Nada Comprada, Not a Zip eller vahettere...
Och hur gick det här nu då? Det är faktiskt väldigt svårt att säga. Jag har ingen aning, Nada Comprada! Not a Zip, clue eller vad det nu heter. Vet bara att jag slocknade när jag kom hem, har precis vaknat upp ur min dvala och det är fortfarnade varmtvarmtvarmt!
Barafratt...! så vakande jag klockan 04.00 i morse, bara för att jag just idag hade behövt min lugna sköna meditativa sömn. Jag snurrade runt i sängen och försökte sova men det gick bara inte. Gick upp, kollade lite dator och Pang! Klockan 07.00 blev jag jättetrött och jag gick och lade mig. Hann precis sommna till då klockan ringde vid 08-rycket. Gick upp efter 5 min, duschade, åt frukost och plötsligt var klockan strax innan 09.00. Snabba ryck till tunnebanan, kom fram till Hallunda precis i rättan tid utan någon marginal alls. Jag mådde illa på tunnelbanan men det gick över. Värme plus nervositet kanske...
Klev in på Riksteaterns reception där de ringde efter tjejen som skulle göra intervjun. Det var nästan tomt i huset (sommarsemester) och vi åkte högst upp. Det var jag och de två som skulle intervjua mig.
De berättade om projektet, vad de förväntade sig av arkivarien och så fick jag berätta om mig själv. I vanlig ordning blev jag lätt blockerad men försökte så gott det gick. Jag fick inte de vanliga frågorna "Varför ska vi anställa dig?, Dina bra och mindre bra sidor?" Jag försökte vara positiv och trots att jag (fortfarande) inte har någon arbetslivserfarenhet inom arkivsektorn, ansåg mig kunna klara av arbetet. Fast jag hisnade lite när de berättade... det finns inget egentligt arkiv, allt är huller om buller lite överallt. Dokumnet, affischer, foton, filmer, datafiler. Och allt material ska dokumenteras och registreras in i databas. Det är inte bara att ordna och förteckna arkiv utan så mycket mer. Få en överblick av materialet, strukturera upp, göra arkivförteckning. Jag förstod aldrig om de har ett arkiv eller en arkivlokal att förvara allt detta i. I så fall måste det finnas ordentliga lokaler som uppfyller kriterier för säkerhet; brandskydd, skydd för vattenskada osv. Dessutom kan det behövas gallringsbeslut. Det där vet inte jag hur det fungerar. Jag sa att det verkade vara ett jättejobb och att jag trodde att vilken arkivarie som helst skulle vilja ha en annan arkivarie att bolla med. Egentligen skulle de behöva två arkivarier (det sa jag också...) för projektet. En person kan inte klara av allt det där. Fast man får ta en bit i taget och avgränsa sig, annars drunknar man.
De kom på idén att de kunde samareta med Dansens Hus arkivarie eftersom de skulle använda deras databassystem. Så jag bidrod i alla fall till någon kreativ idé. Jag sa ingenting om allt jag var så bra på... är inte det typiskt. De frågade om jag var intresserad av dans, teater och kultur och det är jag ju och jag sa det också. Fast jag vet inte hur övertygande det lät, mitt svar kändes så tillrättalagt tycker jag själv. Men så är jag ju också supersuperkritisk mot mig själv.
Fan, vad jag blir trött på mig själv! Att jag inte kan "give my self some cred!!" Jag ska hela tiden banka, banka, slå på mig själv. Ingenting jag gör är någonsin bra nog. Jag ska kunna allt på en gång och nåde mig om jag gör fel! Dessa, mina tankar med höga krav. Prestera, prestera, prestera. Och så det ständiga Tvivlet på mig själv. Kan jag? Klarar jag av detta? Är det verkligen detta jag vill göra?
Intervjun tog slut efter ca 1 timme och jag åkte till Skärholmen, skulle till Apoteket. På vägen fick jag magknip och blev illamående, men det gick över sen. Fortsatte tunnelbanan hem, åt lunch och slocknade sedan i sängen.
Nu ska jag gå ner och bada, jag står inte ut i denna värme! Måste svalka mig. NU!
De ska höra av sig till mig i nästa vecka. De skulle intervjua några till men hoppas att de kan komma igång med projektet runt den 7, 8 augusti.
Ameh vaff! Och varför, VARFÖR kan jag inte ladda upp några bilder??!
Jävla Blogger! :=
/K
Barafratt...! så vakande jag klockan 04.00 i morse, bara för att jag just idag hade behövt min lugna sköna meditativa sömn. Jag snurrade runt i sängen och försökte sova men det gick bara inte. Gick upp, kollade lite dator och Pang! Klockan 07.00 blev jag jättetrött och jag gick och lade mig. Hann precis sommna till då klockan ringde vid 08-rycket. Gick upp efter 5 min, duschade, åt frukost och plötsligt var klockan strax innan 09.00. Snabba ryck till tunnebanan, kom fram till Hallunda precis i rättan tid utan någon marginal alls. Jag mådde illa på tunnelbanan men det gick över. Värme plus nervositet kanske...
Klev in på Riksteaterns reception där de ringde efter tjejen som skulle göra intervjun. Det var nästan tomt i huset (sommarsemester) och vi åkte högst upp. Det var jag och de två som skulle intervjua mig.
De berättade om projektet, vad de förväntade sig av arkivarien och så fick jag berätta om mig själv. I vanlig ordning blev jag lätt blockerad men försökte så gott det gick. Jag fick inte de vanliga frågorna "Varför ska vi anställa dig?, Dina bra och mindre bra sidor?" Jag försökte vara positiv och trots att jag (fortfarande) inte har någon arbetslivserfarenhet inom arkivsektorn, ansåg mig kunna klara av arbetet. Fast jag hisnade lite när de berättade... det finns inget egentligt arkiv, allt är huller om buller lite överallt. Dokumnet, affischer, foton, filmer, datafiler. Och allt material ska dokumenteras och registreras in i databas. Det är inte bara att ordna och förteckna arkiv utan så mycket mer. Få en överblick av materialet, strukturera upp, göra arkivförteckning. Jag förstod aldrig om de har ett arkiv eller en arkivlokal att förvara allt detta i. I så fall måste det finnas ordentliga lokaler som uppfyller kriterier för säkerhet; brandskydd, skydd för vattenskada osv. Dessutom kan det behövas gallringsbeslut. Det där vet inte jag hur det fungerar. Jag sa att det verkade vara ett jättejobb och att jag trodde att vilken arkivarie som helst skulle vilja ha en annan arkivarie att bolla med. Egentligen skulle de behöva två arkivarier (det sa jag också...) för projektet. En person kan inte klara av allt det där. Fast man får ta en bit i taget och avgränsa sig, annars drunknar man.
De kom på idén att de kunde samareta med Dansens Hus arkivarie eftersom de skulle använda deras databassystem. Så jag bidrod i alla fall till någon kreativ idé. Jag sa ingenting om allt jag var så bra på... är inte det typiskt. De frågade om jag var intresserad av dans, teater och kultur och det är jag ju och jag sa det också. Fast jag vet inte hur övertygande det lät, mitt svar kändes så tillrättalagt tycker jag själv. Men så är jag ju också supersuperkritisk mot mig själv.
Fan, vad jag blir trött på mig själv! Att jag inte kan "give my self some cred!!" Jag ska hela tiden banka, banka, slå på mig själv. Ingenting jag gör är någonsin bra nog. Jag ska kunna allt på en gång och nåde mig om jag gör fel! Dessa, mina tankar med höga krav. Prestera, prestera, prestera. Och så det ständiga Tvivlet på mig själv. Kan jag? Klarar jag av detta? Är det verkligen detta jag vill göra?
Intervjun tog slut efter ca 1 timme och jag åkte till Skärholmen, skulle till Apoteket. På vägen fick jag magknip och blev illamående, men det gick över sen. Fortsatte tunnelbanan hem, åt lunch och slocknade sedan i sängen.
Nu ska jag gå ner och bada, jag står inte ut i denna värme! Måste svalka mig. NU!
De ska höra av sig till mig i nästa vecka. De skulle intervjua några till men hoppas att de kan komma igång med projektet runt den 7, 8 augusti.
Ameh vaff! Och varför, VARFÖR kan jag inte ladda upp några bilder??!
Jävla Blogger! :=
/K
skrivet av KarinC kl. 15:15
0 Kommentarer:
Skicka en kommentar
<< Hem