver fan i mig en rustning! Nu!

Jag behöver INTE bli mer självkritisk än vad jag redan är! Tack!

Så... deja vú. Back to S.T.A.R.T.
For now.

Jag är naken, utan hud.
En rustning av rostfritt stål
är allt jag behöver.

© K.C.L
96-09-22