Att tro på sig själv

Ibland tror jag att jag är alldeles för ärlig, på jobbintervjuer och i den här bloggen.

I jobbintervjusituationer känner jag ofta mig naken och väldigt osäker och oftast kan jag heller inte dölja det särskilt väl. Men jag tror heller inte på att inte säga som det är. Om jag inte kan någonting 100% så säger jag det. Fast vem kan egentligen någonting 100%- alltid? Det är bara det att jag ofta känner mig så väldigt hudlös, skulle behöva tro mycket mer på mig själv och min förmåga. För jag kan faktiskt väldigt mycket och det jag inte kan det lär jag mig. Jag vet ju att det fungerar så för alla. Men ändå... finns det där, kravet att jag ska kunna allt, allt innan jag lärt mig. Det går ju inte ihop någonstans, det finns ingen som helst logik i det, det vet jag ju!

Ja ni hör ju vilka överkrav jag har på mig själv och så har det varit under större delen av mitt liv. Det är hög tid att ändra på det. Det är tyvärr inte så enkelt för mig att bara säga att "Nehe. Nu ska jag göra så här i stället, tänka så här" och så gör jag det bara. Jag måste påminna mig själv, gång på gång på gång.

Det är ett hårt men förhoppningsvis fruktbart arbete.

/K