DamsugarpåsarHelvete, urringning och andra små betraktelser

Att det ska vara så svårt att få tag i dammsugarpåsar!

Åkte ända till Skärholmen och överallt var just de påsarna jag skulle ha slut. Är inte det typiskt så säg? Jag stod i kö vid informationen på ElGiganten vid Kungens Kurva och inte en säljare i sikte. Betraktade människorna i kön, en tant som skulle fråga något om vad som stod i en innehållsförteckning, en hel familj med mamma, pappa, tre eller fyra barn och ett äldre par som stod bakom mig. Mannen tittade rätt ingående på mig och för ett eller tre ögonblick tyckte jag han stirrade på mina bröst (vilket han säkert gjorde, flera gånger). Våra blickar möttes och jag blev rätt irriterad och stirrade stint tillbaka. Vet han inte att det är oartigt att stirra? Det blev min tur och säljaren gick och kollade om just-de-dammsugarpåsarna-fanns, vilket de naturligtvis inte gjorde. Så vi börjar språka lite i kön, mannen, hans hustru och jag. Vi pratar dammsugarpåsar. verkligen ett hett ämne för dagen och min irritation försvinner ganska snabbt.

På vägen ut håller jag på att krocka med de automatiska dörrarna. Först går jag åt fel håll och ska gå ut där man ska gå in, blir lätt förvirrad och backar för att sen nästan missa det andra dörrparet. Måste sett rätt kul ut, jag skrockade för mig själv hela vägen till bussen.

Väl tillbaka i Skärholmen fastnar jag i Skärholmens utmärkta centrum och naturligtvis kan jag inte låta bli att handla lite grann. Underkläder (ett måste) och ett par billiga jeans (det var 70 % rabatt) mycket billigt må jag säga. De sitter bra men är något för långa... Konstigt det där med storlekar egentligen... Alltså jag förstod att storlek 27 är way to small for me men att storlek 30 skulle vara aldelles lagom hade jag heller inte räknat med eftersom jag numera har storlek 28/29 i jeansstorlek. Har ju gått ner en del de senaste åren. Tjejen i kassan sa att storlekarna var små, italienska storlekar. Aha! Då förstod jag. Phuu! Det var inte jag som gått upp i vikt igen då? Vajert! :)

På väg hem, jag har hörlurarna på mig och precis när jag ska gå igenom spärren börjar de
S P R A K A något förfärligt att jag kommer av mig alldeles. Jag får ögonkontakt med spärrvakten och antagligen gör jag nog någon konstig min eller något för han ser rätt orolig ut och vinkar åt mig att komma. Jag tänker irriterat: Men vad vill han nu då, ska han flörta med mig nu eller vad? Väl framme vid spärren frågar han vad det är och om han kan hjälpa mig med något. Jag förklarar att det var mina hörlurar som sprakade. Jag tackar honom för omtänksamheten och skäms något för att jag antog att han ville något helt annat. Fy Karin! Att vara så misstänksam!

Köper en pizza på vägen hem för vid det laget är jag så hungrig att jag inte kan tänka riktgit klart. När jag blir hungrig måste jag ha mat. Nu!Nu!Nu! Slappar i soffan och leker med katten som för övrigt fyllde år igår. Grattis tanten! :) Hon fick en leksak, en av hennes favoriter. En frottékorv som är misstänkt likt mitt badrocksskärp. Jag köpte den i den lokala djuraffären här (frottékorven alltså, inte badrocken).

Nu ska jag göra ett litet experiment....
jag ska ladda ner (ladda upp?) en bild på... en urringning! Kanske får jag fler läsare??
Jo jag hade en rätt uringad topp på mig igår. Det är dock inte mina bröst som är på bilden... men det ÄR jag som skrivit brevet... ;)

/K