ÖLiv

Jag pratade med pappa igår, jag ville komma ut till Ön till helgen men det passade inte alls, hans styvbarn kommer dit...

Trots att jag har åkt dit varje sommar i snart 34 år känner jag mig fortfarande som en gäst, som jag inte riktigt hör dit. Märkligt egentligen att det känns så, fortfarande.

Här är en dikt jag skrev för en del år sen.

Det är så tyst här

Står på berget, spottar tandkräm

i gräset

Jag går längs med,

Följer grässträngen med fötterna

Mina ögon har vant sig,

Jag ser det grå

I lampan innanför jag vänder om

vid trappan

är lika ljus som berget

© K.C.L 2006