Vad är det som händer?!

Igår kväll var jag och J på Fredsgatan. Vi kom dit innan klockan 22, innan det blev för mycket folk. Jag dansade hela kvällen och var queen on the dancefloor. Haha!

Det var ett gäng danskar som... slog sina lovar runt oss ett tag men vågade inte komma fram. De flyttade sig liksom till olika platser men tittade åt vårt håll och ibland gick en av dem och ställde sig bredvid oss men han sa inget, bara tittade och liksom synade oss från topp till tå. Tillsist vågade han iaf gå fram till J och prata och hon var måttligt intresserad men han förstod inte det. Trots hennes signaler så skulle han fortsätta konversationen. När han sen frågade vad hon jobbade med och hon berättade att hon arbetade på ett vårdhem sa han på dansk-engelska (fast han lät som Arnold): "Aha, soouu youee takingee care ofe pepolöö?" Hon bekräftade detta och han sa: "Youee can takingee care ofe mee if you want" J sa: "Nej det vill jag inte" End of diskussion och han gick sin väg.

Det var rätt komiskt att se hur de försökte få kontakt med en den ena, än den andra bruden och att de misslyckades så totalt. Den ena snubben betedde sig som en kobra men hade en intuition som en sten. Han förstod bara inte att tjejen inte var intresserad, utan fortsatte på olika sätt. Blinka med ögat, ta ifrån henne hennes drink och smyga in en hand runt midjan.

Så småningom blev det väldigt mycket folk och jag fick lite klaustrufobi. Det gick inte att vare sig gå framåt eller tillbaka, då kände vi att det var dags att bege oss. Som tur var kom våra tunnelbanor ungefär samtidigt. Vi brukar alltid sms:a varandra så vi vet att allt är bra och att vi kommit hem ordentligt. Så gjorde vi även denna kväll. Man kan inte vara nog försiktig. Jag fick ett telefonsamtal från J nu i förmiddags. Hon var chockad och skärrad eftersom hon igår på väg hem, vid sin port blivit antastad av en kille på cykel i 18-20- årsåldern. Senare på natten hade hon hört ett skrik från en kvinna och tittat ut genom fönstret och sett samma kille antasta en annan kvinna. Tydligen verkade det som han passade in tunnelbanorna och förföljde kvinnor när de var på väg hem. J ringde 112 och blev kopplad till polisen.

Alltså vad är det här??! Vad är det som händer?! Har det alltid varit så här, att kvinnor ska vara rädda när de/vi rör oss ute? Naturligtvis ska det inte vara så! Jag undrar bara vad det är för sjuka typer som antastar, våldtar, slår och kränker kvinnor på detta vis?? Det gör mig så arg och upprörd att vårt livsutrymme ännu mer ska krympas på grund av dessa män.

Jag vill inte vara rädd. Jag vill inte klä mig i säck och aska heller (inte för att det skulle hindra dem) men samhället fördömer kvinnor för att de har uringat och kort kjol och menar att det är deras/vårt eget fel. Det är oftast fokus på just det, kvinnan. Inte på mannen som faktiskt har begått ett grovt brott.

Våldtäkt handlar om makt. Män som tar det de inte kan få, män som inte kan ta ett nej. Det handlar inte om sex och sannerligen inte om kärlek. Jag vet det av egen erfarenhet. Jag blev våldtagen av den person som sade sig älska mig och som jag litade mest på i hela världen. Det var många år sen nu och jag har läkt i själen men ärren finns fortfarande kvar. Och sveket.

/K