Hector, my man

För två år sedan, minns inte när, träffade jag min gamla arkeologkompis Jes. [se: Stevie Wonder update] Då bodde han med sin flickvän i Vasastan.

Jag var i alla fall på väg att hälsa på honom i deras lägenhet i Vasastan. På vägen fick jag ett sms från Jes där han frågar om jag är hundallergiker eftersom de har en liten hund. Jag svarar att det är jag inte så det funkar bra.

Jag kommer in i trapphuset, går upp för trapporna och ringer på dörren. Hm. Ingen hemma... så hör jag hissen. Dörren öppnas och ut kommer Jes och... en hund som är J Ä T T E S T O R! Jag blev ganska förvånad eftersom Jes varit lite lurig och sagt att de hade en "liten hund". Jag förväntade mig en pikenes eller något. Eller en chiwauwa. Eller nej, en tax då eller något annat lite mer lagom. Hunden hette Hector och var jättesnäll. Jag blev nästan kär i Hector. Han var jättefin och go. Jag har stor respekt för och kan vara lite rädd för hundar och speciellt hundar av den storleken.

Men jag var inte rädd för Hector. Han sov ganska mycket, lunkade stillsamt till sin plats i ena hörnet av vardagsrummet och lade sig ner med en duns. Titt som tätt lekte han med sin pipleksak och han älskade att bli kliad på magen. Vem kan motstå en sådan charm? Inte jag!

Jag hoppas han har det bra i Värmland, den gode Hector. I Love you man! Hoppas livet leker och du har det riktigt, riktigt bra!
För er som undrar så är Hector av rasen Bull Mastiff. Det är i n t e Hector som är på bilden.