Däpt i däsan

Dagen har varit fullspäckad och detta trots att jag gick upp en andra gång runt 11.00. Jag vaknar alltid runt 06.30 av en kisse som biter mig i tårna eller nafsar mig på armen, av hunger eller ren djävulskap, jag vet inte riktigt.

Natten till måndagen kunde jag bara inte sova! Låg och tänkte på allt jag skulle hinna med under måndagen. Herre Jössses vad stressad jag blev! Skriva jobbansökningar, telefonsamtal som skulle ringas och så skulle jag åka till jobbet och lämna nycklar och lite papper (DET såg jag verkligen fram emot! N O T!).

Jag hade som tur var förberett ansökningen som egentligen var en blankett till 10 stycken olika projekt på en och samma arbetsplats. Men ni vet kanske hur det är? Man ska kolla igenom så att det stämmer tio tusen gånger så man skrivit rätt saker på rätt ställe. Man ska hitta alla betyg och intyg som ska följa med ansökan. Sen var jag tvungen att ringa upp till min granne så att han kunde intyga att ansökans uppgifter om mig stämde. Innan jag skickade iväg det hela, ringde jag ytterligare en referent.

Jag har betalat alla mina 100 räkningar... phuu.

Tillsist var det eftermiddag och jag var tyvärr tvungen att bege mig till jobbet som jag ju på ett mycket effektivt sätt försökt glömma. Men jag tänkte ändå någonstans att det var lika bra att få det gjort... Hu vilken ågren att gå in genom dörrarna, det kändes verkligen jättekonstigt. Träffade mina arbetskamrater som väldigt gärna vill ha mig tillbaka. De pratade om ditt och datt och var sprudlande glada, men jag satt mest tyst. Orkade inte engagera mig alls. Det är tråkigt, men så är det.

Min vän J. ringde och ville träffas för en fika. Hon hade haft en riktigt crappy day och behövde prata. Vi träffades inne i stan.

Efter fikat skulle jag åka och sjunga i min kör på Hornsgatan. Då var jag rätt slak, det kändes som jag hade en infektion i kroppen (det känns så fortfarande, shiit det är synd om mig!!!). Det var skönt att sjunga och härligt, men jag är jättetrött både i kroppen och själen.

Hemma igen vid klockan 21.30 och satt och dumstirrade lite på tv:n. Tänkte för mig själv, att nu måste jag verkligen sova men så blev det inte. Det blir aldrig så... jag kan vara hur trött som helst, men jag går nästan aldrig och lägger mig med en gång jag kommer hem.

Blä, jag har ont i huvudet, är däpt i däsan och fryser.

Men nu SKA jag sova!
Ajöken!

/K