Livets mirakel

Om drygt en vecka kommer A, en av mina äldsta vänner bli mamma för första gången. Jag ringde henne för en stund sen, för jag hade för mig att det snart var dags. Jag ville prata med henne innan det stora.

Vi har sagt att vi ska äta lunch i veckan som kommer.

Men tiden har gåttt så snabbt, jag kommer fortfarande ihåg som om det var igår, när A berättade för mig att hon var gravid! Jag blev så glad och rörd för hennes och deras skull att jag nästan började gråta. Jag har kännt A sen lekskolan och vi har alltid haft kontakt med varandra genom alla år. Även om det ibland tagit flera månader tills vi hörts av, så har vi alltid återkommit, hittat tillbaka till vår vänskap. Den har alltid funnits där och den finns där, våra rötter är förbundna med varandra. Vänskapen är stark och fast förankrad i myllan. Det känns tryggt.

Det måste vara så, att den största och mest omvälvande händelsen i livet är när man blir förälder. Naturligtvis väcker det här många tankar hos mig. Min längtan efter egna barn, men också glädje för att A ska bli mamma för första gången. Det är stort och jag önskar dem det allra bästa!

Jag säger bara det, kärlek. Kärleken är större än allt annat.
Herre jösses, vad blödig jag blir =)
och det står jag för!

/K