Stressfaktor

Är det något som gör mig orolig så är det brev (eller i det här fallet mail) från AF. Jag snurrar upp mig och tankarna driver all världens väg.

I slutet av förra veckan fick jag ett formellt brev från AF där de undrade om jag fortfarande sökte arbete. Det tyckte jag var väldigt konstigt att de inte visste det, eftersom jag meddelat dem det via Kundtjänst redan i mitten av september.

Mitt mail

"Hej.

Jag fick er förfrågan med posten idag ang om jag fortfarande söker arbete eller inte.

Jag ringde kundtjänst redan i slutet av september och meddelade att jag från och med 2 oktober fått ett friårsvikariat vid Stockholms stadsarkiv och förutsatte då att ni vid Af Liljeholmen informerades om det.

Jag söker alltså inte arbete nu, men vill fortsätta att vara inskriven (vilket jag också sa till den person jag pratade med på kundtjänst) på AF eftersom det som sagt är ett vikariat jag har som går ut om 4 månader.

Detta innebär också att jag tackar nej till den platsanvisning (ett vårdarjobb) jag fått via er efersom jag ju sen två veckor tillbaka har ett arbete.

Mvh Karin XXX"


Idag fick jag svar från kvinnan på AF som skickade det formella brevet och som också är min handläggare (som jag aldrig har träffat).


Här är svaret jag fick:

"Hej Karin!
Förfrågan kommer du att få eftersom du står som arbetssökande vid
Arbetsförmedlingen och då är min fråga:
* När och vem har du gjord överenskommelse om friår för vi har inga
uppgifter
och underlag som styrker detta.
Du har  friårsvikariatet fr o m 061002. Samråd ska ju ske med
handläggare vid
arbetsförmedlingen och När (exakt datum) slutar du friårsvikariatet? Vi
har
inga som helst uppgifter på frisårbeslutet!
Det är sant att Du ska vara aktuell vid arbetsförmedlingen även fast du
har
friårsvikariat - de är inget problem med det - men jag saknar ett
beslutsunderlag på DITT friårsvikariat - har du något underlag?
Hör av dig så vi får reda ut!
Med vänlig hälsning xxx"


Jag fick panik och ringde mamma. Är inte det typiskt så säg??
Men jag kunde bara inte reda ut mina tankar! Jag såg bara den otrevliga tonen i brevet.
Jag fick lite av tunnelseende men efter resonerande och lugnande från mamma kunde jag se att det nog inte var så farligt.
Jag har inte gjort något fel. Det är så typiskt mig att tro det, att jag gjort fel.

Jösses jag låter ju helt irrationell!

Tänk att en sån liten sak ska få hela min balans ur spel och rubba min värld på det viset!
Jag blev verkligen stressad och glömde bort allt jag lärt mig på stresshanteringen.
Jag har fortfarande lite ont i magen och känner mig lätt darrig.

Nu blev jag av någon anledning väldigt ledsen...

/K


ps: konstig text det blev, bara för att jag kopierade från mailet.