Nu

Jag ska inte tråka ut er med att berätta alla turer på jobbet. Det händer saker hela tiden som jag får ta itu med, både yttre omständigheter och inre som ska tas omhand.

Nu har jag iaf ledigt en dag och det ska bli såå skönt. Annars är det ju samma sak (men så är det kanske för alla...) jobba, äta, sova, jobba, äta, sova.

När ska jag hinna med allt det där andra? Vad det nu är? Ja visst ja! LEVA? När ska jag hinna leva?
Fast det är ju det jag gör... men det är någonting som saknas trots allt och jag vet precis vad det är. Jag vill älska och bli älskad tillbaka av en man. Jag vill känna samhörighet med någon. Jag vill inte vara eller leva ensam längre.

Den där existensiella ensamheten är så plågsam, samtidigt som jag känner en väldigt påtaglig fysisk ensamhet också.

Jag har alla yttre grejerna. Jag har någonstans att bo, jag har mat, pengar, ett arbete. Jag har vänner och familj och min katt. Men jag vill mer. Jag längtar efter någonting mer.

Kanske ska jag inse att livet är här och nu. Inte det som var eller det som kommer..
utan NU.