Sandhamn, here I come!

Idag åkte jag ut till Sandhamn med mina päron. Vi tog bussen från Slussen kl. 08.18 och åkte till Stavnäs där båten skulle gå ifrån. Jag gick upp okristligt tidigt, ungefär som alla andra människor som har ett jobb… just ja. Jag kanske får börja vänja mig vid det snart.

Vi fick bästa platserna uppe i salongen med utsikt över för och nejd.

Bredvid oss vid ett storbord satt ett gäng karlar i medelåldern som skulle på konferens. De skulle ha ett heldygn i Sandhamn med lunch, middag, konferenstid, bastubad eller något. Jag satt och funderade på inom vilken bransch de kunde tänkas arbeta i. Inte inom IT, de var inte ”rätt” klädda. Inte en kostym i sikte eller någon annan dyr eller hipp klädsel. Fick för mig att det kunde vara inom transport eller något annat riktigt manligt. (Som ni märker frodas mina fördomar, men ta det med en nypa salt så ska det nog gå bra : )

Funderade också på hur det skulle vara att arbeta i den gruppen som kvinna, hur jag skulle fungera i den gruppen. Hur skulle jag reagera? Skulle jag bli utanför eller ”en i gänget”? Skulle männen bli extra uppmärksam mot mig bara för att jag var kvinna? Det satt jag och funderade på när vi åkte genom Stockholms skärgård. Naturligtvis pratade jag med mina päron också och tittade på utsikten!

Jag och päronen traskade omkring och tittade på de fina husen med glasverandor och allehanda snickarglädje. Överallt byggdes det om eller ut. Jag såg mitt drömhus uppe på en bergsknalle med prång, torn och glasverandor. Huset var precis nyrenoverat och var ljusgrått med mörkt röda detaljer. Där skulle jag vilja bo… får väl gifta mig med han som stod och hackade på någon sten i trädgården! Det är nog enda sättet! Haha.

Tänk om jag fick leva ett liv i varje hus jag skulle vilja bo i… fast det är klart, det är egentligen inte huset i sig som avgör om man får ett bra liv eller inte, utan helt andra saker.

Kärlek till exempel. Kärlek är bra! Hej, hej kärleken här är jag! HÄR, HALLÅ!! SER DU MIG?

Ok, litet sidospår där…

Vi åt lunch på en av restaurangerna. Matsalen ekade tomt eftersom vi var de enda gästerna. Sen var det nästan dags att bege sig till färjeläget. Båten kom i tid och vi åkte tillbaka till fastlandet. Jag somnade på bussen och tog sen tuben hem från Slussen.