Tvättstugeflört

I morse när jag skulle hämta upp tvätten höll jag på att få skrämselhicka. Precis utanför torkrummets dörr står en karl. Jag kom liksom runt hörnet och såg honom inte så jag blev rädd, var inte beredd att det skulle stå någon där. Vi skrattade och han frågade om jag blev rädd och att det inte var meningen att skrämma mig. Jag log lite hult och sa: "Ja, jag är ju precis nyvaken också".

Varför sa jag så för? Var jag tvungen att uppmärksamma honom på min sömninga uppenbarelse? Jag hade på mig mina röda plyschbyxor och t-tröjan jag sovit i. Och så hade jag knullrufs... håret stod på ända! (nej, jag hade tyvärr inte...) Han såg för övrigt väldigt bra ut! Jag trode att han var någon hantverkare av något slag, de håller på att fixa balkongerna i vår förening men senare förstod jag att han städar i vårt trapphus.

Jag plockar in min tvätt i min blåa IKEA-kasse. Han står precis vid dörren till trappen upp och erbjuder sig att öppna dörren åt mig. Jag tar tacksamt emot hjälpen och kånkar upp eländet (kläderna alltså ;) till min ytterdörr. Jag bor på nedre botten så det är inte långt att bära. Han går förbi precis när jag ska stänga dörren och kommenterar just det, att jag har tur som bor så nära tvättstugan. Vi ler mot varandra och jag stänger dörren.

Precis när jag har gjort det, stängt dörren alltså... får jag för mig att jag glömt nyckeln. Jag kan inte hitta den! HJÄLP! Jag kollar utanför i dörren om den sitter där. Det gör den inte. Sen kollar jag på kroken innanför dörren där jag alltid hänger den och där är den ju! Snacka om tillfällig sinnesförvirring! Jag blev så distraherad av "snygge mannen" att jag glömde bort vad jag nyss gjort.

Är det en vanlig reaktion?
Eller vad?

/K

ps: I morgon ska jag sjunga!!! Måste gå och sova nu, klockan är sent. Adjö!