ARGH!

Jag är så trött. Har sovit framför tv:n säkert en timme. Har nyss pratat i telefonen med en vän som ringde för att höra hur det var med mig och om min telefon möjligtvis fungerade. Och det gör den, efter mycket om och men. Det är en historia i sig som vi kan ta om en stund.

Jag har blivit sjukskriven ytterligare en vecka och ska ta det jäkligt lugnt. Sen får vi se hur det blir med saker och ting. Jag vet ingenting om någonting.

Så, Bredbandsakuten då. När jag är klar med mitt möte sätter jag igång min mobil (klockan är då 12.10) och ett meddelande poppar upp. Det är humelihumhum från Bredbandsakuten support (medd. klockan 11.50) som berättar att han är hemma hos mig om 20 minuter för att fixa min telefoni. Så han är där 12.20. Ja, ni ser ju själva att den ekvationen inte riktigt går ihop. Jag blir så jävla stressad och riktigt heligt förbannad! Jag står vid busshållplatsen och morrar och svär och riktigt skriker ut min ilska och frustration. Och inte bryr jag mig om vad folk tycker och tänker heller. Riktigt skönt faktiskt.

Jag hade sagt till Bredbandsakutens växel i tisdags att jag hade ett möte runt klockan 11.00 på fredagen och att jag inte var säker på om jag var hemma klockan 12.00 Hon försäkrade då att hon skulle meddela teknikerna så de kommer under em i stället, runt 17.00.

Klockan 12.30 ringer min mobil och det är humelihumhum som undrar var jag är... jag säger att jag är hemma om 5 minuter! och påpekar att jag varit på möte och att de i växeln skulle meddelat det till dem.

Ja, han bryr sig väl inte om det. I alla fall är han kvar när jag kommer ångande och jag släpper in pojkspolingen (han kan bara vara 20 år eller något, och jag lät just nu jättegammal...men jag är bara några och 30, jag lovar :). Naturligtvis fixar han telefonen på nolltid. Och BÅDE tv:n och Internet funkar. Härligt! Så han åker iväg. Min mobil ringer och det är G. från jobbet som undrar hur det är... 10 minuter senare tänker jag att jag ska ringa till min mamma och tala om att: "Nu funkar min telefon!" N O T!!!

Det är något vajsing och jag kan inte ringa ut och ingen kan ringa in till mig heller (det testade jag innan jag ringde till honom).

Jag ringer unge humelihumhum och talar om att det är något fel. Det är bara för honom att komma tillbaka. 20 minuter senare dyker han upp och fipplar med någon sladd och så är det klart. Den här gången ringer jag för säkerhets skull till mamma när han står i hallen, så jag vet att det funkar. Det kan tydligen bli lite glapp i kontakterna ibland. Jo hej du! Det verkar ju lovande! :=

Sånt här strul kan göra vem som helst trött men jag orkar verkligen inte med just nu när saker inte fungerar. Dessutom har jag inte haft en fungerande telefon på 4 dagar. Helt isolerad har jag inte varit, jag har haft min mobil. Men folk har sagt till mig att jag varit jättesvår att få tag på.

Jaja, måtte det bara funka nu då (mutter, mutter)... det ordnade sig till sist, fast jag misströstade verkligen ett tag där.

Tack för att ni lyssnade, eller nåt.
/K