Snubbar, snubbor och andra män

Jag var ute igår tillsammans med J och S. Det blev sent, hade inte alls tänkt att det skulle bli så. Så säger jag varje gång… ”Ikväll ska det inte bli sent...” Jag säger också: ”Jag ska inte dricka någon alkohol ikväll” Och oftast gör jag inte det heller, inte så mycket i alla fall.

Vi åkte till Lemon på Kungsholmen. Ett jäkla hippt ställe, om du frågar mig, med många snygga män. Det var därför vi gick dit. Var de var igår förstår jag bara inte. De lös med sin frånvaro, nästan hela kvällen.

Jag hade ganska roligt i alla fall. Musiken var tyvärr inte mycket att skryta med.
J gick fram för att fråga om de kunde spela lite disco/soul eller whatever.
Svaret: - Det här är en schlagerbar. Vi spelar inte disco.

Jag gillar schlager, i lagom doser men när samma låtar kommer tredje eller fjärde gången under en kväll börjar även jag tröttna, faktiskt. Fantasilöst. Hade han glömt bort att ta ut kassetten ur spelaren eller?

Vi pratade med en del snubbar och män men nej, jag fick inte ge ut mitt telefonnummer… den här gången heller!

---------------

Snubbar och män

1. Full yngling med en miniplastsnopp på ölflaskan, inhandlad på Buttriks. Han var sexuellt utsvulten och ville få smisk på rumpan.
2. 35- någontingmannen med smak för mellanöl eftersom han skulle spela hobbyhockey med grabbarna dagen efter. När han frågade vad jag ville dricka och jag sa att jag ville ha en Cola Light tyckte han jag var tråkig. Blev inte klok på honom. Han tog kontakt med mig, bara för att ignorera och nästan enbart prata med mina väninnor. Hur kul är det? Svider lite i egot, trots att han med all säkerhet inte var något att ha i alla fall.
3. Brandmannen jag flörtade med inifrån lokalen när han och hans brandkompis stod i kön utanför. De tittade båda generat bort när jag vinkade till dem. Den ena av dem raggade sedan på en av mina väninnor.
4. Stenfulla killen som inte hör hemma i något sällskap alls… men kramas det skulle han… NOT! det gick jag inte med på. Någon selektiv förmåga kvar har jag faktiskt. Hm.
   
5. Mannen-alla-kategorier. Lång, manlig och glad. Han dansade och kunde texten på alla 80-talslåtarna. Precis som jag. Jag har sett honom förut på ett annat uteställe (och i mina drömmar). Han måste vara för bra för att vara sann… Jo, efter att ha dansat framför och bredvid varandra så fick vi någon slags kontakt. Med dans kan man säga mer än tusen ord. Ha, ha. Han var både trevlig, uppmärksam och hövlig. Tänk att de finns? Jag trodde inte det. De är en sällsynt art, de där männen med stil.
6. Så har vi brudarna som manglar sig igenom en folkmassa utan att säga så mycket som "ursäkta". Men så kommer de ju fram också, själv har jag vett att be om ursäkt men så kommer jag ju ingenstans heller. Morr.
   

Jag hoppas någonstans i mitt romantiska inre att jag ska träffa på Mannen-alla-kategorier igen… Stockholm är inte så stort, trots allt. Men ja, det är väl att hoppas för mycket antar jag och inte bad jag om hans telefonnummer heller… Chicken Run!

Jaja, vad är väl en bal på slottet?

- För jävlig, om du frågar mig!

Over and Out.