Stilla by starlight

Underbara underbara helg!

2007-04-17T19:23:00.000+02:00

Åh det har varit en helt underbar helg! Och jag har gjort massor av roliga saker. Nästan sådär att jag inte riktigt kommer ihåg. Men jag ska försöka ta det från början.

Fredag.
Gick tidigare från jobbet, underbart väder om jag vill minnas. U kom hem till mig och så käkade vi en god middag. Jag var trött efter jobbet och ville ligga i soffan. Men på TV:n var det "Inför Melodifestivalen" Och det var något så hemskt, jag fick huvudvärk. Jag gav med mig och så åkte vi till macken med min cykel och pumpade i lite luft. Sen cyklade vi ner till Vinterviken och satt vid vattnet och pratade. Härligt!

Lördag.
Under lördagen var vi nyttiga. Jag samlade ihop skor och kläder jag haft i kassar i lägenheten i flera år och så äntligen fick jag iväg dem till Myrorna vid Hornsgatan. Det var hur enkelt som helst, bara att lämna in dem.

Efter det gick vi och kollade på möbler. U har flyttat till sin nya lägenhet utanför stan och behöver i princip allt. Ny, säng, soffa, lampor. Vi koncentrerade oss på säng och soffa men det blev inget köp. Åkte hem till U, köpte rostbiff och gjorde en sallad eftersom hans spis inte fungerade := Vi satt på hans madrass som både fungerade som säng, soffa och köksstol. det är bra med kombimöler. Haha!

Söndag.
På söndagsförmiddagen kom hans föräldrar förbi lägenheten. Vi skulle gemensamt åka och köpa köksbord och stolar. U fick det i inflyttningspresent av dem. Vi åkte iväg, först till IKEA men de hade ingenting så vi åkte vidare och åkte förbi Mio och gick in där. Han hittade det han ville ha, fast tyvärr hade de ju bara en av fyra stolar inne. Men de resterande tre får han nu i veckan.
Vi hade bestämt att fika med A och hennes familj ute på deeas tomt de köpt söder om stan. Vi blev något försenade eftersom möbelköpet tog längre tid än vi beräknat. trevligt var det och vädret var det ju inget fel på! Leokillen var avvaktande mot mig och var precis överallt, utom i mitt knä. Han var kanske lite stresad för att vi var så många. Pappa S hade sin bror där också så vi var ett gäng.

U och jag åkte hem till mig och käkade middag och sen tog vi en cykeltur. Vi ville fika men fiken var stängda här omkring så då cyklade vi in till söder och Tanto. Fast det var stängt på alla möjliga håll till vårt stora förtret!

"Men vi får väl ta en öl då!" sa jag något uppgivet.

Vi hittade ett ställe längs med kajen vid Hammarbyhamnen, en båt som var en konstig version av en Thaibåt och ett vingiaskepp. En stor stark var vad vi behövde!
Klockan var väl närmare 21.30 när vi bröt upp och cyklade åt varsitt håll.

/KarinC

Vilse i arkivet. NOT!

2007-04-17T18:29:00.000+02:00

Det var ju inte alls läskigt!
Att vara sist på arkivet!
Att låsa, släcka och larma på!

Fast det känns ju lite speciellt att veta att jag är ensam i hela huset och har ansvaret. Men det gick ju bra, vad jag vet...

Jag slog koden, gjorde det jag skulle göra och öppnade dörren och gick ut. Man har 30 sekunder på sig att ta sig ut innan larmet går på. Det är alltid ett stressmoment det där. Jag stod utanför och väntade ett tag, bara utifall att.

Arkivet byggs ut och idag har de satt upp den 4:e våningen i "tornet". Det går med en väldig fart, fast det är bara fas 1, hela innanmätet är ju kvar.

Idag fick jag faktiskt en intresseanmälan eller något på jobbet om cd:n. Jag hade inte med mitt ex idag så hon kunde inte lyssna, men jag ska ta med det i morgon. Så, kanske får jag min första cd-skiva såld i morgon! =)

Är det någon där ute som är intresserade så är det bara att höra av sig, antingen till mig eller direkt till Fräsningsarmén och/eller vår hemsida. Ja ni vet väl adressen vid det här laget.

/K

Jaha

2007-04-17T18:23:00.000+02:00

men det ser ju nästan lika dant ut... Googlekontot som de tvingar på mig. Nu kom jag uppenbarligen inte undan längre....

Oki

Nu är den äntligen här!

2007-04-12T21:56:00.000+02:00

Skivan! CD-skivan! Den har kommit nu!

Jag lyssnar på den (tyvärr inte på högsta volym eftersom klockan snart är 22.00) och det låter riktigt bra! Och så snygg sen!

Vi fick den idag på körövningen och så mycket öva blev det inte idag... alla ville ha sina exemplar innan både till sig själv och att sälja.

Om ni är sugna på riktigt bra gospelmusik kika in på --> Source of Joy's <--- hemsida vettja! =

Jag är jättestolt, det känns hur häftigt som helst att jag är med och sjunger tillsammans med mina medsångare.

Jag - En del av en enhet.
Vi - Tillsammans.

Ska försöka kränga några på jobbet. Hade tänkt köra skivan i min nya lilla cd-spelare och sätta upp en planch att det är cd:isar till försäljning, så får jag se om någon nappar. Lite subtilt så där.

Tjoho!

/K

I Samlarnas spår

2007-04-09T21:58:00.000+02:00

Igår var jag mamma, bror, moster och morbror på Nordiska Museet och utställningen Storsamlaren. Vet ni vad mycket olika saker folk samlar på? Du samlar kanske själv på något?

Intressant utställning med delar av samlingarna, t ex:

Ambulansmodeller
Bubblan-modeller (bilar)
Bryggeriföremål, 1900-1970-tal
Cigarr- och cigarettändare
Citruspressar
Brevknivar med djurfigurer
Dockor
Elefanter
Erotica (böcker, tidningar, affischer, foton, konst)
Ficklampor i plåt
Fingerborgar
Fällor för möss, råttor, sorkar, mullvadar, näbbmöss
Förstoringsglas
Hattnålar
Hänglås
Kapsyl- och ölöppnare
Kinderägg-figurer
Korkskruvar
Kritpipor
Leksaker, 1950-1960-tal
Luktsuddisar
Miniatyrhus
Märken på kläder
Pappersdockor
PEZ-figurer
Plåtburkar (albyl, magnecyl, läkerol m.m.)
Puderdosor
Matsedlar och menyer
Modeller av redskap
Mumintroll
Rörpinnar, pinnar man rör målarfärg med
Servisporslin, Rörstrand 1950-1960-tal
Slipsar
Stearinljussamling
Tablettaskar
Teaterkikare
Tennfigurer
Tintinsaker
Tuggummin
Tvålar och tvålförpackningar
Tändsticksaskar
Vattenmeloner (allt som smakar, luktar och ser ut som)
Äggkoppar

Jag saknade
samlingen med Barbiedockor. Det hade jag velat se... jag samlade på dem när jag var liten... många Barbiedockor blev det... Min första Barbie fick jag någon gång i slutet av 70-talet. -79 tror jag det var. Och jag var 6-7 år.

Hon har förändrats en hel del genom åren, från när jag lekte med Barbie fram till nu. Fast det är ett helt annat inlägg...

I min barndom samlade jag också på luktklistermärken, allmänt kallade "Luktisar" om jag inte minns fel. Man skrapade i alla fall på dem och så luktade de cola, vanillj eller vad de nu föreställde. Jag har samlat på Disneyfilmer (under VHS-eran). Det var ett medvetet samlande. Och så samlade jag på en serietidningar av den fransk tecknaren François Bourgeon. Det var inte en serietidningar för barn som Bamse eller Pellefant utan en serier för vuxna. De var våldsamma och det var en del sex också även om det nu inte var huvudsyftet. Jag har alla fyra delarna av "Resande i vinden" och en av dem var dyr vill jag minnas, eftersom den var så svår att få tag på.
Nu minns jag! Första delen heter "Flickan i akterhytten" utgiven 1981.

Jag samlar nog på en massa saker, iaf har jag en massa saker här hemma... speciellt ljuslycktor. Låt se, hur många har jag egentligen... ca 20 stycken. Det kanske inte är så många. Hur många ska man ha för att få kvalificera sig som samlare?

50?
100?
elller fler?

Oki, nu är det sent.
Har suttit här och häckat ett tag.
Tags att gå till ingen.

Night's!

/K

Påska

2007-04-07T15:51:00.000+02:00

Snart är det dags att påska tillsammans med The Familia. Middag och påskäggsutdelning som vanligt. En lugn kväll kommer det bli säkert med lite vin och annat.

Igår däremot var det party! Jag J och U gick till Hotellet på Östermalm. Rätt mycket folk faktiskt. Och jag och J dansade lite grann. U är ingen dansman, han gillar mest att hänga i baren och digga. Fast han blev faktiskt uppbjuden, av en man.

Så här var det, vi satt i baren och denna mannen kommer fram, beställer en drink. Pratar med U. Klappar honom på huvudet och pratar med J och mig. Sen går han därifrån, lämnar drinken och rätt mycket växel. En timme senare kommer han tillbaka fast han ställer sig på vår andra sida, närmast mig. Vi ger honom hans drink och han blir bara så lycklig! Jag tror inte han kom ihåg drinken som han själv betalat och nu tror han att vi bjudit honom! Han tar tag om mitt ansikte och ger mig en puss på munnen. Jag blir rätt överrumplad men hinner i sista sekunden vrida huvudet så pussen hamnar i mungipan. sen får U 2 pussar på vardera kind och han ser väl måttligt road ut. Det är här som U blir uppbjuden. Han tackar hövligt men bestämt nej men säger att vi kanske vill dansa. J tar sig en svängom till han klappar henne på magen, då får det räcka. Sen försvinner mannen bort i vimlet, mot nya äventyr. Rätt glad i hatten.

Dags att åka, får inte komma för sent.
/K

Till ordningen

2007-04-05T18:48:00.000+02:00

Hurra! Jag hittade precis mitt "Mat-på-jobbet-kort"! I sovrummet, på golvet, under några papper... Nu är världen i sin ordning igen. Och jag har lagt kortet i min plånbok.

Nu är det dags för film... X-men - The last stand.

/K

Mucklorna har varit framme!

2007-04-03T18:40:00.000+02:00

Jag har slarvat bort mitt "Mat-på-jobbet-kort"! Vanligtvis har jag det i skrivbordslådan på jobbet men av någon anledning fick jag med mig det hem och upptäckte det när jag tog av mig brallorna i badrummet då kortet halkade ur fickan.

Oj då, tänkte jag förstrött och tittade på det och lade ner kortet på golvet igen. Jag tar det sen.
Det var bara det att sen aldrig kom för kortet är spårlöst borta! Och jag kommer inte ihåg att jag tagit upp det eller var jag lagt det någonstans. Men det måste jag ju rimligtvis ha gjort! Lagt det på något smart ställe! Så där smart så jag inte kommer ihåg var... det läskiga är att jag verkligen inte har något minne av vad jag lagt det om jag lagt det! Det är som en blackout, minnesförlust, någonting jag nästan kommer ihåg men inte minns. Det har gjort mig nervös i flera dagar nu. Jag vet att ju mer jag letar desto mer gömmer det sig. Sen när jag är säker på att jag aldrig kommer hitta det eller när jag skiter i det och har köpt ett nytt kort så poppar det upp! Eller så hittar jag det, om sisådär fem år...

Det är obehagligt, som en bit av mitt liv har raderats. Jag kommer ihåg att jag tänkte att jag inte skulle glömma bort att lägga kortet i väskan så att jag vet var jag har det.

Det är kanske mucklorna som varit framme? Ni vet de där figurerna i Pettson och Findus? De som tar ens saker och lägger de på ett helt annat ställe för att sen småfnissa bakom ryggen på en när man håller på att bli galen för man inte hittar sina saker!

Men jag har letat i väskan och i alla dess fack
och i den andra väskan också!
Och i plånboken.
Och på nattduksbordet.
Och i hutchen i vardagsrummet. Och i köket.
Och på röriga skrivbordet (men varför skulle jag lägga det där??)
Och i hallen.
Jag har letat i alla jackfickor.

Det måste vara mucklorna!

Så om någon ser en muckla med ett blått plastkort promenera omkring någonstans i söderort kan det vara mitt!

/K

En magisk kväll!

2007-04-01T21:20:00.000+02:00

Nu vill jag skriva om gårdagen stora event! CD-releasen!

Kören skulle träffas klockan 15.00 för förberedelser och uppsjungning. Jag var med i mingelgruppen som skulle organisera minglet innan konserten med dryck och snacks. Vi var fyra stycken och vi gick gemensamt till Konsum och handlade 12 ciderflaskor, salta pinnar resp chillinötter samt lite frysta bär för att piffa upp drycken lite grann.

Bordet med cd-skivor var uppe fast där låg bara ex av de äldre skivorna eftersom leveransen från Tyskland där skivorna trycks, har blivit försenat. Tyvärr inget vi kan påverka. Folk har fått lämna beställningar i stället. Skivorna kommer när de kommer... inom en snar framtid.

Vi som ansvarade för välkomstdryck o dyl förberedde gemensamt med att hälla upp dryck och snacks. Strax innan klockan 19.30 öppnades dörrarna och folk välde in. Det var kö framför Frälsningsarméns lokaler vid Hornsgatan. =)

Det blev så att jag tog komandot och hälsade folk välkomna och gav dem välkomstdryck. Vid flera tillfällen blev jag rätt irriterad när körmedlemmar utifrån försökte styra och ställa, då satte jag ner foten och röt till. Tigern i mig finns där. Fortfarande. Har nog alltid varit där. Jag var utåtriktad, trevlig och pratsam och faktiskt en riktgt bra värdinna. Närvarande, fokuserade på uppgiften, just då just där. Jag mötte blicken på var och en som kom in. Tog in de som var där.

Konserten blev en halvtimme försenad. En kvart efter den skulle börja fortsatte det att komma folk så det gjorde kanske inte så mycket. Och de som väntar på något gott väntar ALLTID för länge! =)

Jag var laddad. Energin sprakade i mig, jag kände det ända ut i fingertopparna och i blicken. Med strålkastarna mot ansiket i förd röda yllekåpor stod vi där och gungade i takt till musiken. Det var som ett träningspass och jag blev varm och svettig.

Det gick så bra! Och jag kände mig glödande innifrån. Min blick (trots att jag inte såg något för strålkastarna) var genomträngande och jag fick kontakt. Om det var med Gud eller de som satt och lyssande vet jag inte, kanske var det både och. Det var i alla fall en magisk upplevelse och någonting jag aldrig glömmer. Fokus, närvaro och kärlek till mig själv och livet.

Efteråt var det fika och jag, J och U satt och pratade till lokalen stängdes. Då var klockan nästan midnatt och det var dags att åka hemåt.

En allt igenom magisk kväll.
Tack!

/KarinC

Skriver på annan ort

2007-04-01T21:16:00.000+02:00

Sitter hemma hos U och skriver. Han är ute, ska möta sin pappa nere i porten som skulle ta med sig nycklar. Jag trodde pappa skulle komma upp så jag får träffa honom men icke... anledningen är att pappa jobbar natt och av den anledningen tar det här med nycklarna på vägen. Jo då, föräldrarna vet om min existens fast så mycket mer än så är det väl inte. Än så länge har jag inte fått träffa dem...

/K

Massage och spräckta brallor

2007-04-01T13:42:00.000+02:00

I lördags var jag och U på Centralbadet. Jag gjorde slag i saken och bokade en klassisk massagebehandling via nätet. Efter min behandling som var jätteskön och pågick i ca 50 minuter så simmade vi i bassängen, badade bubbelpool och bastade i ångbastun.

Det var ett tag sen jag var på Centralbadet och under hela den tiden jag var där nu, var jag i ett lätt förvirrat tillstånd. Jag hittade inte riktigt, vare sig när jag skulle gå in och när jag skulle gå ut.

När jag sedan stod i omklädningsrummet och skulle dra upp byxorna så sparack de! Där framme! Ja, precis där, där det syns som mest! Snopet och fruktansvärt irriterande men inte mer än att jag kunde se det komiska i hela situationen. Som tur var hade jag snygga långa vårkappan på mig så det gick bra. Värre hade det varit om jag haft en kort jacka, då vet jag inte vad jag hade gjort. U och jag käkade spa-lunch och när jag skulle berätta för honom och kommentera mina spräckta brallor sa jag: Det är så jobbigt att ha hål, just där! Sen tystnade jag och började fnissa för mig själv. Ja ni fattar! Han uppfattade inte vad jag så senare under kvällen efter releasekonserten, upplyste jag honom om vad jag sagt.

Ibland blir det bara så fel! Det liksom låter fel. Även om det inte var så man menat som det lät.

Jag återkommer senare och berättar om cd-releasen igår. Det var en upplevelse! Så jäkla kul!

/K

CD-releasen!

2007-03-29T22:30:00.000+02:00

Nu är det äntligen dags!

Vår CD kommer ut!

Så..

VÄLKOMNA TILL SOURCE OF JOY:S RELEASE-KONSERT AV NYA CD:N

"SING IT OUT LOUD"!

Nu på lördag (31/3) klockan 20.00, insläpp från klockan 19.30.

Givetvis fri entré!
och
Fika efteråt med hemmagjorda kladdkakor och kaffe för 10 kronor!

Titta gärna in på vår hemsida också för vägeskrivning! =) Den är --> här <-- Jag kan lova att det blir bra drag! Vi är laddade till tänderna!

Varmt Välkomna!

/K

Jobbajobbajobba och lite faxtrix

2007-03-29T22:07:00.000+02:00

Idag har jag jobbat över.

Det kom en grupp släktforskare till arkivet idag och min chef som skulle hålla presentation och rundvandring behövde några stycken som kunde vara behjälpliga om det behövdes. Det gick väl ganska bra, det hela tog någon timme och sen skulle vi göra i ordning efter oss.

Åkte direkt hem, ingen kör idag alltså. Jag kom ifrån arkivet ca klockan 19.30 och var hemma lite strax över 20.00, kändes inte som någon idé att bara vara på kören en halvtimme. Jag ska försöka ta mig samman och lägga mig i tid idag. Jag vill försöka komma till arkivet strax före 08.00 och inte som nu, någonstans mellan 08.30 och klockan 09.00. Jag har kommit lite ur fas, är jättetrött på morgonen vilket beror på att jag ju går och lägger mig aldelles för sent. Ska försöka ändra på det.

Idag har jag trixat med övergången till DIK. Min förra a-kassa var kommunal men nu när jag arbetar i en annan branch vill jag byta fackförbund.

Förra veckan skickade jag in alla papper till dem. Jag är så himla ordentlig att jag tar kopior på allt jag skickar iväg. För jag vet hur det kan bli. Ibland kommer det inte fram eller de har slarvat bort dem. Jag vet inte hur många gånger jag trixat med AF, a-kassan, försäkringskassan, you name it. Jag har lärt mig den hårda vägen. Det är viktigt att pappet till Akademikernas a-kassa kommer in till dem innan månadsskiftet då jag går ur den ena kassan och över till den andra. Det får inte bli något glapp för då riskerar jag att inte få någon a-kassa om jag (mot all förmodan) skulle bli arbetslös.

I alla fall, igår fick jag nya lappar från DIK, samma som jag redan fyllt i... blev misstänksam och ringde upp och det visade sig att de inte fått in allt. Jag fick faxa in själva ansökan till DIK. Det gick fint, fick kvitto men blev under eftermiddagen orolig och kollade upp en extra gång om de fått faxet eller inte. Ville mest få en bekräftelse på att det var ok, och det var det! Iland gäller det att vara snabb. Vilket påminner mig om att jag måste betala räkningarna! Har inte gjort det än! Svett!

/K

Överslagströtthet

2007-03-27T00:30:00.000+02:00

Nu är klockan sådär mycket igen! Och jag är trött, så trött att det slagit över. Intensiv dag på jobbet trots att jag undrade vad jag egentligen höll på med. Men så i sista stund så kom jag "right on track" igen så i morgon är det nya tag!

Har tvättat hela kvällen, vi har fått en ny supertvättmaskin som gör att det både blir vältvättat och går lagom fort sådär. Tyvärr hade en av de andra maskinerna sönder en nyinköpt topp från MQ. Det stod i tvättanvisningen att den gick att tvätta i 40 grader men... den slets sönder i sömmen och är nu oanvändbar. Jag ska gå tillbaka med den i morgon och hoppas på en ny. Den var ju så himla fin! Hade bara använt den en gång!

I morgon ska jag till optikern för att prova ut terminalglasögon. Jag sitter flera timmar framför datorn och det blir anstränga ögon så småningom. Jag undrar om jag får ett par Gucciglasögon, om jag vill det?? Haha! Skulle inte tro det...

För övrigt känner jag mig ledsen men jag kan inte riktigt ta på vad det är för något. Eller jo, det kan jag nog...

/K

Man vet att man är ett pucko...

2007-03-24T11:25:00.000+01:00

... när man klickar på kuveret och på "subjekt" i Hotmail i tron av att det är ett oöppnat mail och när snubben säger "men det är ju en rubrik!" och jag fortfarande inte förstår vad han menar, jag tror att det är ett okänt mail, en trojansk häst kanske eller ett virus...? Jag kom på mig sjäv med att tänka "Undrar vem det där mailet kommer ifrån? Jävla idiot som inte skriver vem han/hon är!"

Hm, ja ibland förvånar jag mig själv. Eller nåt.
Tur att jag har en förstående pojkvän =)

/K

Ett stråk av oro

2007-03-23T20:22:00.000+01:00

Jag pratade med mamma igår... hon ska opereras om nästan exakt en månad..
Jag har inte riktigt hunnit ta in det, att hon ska opereras och ligga på sjukhus. Jag visste att hon hade cellförändringar men ja, kanske har jag förträngt det, haft fullt upp med mitt eget och hon pratar inte med mig om hur det är. Inte föränn det är ett faktum. Själv så vill hon bara få det gjort. Jag vet att det kommer gå bra men kan inte hjälpa att jag känner ett litet styng av oro.

/K

Nora- i våra hjärtan

2007-03-23T07:31:00.000+01:00

Jag träffade mamman till lilla Nora, som lämnade oss så hastigt för en månad sen. Det var ett fint, innerligt möte och jag fick se kort från minnesceremonin. Det såg ut som hon sov, den lilla. Som hon närsomhelst skulle vakna och vifta med sina små händer. Hon var älskad. Hon är älskad! Och trots att hon inte fick någon tid hos oss här på jorden, en fullvärdig medlem av vår familj.

Noras mamma är stark, mitt i allt detta svåra. Jag har sällan mött någon så självklar person i sig själv, sällan mött någon som i själva livet är positiv och ser framåt samtidigt som hon är mitt uppe i sorgen. Det är hennes styrka, det är så hon klarar det här. Familjen har slutit upp bakom, som en skyddande ring har vi slutit upp, både de allra närmaste och vi som inte är allra närmast men som ändå finns där. Det är precis så det ska vara.

Jag tog kontakt med henne förra veckan och vi sågs i onsdags. Jag vill inte blunda eller fly och gör det inte heller. Jag vill inte dömma för alla människor är olika och reagerar på olika sätt och ibland orkar man inte ta in svåra saker, för sin egen skull för det påminner om ens egen dödlighet och att svåra saker händer utan att vi kan göra något åt det. Och då kan det vara svårt att ta kontakt med de som bär sorg. Men det smittar inte, det är ingen sjukdom. Det är en del av livet.

Det är en balansgång tycker jag, samtidigt som jag inte vill tränga sig på så vill jag inte undvika. Och det har jag ju inte gjort heller. Undvikit dem. Jag skrev ett brev en vecka efter att jag fått reda på det där jag skrev hur ledsen jag var och att jag tänkte på dem. Och om de vill så finns jag här.

Jag vet att hon har det bra där hon är. Lilla Nora. Hon vet att hon var,
att hon är älskad.

/KarinC

Smärta, trötthet och så lite film

2007-03-18T23:49:00.000+01:00

Körövningen i lördags var intensiv trots att jag kom 30 min försent. Kul var det fastän jag var jättetrött och hade ont och var stel i nacke och skuldra. Jag mådde nästan illa av det, konstigt. Jag kände hela tiden den där molande värken som strålade ut i armen och ända ut i fingertopparna och sen tillbaka upp i nacken.

Jag somnade nästan mot slutet av övningen, det ser inte så bra ut jag vet. Övervägde att åka hem men jag höll ut. Åkte sen hem och lade mig att läsa i sängen och så somnade jag. Klockan någonting så ringde U och undrade om jag kom över och det gjorde jag fastän jag var trött. Vi kollade på filmen "King of Scotland". Jättebra och riktgt riktgt ruskig. Sista biten såg jag själv för U gick och lade sig. Sista biten hade scener som jag nästan inte uthärdade att se. Jag förstår att skådespelaren Forrest Whitaker som spelade Idi Amin fick en oscar för den prestationen. Amin var verkligen som ett barn ibland och så slog det över och han blev riktigt, riktigt farlig. Nyckfull, manipulativ och väldigt paranoid. En riktig psykopat.

Ibland tyckte jag nästan om honom i filmen med den där andra sidan, det farliga smög sig på för att sedan eskalera. Nu visste jag ju vem han var men hade jag inte vetat det, så hade han säkert kunnat lura och manipulera mig också.

Om man inte visste att han låtit dödat alla de där människorna och vad han gjort så hade allt nästan varit frid och fröj, på ytan. Så var det i filmen. Den blåögde läkaren som blev bländad av denne karismatiske man. Och visst verkade det bra! För bra för att vara sant... visade det ju sig.

En mycket bra film!
Rekomenderas!

/K

Det är kul när man har roligt

2007-03-15T23:23:00.000+01:00

Jag kom iväg aldelles för sent idag igen och missade alla tunnelbanor och tåg... Jag satt och väntade och läste i Metro. Min hjärna kan inte ha varit riktigt påkopplad för jag läste fel på rurikerna.

Kristina kan få eget område i Irak

Vem är den där Kristina undrade jag innan poletten skramlade ner.

Jaha! Kristna! Kristna kan få eget område i Irak!

Det tog sin rimliga lilla tid för jag var tvungen att läsa rubriken ett antal gånger och titta i tidnigen också. Satt och skrockade för mig själv och tänkte: Det här måste jag skriva om! Perfekta bloggeninlägget! Ha ha!

Läste också: Cancern hjälpte Cecilia att få kontroll över sin tid.

Aj då, stackars henne hann jag tänka innan jag tittade en extra gång och såg att det stod coachen. En viss skillnad. Skrattade hela vägen till jobbet.

Annars går det sakta men säkert framåt med förteckningsarbetet och idag har jag faktiskt tillåtit mig att ta några extra bensträckare i korridoren, bara för att inte stelna till helt och hållet.

Har varit och sjungit och också och min energi var på topp. Jag var nästan lite speeedad. Fast nu är jag trött så trött, luften gick liksom ur mig se. Och jag är fortfarande mätt efter skollunchen idag. Jösses vad jag är billig, i drift! ;) Bara 2 mål mat om dagen! Halleluja!

Oki, nattinatt.

/K

Du är fantastisk!

2007-03-14T23:38:00.000+01:00

Intensiva dagar...
har kommit igång på allvar med ordnande och förteckande av arkiv. Får inte glömma bort de där minipauserna. Stelnar lätt till i axlar och nacke. Fast idag har jag faktiskt tränat. =)

Ki-jympa - en kombination av kampsport, Qui Gong, meditation och... aerobics kanske? Jätteskönt! Onsdagar klockan 18.30 it is hädanefter!

Nu är klockan mycket och jag har precis sett "Grey´s anatomy" på 5:an. Dubbelavsnitt.

Dagarna och veckorna går fort, i morgon är det torsdag, igen och snart är det helg. Igen. Fast livet är bra, mycket bra. Saker och ting börjar falla på plats. Och jag känner ett lugn i mig själv, en säkerhet som börjar bli mer och mer självklar för varje dag som går.

Jag är. Och det är gott. Jag är Karin och jag är precis så som jag vill vara.

Under Ki-passet boxades vi och sparkade högt emellanåt och för varje gång vi drämde till med näven i luften så skrek vi: "Kui!" Det fanns en märklig kraft i det och mycket energi. Jag kände mig fokuserad och kraftfull. Kroppen samlar på sig en hel del som behöver komma ut.

Vi skulle sträcka ut kroppen och andas, vi plockade ner månen och följde stjärnorna med blicken, vi prövade våra vingar. Jag kom att tänka på vad en person sa till mig en gång för inte allt så länge sen: "Karin, du har en änglasjäl." Det är det finaste någon någonsin sagt till mig.

Jag vet inte riktigt varför jag vill skriva det här, något så nära och personligt. Någonstans kan jag känna lite rädsla för att ni ska tycka att jag är flummig eller att jag tror att jag är märkvärdig.

Men så inser jag att det är min Gremlin och JanteFjante som snackar i mitt huvud, ni vet den där otäcka som vi nog alla har någonstans i oss och som säger att du inte duger, att du inte ska tro att du är något. Som säger att du är liten och rädd och ingenting värd överhvudtaget...

Men det stämmer inte! Lyssna inte! För det är inte sant!

Du är så mycket, mycket mer. Vi är. Och jag också.
Vi får inte glömma bort det.

Vi är fantastiska och vi vibrerar av liv!

/KarinC

"Fem orgasmer är bättre än fyra starköl"

2007-03-11T12:18:00.000+01:00

I fredags gick jag och päronen på en föreställning på Maxim vid Karlaplan i Stockholm. Det var en något försenad julklapp eller om det var födelsedagspresent... i alla fall. Vi såg -->"Avenue Q", <-- en musikal i en något annorlunda tappning. Tänk er en blandning av Mupparna (on speed), Sesami Street och Fem myror, fast i vuxenversion som tog upp frågor som som rasism ("Alla är vi lite rasister"), homosexualitet ("Om du var gay"), sex "Bara när man älskar får man va hur jävla högljudd man vill"), pornografi ("Internet är för porr") och utanförskap allt i en härlig musikalisk blandning. Att se skådespelarnas samspel med dockorna är helt fantastiskt!

Tyvärr var det inte fullsatt vilket var konstigt eftersom föreställningen fått mycket bra kritik i pressen. Kanske kan det vara så att folk blir avskräckta när de ser att det är dockor och tror att det är en barnföreställning. Jag vet inte.

Allt jag kan säga är att de/ni verkligen missar något om ni inte ser den! det var verkligen en rolig och häftig upplevelse! jag skrattade hejdlöst nästan hela tiden! Tänk att det kan vara så roligt att se två dockor utan ben ha sex med varandra! I minst tre olika ställningar Haha! =)

Favoriter:

Trekkie Monster - Fredrik Lycke
Christmas Eve - Maria Kim
Dåliga idéer-björnarna - Fredrik Lycke och Anna Ståhl

en annan favorit är
Lucy the slut

men alla är ju bra! =)

Se den och
njut!

-->Här<-- kan du läsa mer.

/K

Ett år senare

2007-03-08T22:59:00.000+01:00

Idag har vi spelat in sista låten på vår cd.

Jag kom 30 minuter försent till kören, nästan mitt i inspelningen. Men sen var jag med och sjöng. Det gick bra trots att jag inte sjungit upp.

Jag är jättemätt och har ont i magen efter att ätit en god middag med U på en amerikanskt Texasställe på St Paulsgatan.

Annars mår jag finfint, vet bara inte hur jag ska kunna somna... stenmätt som jag är. Fortfarande.

Gn'att å så!

/K

Eskapader i tunnelbanan

2007-03-07T19:19:00.000+01:00

Veckan bara svischar förbi! Ja ni vet hur det är, nu är det redan onsdagskväll och snart helg, igen!

Jag har jobbat en arbetsvecka men det känns längre. Ändå har jag bara sniffat lite på ytan på det jag kommer pyssla med, ordna och förteckna arkiv. Det kommer ta ett tag att tränga ner i materialet, att lära mig hitta, förstå arkivstrukturen och hur den som förtecknat innan mig har tänkt. För jag börjar mitt i vilket på ett sätt gör det hela lite knepigare men intressant. Som sagt, jag får ge mig själv tid att klura på de svårigheter som uppstår och jag behöver faktiskt inte fixa dem med en gång! Och jag kan till och med be om hjälp! =O

Hela veckan har jag gått och trott att arbetstiden är 08.00 till 17.15. Nu visar det sig att det är 08.00 till 16.45. På fredagar däremot slutar vi 16.15, det var kanske det jag missförstod. fast det har jag skrivit. Jaja, jag kan behöva lite plustimmar. fast än så länge är jag inte inne i systemet så jag kan i princip komma och gå som jag vill, det registreras inte någonstans. men eftersom jag generellt sätt är en väldigt ärlig människa så skriver jag upp när jag kommer och när jag går för att kunna föra in det senare. Detta att inte vara inne i systemet innebär också att jag ännu inte fått någon e-post men telefon och eget rum, det har jag! De ska ju fixa det men det är massa användar-id som ska skickas hit och dit och fram och tillbaka.

Mitt rum har sett väldigt kalt och opersonligt ut men igår köpte jag lite blommor och det ser genast mycket trevligare ut!

I morse missade jag tunnelbanan tidsmässigt med en minut men i det läget gjorde det inte något eftersom tunnelbanorna stod stilla och alla perronger mellan Sätra och Liljeholmen var utrymda pga en brand i Axelsberg. (kolla lite närmare på t-kartan... hittade den: --> här <--) I trappen hade de ställt upp en skylt så att vi skulle förstå att man inte skulle gå ner. Nu gjorde jag det i alla fall. Gick ner alltså. På något sätt gick informationen på skylten inte in (kanske var det för tidigt på morgonen) för jag fick för mig att det inte gällde åt det hållet jag skulle åka. Jag hann bara gå två steg ner i trappan föränn det kom en spärrvakt kutande i knallgul väst och gastade:

"Hallå! Var ska du? Ser du inte..." så pekade han på skylten och himlade med ögonen.

Jag stammade: "Alltså... ehh jag skulle bara..." och så vände jag mig om och gick.

"Det går bussar från "där och där" informerade han kort.

Det stod också på skylten.

Jag lommade bort till busshållplatsen och det var massor, massor med människor. Och inga bussar. Jo det var det! Fast de gick i skytteltraffik åt andra hållet. Tillslut kom det en buss men den var knökad och det fanns ingen chans att komma på den. Jag försökte inte ens. Och så rätt som det var så var det någon som sa:

"Nu går tunnelbanan igen!"

Så då knallade vi som var kvar tillbaka till t-banan. 20 minuter att filosofera på. Sen gick det väl rätt bra. Det finns liksom inte så mycket att göra och det är egentligen ingen idé att bli arg heller. Det är som det är och jag kom bara en kvart för sent. Fast jag har ju flextid så det är inte hela världen och det var inom den tiden så... Föresten har jag köpt coolaste väskan idag! Det finns hur många roliga klädes- och prylaffärer som helst på Nytorgsgatan, Bondegatan och däromkring! Nu var klockan närmare 18 och affärerna stängde mitt framför nosen på mig. Jag får gå och botanisera där i helgen eller en annan dag efter jobbet. Köpte väskan på --> Coctail Deluxe <-- Bondegatan. Nu ska jag dricka lite te. Hejhej! /K

Nya jobbet och helgtrekking

2007-03-04T21:37:00.000+01:00

Så, nu har det gått några dagar, ja faktiskt en hel helg. Självklart gick första dagen på jobbet bra. Varför skulle det inte göra det egentligen?

Första dagen var introduktion och V visade mig runt i lokalerna och vi gick runt för att hälsa på kollegorna. Jag har ett eget rum och det står mitt namn utanför dörren. Jag har aldrig haft ett eget rum förut... visserligen lite tomt och kalt än så länge men jag planerar att sätta lite mer personlig toutch på stället. En del användbara böcker i bokhyllan, lite blommor kanske och en och annan bild. Lite konst på anslagstavlan är aldrig fel, förutom den där viktiga informationen då.

Dagen var sjukt intensiv och det kändes som jag redan jobbat flera veckor... men så kom jag på att det ju faktiskt bara var första dagen! =)

På fredagen fortsatte introduktionen och jag fick lite mer reda på mina arbetsuppgifter. Under eftermiddagen åkte jag och två kollegor på tjänsteärende till ett båtbolag inne i city. De behövde hjälp med sitt kart- och ritningsbestånd.

Efter jobbet tränade jag med U. Jag sprang på löpand i 35 minuter och styrketränade.

Återkommer kanske senare om helgens eskapader.

Just nu är jag trött och hela kroppen är som i kramp, speciellt mina ben. U och jag har under eftermiddagen gått över en mil i skog och mark utanför Haninge. Och vi gick och gick och gick och-det-tog-aldrig-slut... Vi hade med oss matsäck med tunnbrödsmackor och svart kaffe. Aldrig har väl svart kaffe smakat så gott som just då, precis innan man blir så där trött att man nästan faller ihop. Ett tag kändes det som jag skulle kunna somna gåendes. Det var såå skönt att äntligen se busshållplatsen och DÄR gick bussen! Precis! Och jag som var kissnödig också! Jorå, jag kom hem välbehållen men benen kändes som två stockar utanpå kroppen.

Det var en rejäl bedrift för mig att hålla igång och gå konstant i 3,5-4 timmar, över en mil. För U kanske det inte var så märkvärdigt (han är maratonlöpare) men för mig var det det.

Ok, nu ska jag faktiskt gå till sängen, klockan är helt plötsligt över tio!

Nattinatti!

/K

Att hitta tigern

2007-02-28T21:59:00.000+01:00

Nu ska jag sova!

Natti natti!

är lite spänd för i morgon,
men det kommer gå fint. =)

Fokus!

Oj, nu kom min lilla tigerkatt på besök i knäet mitt.

/K

En viktig film och musik som berör

2007-02-28T20:12:00.000+01:00

Och så fick jag en sån väldig lust att se en bio och jag tänkte att "Dreamgirls" skulle sitta fint. Jag kollade upp på nätet när och var den skulle gå och åkte in till Sergel. Men när jag kom dit gick den inte där utan på Heron city, jag måste sett fel. I alla fall, jag åkte inte hem och surade eller nåt utan såg den svenska filmen --> "Den nya människan" <-- om tvångsstereliseringarna som gjordes i Sverige.

Det är inte alls länge sen, faktiskt nutid även om inte jag var född då. Oftast var det unga kvinnor som av någon anledning inte ansågs passa in i samhället som blev tvångssteriliserade. Egentligen var det vanliga kvinnor som råkade komma från fattiga förhållanden med många barn i familjen. Filmen utspelar sig 1951, men tvångssteriliseringen i Sverige pågick mellan 1935 och fram till 1970-talet! Och det var många, många tusen människor som tvingades till detta! Fattigdomens lösning enligt läkare och politiker var att tvångsterilisera dessa unga kvinnor eftersom de ändå inte kunde försörja så många barn.

Det är en bra film och en mörk skamlig del i Sveriges historia som det inte pratats så mycket om tidigare, kanska daga att ändra i historieböckerna?

Nu lyssnar jag på underbara underbara --> India Arie. <-- Hennes musik går rakt in i mig själv, som en vibration som aldrig tystnar. Hon har förstått det stora, vad det går ut gå på. Varför vi är här. Jag hör det i hennes texter, i hennes sång.

/K

Utan titel

2007-02-27T22:36:00.000+01:00

Idag har jag...

-tagit emot sotarkillarna (- ok det där lät inte så bra kanske... haha! De skulle kolla ventilerna! Alltså jag menar... de blev klara på 3 röda...! nääehh... jag menar... tss ;)

- betalat räkningar (mycket räkningar blev det - CSN, Radiotjänst och annat tråkigt)

- mailat 3 personer

-ringt ett telefonsamtal till stadsarkivet (till JS my mentor för att berätta att jag fått nytt jobb. Han berättade att de ringt honom vid två olika tillfällen)

- varit på Arbetsförmedlingen (stegade in på Af, live och sa: Jag har fått jobb och vill avanmäla mig. En förvånad uppsyn från handläggaren, som om hon inte trodde sina öron: Har du fått jobb?) Japp!

- var på banken och betalat in pengar för ljusprodukterna för i söndags

- lagat god fiskgryta (ett recept jag lärde mig av N, en av de bra sakerna jag fortfarande kommer ihåg från vårt förhållande. Det andra var inte mycket med. Jag bitter?! Nehe! Inte då. Jag har gått vidare)

-haft coachingsamtal (stora insiker och utsikter, på en gång)

-ringt U som precis hade gått och lagt sig men som tur var inte somnat (sötis - trött)

- läst bloggar (bra sådanna också)

- gjort roliga tester på nätet (om hur mycket Stockholmare jag egentligen är och om vilken stadsdel jag är. Jag - Kungsholmen. Hm. Präktig och tråkig! Jag?!

-Skvaltittat på tv (glöööghh, douh!)

- druckit rött te (ingen tein i och nu är jag riktgt trött, kanske ska lyssna på kroppen nu och gå och sova)

Jag ska:

- stänga av tv:n
- släcka alla lampor i lägenheten
-borsta tänderna
- stänga av datorn
- meditera
- sova

/K

Härligt Karin!

2007-02-27T13:10:00.000+01:00

Så var det klappat och klart!

Jag börjar 1 mars, alltså nu på torsdag.
En projektanställning på 1 år.

Känns hur bra som helst!

/K

H.O.C.K.E.Y - Hockey!

2007-02-26T23:31:00.000+01:00

Gissa vad jag har gjort?

Ja du gissade helt rätt, jag har sett hockey i Globen. Djurgården - Luleå.

Det var min första hockeymatch, har aldrig sett någon live förut. Men någon gåns ska vara den första så när U föreslog att vi skulle gå på hockey var jag inte sen att hänga på! Det var fullsatt fast jag såg en och annan tom bänk så jag vet inte... i alla fall, på ena kortsidan var D.I.F hejarklack och de var väldrillade och "sjöng" muntert. På andra sidan satt den något mindre Luleå-klacken. Första perioden hände ingenting men jag tyckte Luleå verkade ha övertag och det blev en hel del målchanser för dem. De hade klart bästa passningsspelet. Fast första målet gjorde Djurgården i andra perioden. Hela Globen bångnade av jublet och jag skrek själv rakt ut. Haha! Ett tag stod det 1-1 och jag trodde nästan det skulle sluta där men i förlängningen satte D.I.F andra målet och jublet steg igen.

Och där var det slut. Och jag åkte hem.

Annars har jag idag träffat J och vi shoppade vilt båda två, jag tänkte - jag får ju snart lön! och J hade fått sin lön redan. Vi hittade en underbar antikaffär på Östermalm som hade hur mycket fint som helst, speciellt örhängen (Farligt, farligt-jag är svår på örhängen jag). Sen gick vi vidare och hamnade i en nyöppnad butik på någon parallellgata och där hade de hur fina kläder som helst och smycken och div prylar! Dit ska jag gå i morgon under eftermiddagen, efter att sotaren varit här och kollat fönsterventilerna.

/K

Nytt jobb-firande och ljuspartaj

2007-02-25T22:36:00.000+01:00

Katten piper extra idag, det är som hennes jamande har gått upp en oktav eller två. Hon låter ynkipynk.

Jaha nu kommer hon här med sin luddiga lilla boll i munnen, den som brukar ligga i matskålen som en påminnelse om att "nu vill jag ha mer mat".

Min katt pratar ganska mycket, hela tiden... jaha hm, nu sprang hon ut till köket igen med bollen i munnen och jag hör hur hon äter där ute. Alltså ibland undrar jag vad som rör sig i det där lilla lurviga huvudet. Haha!

Jag har inte varit hemma så mycket i helgen så det kanske är därför hon är lite extra behövande, som ett barn. jag vet inte. Äsch, nu fick jag dåligt samvete!

I fredags bjöd U mig på 3-rätters middag för att fira nya jobbet, och nej jag sov inte hemma. På lördag fm var jag J och S ute och kollade tärnklänning till J som ska vara tärna på S bröllop i höst. Det är mycket med bröllop ni vet, klänningen måste beställas och det tar X antal månader och sen ska den väl justeras och så. Sånt där tar tid. Efter tärnklänningskollandet åkte jag hem för att ge katten mat osv. Käkade lunch och sen träfffade jag U på tunnelbanan. Vi skulle till min kompis G och fika under eftermiddagen. Och nej, jag sov inte hemma den natten heller.

Idag söndag har jag under eftermiddagen varit hos en körkompis i Vällingby som var värdinna för ett sk "ljusparty". Ungefär som tupperware fast med ljus i alla former, färger och dofter ljusehållare, ljusstakar osv. Jag köpte nog aningens för mycket och jag har inte sett produkterna eller betalat dem än. Jag tänker INTE säga hur mycket jag köpte för!

Hur som helst var det trevligt och värdinnan hade bakat en grymt god kladdkaka med aftereight i. La mums säger jag bara! "Måste bara haa det receptet!" ;)

/K

Glädje och tacksamhet

2007-02-23T12:35:00.000+01:00

Trots att jag har grym mensvärk idag så är jag så glad så glad! =)

I morse blev jag väckt av att mobilen ringde och jag svarade med någon sömndrucken röst. Det var V från Landstingsarkivet som undrade om jag var intresserad av att börja jobba hos dem som projektanställd i ett år som arkivarie.

På två röda var jag skärpt som tusan och naturligtvis var jag intresserad! Hon undrade vad jag hade för löneanspråk (och här blir jag alltid lite ställd) och jag tänkte snabbt snabbt. Inte för hög summa men lite kaxighet är bra, fast absolut inte för lågt heller... jag sa summan och hon sa att hon skulle kolla med sin chef och återkomma under dagen.

Än så länge är det inte iland än men det vore bra konstigt om hon drog tillbaka erbjudandet om jobb nu. Så troligtvis börjar jag första mars, alltså på torsdag nästa vecka.

Idag har telefonen gått varm, jag har ringt runt till vänner och föräldrar och berättat den glada nyheten. Jag har till och med berättat för min pappa att jag sällskapar med U och han blev såklart både nyfiken och glad. Snart vet hela släkten om att jag fått jobb och att jag är kär. Vår släkt är lite speciell, djungeltelegrafen ni vet. Men jag tänkte, eftersom mamma vet så är det väl inte mer än rättvist att far min också får en chans, annars brukar jag vara lite restrektiv att berätta om pojkvänner och så för honom. fast det är klart, det var ju ett tag sen jag hade någon...

Jaja, i alla fall. Nu ska jag äta lite mat och sen ska jag fika med en körkompis som bor här i närheten.

Jag känner tacksamhet och jag är så glad!

/KarinC

Lite av varje

2007-02-22T21:51:00.000+01:00

I dag har jag sökt två jobb och det skulle blivit ytterligare några till om ams.se hade funkat lite bättre. Jag blev hela tiden utloggad när jag skulle söka arbetet och använda mitt inskrivna cv. Mycket märkligt... Nu har de driftstopp hela helgen också.

Men två sökta jobb är bättre än inga sökta jobb! Och det blir nya tag i morgon!

Jag har sjungit ikväll och under våren händer det lite saker. Den länge efterlängade cd:n från Sorce of Joy ska äntligen komma ut och vi ska ha release någon gång under mars. Vi ska också åka till Västerås och öva och ha konsert tillsammans med en annan kör. Det var roligt att sjunga igen och vi sjöng en nyskriven låt som ingen av oss hade hört förut. lite klurig sådär men det blir nog snyggt när text och stämma sitter.

Nu ska jag dricka lite rött te och käka lite knäckisar! Mums!

/K

Jag är bra ändå

2007-02-22T11:22:00.000+01:00

Okej, okej jag kan tydligen inte hålla mig inom den där tidsramen verkar det som...
Bara jag är uppe och klar innan kl 12.00 så är jag nöjd och bara jag får något vettigt gjort under dagen!
Och nu sitter jag ju här och skriver... och det är ju bra! =) Haha!

/K

Pingproblem!

2007-02-21T22:14:00.000+01:00

Jag kan inte pinga!
Pni´k!
Why? why??!

/K

Det där med struktur och ringar på vattet

2007-02-21T21:35:00.000+01:00

Jag behöver struktur. Dagarna flyter lätt samman och apatin letar sig fram. Jag har varit med om det för och jag vill inte dit igen.

Just nu ser mitt liv ut så här. Ofri ovillig arbetslös. Det är inte kul! Men jag måste själv ta tag i det och göra det bästa av min tillvaro. Det är jag som bestämmer hur jag vill leva mitt liv! Jag ser möjligheter istället för hinder.

På sista tiden har det varit lite si och så med de där nya positiva perspektiven. Jag halkar lätt in i det gamla, neggotankarna poppar upp och jag slutar att tro på mig själv. Jag vill inte ha det så.

Så nu bestämmer jag mig för att jag ska återupprätta mönstren som gör att jag mår bra. Jag behöver struktur och goda vanor så att jag mår bra i mig själv.

Dagen börjar med att jag:

1. upp 08.30 (samma tid varje morgon, inte ligga och dra mig för länge!)
2. mediterar ca 10 minuter
3. morgonbestyr och frukost
4. ca 10.00 söka jobb
5. ca 12.00 lunch
6. promenad
7. fortsätter att söka jobb o dyl
8. från ca 16.00 fri tid för träning, fika, körövn, beroende på vilken dag det är
9. sova ca 22.30

Jag ska försöka hålla detta. Inte på pricken exakt, men på ett ungefär.

Speciellt känner jag att jag är i behov av meditation. Jag känner det eftersom jag slarvat. Det är min tid för mig själv där jag tar emot dagen med öppna armar och peppar mig själv inför dagen som kommer. Jag behöver de där positiva affirmationerna! För jag behöver tro på mig själv och känna att allt faktiskt är möjligt!

Jag tror faktiskt det sitter i huvudet på var och en av oss.

Om jag tror på mig själv så kommer även andra göra det. Om jag själv tycker jag är bra så tycker även andra det. Eller också gör de inte det men eftersom jag tycker om och litar på mig själv och min förmåga så gör inte det någonting! =).

Det ena ger det andra, ringar på vattnet.

/KarinC

Alphonse Mucha-utställning på Dansens Hus

2007-02-20T19:53:00.000+01:00

Jag och mamma var på en jättefin utställning på Dansens Hus i Stockholm. Det var en konstutställning med Alphonse Muchas affischer från 1800-talet. Det var grafiska bilder och målningar. Målade affischer föreställande den berömda aktrisen Sarah Bernhardt i full teaterkostym som Hamlet, Medea och Kameliadamen. Han gjorde även reklamaffischer för champange, kex, choklad och cigaretter mm. Han målade allegorier föreställande kvinnor som konsten och musiken, poesin och dansen.

Efter utställningen fikade vi och jag köpte en fin röd tröja med tryck på. Den kostade 90 kr och det var ju billigt tyckte jag. Sen när jag stod vid kassan stod det 165 kr. Men eftersom jag trott att den kostade 90 kr och det stod det på galgen så fick jag den för det priset. 75 kr billigare.

/K

Lite teologi, om ni orkar

2007-02-20T12:29:00.000+01:00

I lördags var jag alltså med kören i Linköping och det var intensivt, roligt och såå härligt att få sjunga! Vi kom iväg kl 09.00 och det tar ju bara 2,5 timme ner så vi var där ca 11.30. Linköpingskören var bra många fler än vi men det gjorde inte så mycket. Deras körledare var en energisk man som sporrade oss till det yttersta. Värsta träningspasset. Han skrek till oss: "Jobba! Jobba nu då! Kom igen!" Vi övade tillsammans hela dagen och klockan 19.00 var det gemensam konsert. Vi sjöng i 1,5 timme och sen blev det tyvärr bråttom hem eftersom vår chaufförs arbetstider inte passade riktigt. Han var tvungen att vara tillbaka i Stockholm redan kl 23.00. Planeringen var egentligen att vi skulle fikat tillsammans allihopa och så skulle vi åka tillbaka ca kl 22.30 men så blev det alltså inte. På ett sätt var det ju skönt att inte komma hem så där jättesent som det ju faktiskt hade blivit.

Jag somnade med en gång, gick upp kl 08.30 söndag morgon för att vara på Hornsgatan kl 10.00 då vi skulle öva till gudstjänsten som började 11. Det blev en damkör denna morgon, men det gjorde inte så mycket. Våra röster var väl använda och min röst brast säkert i alla fall en gång =).

Frälsis gudstjänster är lite speciella men ganska behagliga ändå med mycket sång och blåsorkester och så vi, gospelkören som grädden på moset. Den här gången var det en gäst som skulle predika. Han var fräsningssoldat eller om han varit det... nu var han ungdomspastor tror jag. Han var ganska ung, en 40-45 år. propert klädd i kostym och med bibeln i komrimerad form i ena handen. Han hänvisade än hit och än dit i olika bibeltexter och blev mer och mer ehh energisk. Det gick kalla kårar utmed min ryggrad och plötsligt slog det mig att han var väldigt lik en ung Uffe Ekman, ni vet Livets ordpastorn. Det han sa blev mer och mer som en svavelosande predikan. Han sa bl a:

"Ni som inte tror på helvetet har hamnat i fel församling! Här tror vi på himmel och helvete!" Och jag antar att han syftade på Frälsningsarmén.

Vidare sa han att kristendomen är den rätta och sanna tron och allt annat (hinduism, buddism, islam, kommersialism, kapitalism eller andra filosofier mm) är avgudatro. Här pratade han också om 10 Guds bud som är rätt vettiga, självklara saker egentligen. Du skall icke stjäla, dräpa osv... Det viktigaste budet enligt honom var nog ändå att: "Inga gudar hava jämte mig" och det var i det sammanhanget som han tog upp det jag skrev ovan.

Själv tror jag att Gud älskar alla människor oavsett vad de tror på men jag kanske inte är någon äkta kristen människa då, eftersom jag tror att buddismen har mycket gott i sig och jag ser det som att alla gudar (ja de flesta iaf) på något sätt är en och den samma, samma goda kraft.

Och ja, jag tror och ser att det finns ondska i världen men det står människan för. Vi har både gott och ont i oss, ingenting är svart eller vitt. Jag har svårt att tro på ett faktiskt helvete med demoner, djävlar, svavelos och förvridna förtappade själar i våldsamma plågor.

För att återgå till söndagen. han fortsatte och fortsatte och fortsatte och det togaldrigslutliksom... och emellanåt spände han ögonen i mig, precis som han kunde känna min skepsism. Jag satt i min röda kåpa, något tillbakalutad med ena armen mot ryggstödet bredvid. Han pratade om Jesus också förstås och att han gav allt ALLT! för oss syndiga människor.

"Och varför tror du att den röda färgen på dina kläder finns? Eller på era röda kåpor?! JO, för att det är Kristi blod! Han offrade sig för VÅRA synders skull!"

Och så där höll han på, i nästan en timme satt vi där. Knäpptysta. Ingen vågade säga ett pip. Heck, vi vågade knappt andas. Och mer än hälften i församlingen var väl 80 år och det började bli jobbigt för dem att sitta så länge. De skruvade på sig och en del gick iväg.

I ena stunden sa han att en fräsningssoldat ska leva i fattigdom och berättade att han själv hade en Skoda och att den var en jättebra bil. Sedan berättade han en liten historia om 2 män (den ena typ officer) som träffades och offficeren hade en mersedes och detta stack i ögononen på den andra som bara hade en... Skoda.

Men menade han: Det är inte fel att ha en Mersedes eftersom det är en gåva från Gud! Gud hade gett den till honom! Och ju mer vi ger desto mer får vi! Och så vidare.

Då går inte det här riktigt ihop för mig, å ena sidan förespråkade han fattigdom men det gjorde ingenting att vara rik eftersom det var en gåva från Gud. Men hur var det med kapitalismen och penninghunger då? Var inte det en avart eller avgudadyrkan enligt hans mått mätt?

Hyckleri om du frågar mig.

Ja det var en märklig söndagsförmiddag det där...
Jag tror att de flesta av oss tyckte att det blev för mycket både att han pratade så länge men också att han var för dogmatisk och fördömande. Så upplevde jag det i alla fall.

Nu ska jag snart träffa min mamma, vi ska gå på en utställning på Dansens hus.

/K

Pans Labyrint

2007-02-16T18:33:00.000+01:00

Idag har det varit en riktig deppdag. Jag vet inte vad det är, om det är hormoner, ångest över arbetslöshet eller något annat, jag känner mig bara ledsen, ledsen, ledsen...

De ringde aldrig från ABA idag så där har jag väl bränt mina broar. Visste att jag skulle ringt tidigare i veckan! Suck. Så går det när jag är passiv, då går ju också tillfällena mig förbi!

Idag har jag gått på bio med min bror. Vi såg den spanska filmen "Pans Labyrint". Otroligt bra film faktiskt! Fantasifull, brutal och känslosam.

Snart kommer U hit, jag ska möta honom vid tunnelbanan för han hittar inte hit.

I morgon bär det i alla fall av till Linköping på körresa över dagen. Vi ska öva och sjunga tillsammans med en annan öppen kör för att sen ha konsert på kvällen. Vi kommer komma hem igen sent, någon gång efter midnatt. På söndag ska vi sjunga på Frälsis gudtjänst klockan 11.00.

Jag har handlat tills i morgon, lite frukt och annat. I ICA-butiken kolapsade en äldre man idag. Jag vet inte om han var full eller vad det var men han skrek något förfärligt och sen fick de kalla på både polis och ambulans.

/K

L O V E

2007-02-15T22:22:00.000+01:00

Det klack liksom till i mig när jag såg honom och jag tänkte:

"Där är han ju!"

/KarinC

Va??

2007-02-15T00:11:00.000+01:00

Jag är chockad, måste bara måste skriva av mig!

Johanna Sällström är död! Jag fattar ingenting... såg det av en slump på nyligen.se. Vadå, hon bara dog...

Vad har hänt? Hur? Varför?

Hon blev 32 år och lämnar efter sig en 4-årig dotter.

Jag fattar ingenting...

/K

Självinsikt

2007-02-14T23:24:00.000+01:00

Klockan 15.30 var det dags för återträff med stresshanteringgruppen. Vi var två stycken som kom... men det gjorde inte så mycket. Det var trevligt som det var. Vi samtalade om vad som hänt sen sist, hur vi ändrat våra vanor och använt oss av övningarna.

Jag har sen sist lärt mig och använt mig av bl a positiva affirmationer och jag har fått ett nytt "tänk". Ett annat sätt att tänka och uttrycka mig. Jag känner mig mera självklar nu än förut, jag har mer tyngd i mig själv. Jag står för vem jag är. Jag försöker leva mitt liv på detta nya sätt, att se möjligheter i stället för hinder. Att bejaka mig själv i alla mina skepnader. Att acceptera mig själv så som jag är. Den jag är. Ibland lyckas jag bra med det och ibland inte alls... men det är också en del av mig! Jag har fel och brister lika mycket som jag har allt det som är bra inom mig. Allt får finnas trots att det ibland är obekvämt och jävligt svårt att titta, att se sig själv i vitögat.

Under den här veckan har jag känt mig låg och ledsen faktiskt och jag vet inte, kan inte riktigt ta på vad det är. Oron har krypit i mitt bröst och jag har känt det där trycket, den där obehagliga känslan av något jag inte kan ta på men som ändå är väldigt välbekant... Jag får inte fatt i vad det är!

Kanske är det så att jag är extra känslig, för allt blir liksom förstärkt och uppförstorat. Det var kanske det som hände igår på kursen? Även om den där kvinnan var rejält obehaglig. Det var inte något jag hittade på. Jag tror att jag i och med att jag är så känslig som jag är, absorberar eller tar in stämningar från andra människor, kanske till och med människorna själva. Speciellt om det är så starka speglingar som detta nu var. Jag såg med en gång att det där var en människa jag ska undvika. Hon spred människoförakt omkring sig. Det var nästan så jag kunde lukta mig till det...

Ja det låter ju lite lätt övernaturligt, hör jag nu... haha! Jag menar bara att jag är väldigt sensibel, på gott och ont.

Nu ska jag gå och sova, i morgon är en ny dag med nya möjligheter!

Ingenting är omöjligt! Allt är möjligt! =)

Sov gott vänner!

/KarinC

A sucker for Romance

2007-02-14T13:39:00.000+01:00

eller är det bara ett kommersiellt jippo det här med Alla Hjärtans Dag? Oavsett vilket, så blir jag påverkad.

När jag var singel så brydde jag mig inte nämnvärt, fast jag skickade sms till mina kära vänner och gör det fortfarande.

Nu när jag har någon, så är jag rädd att bli bortglömd. Visst är det fånigt?

Jag vill bli älskad och uppmärksammad alla dagar på året,
inte bara idag.

/KarinC

Men så hur gick det då?

2007-02-13T23:56:00.000+01:00

Jag kom till intervjun en kvart tidigare även fast jag gick till ett fik och tog en kaffe innan vid pendeltåget. Jag fick sitta och vänta ett tag men kände mig trots det lugn. Fast egentligen är det inte så konstigt eftersom jag förberett mig mentalt sen igår kväll och det fortsatte under hela förmiddagen.

Jag träffade två personer vid Landstingsarkivet i Flemmingsberg. Blev lite spänd och nervös över det men höll god min. Och det gick faktiskt bra. Mycket bra till och med och både de och jag var nöjda. Jag var avslappnad men ändå skärpt. Det finns inget motsägelsefullt i det tycker jag, det går att vara både och samtidigt. Jag var mig själv, hade både tiger och lite elefant i mig tror jag. Bestämd, trygg i mig själv, allert, fokuserad och målmedveten.

Nu hade de ju tyvärr inget arbete att erbjuda trots att de har så mycket att göra. Men jag var helt klart intressant för framtida uppdrag. Det känns lite trist förstås, blev lite av ett antiklimax faktiskt.

"Ja vi är jättenöjda" och

"Det här känns ju jättebra men tyvärr har vi inget att erbjuda just nu".

Suck alltså. Men som min kära syster sa:

"Se det som övning"

Och det är precis vad jag gör.

Nu ska jag fundera på om jag ska ta det där jobbet på ABA i alla fall (Jag har glömt att nämna det). Det är inget kvalificerat arkivariejobb och lönen är sämre och det gäller bara ca 2 månader, om ens det... men det är bättre än ingenting! Och jag får ju i alla fall jobba kvar på arkivet! Med trevliga arbetskamrater!

Eller är det att sälja sig för billigt?

Min kollega Zc har tackat nej till dem. Frågan är nu hur jag ska göra.

Jag vet faktiskt inte.

/K

Kursen

2007-02-13T23:09:00.000+01:00

Tänk att jag kan bli så påverkad av en person. Så påverkad av en persons kommentar om mig. Jag blir så arg på mig själv att jag lät henne komma liksom under huden, kände föraktet mot mig och mot oss allihopa som satt där i rummet. Jag såg det på henne. Hur hon satt, hur hon uttryckte sig. Jag hörde det i hennes röst.

Som en våt filt fastnade det på min hud och täckte över mun och näsa. Ogenomträngligt förakt mot oss andra.

Obehagligt! Bort! Bort!

Jag är lyhörd och känner av människor och stämningar men detta gjorde mig helt perplex. Ena stunden var hon ifrågasättande och aggressiv, allt på en gång för att helt plötsligt prata om Jesus i sitt hjärta. Och det är väl jättebra. Finfint! Om än något motsägelsefullt, men vem är inte motsägelsefull? Livet är fullt av motsägelser och allt är sannerligen inte svart eller vitt. Fråga mig, jag vet, eller tror mig veta... Men när hon går över till att ifrågasätta varför jag är där, då har hon gått över gränsen.

Jag blev aldelles stum och det var som om halva hennes mening försvann i något slags surr, kändes som en käftsmäll.

Jag vill inte lägga mig på samma nivå som hon. Det är under min värdighet. Därför slutar jag här, annars kan jag kanske börja fara ut i okvädningsord och sånt håller inte jag på med.

Det var inte kursen i sig som var konstig, den var bra med andra trevliga människor, god middag och intresssant föredrag. Det var den avslutande diskussionen som urartade.

/K

My tiger whithin

2007-02-13T11:24:00.000+01:00

Idag känner jag att jag klarar vad som helst!

/KarinC

Att byta perspektiv

2007-02-12T21:48:00.000+01:00

I morgon är det dags för jobbintervju. Och det kommer att gå hur fint som helst. jag har tagit kopior på intygen och i dag fick jag arbetsintyget från arkivet och det var goda vitsord därifrån. Helt i sin ordning och det kommer göra susen. Jag tror på mig själv, är fokuserad, driven och positiv.

Jag ska byta perspektiv. Från "neggo" till tiger.

Jag kommer att möta morgondagen med ett rytande och metal förberedelse. Jag har ett fast handslag och stadig blick. Och det syns och känns att jag är en person att räkna med. I morgon är jag är entusiastisk och jag kommer att visa mina starka och positiva egenskaper i ord och handling.

Det kommer att gå hur bra som helst i morgon! =)

KarinC

Mina drömmars stad

2007-02-11T22:38:00.000+01:00

Jag hade skrivit ett helt jäkla inlägg och så fuckade Mozilla upp sig och allt försvann. Morr... Och naturligtvis hade jag inte sparat..
så nu nöjer jag mig med att säga att helgen varit rätt bra med "Vernissage" på arkivet på fredagseftermiddagen, promenad med U på Djurgården under lördagen med efterförljande middag och melodifestivaltittande. I dag, söndag har jag varit på Livrustkammaren och sett en skoutställning tillsammans med J.

Nu säger jag gn'att och sov så gott. Själv ska jag läsa Fogelströms bok "Mina drömmars stad". Intressant läsning om Stockholm under 1800-talets senare del.

Kanske, kanske återkommer jag i morgon med den sedvanliga Melodifestivalskvalet. Men nu orkar jag inte. Hade som sagt skrivit värsta inlägget men orken och lusten vill inte infinna sig nu.

Adios!

/K

Lite kaxiness om jag får be!

2007-02-08T22:11:00.000+01:00

Idag ringde jag Bredbandsbolaget och klagade över varför jag inte får någon faktura (jo nu har jag ju fått påminnelsefakturan med 50 kr straffavgift jag inte tycker jag ska ha). Han visste inte vad det blivit för fel för om posten slarvar bort något så kommer det ett meddelande till dem, eller hur det nu var. Hur som helst och hur det nu än var, så hade jag fortfarande inte fått fakturan som jag skulle. Även fast det inte hände något direkt till min fördel (får ju betala förstås med påminnelseavgift och allt) kändes det ändå bra att ringa och hävda min rätt som kund.

Det är de där små sakerna som räknas. Att jag numera säger ifrån, lugnt och sakligt. Jag skriker inte eller skäller, jag bara talar om hur det är eller hur det känns (beroende på var det är).

Det var som när jag och U var och tränade häromdagen. han är ju van vid styrketräning och vet hur det funkar och jag är inte så van. Jag upplevde det som att han blev arg på mig, att han tyckte att jag fuskade. Han tog det på mycket stort allvar. Själv gjorde jag så gott jag kunde efter min förmåga. Till slut lessnade jag på hans (tyckte jag) aggressiva sätt och sa: "Du får faktiskt tänka på att jag inte är lika van vid det här som du är! Och att jag gör så gott jag kan!" Han tonade ner sig något men jag kände ändå att jag ville ta upp det med honom så att det inte skulle ligga och liksom gnaga i mig. Så efter träningen när vi var på väg till något käkställe sa jag vad jag tyckte och att jag tagit illa vid mig. Han bad om ursäkt och så var det inte mer med det.

Vi hade en fortsatt fin kväll och åt gott på en engelsk pub på Kungsholmen.

Idag har jag ringt till min fd chef och bett honom skriva det där arbetsintyget jag faktiskt måste ha. Jag får det i morgon i handen då jag ska till arkivet av nedanstående skäl (annars får han skriva det på stört när jag står och kikar över hans axel, för jag ska ha det där intyget!).

Jag har varit och sjungit idag igen och höll på ända till klockan 21.30. Det känns att jag inte sjungit på över en vecka. Lite ringrostig, host! harkel!

I morgon ska jag på "Vernissage" på arkivet eftersom en kollega och vän gett ut en ny bok och det vill arkivet uppmärksamma med tal, vin och snittar. Det ska bli roligt att träffa alla igen. pratade med en annan föredetta kollega idag som sa att allt var så grått och tråkigt nu när inte jag och Zc var där. Det var roligt att höra, att jag är saknad menar jag. =). Tydligen har jag gjort intryck i alla fall. Haha!

För några veckor sedan, när jag fortfarande hade jobb på arkivet. Ja det var väl en av de där sista dagarna, dödsryckningarna så att säga, sa en manlig kollega till mig att:

"Det är väl ingen som kommer att komma ihåg vad du har gjort här på arkivet sen när du slutat"

och så plirade han med ögonen, försökte väl skämta eller något, jag vet inte... Istället för att krypa ihop och nästan börja gråta, som jag kanske hade gjort för några år sen, burrade jag upp mig och sa:

"Jo du, det kommer de att göra. Och jag kommer att komma tillbaka också. Och vänta bara, nästa gång blir det kanske som din chef!"

Sen gick jag därifrån. Han var tyst och sa inget mer.

Ingen sätter sig på Karin längre! You mark my word, ingen!

Och jag som skulle skrivit om hur låg jag kände mig idag och hur ledsen jag känner mig men det här var fasiken så mycket bättre!

Tank jo! =)

/KarinC

Af och Casino Royale

2007-02-07T18:32:00.000+01:00

Jag hade svårt att sova igår, tog till och med en tablett som jag ju inte gjort på länge länge nu. Inte för att det egentligen verkade göra någon skillnad, katten väckte mig som vanligt och jag lyckades somna om också, som vanligt.

Gick upp aldelles försent, satte mig framför datorn och skrev lite mail, kopierade betyg och intyg till af-träffen och verifieringen. Jag kom dit strax efter kl 13 och satt och väntade på min tur i 1,5 timme. Handläggaren var riktigt bra, trevlig faktiskt och det kändes att hon var där för min skull, inte för att af ska få en stjärna i himlen (eller hos regeringen). Jag har ju inte fått intyget från arkivet än så den verifieringen kunde hon inte ge mig, alltså står det fortfarande att jag ingen erfarenhet har inom arkiv i deras dator. Jag måste komma in och visa intyget för dem när jag får det.

Ikväll ska jag och J gå på bio. Vi ska se Bond och Casino Royale. Lite härlig actionförströelse så här på onsdagskvällen, det kan jag behöva.

/K

Nora - in memorian

2007-02-06T22:40:00.000+01:00

Ibland ter sig mitt liv så trivialt i jämförelse med hur andra har det. Jag har det ganska bra, till och med väldigt bra. Och det är gott och jag är tacksam för det.

Vi människor drabbas av tragedier. Det hör liksom till, verkar det som. Barn föds och de dör, ibland i samma andetag.

Jag vet att det händer överallt i världen, barn dör varje minut, varje sekund men trots det så är det inte föränn det drabbar någon närstående som det blir personligt. Just nu är det det här barnet som dog och inte fick leva, det här barnet som föräldrarna aldrig fick uppleva mer än den lilla korta stund i livet.

De hade sett så mycket fram emot den lilla. Förberett sig till kropp och själ.

Det är så svårt. Och trots att jag inga egna barn har (och någonstans kan jag ändå inte förstå eftersom jag inte själv upplevt det) så inser jag att det måste vara en av livets allra svåraste prövningar.

Jag vet inte mer vad jag ska skriva, bara att det är så oerhört tragiskt och att jag har lite svårt att ta till mig det jag fått veta.

Men de finns i mina tankar, föräldrarna och den lilla som inte finns mer i vår värld utan någon annanstans.

/KarinC

Oh yes!

2007-02-05T13:32:00.000+01:00

Haha!
Tjoho!
Nu ringde de från Landstingsarkivet i Stockholm
och jag ska dit nästa vecka på intervju!

=)

Å vad bra det känns att vara eftertraktad och att jag är tillbaka igen (inte för att jag någonsin var borta...)!

Nu fick jag tonvis med energi!

/K

Nya russin, gamla russin..

2007-02-04T22:59:00.000+01:00

Jag är för trött för att skriva något riktigt vettigt...

Helgen har iaf varit bra. Idag har U och jag varit på Stadsmuseet och sett Johan Hagelbäcks utställning om och med russin.

Alltså vilken idé!

Att bara komma på en sån grej! Kul vare i alla fall.

Kolla in! Stadsmuseet är en av de få museer som fortfarande är gratis.

Nu ska jag sussa.

/K

Russinutställning a la Hageläck:
Föreställande rockkonsert från Roskilde.
Interaktivt,
tryck på en knapp och publikhavet rör på sig + rocksnubben på scenen.

Tsotsi

2007-02-01T20:09:00.000+01:00

Jag kom iväg till Af, det var mycket folk första dagen i månaden såhär. Jag fick vänta kanske 45 minuter innan det var min tur men jag var vid gott mod och det gick bra. Inget märkvärdigt. Men hela dagen idag har jag varit ledsen. Åkte in en sväng till Åhléns för att försöka hitta något jag ville ha från arbetskamraternas presentkort (300 kr) men hittade ingenting.

Har käkat korvstroganoff och tittat på syafrikanska filmen Tsotsi. Mycket bra film. Jag orkade inte åka till kören idag, även om det säkert hade varit bra att komma iväg men det bidde bara inte så.

Jag tror jag ska gå och lägga mig, är trött och i morgon är det en ny dag och då ska jag äta lunch med A och kanske träffa U på kvällen.

/K

Ofri ovillig arbetslöshet

2007-02-01T12:18:00.000+01:00

Idag har jag sovit ut, ofrivillig sovmorgon. Ofri ovillig arbetslöshet.

Sista dagen på arbetet igår blev precis så bra som jag ville och hade föreställt mig, med mycket skratt en del svarta stråk av vemod och sorg. Men jag höll modet uppe och det kändes trots allt rätt okej. de människor som jag tycker om och som tycker om mig var där. De tycker det var tråkigt att det var sista dagen igår (de flesta faktiskt) och det känns fint att vara så uppskattad både som person och att jag faktiskt är en driven, kompetent medarbetare på arkivet.

Blev avtackad med tre sorters tårta, blomma och present. Chefen höll ett uppmuntrande tal och även jag sa några väl valda ord om att jag trivt så fantastiskt bra och att jag inte trivts så bra på någon annan arbetsplats förut. Och det kom faktiskt direkt ur mitt hjärta, för det känns faktiskt så. Jag hör hemma där och jag kommer tillbaka! Det vet jag, det är min inre övertygelse och jag känner stark att det kommer att bli så. Sen vet jag inte hur eller när. Jag vet bara att.

Mina sista ord var

På återseende!

Det var så svårt att ta de sista stegen (för den här gången) ut ur huset efter att ha städat upp vid den arbetsplat jag haft i 4 månader, loggat ut ur datorn och lämnat inpassseringsbrickan.

Så idag är det med stort vemod jag sitter här. Känner mig tom. Och jag som ska ta nya tag och åka till Arbetsförmedlingen. Försöker bygga upp någon slags "go" i mig så jag kan göra det på bästa möjliga positiva sätt.

Jag tog tag i saker och ting igår och ringde runt till de ställen (arbetsplatser) jag skickat mail till tidigare men fortfarande inte hört någonting ifrån. De ska höra av sig nu i veckan eller i början på nästa vecka. Jag vill ut i jobb så fort det bara går.

Mot nya mål, mot nya äventyr!

Okej, nu ska jag försöka ta mig samman och åka till Af.

/KarinC

På'n igen!

2007-01-30T22:38:00.000+01:00

I morgon är sista dagen på jobbet

och jag har precis sökt ett jobb.

Alltså så här är det.

Visst känns det jävligt trist och visst är jag ledsen, för jag vill vara kvar men... jag klarar mig!

Mitt liv går vidare mot nya äventyr och nya mål. Och jag är säker på att jag kommer tillbaka, kanske förr än de anar... ;)

Det finns nya arbetsplatser för mig att upptäcka, nya människor och andra krafter hos mig som ska göra sig mer verksamma och påminda.

Jag vill att i morgon ska bli en bra dag. Jag vill fylla den med positiv energi och värme. Jag är inte bitter, jag tänker inte vara det. Jag sprider glädje. Jag sprider positiva strömmar. Inte för att jag ska sluta, utan för att jag går mot nya vidder, mot nya riktningar.

I morgon klarar jag vad som helst!

/KarinC

I morgon är en ny... dag

2007-01-29T23:00:00.000+01:00

Dagen har varit rätt okej.

Trots att det nu bara är 2 dagar kvar.

Trots att jag på torsdag antagligen får pallra mig iväg till Arbetsförmedlingen.

Har jobbat på som förut (kanske s(m)urfat lite mer än vanligt kanske...)

Klockan 17.00 var vi några stycken från enheten som åkte till Akkurat på Hornsgatan och drack lite öl. En liten samling så här innan Zc och jag slutar på onsdagen. Det var inte alla som kom, inte ens nästan faktiskt men de viktigaste personerna var där, de jag tycker om. Det var väldigt avslappnat och trevligt faktiskt. En efter en droppade de och av och till sist var det bara Zc och jag kvar så vi satt och spånade lite. Jag drack två öl. En "Leffe Blond" och en "Golden" någonting. Och så åt jag en tomatsoppa med vitlöksbröd. Det funkade rätt bra. Sen fick jag ont i huvudet.

På tal om huvudvärk ska jag ta en alvedon nu.
Jag ska dricka en alvedon.

SKÅL!

/K

Suck...

2007-01-28T22:36:00.000+01:00

Bara 3 dagar kvar på jobbet...

Vad kan jag säga?

Hoppas det blir kännbart att jag försvinner.

/K

Faithful: 2 min - tur och retur

2007-01-28T17:13:00.000+01:00

Igår var det till att gå upp ganska tidigt, ingen sovmorgon här inte... Jag skulle med tåget 08.03 för att sen ta buss från Klarabergsgatan ut till Berwaldhallen. Mycket folk på bussen och de flesta var körsångare som skulle dit och sjunga.

Det var uppdelat till två konserttillfällen. I konsert klockan 18.00 och en kl 20.00. Jag sjöng den senare tiden. Gästartister: Mr Carl Hall, Louise Hoffsten och Marika Lagerkrantz. 50 kr av konsertbiljetten gick direkt till Ersta diakoni till stöd för kvinnor utsatta för våld och hot. Det är en bra sak att stödja tycker jag och en osynlig grupp i samhället. För att inte tala om alla barn som blir vittnen till våld och hot eller själva är direkt eller indirekt utsatta.

Jag hittade en länksida till en mängd olika organisationer och annat mot våld, barnpornografi, sexhandel, incest, misshandel och mobbing mm. Kolla in den! Här är länken ---> Klicka här!

Jag träffade körkompisarna i foajén och vi gick in och satte oss i stora salen. Vi värmede upp lite grann och sen var det övning från morgon till kväll. Mr Carl Hall från Atlanta, USA var där och en del andra kända personer i körsammanhang. Lasse Axelsson, Anki Spångberg och hennes rocksyster syster Charlotta Ollward. De ledde oss igenom de olika låtarna vi övat på sen vi fått vår övningscd. Jag har ju sjungit för full hals nere i arkivet på jobbet men det räckte inte riktigt för en del låtar kunde jag bara på ett ungefär. Fast det var kanske 3 eller 4 av 7 låtar som jag kunde bra.

Vi var alltså 1800 körsångare som sjöng i Berwaldhallen. 1800 människor! Det är vansinnigt mycket människor det.

Hanna i kören hade förbokat plats (och vi beställde mat under pausen), på ett ställe vid Karlaplan oh det var tur det för det blev snabbt fullt. Vi var först in och eftersom vi redan beställt vår mat och de visste ungefär när vi skulle komma så fick vi födan på studs. Stället var snabbt proppat med människor.

Hela dagen igår hade vi tur med bussarna. De kom precis när vi ställt oss där, vi behövde inte vänta alls. Och det var 2 min väntetid. Alltid. Märkligt alltså. Och turen har hållit i sig hela dagen idag också. Jag åkte hem till U och hjälpte honom att städa sin lägenhet. Det skulle vara visning där klockan 15.30. Han var ute igår kväll och det lev väl något lite för mycket för han var lite sliten idag. Så därför kom Karin - the städsquad till undsättning! Haha! :)

Under tiden när mäklaren hade visningen gick vi till Mc Dånald's i Globen.

Jag åkte tillbaka hem och både vid tvärbanan och t-banan från Liljeholmen var det ca 2 min väntetid. Igen.

Jag säger då det, ibland har man flyt!

/K

Betraktelser

2007-01-25T23:37:00.000+01:00

Varje morgon när jag vaknar läser jag texten jag skrivit till mig själv,
laddad med positiva affirmationer.
Efter det sitter jag tyst och stilla några minuter och andas lugnt
för att sedan lyfta händerna mot himlen,
både ett sätt att sträcka ut musklerna men också en hälsning till dagen.

Sen börjar jag dagen.

Idag slog det mig att det faktiskt funkar!

Att jag förändrats, transformerats precis åt det hållet jag vill och strävar efter.
Jag är mer öppen och närvarande än jag varit tidigare.
Jag är medveten på ett annat sätt än jag varit tidigare.
Mitt sätt att se på mig själv har förändrats. Jag tänker numera positivt, inte så att jag är glättigt glad hela tiden. Även jag har mina svarta stunder, fortfarande.
Men jag tillåter mig att känna om jag är ledsen eller arg. Eller glad. Och jag fastnar inte lika lätt i vreden. Jag känner den och går sen vidare.
Om det behövs, markerar jag var min gräns går.

Tålamod.
För mig handlar det om tålamod, just det jag har svårt för.
Tålamod att stanna kvar och att inte ge upp.

Inte ge upp känslomässigt vad gäller arbete, utan stå kvar. Och vara aktiv.

Inte ge upp när meditationen inte funkar alla gånger. För ibland gör det inte det,
just då.
Då när det är det saker som stör eller att jag är för ofokuserad och kanske lite irriterad för någonting. Att ändå fortsätta nästa dag, nästa morgon.

Eller när jag missade en grej på jobbet idag. Det kändes inte ett dugg roligt att få göra om arbetet. Det sänkte mig lite grann men sen tänkte jag:
"På´n igen!"

Gör om, gör rätt! =)

Och då var det plötsligt inte en så stor grej. Inte egentligen. Det tog en kvart att rätta till det jag missat. No big deal.
Alls.

/KarinC

PING!

2007-01-22T22:32:00.000+01:00

Jag gör som Snurre.

Ping!

/K

Lilla sovpåsen

2007-01-22T22:24:00.000+01:00

Jaha nu har snuttisen somnat här bredvid mig i soffan.

Katten, vad söt hon är! =)

Jag är f ö r k y l d på bilden, kanske ska tilläggas.... (måste ju skylla på något). Eller så är det kontrasten, jag - söt, hon - sötare!

/K

Det rör ju på sig

2007-01-22T21:27:00.000+01:00

Här jobbar jag! =)

Från det ena hållet...

och det andra

Jag har varit på dåligt humör idag. Telefonen funkade inte så jag drog ur jacket i ren frustration. Arghh! TELEFONDJÄVUL! :=

Katten väckte mig (som vanligt) aldelles för tidigt och jag kom iväg sent till jobbet.

Jag har varit låg och ledsen idag. Min korta tid kvar gör sig påmind varje gång jag går till jobbet. Det är med blandade känslor jag går dit, för samtidigt som det känns svårt och jag blir ledsen så är det ju så himla roligt!

Jag kan inte komma ihåg sist när jag tyckte det var roligt att gå till jobbet! Jag har aldrig trivits så bra någonstans som jag gör här!

Jag har satt upp hyllmarkeringar i de nya magasinen. Många lappar är det... just nu är Mag 5 och 6 tomma men arbetet med att flytta in delar av arkivet påbörjades idag. Jag har varit på Mag 4 där jag rensat och lagt ner handlingar i arkivkartonger. En del av arkivmaterialet står löst eller i påsar. De ska ner i arkivkartonger. Det går inte att ha massa löst material när allt ska flyttas.

Jag mailade killen på Domstolsverket för att höra hur det gick. Han skulle ju hört av sig till mig i slutet på förra veckan, men gjorde aldrig det så då hörde jag av mig i stället.

Idag har jag fått nya tips om jobb och Zc fick tag på kvinnan från Brandförsvaret ang ev jobb där. En kollega med bra kontakter med andra myndigheter tipsade om ett jobb i Östersund där de söker två arkivarier.

När Zc och jag satt och fikade kom hon fram och gav oss en lapp med telefonnummer och ett namn till en person som sökte med ljus och lykta efter en projektanställd arkivarie till en annan myndighet. Jag gick upp och ringde direkt. Kvinnan jag pratade med tyckte det var bra att jag var så snabb med tanke på att kontakten upprättades 10 minuter innan. De sökte en arkivarie till ett ritningsarkiv vid en myndighet. Det lät intressant och livsandarna återkom lite efter det. det känns så mycket bättre när jag tar tag i saker i stället för att sitta och vänta och älta och vara bitter och deprimerad för att jag inte får vara kvar.

Det är kanske meningen att jag ska någon annanstans?

Det kanske är meningen att jag ska pröva mina vingar, se mig om efter andra marker?
Och vem säger att jag inte kommer tillbaka?

Det kommer jag göra.

Nu är jag trött och ska gå och sova.
Blev inte så mycket sömn i helgen... av olika anledningar.

/KarinC

En Bra Helg

2007-01-22T07:54:00.000+01:00

Det har varit en bra helg med utflykt och promenad på Ingarö tillsammans med U, filmtittande på dvd hemma hos U på söndagkvällen och utgång med J på lördagkvällen. Vi hade tänkt att gå på Re:Orient men kön var oändligt lång så besvikna gick vi därifrån, någonstans insåg vi att vi inte skulle komma in. Det blev Fenix i stället och det funkade faktiskt också. Musiken var riktigt bra faktiskt. Jag drack en Bacardi Breaser Vattenmelon och en Cosmopolitan och efter det så blev jag något glad i hatten. Dansade en hel del, fast det gjorde jag innan. Jag fungerar inte så att jag måste dricka för att kunna dansa. Är det bra musik, kan jag dansa (nästan) var som helst. Det spelar ingen roll om dansgolvet är tomt. Jag dansar.

Nu är klockan aldelles för mycket och jag ska äta frukost för att sen åka till jobbet... nu är det bara lite mer än en vecka kvar. Snyft!

/K

Sjung Gospel!

2007-01-19T00:03:00.000+01:00

Idag har det varit en ganska bra dag. Både på jobbet och efteråt.

Jag har sjungit gospel och det var härligt, härligt, härligt! =)

Å så lite reklam...

Den 27 januari, 2007 är det dags för "Sjung Gospel" i Berwaldhallen.

Det kommer vara en 1000-manna gospelkör med artister som Louise Hoffsten, Marika Lagercrantz och så Carl Hall från Atlanta, USA.

För mer utförlig information se : www.faithful.se

Det ska bli såå roligt! Jag har ju varit med för så jag vet hur intensiv och underbar dagen blir. Vi övar hela dagen och avslutar med två konserter på kvällen. Jag har fått noter och övningscd så jag kan förbereda mig ordentligt. Jag ska kunna 7 låtar med stämmor och text utantill.

/KarinC

Jakten på den perfekta kroppen

2007-01-17T20:20:00.000+01:00

Igår var jag och tränade igen. Hade packat väskan kvällen före så jag skulle komma iväg till träningen efter jobbet. Det var fullt i omklädningsrummet och jag fick tränga mig fram till ett ledigt skåp.

Jag har tänkt på det förr och noterat det. Hur smala en del tjejer/kvinnor är. Jag menar sjukligt magra. På en kvinna kunde jag se varje revben som avtecknade sig under huden och hon inga former överhuvud taget. Och hon såg inte ens hur hon såg ut. Antagligen tyckte hon att hon var tjock.

Jag känner ingen som har anorexia men jag sett en del och träffat en och annan person inom vården. Jag har själv inte sjukdomen även om jag ibland märker tendenser så tillvida att jag slarvar med maten ibland och glömmer bort att äta. Dessutom tycker jag att jag är tjock fastän jag inte är det. Men jag k ä n n e r mig tjock och jag har gått upp 5 kilo i vikt. Jag trivs inte riktigt i mig själv och vill gärna gå ner de där 5 kilona igen.

När jag får de där tankarna så blir jag rädd, för jag vet hur lätt det är att bli fixerad vid något. Men jag är i alla fall medveten och vaksam.

Att se en del kvinnor i omklädningsrummet får mig att reflektera över denna hets att se smal ut och få den där vackert skulpterade kroppen som de har i modemagasinen. Frågan är: vill jag se ut som hon på bilden? Massmedia överröser oss med bilder av smala modeller många gånger osunt smala kvinnor på gränsen till självsvält. Jakten på den "perfekta" kroppen kan få oss att springa fortare och göra hundra armhävningar i stället för tio. Vi äter kanske bara ett mål mat om dagen och hoppar över de andra. Både kvinnor och män känner ibland av pressen att vilja se ut på ett visst sätt. De där snygga bicepsen, den där snygga magen eller den där fasta rumpan.

Visst är det viktigt att på ett sunt sätt bry sig om sin kropp på alla plan, både att röra på sig och att äta rätt.Jag tycker om att träna numera. Det är roligt och skönt, även om jag ibland kan känna ett visst motstånd också. Det är bra att röra på sig och att bygga upp sina muskler så jag orkar mer. Men allt som utövas på ett extremt sätt kan vara farligt. Jag vet att det är skillnad på att träna på ett sunt och hälsosamt sätt och att ha anorexi som är en sjukdom men jag kan inte låta bli att någonstans ändå dra en koppling här.

Jag tror att många av oss är så präglade av det vi ser i tidningar och på TV.

Modellerna ser ju så bra ut!
Eller gör de det??

Vad vi inte tänker på är att det oftast är kraftigt retucherade bilder. De ser egentligen ut som du och jag. Ganska vanliga alltså. Utan smink och med ett par joggingbrallor ser filmstjärnan rätt vanlig ut med sina egna skavanker.

Jag fick mig en tankeställare i alla fall. Big time.

/K

Monday - whatever

2007-01-15T22:40:00.000+01:00

De skickade lösenordet idag på morgonen och jag skickade in ansökan via nätet. Så nu är det gjort.

Annars har dagen varit ... måndag.

What else can I say...

/KarinC

Rekrytering - eller ung och grön??

2007-01-15T00:09:00.000+01:00

Nu försöker jag söka ett jobb som arkivarie på Riksarkivet. Ansökningstiden går ut i... dag. Det ska gå att ansöka via webbplats där man ska registera sitt cv. När jag skulle registrera nytt så visade det sig att jag redan hade varit där iaf var min e-post registrerad. Lösenord kommer jag isf inte ihåg. Det gick att få nytt lösenord skickat till sin e-postadress och visst, det kom fram grön text där det stod "att nu så är lösenordet skickat till din e-post!

Vajjert!
Härligt!
Superb!

NOT!

Har väntatochväntatochväntatochväntat
ochingentinghänder. Liksom.
Mjupp!

Kan inte sitta här hela natten och vänta på ett lösenord som aldrig kommer...

Jag får åka dit personligen på lunchen och överlämna ansökan.

Så får det bli!

Adjöö!

ps: nu skickade jag ett andra mail till rekryteringen ang lösenord... kommer väl få en drös i morgon bitti! Men då är det försent!

I-landsproblem (eller det här med bh-ar)

2007-01-14T22:13:00.000+01:00

I fredags var jag och tränade på Friskis & Svettis. Skönt skönt, förutom att min bh inte funkade något vidare. inte alls faktiskt. Den är väl en 10 år och rätt schleten så att säga. Det var obekvämt och jag var liksom tvungen att "hålla i"/fixera brösten med armarna så det inte skulle skumpa så förfärligt. Dessutom var det ganska smärtsamt! Ohh shit!

Så idag var jag och U ute och shoppade. Fast så mycket shoppande blev det inte, ingenting faktiskt. han var på jakt efter en tröja och jag efter en sport-bh.

Jag provade och provade och provade. Den ena var för liten den andra för stor. Sannerligen en djungel det där! Jag trodde U skulle uppskatta bh-provandet men när jag frågade vad han tyckte om den eller den bh svarade han:

"Men det vet väl inte JAG!" och så såg han lite stressad ut.

"Jag är inte direkt någon bh-expert..." sa han senare.

"Men du kan bli" hintade jag till honom.

Jag vet inte, han kanske inte är någon bröstman. Vilket i så fall är väldigt tråkigt. Jag gillar mina bröst och vill gärna att någon annan uppskattar dem också.

Jag har en känsla av att han tycker att jag är ganska så rak på sak och det är inte alltid han förstår mina sexuella anspelningar som kommer lite titt som tätt. Haha!

/K

Meditation

2007-01-10T21:18:00.000+01:00

Jag började dagen med meditation, lugn skön meditation. Jag tände ett ljus, satt upprätt i sängen något tillbakalutad med benen i skräddarställning.

Jag fokuserade.

Visualiserade ljuset

i mitt inre. För det finns där

också.

Efter en kvart var jag klar och sträckte ut kroppen ordentligt. Sträckte på den som en katt. Jag var redo att möta dagen.

Frukost, morgonbestyr och så tunnelbanan till jobbet.

Idag har jag känt mig glad och trygg.

Hjälpte JS lite i expeditionen. Det var egentligen inte meningen, det blev bara så. Det kom folk hela tiden och frågade saker. Jag hjälpte en man som ville ha handlingar ur ett kyrkoarkiv. Jag hittade fram arkivförteckningen på nätet och letade reda på förteckningen så han kunde beställa fram den serie han ville ha.

Jag är stolt över mig själv, att jag faktiskt hittade det han skulle ha. Det är annars inte alltid så lätt.

Annars sitter jag mycket framför min dator. Dagen gick så snabbt och snart är det helg igen! I morgon är det redan torsdag.

Det är skrämmande att det går så fort.

Snart slutar jag på arkivet och det känns inte bra alls. Jag hör ju hemma där! Det är där jag vill vara! Och så får jag inte det! Min chef som kommit tillbaka från föräldrarledighet, frågade om jag sett några jobb att söka och då dog mitt hopp att få vara kvar.

Hoppas på ett mirakel, att de plötsligt kommer på att de behöver folk och att pengarna finns, att de vågar satsa på mig för jag är bra.

Jag gör ett bra jobb. Faktiskt så är det så.

/KarinC

Ett eko av skiftningar

2007-01-08T22:29:00.000+01:00

Vad var det nu jag skulle skriva?

Förut när Blogger inte funkade visste jag, men nu har jag tappat bort tankarna.

Jag är ledsen men vet inte varför. Eller jo, det gör jag. Och det var inte alls det jag skulle skriva om egentligen.

Känslor skiftar
och jag med dem.

Jag skulle skrivit att jag frös
och hade ont i huvudet
och kanske håller jag på att bli förkyld. Men så har jag känt i två veckor nu, det skiftar visst också. Ena dagen mår jag halvtaskigt, är trött och har ont i kroppen och huvudet, andra dan mår jag rätt bra.

Men nu, nu är jag ledsen. En obestämd känsla som sitter i magtrakten och som pulserar och liksom strålar upp mot bröstkorgen, mot strupen. Jag har svårt att andas och ibland är det som jag glömmer bort.

Att andas.

Det skulle vara skönt att gråta. Men det var så länge sen och jag vet inte hur jag gör. Fast det är inte något som jag kan bestämma mig för att göra, bara sådär. Kommer det så kommer det.
När det ska.
När jag behöver det.

KarinC

Varning!

2007-01-07T23:04:00.000+01:00

för filmen "The Black Dahlia"!

Fast för all del, bilda er er egen uppfattning. Men då kanske ni inte ska fortsätta läsa inlägget..!

Oavsett vad man nu vet bakgrundshistorien eller inte så tycker jag inte det är någon bra film. Även om jag, efter att ha läst lite om det mycket uppmärksammade mordet på Betty Short under 1930-talet och kanske förstår lite mer av filmen. Eller nej, det gör jag faktiskt inte.

Sopigare film får man leta efter. Förutsägbar och tramsig. Och jag blev jävligt irriterad på styltig dialog och obegripligt rörig intrig. Filmen var en parodi på en typisk polisfilm/gangsterfilm med regniga miljöer och rökande poliser med hatten nedsjuten över ögonen. Det var bara det, att jag tror inte det var en parodi! Och det gör det hela mycket mycket värre! Det fanns ingen som helst gnutta fantasi eller känsla!

Det enda som var bra med filmen var de mycket råa boxningsscenerna i början av filmen, och jag som inte ens gillar boxning! Det tycker jag säger en hel del.

Varför göra en sån film? Jag förstår det inte. Obegripligt.

/K

RullSkriskodisco

2007-01-07T19:00:00.000+01:00

I går åkte U och jag skridskor i Vasaparken. Vädret var väl sådär men helt okej. Vi hade tagit med oss glögg som vi drack första sippen av redan efter en kvarts åkande. Det var faktiskt jättekul och det gick mycket bättre för min del än vad jag hade trott. Lite vingligt var det och jag fick ont i fötterna men efter ett tag gick det riktigt bra. U spelade hockey som barn så han hade det i ryggmärgen. Jag har inte åkt skridskor sen jag gick i skolan och övade mig på att åka baklänges.

Det var vi, alla kidsen, deras föräldrar och så småttingarna i sina nya glänsande skridskor samt en hel del annat löst folk. Det var faktiskt riktigt mycket folk som åkte. En man hade till och med värsta långfärdsskridskorna och full mundering med både knäskydd och kånkenryggsäk. En del pappor lärde sina små barn lira hockey. Det var lite roligt att se dessa små knattar som höll en miniminiklubba i ena handen och pappa i den andra.

U och jag åkte några timmar, runt runt för att ibland kryssa mellan hockeypuckar, barn och skridskoskydd. Lätt träningsvärk i anklar, fötter och ben men det är en ganska skön känsla.

Det var en härlig dag, helt klart! =)

/K

Good Affirmations!

2007-01-05T23:00:00.000+01:00

Jag övar mig.

Jag övar mig i att tänka positivt, att se möjligheter istället för hinder.
jag övar mig i att tycka om mig själv, ett arbete som aldrig borde ha upphört. Det är dags nu, dags att ta itu med min självbild. Att tycka illa om saker jag gör, när jag te x medvetet eller omedvetet sårar en annan människa eller när jag gör val som inte alltid är bra för mig, det är en sak. Men att tycka illa om mig själv som person är något annat. Det är som att förakta själva fundamentet jag står på, grundmaterialet. Det som är jag. Det gäller att skilja på det där, för det är inte alls samma sak.

Jag är inte det jag gör. Jag är inte mina felbedömningar eller misslyckanden och jag är heller inte mina prestationer. Det definerar inte mig som person.

Jag är Karin.

En underbar, varm och passionerad kvinna med mycket mod och massor av kraft! Jag har allt det jag vill ha. Här, inne i mig.

Det känns lite konstigt att skriva varma närande ord om mig själv till mig själv, att frossa i det. Får jag skriva så här? Och vad tycker andra människor om det? Tänk om ni tycker illa om mig, tycker att jag skryter eller ännu värre... tänk om ni tror att jag tror att jag är bättre än ni? Hängde ni med? ;)

Appappapp! Där kom lille Gremlin igen!
BORT! Bort med dig!

Här bor jag och det finns inget utrymme för dig här!

Så... nu tar jag plats och jag skriver vad jag vill, när jag vill.

JAG - utan inbörders ordning

Jag är kompetent och tar itu med saker med entusiasm.
Det jag inte kan - det lär jag mig.
Jag duger precis så som jag är.
Jag tycker om och bryr mig om mig själv.
Det här klarar jag! :-)
Jag är vacker.
Jag är självständig.
Jag tänker positivt.
Jag låter inte längre någon sätta sig på mig!
Jag är fantastisk!
Jag är underbar!
Jag är sensuell.
Jag är omtänksam
Jag lever i kärlek.
Jag är kärlek.
Jag har alltid ett val.
Jag bejakar mig själv.
Jag tar hand om mig själv.
Jag är begåvad.
Jag är smart.
Jag står upp för mig själv!
Jag gör så gott jag kan.
Jag respekterar mig själv.
Jag litar på mig själv.
Jag är stolt över mig själv!
Jag är tillåtande.
Jag är noggrann.
Jag är lyhörd.
Jag är bra på att lyssna.
jag är social.
Jag tycker om att skratta.
Jag är rolig! =)
Jag tycker om min kropp.
Jag ser möjligheter i stället för hinder.
Jag bär längtan i mig.
Jag har allt inom mig.

Jag är jag.

Listan kan göras lång. En aldrig sinande källa.

Är det inte fantastiskt?
Pröva själv att varje dag skriva ner tre positiva saker om dig själv. Vem vet, det kanske funkar! Det går att skriva vad som helst. Hur du är som person, vad du gör eller tycker om. Skriv ner något du är stolt över!

Så länge som det får dig att må bra så är det gott!

Lev väl!

/K

Dagen efter... semestern

2007-01-03T20:07:00.000+01:00

Jag känner mig så där trött i kroppen så jag knappt orkar lyfta fötterna. Halsen är raspig och hur mycket jag än sover så försvinner inte den där tröttheten.

Jag har jobbat i två dagar och det funkar hjälpligt fast idag somnade jag framför skrivbordet. Som tur var var det ingen som såg mig. Det är många som har semester fortfarande... tur för mig! =) Men efter en cappuchino så var jag lite piggare och så gick jag ner i arkivet för att andas lite mer arkivdamm och klisterångor. Jag hade tänkt stå där nere och jazza lite men batterierna i min cd-spelare tog slut så det blev ingen musik.

I morgon ska jag ladda batterierna! Mina egna OCH cd-spelarens.

/K

G'natt!

2007-01-01T23:17:00.000+01:00

Det var en tung kväll, natt, morgon med mycket champange, trevliga människor och en date. Festade ända fram till småtimmarna. Nu är jag trött trött och ska sova gott i min nybäddade sköna säng.

I morgon är det jobb igen.

Jaaa!!! =)

/K

2006 - nyårsplock

2006-12-31T17:24:00.000+01:00

Är tillbaka efter några dagar på vischan. Roligt att träffa pappa, tyvärr var både han och hans fru förkylda så vi gjorde inte så mycket. Åt god mat, drack vin och jag läste ut två pocketböcker av Karin Alvetegen. Jag var ute på stan och shoppade. Det är märkligt att när jag kommer till småstaden så handlar jag så det ramlar saker ur öronen! Haha! =) Okej inte riktigt då, men nästan!

Småstaden är som den brukar vara men ändå inte. Är inte människorna lite gladare än jag minns dem?
Och är inte expiditerna mer serviceminded än förr?
Eller är det kanske jag som har förändrats?
Småstaden har inte längre ett horn i sidan på mig, jag får inte längre ångest när jag åker dit. Småstaden kan inte göra mig illa mer för jag har levt och överlevt många gånger om.

2006 var ett tufft år. Med arbetslöshet, en tung tung depression, sjukskrivning och låg självkänsla.

Men det fanns också plats för en pyrande låga av livslust, en glädje över att ändå finnas till och känslan av att livet ändå innehåller så mycket mycket mer än vad vi tror och kan föreställa oss. Jag anar och en del av mig v e t att inom mig finns allt det där jag vill ha.
Kärlek, livsglädje, mod och lust.

En av de stora händelserna var ändå att jag fick det där efterlängtade jobbet jag kämpat så hårt för. Och i och med det blev en av mina drömmar uppfyllda. Jag ville ha ett arbete just där och fick det också. Nu är det ju tråkigt att jag inte får vara kvar men man vet aldrig. Jag kommer igen! =)

Männen har kommit och gått. In och ut ur mitt liv. Vänner, ovänner, bekantskaper och förälskelser. Jag har lärt mig av mina misstag, tagit dem till mig och bejakat det som varit bra.

Jag har fått nya vänner, både stora och små med åldrar som spänner över generationsgränserna. Jag har sjungit i gospelkören och det har varit en källa till mycket sprittande glädje och inspiration.

Bloggen har varit en stor del av mitt liv och är det fortfarande. Mitt skrivande och kreativiteten som finns i mig är något jag är lycklig över att jag har. Jag har det inom mig, trots att det ibland har varit sovande.

Ikväll ska jag på nyårsfest hos två goda vänner. De brukar ha bra nyårsfester så det blir nog bra.

2007 har alla möjligheter att bli ett nytt spännande år vad det nu månne innehålla. Jag vet att nyårsafton i år kommer bli bra mycket bättre än förra året då jag och två väninnor (var iof roligt att vara tillsammans med dem) spenderade kvällen på Chaplin Bar på Kungsgatan. Jag säger bara...

gör inte det!

Var hellre ensam på Nyårskvällen!
Skåla med dig själv och tala om för ditt jag hur bra du är!
Spendera kvällen med i en liten samling med goda vänner eller med föräldrarna.
Gå på stor privatfest
eller allmän sådan. Gå varsomhelst utom till

Chaplin Bar på Kungsgatan!

ETT GOTT NYTT 2007
ÖNSKAR JAG
ER!

/KarinC

Kommer tillbaka

2006-12-27T13:17:00.000+01:00

Nu har jag packat väskan och bussen går om en timme från cityterminalen. Jag har diskat, gett katten mat och blommorna vatten. Något mer? Jag tror inte jag glömt något, ska ju bara vara borta några dagar... Kommer tillbaka lagom till nyåret.

Hejhej!

/K

Mellandag

2006-12-26T22:58:00.000+01:00

I dag har jag fajtats i stan med alla andra galningar på Mellandagsrean. Egentligen förstår jag inte varför jag utsätter mig...? Det är trångt, man blir knuffad, puffad, svettig och varm. Det var jäkligt mycket folk i vägen. ÖVERALLT! För att inte tala om köerna, de svenska köerna. Kön vid Pilgrims smycken med 50% raatt på allt på Debenhams varuhus var inte att leka med, kön ringlade 20-30 meter eller nåt.

Inne på varuhuset Sarah stod kön stilla i ca 40 minuter, på dem minuterna kom jag kanske två eller högst tre meter. vad de gjorde framför kassan har jag ingen aning om, förutom att det kom massa fjortistjejer och uppehöll kassörskan. Det gick i alla fall v ä l d i g t långsamt. Gav upp tillslut med oförättat ärende. Det var inte värt att stå där och svettas i jag vet inte hur många timmar det kunde blivit.

Åkte hem, tog det lugnt och kollade på burken. Ringde pappa och jag åker ner till Småland i morgon. Det ska bli skönt att komma iväg några dagar, jag behöver lite paus tror jag.

Over and Out

/K

Dagen efter

2006-12-25T23:52:00.000+01:00

Idag har jag:

Tagit en lugnande tablett
Sovit
Tittat på TV
Pratat med J i telefon
Ätit choklad
Träffat syster min som kom hit och lånade ryggsäck
Tackat nej till ytterligare en familjemiddag på Annandagen

/K

Thank God it´s over!

2006-12-24T23:51:00.000+01:00

Jag vet inte

men jag tror att det här julen kvalar in som den värsta julen, någonsin. Jag känner mig som ett besviket barn som fått
värsta julklappen. Jag är kanske extra känslig eller något för jag vill bara gråta. Det är såå skönt att vara hemma bakom mina egna dörrar, här skrattar ingen åt mig och gör narr av mig, här är jag trygg. Ensam med mig själv.

Kvällen började med att julkorven som pappa skickat till oss på posten hade möglat och inte gick att äta(Åhh han kommer bli så besviken! Det gör mig ont). Den fick gå i sopen tyvärr. Jag blev jätteledsen och på något sätt kändes det som det var mitt fel, fast det inte alls var det.

Visst var det god mat och det var fint ordnat julbord av syster min och några till.

Kortet på julmusten hörde till, jag har inte klistrat på det i efterhand. Det var den synen som mötte mig... :=

Fas 1.
Tal till nationen

Jag satt och funderade på om jag ändå skulle säga något, meddela att pappa faktiskt tänkte på oss så här under julen och hade skickat med en julkorv men som jag tyvärr varit tvugen att slänga. Så till efterrätten klingade jag i glaset och tystnaden lade sig. Jag hälsade från pappa och berättade om julkorven och alla började skratta för de tyckte det var så lustigt. Själv blev jag irriterad för att jag blev avbruten och jag var väl lite nervös också. Dessutom påminde det mig när jag skulle hålla tal vid något annat tillfälle då jag blev avbruten av min bror som sa någon lustifikation. Jorå, han fick väl till något dräpande den här gången också. Jag fräste till och sa att:

"Kan jag få tala till punkt?" och "måste ni avbryta hela tiden? Det är faktiskt inget att skratta åt!"

Sen hade jag inte så mycket mer att säga utan försökte mest rädda situationen med varierat resultat, fast det var det väl bara jag som märkte. De kanske inte ens förstod hur ledsen jag faktiskt blev?

Fas 2.
Julklapputdelning

Vi hade köpt en julklapp var. Jag hade först nummer 11 sen bytte jag med moster eftersom hon fått sitt eget paket, så då fick jag nummer 7. När det blev min tur så öppnade jag paketet och det var en sån där vetevärmare. En jättebra och fin present, bara det att jag redan har två hemma så jag bytte tillbaka till nummer 11. Alltså fick jag öppna paket två gånger.

Så det blir min tur igen och jag öppnar påsen och det är...

en flaska julmust!

Jaa, precis vad jag önskat mig!
Och jag tycker ju så mycket om julmust!

Det måste ha varit den värsta presenten någonsin! Så tråkigt! men jag höll god min men besvikelsen och förvirringen syntes nog lång väg. Och alla skrattade eftersom det var så roligt. En flaska julmust. Tänk så lustigt! Visserligen var det ett roligt praktical joke från min käre bror så klart. Efter jag fått våndas ett tag så hämtade han den egentliga juklappen som var en flaska champange. Ja det var ju något bättre, trots att jag ju gillar julmust!

Kanske är det ett sånt där tillfälle som jag kommer tycka är roligt om ett tag, typ om 20-30 år eller så och så småningom kanske det kan bli en riktigt rolig historia. Jag kan någonstans se att det var ganska kul men just då ville jag mest krypa ur skinnet och vara någon annanstans.

Fas. 3
Nu

Jag vill bara lägga mig i sängen och gråta. Trycka in huvudet i kudden och försvinna ut på andra sidan.

/K

Julfilm la Marie Antoinette

2006-12-24T14:52:00.000+01:00

Igår var det fullt upp. Träffade J i city för lite shopping, lunch och julklappsbyten. Sen kl 15 fräffade jag G vid Mariatorget och så tog vi en fika på Rival och bytte julklappar. Tack ni båda för alla fina presenter! =) Sen ringde jag en ny bekantskap och så gick vi på bio och såg Marie Antoniette. Filmen var väl sisådär, inte så mycket handling utan mest snygga interiörer, kläder och frisyrer. Det går att likna filmen vid en gräddbakelse. Maffig på det sättet var den. U var hungrig så han åt på Taco Bar och jag tittade på, efter det vidare till Blå Dörren där vi prövade på deras hemgjorda glugg. "Mye gott" som di säger i Norge. =)

Födelsedagsfesten i fredags för min moster var för övrigt väldigt lyckad. Det var dukat för 14 personer vid ett långbord och det vankades både champange, vin och mycket god mat.

Det var inte så nervöst som jag trodde det skulle vara. Det är ju nästan aldrig det. Hon blev glad för presenterna och bästa väninna och kusin höll varsitt fint tal till hennes ära.

Nu har jag rejält ont i magen (mensmage ni vet...) := , har tagit värktablett och ska vila ett tag innan jag ska börja steka julkorven som pappa skickade på posten. Jag har handlat det jag skulle i alla fall men presenten är inte inslagen än. Jag kom hem någongång vid 13.00 eftersom jag inte sov hemma och därför inte hann göra i ordning allt detta i förmiddags.

Oki, nu ska jag vila lite grann. Orkar inte riktigt med detta med jul just nu känner jag. Jag ska vara hos min syster på söder vid klockan 17.00, senast (antar jag).

God Jul, igen!

2006-12-22T15:31:00.000+01:00

Ja det var ett år sen jag sa god jul senast. Inte några stora nyheter, så är det ju för oss alla. Det är mest en reflektion över hur snabbt det går.

Nu sitter jag här framför datorn, uppsvidad till tänderna. Ska på fest, födelsedagsfest. Jag ser både fram emot det och inte. Låter väl konstigt kanske men ni som läst förra inlägget har ett hum om vad jag tänker på. I alla fall så är jag klar med mina inköp och det känns skönt. Ska bli skönt när julen är över också fast jag har ändå skrivit till mina kompisar över nätet och önskat dem god jul. För det gör jag ju. Och jag vill gärna ha en fin jul själv också.

Nu har jag semester ända till 2 januari 2007 och då är det knappt en månad kvar innan jag slutar. Igår kom vik. enhetschefen fram till mig med ett papper hon ville jag skulle skriva på där det stod att jag inte kommer få förlängt men att jag kunde överklaga om jag tyckte det var fel. Jag skrev också på ett papper där jag skulle få förtur om det blev en tjänst ledig.

/K

Tröstängel

2006-12-19T22:52:00.000+01:00

Idag har en av "giganerna" inom arkivvärlden gått i pension och det var stor baluns på arkivet med snittar och vitt vin och en massa människor som höll tal och överlämnade presenter. Jag var stenmätt efter lunchen men åt ändå 3 snittar och drack 2 glas vin. Visst kändes det lite märkligt att dricka vin på arbetstid, trots att vi ju faktiskt var flera som gjorde det. Det är nog första och sista gången tror jag. Nej jag blev inte full eller ens berusad men det var nog tur att jag ätit en stadig lunch.

Dagen har varit bra och jag har kommit framåt i mitt arbete. It's a shame att jag inte får vara kvar bara. Men det är så det är. Och det suger! Men det vet ni ju redan.

Efter jobbet åkte jag till Fridhemsplan och tänkte jag skulle köpa den där jäkla födelsedagspresenten men de hade inte den. Den var inte slut, de hade den inte bara... då började paniken och stressen och jag ville gråta litegrann.

Ärligt talat så är jag lite nervös för att träffa min moster nu på fredag med tanke på hur det var förra gången vi sågs då hon blev arg på mig för att jag, enligt henne inte lärt mig någonting alls av mina misstag i livet. Och jag satt bara där och tog emot skiten. Sen blev jag arg eftersom det inte alls stämmer. Vad fanken vet hon om mitt liv?! Nada! Hon kommer antagligen inte ihåg det som hände eller lägger inte så stor vikt vid det men i mig sitter det som en tagg. Fortfarande. Eftersom jag är så jävla lyhörd kan jag se min del i att det blev som det blev mellan oss. Dessutom har jag dåligt samvete för att jag inte hört av mig. Men jag antar att jag gör för stor sak av det. Fast jag är orolig i alla fall. Lite.

Kunde inte låta bli att köpa en jättefin glittrig stjärna som hänger i mitt fönster och en fin guldpatinerad ängel som står på fönsterbläcket.

Nu ska jag gå och sova för jag ska upp tidigt i morgon, har ett efterlängtat läkarbesök kl 08.00. Sharp!

/K

Explosive!

2006-12-18T22:03:00.000+01:00

Nu ska jag ondgöra mig över...

LÄKARE. Eller snarare den läkaren jag har som finns på Gröndals VC och som heter xxx ;)

Såhär...
För 2 veckor sen, den 5 nov för att vara exakt ringde jag till VC och ville ha en ny läkartid och ett nytt recept. Läkartiden fick jag den här veckan och recept skulle jag få på momangen eller i alla fall i slutet på den veckan.

Idag på morgonen gick jag till Apoteket för att hämta min medicin. Det visar sig att min läkare inte tryckt på den där knappen som gör att e-receptet med svischande fart transporteras till Apotekeket där det lagras. Jag menar, hur svårt kan det vara för henne att trycka på en knapp?? Ett knapptryck bara så! KLART! Och hon har haft 2 veckor på sig sig! :=

Alltså jag blev så jäkla irriterad och förbannad att jag fräste och morrade hela vägen från Apoteket upp till jobbet.

Jag hade eldat upp en rätt kraftig aggression när jag ringde VC. Nu kunde väl inte sköterskan direkt göra något, eller jag menar, det var inte hennes fel. Jag fick tydligt fram att jag var både irriterad och arg och jag sa att jag tyckte det var jättedåligt. Hon sa att hon skulle säga till och att det får högsta prioritet och jag svarade att: "Ja det hoppas jag. Hon får faktiskt lov att fixa det idag för min medicin tog slut, igår!"

Sköterskan sa igen att hon skulle meddela min läkare, för att lugna mig lite tror jag för jag lät nog rätt uppretad.

I alla fall alltig gott så långt, trodde jag men när jag sen gick tillbaka till samma Apotek och receptet väl fanns där, så var givetvis medicinen slut på Apoteket! Ameh! "OH IT´S MY LUCKY DAY!" utbrast jag till expiditen som undrade om det inte var jag som var där förut och ja, det var samma expidit båda gångerna. Haha! Snacka om att känna sig motarbetad! Av någon högre någonting, ödet ellet whatever! Alltså Hallå! Så för andra gången gick jag därifrån med oförättat ärende på arbetstid.

Så efter arbetstid åkte jag till stan och där fick jag äntligen det jag skulle ha. Hurrah! Hurrah! På vägen hem började jag frysa och så började jag må lite illa och jag fick en hemsk tanke att det kanske var kräksjukan. Men nu har jag kommit fram till att jag var hungrig eftersom jag inte ätit någonting sen klockan 12.00 och nu var klockan 18.00. Smart Karin, smart! Jorå jag åt när jag kom hem och tog en lång varm dusch också för att värma min kropp lite för den var faktiskt lite frussen. det har ju faktiskt varit minusgrader idag och det är i alla fall inte min kropp så van vid.

Alltså det här vädret leker ju jojjo med kroppen! Kallt varmt kallt varm igen. Kan det inte bestämma sig! ANTINGEN ELLER! Hur svårt kan DET vara!

Ikväll är jag verkligen arg på alllting, på hela existensen tror jag. I alla fall existenserna närmast mig. Katten driver mig vansinnig med sitt krafsande på mitt skrivbord (just nu är hon lugn ja... men vänta bara..). Min kropp är stel och konstig och jag har absolut i n g e t med det att göra! Jag är missnöjd och gnisslig innombords hela jag och vädret har fått fnatt. Min lägenhet är skitig och jag orkar inte städa (inte nu) och julstämning, har jag inte haft någon på länge länge och det känns nästan inte som jag bryr mig längre. Jag har de två svåraste julklapparna kvar, den till pappa och till min moster som fyller år. Allt annat är iof fixat.

Se, ett litet ljus i mörkret i alla fall! =)

Behold the light!

/KarinC

TransAmerica

2006-12-17T22:43:00.000+01:00

Jösses, vilken bra film!

Julklappshets

2006-12-17T19:25:00.000+01:00

Julstöket har börjat för min del. Jag åkte till Street vid Hornstull igen och gick runt där och köpte faktiskt en hel del, ett tag kändes det som jag köpte för mycket och jag hade ingen riktig koll på vem som skulle ha vad.

Jag kommer fira julafton hos min syster i år tillsammans med 11 stycken andra släktingar (eller närmasta familjen). I år har jag inte så många julklappar att köpa. Vi bestämde oss för att komprimera julklapparna något så vi ska köpa en julklapp var och sen byta. Den presenten var lite knepigt för jag måsta köpa något som funkar till de flesta åldrar och för både män och kvinnor.

Sen har jag de svåraste presenterna kvar, den till pappa och så till moster som fyller 70 år här strax innan jul.

Mot slutet blev det lite stressigt för jag såg massor saker jag ville köpa men tiden räckte inte riktigt till eftersom jag skulle åka och öva gospel 14.30 för att sedan ha Carolsgudtjänst på Frälsningsarmén, Söderkåren klockan 16.00.

Det var jättehärligt att sjunga, ett jäkla tryck. =) Det lät riktigt, riktigt bra kändes det som. Så härligt!

Efter konserten som tog slut 17.30 gick jag till Folkets Kebab på Hornsgatan.

/K

Ledsen

2006-12-16T23:01:00.000+01:00

Jag vill bara sova.
Sova bort det som gör ont.
/K

Vem är vad?

2006-12-16T22:08:00.000+01:00

En fundering bara...

/K

Jobbsök

2006-12-14T23:47:00.000+01:00

Nu har jag sökt ett jobb! Skickade precis iväg ansökan via e-post, en kvart innan tiden gick ut.

Nu ska jag sova klockan är ju snart midnatt.

/K

BröstExtra

2006-12-13T23:04:00.000+01:00

Jag har ont i bröstet och det är inte hjärtesorg. Sånt har jag lagt av med för länge sen. =)

Nä, det är pms-smärta och den går det inte att göra någonting åt, det är bara att vara extra varsam så jag inte går emot någon hård kant eller gör dem illa något sätt. Jag får vara lite extra snäll mot dem helt enkelt =)

Julkonferens

2006-12-13T18:56:00.000+01:00

Fasiken, jag har inte kommit iväg ännu! Telefönen ringde! Julplanering med syrran...

Halvdag och Jullunch på Ulriksdal

2006-12-13T18:11:00.000+01:00

Jullunch på Ulriksdals världshus. Vi åkte buss dit från arkivet, 2 fulla bussar och en halv. Vi var väl 150 personer från samma ställe som skulle äta julbord samtidigt. Jag satt närmast JS och Zc och en tjej som jobbar som registrator på arkivet. Vi satte oss vad vi trodde strategist, precis mitt emot julbordet men så visade det sig att de som fick gå först var i ena änden och vi satt så att säga i mitten. Det var trångt, ganska stressigt och HUR mycket mat som helst. Folk blir ju som galna, man kan tro att de aldrig sett mat förut...

Jag tog 4 gånger. Sill-liknande saker (ägghalvor och sånt också), fisk- olika räk- och kräftröror mm och 5 sorters lax samt ål förstås, kötthörnan- som julskinka, vildsvin och annat vilt och till sist efterrätt och godis- moussetårta, kakor, ischoklad de där mintkakorna med det (vad de tyckte) snuskiga namnet ingen ville tala om för mig eftersom de var så finkänsliga... jag försökt både med sockertopp, bröstmint, bröstkarameller, harpluttar ah you name it... mm. Jag missade faktiskt julgröten och lutfisken hoppade jag över. Det var en massa mat jag hoppade över men lite Janssons frestelse blev det trots att jag var så mätt så jag knappt kunde röra mig.

Åkte hem och
somande.

Nu ska jag ta nya krafter eftersom jag planerat att jag ska åka och träna... Jag SKA åka och träna men motståndet är stort.

Det var lite jobbigt faktiskt för kvinnan jag jobbar för var där och satt vid samma bord. Och jag blev liksom påmind hela tiden om att jag ska sluta snart. Alltså hon är säkert väldigt trevlig, det är inget personligt mot henne men det var jobbigt för mig. Hon sa när hon gick: "Vi ses snart!" Och jag tänkte: "Nej, vi gör ju inte det..."

Det känns så trist! Men jag vet... nya möjligheter, nya chanser! Yadiyadiyadi... jag vet. JAG VET! TÄNK POSITIVT för i HELVETE!

Jag kan inte det just nu!

Jösses nu ska jag springa till gymmet. Måste få ur lite ilska ur kroppen!

Föresten kom det ett litet Luciatåg på 4 personer som sjöng så fint så fint till maten.

Adios so Long!

Anger

2006-12-12T22:16:00.000+01:00

Som ett slag i ansiktet kom det. Vetskapen
att jag inte får vara kvar.

Mitt vikariat blir inte förlängt. Någonstans hade jag både hoppats och faktiskt förväntat mig det (även om jag vet att det kan bli bakslag på förväntningar). Under de två månader som jag arbetat på arkivet har jag blivit matad med att: "det behövs mer folk, för inom loppet av 1-2 år kommer 12 personer gå i pension." "Det behövs lite nytt blod". Jag har fått höra om vikten av framförhållning på enheten och att det ska läras upp nya personer innan de går i pension och all kunskap som de sitter på försvinner ur huset.

Så blir det inte.

Som en av våra kollegor sa när vi berättade: "Ja men då kan de ju stå där med lång näsa, när alla dessa människor slutar och de snabbt snabbt måste lära upp nya!"

Hur var det egentligen med den beryktade framförhållningen? Hur fungerar det egentligen med planeringen på stället? Den verkar vara obefintlig, trots allt snack.

Mycket snack på liten verkstad!

Jag fick veta i förbigående av Zc som har jobbat som vikarie på arkivet i 1 år, att han inte får förlängt. Om han inte får förlängt, som ändå har arbetat 1 år. Ja, då får inte jag det heller. Så är det.

Efter lunch har jag gått som i dvala. Jag känner mig konstigt bortdomnad och besvikelsen strömmar ut ur mina porer. Det finns en hel del vrede också, intensiv som en svetslåga och ständigt pyrande.

Jag är a r g, b e s v i k e n och l e d s e n. Och jag tycker det är SKIT!

Jag vill sparka och slå. Jag vill rispa, klösa bita och SKRIKA ut alltihopa! Kräkas upp det! För vreden sitter i kroppen på mig! Så i morgon ska jag springa på löpbandet. Det är bestämt.

Zc och jag har redan börjat slänga ut lite krokar här och var. Lika bra att börja nu, men känslomässigt är jag inte alls där. Först ska chocken försvinna, sen får jag lov att återhämta mig en dag eller två på olika sätt. Efter det ska jag börja mobolisera mina krafter och fundera på hur jag ska gå vidare. Jag ska fundera på vad jag vill göra med mitt liv, min karriär. Jag ska se mig om efter andra marker, efter bättre marker.

Jag går vidare, vidare
med mitt liv.

Trots allt.

/K

Jag tror det är hon...

2006-12-11T22:11:00.000+01:00

den där... människan.

Jag har anmält mig till StayFriends- sökmotor för vänner (och gamla klasskamrater). Det har inte varit många besök på min sida trots att den ser så trevlig ut. Men så idag såg jag att jag fått mitt andra besök av (tror jag) en fd klasskompis från gymnasiet. Det är samma namn men på kortet hon har, känner jag inte igen henne. Det är visserligen nytaget men jag tycker iaf jag skulle se några spår av igenkännande. Det gör jag alltså inte.

Hon var inte särskilt trevlig. Inte alls faktiskt. Hon snackade skit om folk och då gärna om mig, varför det nu var så intressant. Hon gillade inte mig men å andra sidan gillade inte jag henne heller så det gick jämnt ut.

Jag hade ingenting gemensamt med dem i min klass och umgicks inte med dem. De tyckte jag var konstig (eller nåt) för jag sa vad jag tyckte, hade bestämda åsikter och inte trakasserade andra människor. Sen tror jag de tyckte att jag klädde mig konstigt också eller nåt, jag vet inte. Vad jag minns så hade jag kläder på mig.

Jag fann det märkvärdigt redan då, att en del av de här människorna som gick på mitt gymnasium inte visste hur man behandlar andra människor. Det frodades av trångsynthet, rasism, homofobi i skolan och kanske även i lilla staden i sig. Kanske har jag ändå fått en bra uppfostran för jag var inte som de. Jag kändes inte alls vid det där, det sättet att se på andra människor.

Jag gjorde det inte då och och jag gör det inte idag.

Jag har fördomar och kanske är jag också trångsynt i mitt sätt att tänka när jag tänker tillbaka på de människor, när jag föraktar dem. För det gör jag. Fortfarande. Jag är väl medveten om att jag säger emot mig själv, men som sagt jag är inte perfekt.

Jag blev utsatt för mobbing i gymnasiet, fast inte främst av de i min klass utan en parallellklass. Några killar var elaka och kallade mig fula saker och resten var medlöpare. Det var lika illa det. Jag hade ont i magen varje dag ifall jag skulle möta dem i korridoren och jag mådde dåligt och stålsatte mig de lektioner vi hade tillsammans. Fan, vad det var tungt. Jag vet att jag många gånger tänkte... "Vuxna människor, som håller på så här!" men sen tänkte jag... "18 år, inte fanker är man vuxen då". Inte för att det rättfärdigar någonting!

Dessvärre är vuxenmobbing vitt utbrett och det har jag också erfarenheter av. Tyvärr.

Jag är glad och stolt att jag inte var som de, att jag inte drogs med. Jag kan säga att det var en befrielse att flytta från lilla staden. Jag brukar säga att det är en av de bästa besluten jag tagit i mitt liv.

/K

Street-biking

2006-12-10T19:46:00.000+01:00

Street. En rolig julmarknad med det där lilla extra. Hela Hornstulls strand (innan Tantolunden) är fyllt av vita tält med roliga saker, mat, smycken, lampor och annat smått och gott. Du kan säkert hitta det där speciella till den där speciella kompisen du har eller till din käresta. Jag hittade bara saker till mig själv, så är det alltid och jag vet inte om det är bra eller dåligt. Jag kan ju inte köpa allt jag tycker är fint. det skulle bli så mycket då.

Jag cyklade dit och på vägen fastnade jag i två nya inredningsbutiker i mitt närområde. De hade verkligen jättefina saker och i den andra affären jag var inne i köpte jag en vit julstjärna som nu hänger i mitt köksfönster. Jag hade inte tänkt ha den där från början utan tyckte den skulle vara fin i vardagsrummet men kontakturtaget och kontakten jag hade till stjärnan var inte i samma storlek. Lite irriterande men den passar fint i köket också! Där har jag ingen liten lampa som lyser upp.

Nu har jag tagit fram min elektriska julbordsgran med fiberoptik så den står i vardagsrummsfönstret och lyser. Det är kitsch så det bara sprakar om det! Haha! =) Annars är inte jag mycket för julpynt. Jag byter inte till julgardiner eller juldukar och jag har inte stora tomtar i något hörn alls faktiskt. Däremot har jag två garntomtar som min faster gjort och som sagt, en julstjärna. I sovrummet har jag en elljusstake och i mitt stora "Livets träd" hänger en ljusslinga med lampor i olika färger. Men den hänger allltid där, liksom ängeln.

För hos Karin är det ALLTID jul! HAHAA! Nej då nej då.

Nu är jag hungrig, ska koka mig lite te och kolla på V för Vendetta passade på att göra det samtidigt som jag var ute för att köpa glödlampor som passade till julstjärnan. När de passade ju inte heller... det skulle vara en storlek mindre fast fortfanande med tjock fot, om ni förstår vad jag menar.

Nu har jag klängt på stegen nog för idag. Den här gången gick det bra men eftersom jag har blivit fruktansvärt höjdrädd på gamla dar är det något jag helst vill undvika. När jag ska byta glödlampa i vardagsrummet svettas jag och darrar i hela kroppen, både av ansträngning och obehag. Jag har ganska högt i tak och så har jag en sån där jävla lampa som sitter klistrad mot taket. Så där uppe står jag på den skrangliga trästegen och balanserar. Tyvärr är det inte bara EN glödlampa som ska bytas, utan tre.

Jag ska verkligen byta ut den där tråkiga, livsfarliga lampjäveln!

/K

Det går bra nuu

2006-12-10T00:38:00.000+01:00

Det går bra nuu...
eller va??
gör det??

Ikväll har jag druckit

1 liter mjölk.

Uff.

Bestyr

2006-12-09T16:51:00.000+01:00

Idag har jag inte tänkt någonting alls. Bara tvättat hela dagen och slängt en bunt gamla utslitna skor. Ja vad säger man

...vilket innehållsrikt liv jag har.

Det lönar sig a l l t i d att springa

2006-12-08T21:30:00.000+01:00

Jäklar! Jag har fått två betalningsanmärkningar (och ev en på väg...Spray). Från Skatteverket och från Bredbandsbolaget. Restskatten betalade jag in förra veckan, tycker de borde fått pengarna vid det här laget. Jag fick aldrig ngn faktura från bredbansbolaget... eller från Spray. Brukar få det och har väntat på det. Ja ja, jag ska betala det nu iaf. Jag är annars väldigt noga med att betala mina räkningar och gör det vanligtvis i tid också. Svider lite faktiskt.

Fick spelet när jag såg anmärkningen från Skatteverket. Om du inte svarar inom 9 dagar går ärendet vidare till Kronofogden. HJÄLP! Men jag haar ju betalt ju! Svett!

På tal om svett så har jag varit och tränat på S.A.T.S idag, fick en gratis-prova-på-gång. Jag har tränat där förut och det är bra där, det är bara så förbenat dyrt! 550 kronor i månaden, hur mycket pengar blir det på ett år?? Mycket penag blir det... 6600 + inbetalningsavgift 250 någonting. Alltså nästan 7000/år. Om man vill träna 1 gång kostar det 200 kr...

Näh, det blir kanske Friskis och Svettis, trots allt. En aning billigare. Ganska mycket billigare faktiskt. Kanske inte riktigt lika fräscht och personalen har vanligtvis inte gått någon charmkurs och kanske man inte kan få en privat tränare heller (fast det kostar ju extra på S.A.T.S, det är ju inget man bara får).

I alla fall så sprang jag på löpbandet (35 minuter) det var skönt och sen stretchade jag efteråt. Är nöjd med mig själv. Jag sa jag skulle träna och det gjorde jag också även om motståndet fanns när jag gick från jobbet.

/K

Tunga volymer, höga hyllor och dammlunga

2006-12-06T21:26:00.000+01:00

Idag har jag tillbringat hela dagen nere i Magasinet, under marknivå. Damm i halsen, damm i håret och klister som en andra hud på händerna, bara att dra av. Blodvite uppstod under en nagel när jag skulle pilla bort gamla ettiketter som inte alls ville lossna. Så de fick vara kvar, jag hade ingen lust att få skador och eventuella infektioner. Det kan bli riktigt otäckt, tänk bara hur mycket gammalt damm det är där?! Från mitten av 1800-talet! Hu! Det kan vara farligt att vara arkivarie. Ni vet, tunga volymer, höga hyllor och dammlunga. Host, host.

En ganska lugn dag och skön på något sätt, speciellt som jag för en gångs skull kom iväg i tid och var på jobbet strax över klockan 08.

/K

Harassment

2006-12-05T21:11:00.000+01:00

Å jag som skulle tvätta idag... men jag var kvar på jobbet istället, var mitt uppe i någonting. Närmare bestämt, ettikettutskrivning. Jag stod framför pappershuggaren, eller vad heter det egentligen?? En sån där man lägger en bunt papper på och så skär man raka raka kanter en sån där jätte jättevass rakladsvass sak som man skär med. Jag stod där ett tag och trots att det fanns linjer där man skulle lägga pappret så blev inte alla ettiketterna lika stora. Men övning ger väl färdighet.

En av mina manliga arbetskamrater undrade varför jag klippte naglarna i den där och fanns det inget enklare sätt? En sån typisk kommentar. Försökte väl vara rolig. Hade jag varit man eller något äldre och mer respektingivande hade han inte sagt så till mig. Sen sa han, "Vill du se en snygg tjej?" Jag bävade för vad jag skulle få se. Och så visade han mig ett foto från skrivaren som han dragit ut på sitt 1-åriga barnbarn. Kände mig lite fånig som trodde det värsta.

Fast tidigare idag när jag höll på att rota bland ljusstakarna för att se om någon fungerade, fick jag en kommentar av ytterligare en manlig kollega. "Ta nu en riktigt bra stake, Karin". Och jag utan att tänka mig för svarade med samma mynt. "Jo, jag ska bara se så den fungerar ordentligt. Vill ju inte att det ska vara något vajsing på den" och så stegade jag därifrån.

Jag berättade för JS vad han sagt och han reagerade med ett: "Oj då, det där var inte ok. Det är sexuella trakasserier. Du kan anmäla honom för det."

Det hade jag inte tänkt på. Jag berättade för JS för att... jag varför gjorde jag det egentligen? För att det var roligt? Fast det var inte det. Inte egentligen.

Ju mer jag tänker på det... det var inte ok det han sa men jag svarade ju tillbaka och spelade med... Nej jag ska inte anmäla honom för sexuella trakasserier även om det nog skulle kunna klassas som det. Kanske. Men beror det inte på min reaktion? Varför sa jag inte något i så fall? Jag reagerade per automatik och sa något dräpande tillbaka. Så funkar jag, i stället för att säga ifrån (om det nu inte var okej för min del...).

Alltså jag får nog ta och fundera lite på det här, för min egen skull. Vad som är okej för mig och vad som inte är det. Eftersom jag funderar på det fortfarande så antar jag att det inte är ok och då ska jag säga ifrån.

Varför känns det som jag gjort något fel? Varför känns det som jag kanske förstorar upp det? Eller inte? Var går egentligen gränsen? Varför vill jag bara bara inte tänka på det?

Nej nu ska jag gå och sova, sova bort tankarna och ta ansvar för i morgon för jag tänker inte, tänker inte vara offer.

Vägra vara offer!
som Jonas Gardell så klokt säger.

Ta tillbaka ditt liv!
säger jag.

Det är jag som bestämmer över mitt liv och Jag som sätter spelreglerna.
Så det så.

/K