Betraktelser

Varje morgon när jag vaknar läser jag texten jag skrivit till mig själv,
laddad med positiva affirmationer.
Efter det sitter jag tyst och stilla några minuter och andas lugnt
för att sedan lyfta händerna mot himlen,
både ett sätt att sträcka ut musklerna men också en hälsning till dagen.

Sen börjar jag dagen.

Idag slog det mig att det faktiskt funkar!

Att jag förändrats, transformerats precis åt det hållet jag vill och strävar efter.
Jag är mer öppen och närvarande än jag varit tidigare.
Jag är medveten på ett annat sätt än jag varit tidigare.
Mitt sätt att se på mig själv har förändrats. Jag tänker numera positivt, inte så att jag är glättigt glad hela tiden. Även jag har mina svarta stunder, fortfarande.
Men jag tillåter mig att känna om jag är ledsen eller arg. Eller glad. Och jag fastnar inte lika lätt i vreden. Jag känner den och går sen vidare.
Om det behövs, markerar jag var min gräns går.

Tålamod.
För mig handlar det om tålamod, just det jag har svårt för.
Tålamod att stanna kvar och att inte ge upp.

Inte ge upp känslomässigt vad gäller arbete, utan stå kvar. Och vara aktiv.

Inte ge upp när meditationen inte funkar alla gånger. För ibland gör det inte det,
just då.
Då när det är det saker som stör eller att jag är för ofokuserad och kanske lite irriterad för någonting. Att ändå fortsätta nästa dag, nästa morgon.

Eller när jag missade en grej på jobbet idag. Det kändes inte ett dugg roligt att få göra om arbetet. Det sänkte mig lite grann men sen tänkte jag:
"På´n igen!"

Gör om, gör rätt! =)

Och då var det plötsligt inte en så stor grej. Inte egentligen. Det tog en kvart att rätta till det jag missat. No big deal.
Alls.


/KarinC