Att sätta ner foten

I förmiddags mellan tvätten och tvätten började jag fundera över lampan jag velat köpa. De skulle ju höra av sig om den eventuellt fanns i lager.. eller inte. Nu har det sålunda gått en vecka till snart och jag kände mig rejält uppretad. Ringde till dem och sa att jag var intresserad av den där lampan och att jag anmält intresse för tre veckor sen men fortfarande inte hört något! Jag undrade om den var utgången ur sortimentet eller inte och fick svaret att det var den. Jag sa till honom att jag tyckte det var jättedåligt och att jag faktiskt blev sur över att de inte hört av sig. Jag sa även att jag hade första tjing på utställningsexet i butiken och undrade om jag kunde komma och hämta den. Sen drog jag till med att jag ville ha någon slags rabatt, plåster på såren, dels för att jag fått vänta och dels för att det ju faktiskt är ett utställningex. Han lät tveksam och sa någonting om att han egentligen inte fick och att alla cheferna var på semester yadiyadi... men att han nog skulle fixa något. Vi kom överens om att han skulle packetera lampan och så skulle jag komma och hämta den idag eller i morgon (ja det blir ju i morgon...). Jag skulle få lite rabatt och kanske någon glödlampa eller nå't. Det var så skönt att bli arg, att inte hålla inne med vad jag tyckte och tänkte. Jag varken dog eller skämdes, tvärtom. Jag känner mig stolt och mer levande än någonsin tidigare. Jag hoppas att jag kan bli bättre på att uttrycka och stå för vad jag tycker och för vem jag är. Övning ger färdighet.

Jag hoppas nu inte att det blir några problem i morgon för då vet jag inte riktigt vad jag gör... ok, nu ska jag inte ta ut det i förskott.

Idag har jag haft besök av A och hennes son Leo. Han har vuxit sen sist jag såg honom. Vi har suttit på min balkong och fikat. Lillkillen har krupit omkring på golvet och lekt med sopborste och sopskyffeln som stod i ena hörnet. Han har hoppat upp och ner i mitt knä, skrattat och gråtit lite. Vi gick en promenad runt viken och vidare till tomten de köpt i närheten. A och hennes sambo väntade på en arkitekt att komma och titta på tomten där de så småningom ska bygga sitt hus. Leo låg och sov i vagnen men vaknade när pappa S kom. Då var jag barnvakt under tiden som de visade arkitekten runt tomt och hus. Leo och jag tittade på löv, han drack lite välling, hoppade mer i mitt knä, satt på fönsterbläcket och kollade in sig själv i spegeln. Tillsist åkte arkitekten iväg och vi andra tog tunnelbanan.

Nu är jag jättetrött, har ätit, tagit upp tvätten från tvättstugan och hängt upp den på balkongen, jag har kollat på Dr Phil, The Simpsons och nu Family Guy. Innan jag går och lägger mig ska jag rota ihop lite papper till i morgon.

Jag har sovit oroligt och jag tror det beror på intervjun i morgon. Jag spänner mig igen och biter ihop käkarna av nervositet och stress. Precis det som jag försöker motverka. Ska försöka med lite avslappning innan jag går och lägger mig.

Mindfulness.

Nu ska jag sova.

/K