Jag har inget liv, fan.

Så sitter jag här nu igen, framför datorn. Inget fel i det, men med automatik så sätter jag varje gång jag kommer hem igång adsl-modemet och datorn. Jag har mina rutiner.

1. jag sätter igång msn, har tre vänner där som aldrig är uppkopplade iaf.

2. sen går jag in på Poeter.se för att kolla e-posten där och i sällsynta fall kanske jag klämmer fram en lite dikt eller så.

3. sen drar jag vidare till Passagen, kollar e-posten där och numera tar jag alltid en sväng in på Dr Kärlek... ja det heter faktiskt så.

4. efter det tittar jag i min e-post på spray för att kolla om det kommit in några jobbmail men det har det ju oftast inte. Oftast är där bara reklam.

5. sist men inte minst får mitt ego sig en knäpp på näsan (eller inte) när jag går in på Bloggtoppen för att kolla vilken placering jag har. Är det grön pil uppåt, blir jag jättejätteglad men är det röd pil neråt så gråter jag och känner mig jättejättemissnöjd.

Internet är en drog och jag en bekräftelsetorsk.

"Hej jag heter Karin och jag är Internetberoende."